fÄrdIg
för hon är äntligen klar med samhällsuppgiften som hon har suttit med och stressat ihop de senaste tre timmarna, ochi nte har en aning om hur mycket som hon har gissat och hittat på och hur mycket som faktiskt stämmer.
För hon är så till tusan trött att hon knappt kommer ihåg vad det handlade om.
Ensemble imorgon, veckans skönaste lektion.
Bara 2-3 veckor till vår slutkonsert , den 18de på drömmis. Gratis inträde tror jag, men det brukar vara en liten frivillig summa man kan skänka om man vill att vi ska få lite fika eller något efteråt. Det uppskattas!
Och balen kostar 500 kronor!
OCH JAG SKA GÅ OCH LÄGGA MIG OCH SOVA SÅ SKÖNT FÖR MINA SAMHÄLL- OCH RELIGIONSUPPGIFTER ÄR FÄRDIGA!!!!!!!!!!!!!!
Det förtjänade 14 utropstecken!
Farväl!
Balen
Jag ska gå på balen.
Jag har tvekat ang detta väldigt länge, både pga av att jag inte har vetat vem jag ska gå med, och att jag inte har vetat om det skulle vara värt pengarna.
Men nu har jag bestämt mig
som sagt
och skälen till att jag bestämde mig var för att jag har lovat att bära min brors halsband på balen, vilket innebär att måste jag gå på balen, för att jag insåg att ens sällskap inte behöver vara någon man är tillsammans med och att man kan gå med flera!
Sen insåg jag att det är ungefär samma grej som med studentmössan. Fullständigt onödig egentligen, men det är någonting jag gör för att visa hur mycket jag älskat att gå på gymnasiet.
Men jag ska inte ha en partner med mig!
Jag ska ha sällskap!
Det känns sjukt skönt att ha bestämt sig.
Farväl!
Twilight soundtrack
Jag sitter även och tuggar i mig choklad, trots mitt löfte om att äta mindre godis... Jag köpte den innan bussen hem igår för att jag var så sjukt jäkla hungrig, jag hade bråttom och hade redan gårr förbi fruktavdelningen... Dåligt skäl? Ja.
Men jag ska seriöst sluta äta godis, och äta mer frukt istället.
Jag har tillochmed börjat äta apelsiner (vi som har sett eddie izzard vet att apelsiner är en av de mest svår-ätna frukter på jorden) ! Där nere ligger även äpplen, och jag funderar på att göra en liten inventering så småning om.
Trots min galen-förklaring på alla som inte gillar godis så är jag ändå lite avundsjuk. Tänk att gå förbi sockerhyllan i affären och, istället för att tänka Undrar om jag vill ha lite? tänka Men usch! och gå direkt förbi.
För ett kilo godis (ca 60 kronor) så får man runt 3 kg frukt. Kruxet är dock att istället för hundra små bitar socker så får man kanske 12 stora bitar frukt och fruktos (fruktsockret lagras i buken istället för under huden, och och används när det behövs i stället för att gå ut direkt i blodet) som man måste äte i "hela" bitar. Man kan inte ta en liten tugga av en banen och sedan låta den ligga kvar på bordet, för då blir den brun och äcklig. Godis kan man låta ligga kvar hur länge som helst, och det drar inte till sig flugor eller ruttnar bort...
Fö- och nackdelar...
Men så blir man ju rundare av socker, och beroende...
Nästa gång så tar jag nog rundan förbi till fruktavdelningen.
Övrigt:
Pappa ska kanske sponsra mig med ett simkort!
Jag är så lycklig.
Farväl!
Sådana här människor är så fina
Åh... Tänk när man kan spela sånt här!
Tror ni att jag kommer att ta ut den?
Neeeeeeejdå!
partyparty
Jag trodde först att det var på fredagen jag blev utkallad.
Som tur var ringde jag och fick ett annat och mer korrekt svar.
Jag spenderade fredagen med att skriva det dä "#¤!¤ samhällskunskapsarbetet jag inte har gjort klart.
Jag hoppas att uppgiften hoppas i sjön och DRUNKNAR. Så mycket tycker jag inte om det.
Farväl!
fuju-jojo
Det händer varje kväll, varje dag, varje år.
Efter att ha fått ett trevligt samtal från mr En-vind, så lyckades jag ta mig igenom ett helt ämne från religionen! *applåder* Tackar, tackar, autografkön slutar bakom hörnet.
Ett ämne av religionsuppgiften visade sig uppta nästan ett helt A4 i word, och ja, jag kan nästan säga att jag är tätt nöjd. Nu har jag bara 6 ämnen kvar... yeah! Jag tar dom imorgon.
Matteprov imorgon(också)! Vilket också innebär att jag har en timme att påminna mig om vad förra kapitlet handlade om, och att jag sen måste hoppa i säng så jag inte DÖR under lektionen. Detta skulle ju onekligen vara mycket olyckligt... Men jag skulle få det överståkat i vilket fall, så jag klagar inte. Happy face.
Aja, vi får höras! En dag i taget!
Farväl!
sömnproblem igen
Jag har insett att den funkar asbra som sömnmedel, rubixkubar. Om man fokuserar på hur man ska lösa den där kuben så kan man inte ligga och hålla sig vaken med sina tankar. Verkligen effektivt!
Men, ved och brasa, min rubixkub låg kvar i bilen där jag hade gömt den i lördags.
Och sen drömde jag en mardröm.
Jag inbillade mig när jag var liten att man blev av med såna när man blev äldre, men det har upprepade gånger blivit ett felkonstaterande. Jag vaknade iallafall tså småning om, men paniken sitter liksom kvar.
Jag hade en period för ett tag sedan då jag drömde mardrömmar konstant i typ en och en halv vecka, varje natt. Detta resulterade självklart i att man inte ville gå och lägga sig, men så småning fick man ändå ta och göra det (runt tre) och sen drömde man mardrömmar hela natten.
Jag var inte särskilt pigg den veckan.
Har jag för mig... jag kommer inte ihåg riktigt.
Jag har en förmåga att låta bli att komma ihåg sånt som inte är värt att komma ihåg.
Här är en till låt från Colin Hay, Waiting för my real life to begin, medan jag springer och borstar tänderna.
Så hörs vi så småning om.
Farväl!
---
Det känsligaste sinnet för detta är luktsinnet, troligen för att det är det första sinnet som utvecklas. Så fort man hamnar i mammas/pappas armar börjar näsan sniffa, och en viss tid (kommer inte ihåg exakt) så kommer den lilla bäbisen ihåg hur mor/far luktar.
Plötsligt kan man känna en lukt, och plötsligt tänka på en skål kräm man fick när man bodde i sitt förra hus, eller en syrenbusken man hade picknick under en gång. Det finns en speciell lukt hemma hos mina morföräldrar som duker upp lite då och då, och en gång när jag satt på bussen så kände jag en doft som genast fick mig att tänka på en kompis jag brukade träffa för ett tag sedan. Detta kan hända även om doften i sig inte alls är lik den doft som assosiationen hade. Den bara... påminner dig, om den.
I synen är detta fenomen desto mer sällsynt. Det närmsta jag kan tänka på nu är deja-vu, och det har ingenting med minnen och assosiation att göra, utan det är ett synintryck som av misstag hamnar i minnes-delen av hjärnan (det har alltså ingenting med att man har upplevt någonting förut). Faktum är att synen utvecklas väldigt långsamt, och precis som de flesta andra däggdjur så föds människor i princip blinda. Kanske är detta ett av skälen till att man så sällan påminns om någonting av synen av det, än om man skulle lukta på det...
Hörseln tror jag inte har så mycket med att minnas och assosiera. Det enda jag kan komma på är att man minns folks röster, och att ibland så finns det ett speciellt ljud som man kommer ihåg bara för att det hörde ihop med ett speciellt ögonblick.
Lite om assosiation, lite onödigt men något intressant vetande.
Och appropå assosiation, lyssna, så tänkte jag bjuda på en låt som kommer från mitt mest personliga förråd. Så sjuuukt fin, och jag älskar helt enkelt Colin Hay (har tillochmed för mig att han har spelat i sverige för ett tag sedan.... men det kanske var ett tag sedan!). Enkelt och känslosamt, that's how I like it.
Colin hay - I just don't think I'll ever get over you (Garden state soundtrack)
Farväl!
träningsabstinens i sin skönaste form
Min träningsabstinens gick ifrån 0 - HERO ...
... adrenalinet pumpade och jag sprang till busshållplatsen (som ligger ungefär tio meter åt vänster). . .
Jag blev nästan impad av mig själv, jag började inte ens hyperventilera!
Och jag har konstaterat att badhuset kostar skjortan och jag ska leta reda på något annat ställe där jag kan simma, eller så väntar jag på att våren ska komma innan jag börjar röra på mig igen, då jag kan dra ut och springa! Det skulle inte kännas värt att skaffa ett gym-kort när man inte kan använda handlederna till att lyfta vikter och sånt (alltså ungefär det man gör på ett gym!). Inte så att det inte finns andra grejer att göra än att lyfta vikter, men det är en ganska stor del av utbudet där som har med det att göra, och kan man inte utnyttja hälften av grejerna så känns det inte särskilt värt...
Det känns faktiskt lite weird när man ser pinnen på vågen sjunka neråt undan för undan, och det skär lite i hjärtat att veta att det är musklerna man tappar. Man vet att man blir lättare, men det känns som att man blir tygnre... hur motsägelsefullt det än låter!
Men skratt ska ju tydligen ge massor med träning....
Så här kommer en stand-upkomiker som är så sjukt bra!
Kolla, och säg sen att ni inte tycker han är kul, och jag slår er (och får därmed också lite träning!)
Win-win situation!
Farväl!
Lars Winnerbäck
Alla pratar om Lars Winnerbäck.
Han var på tv igår, i en dokumentär om honom och hans turné i sommras. Det var riktigt taggande, måste jag erkänna. Även om de tyckte att det var en bra ide att inte ta med något klipp från Gävle så kändes det i huvudet, att gamla goda Lars är värd mycket av den uppmärksamhet han får.
Eller ja, han är inte världens bästa sångare, men han är en sån sjukt trevlig lyriker. Inte så att han skriver om någonting som ingen annan har skrivit om, men han skriver på ett sätt som inte många andra gör.
Och ja, han har ett ämne han gärna cirkulerar kring.
Förvirring, motsatt gantelag, viljan att förändra, världens ovilja att göra det, otrygg kärlek (typ).
Med det inte sagt att han inte skriver låtar om annat också, men jag känner att han har en viss dragning åt det hållet.
Så för att hedra karln som jag började gilla en sommar för tre år sedan, med minnen av vindskydd och gävlekonserter, bjuder jag er på en utav hans bästa låtar (enligt mig).
En svår och jobbig grej - Lars Winnerbäck
(lyssna på slutversen, värt värt värt!)
Farväl!
Fullfjädrad madrass i sommarslöheten.
och håll mig varm där jag sitter och suger i mig cancer i vinterkylan.
Dessa sockersöta andetag
som river bort det krya ur ett annars friskt huvud.
Kanske lite nikotin får mig på fall
eller heroin
kokain.
Kanske allt på samma gång?
Livet är helt enkelt beautifucking.
Där rökringar ringar in de fem fel
som tycks finnas lite varstans
i vardagslivet.
Ja, som sagt.
En Black Devil hade inte suttit fel.
Dead tired såhär på början av dagen
Här sitter jag igen.
Eller igen och igen, jag sitter framför datorn igen, men hör och häpna nu har jag faktiskt den egna laptopen framför mig! Detta är nog första gången som jag faktiskt använder den till någonting (jag fick den i somras typ), och jag använder den till att skriva mitt ljudtekniksarbete i musikpsykologi (som jag erkänner öppet med skulle vara klart före jul).
Det är nog ett utav de mest intressanta ämnen i världen.
Hur människan reagerar på något så enkelt som rytm och toner. Att olika psykoska sjukdomar påverkar hur man reagerar på olika sorters ljud. . . Ämnet är enormt, och gränsar till hur många andra olika områden/ämnen som helst!
Det var meningen att man skulle skriva en sida... men om jag inte hade börjat så sent så hade jag lätt kunnat skriva minst en sida till och troligen ännu mer. Finns så sjukt mycket att skriva om ifall man läser på de rätta ställena.
Övrigt, appropå vampyrer, så såg jag Twilight igår.
och ja, jag blev kär i Edward Cullen. Han har visserligen så mycket smink på sig att man snappt ser vart näsan sitter men konceptet med att kärlekens (som-i-den-man-är-kär-i) doft skulle vara en drog för en känns för mig som det optimala. Att komma in i rummet som kärleken sitter i, och genast uppfyllas av en distinkt känsla av... närvaro? Din kärlek finns överallt, och förvränger ditt universum med dennes närvaro.
... Eller snarare, jag är nog inte kär i Edward Collen.
Jag skulle nog vilja vara kär som Edward Cullen.
Detta kanske låter knäppt och kärlekskrankt (jag känner mig faktiskt lite fånig när jag skriver det) men skulle inte det vara det bästa som någonsin skulle kunna hända? Att vara så kär att själva luften man andas skälver av kärlekens excistens.
Detta enbart, och självklart, bara om det vore besvarat. Det skulle onekligen kännas asjobbigt att vara så kär i någon utan att det var besvarat. . . Speciellt om det skulle vara så där extremt intensivt.
Nicka bara och se glad ut, och lita på någon som kan (alternativt en som är tillfälligt sömndrucken och är på gränsen till fanatiskt villig att övertyga er om det).
Farväl!
dagen är ära.
Vi kollade på fullmånen (vi la oss tillochmed i snön), tittade när Jonmaster och Fredde spelade WOW. Jag förstod inte särskilt mycket av vad som försegick där, men resten av sällskapet verkade ha koll iallafall.
Fredde(?) hade införskaffat animefilmer för hela slanten och runt två så slängde vi oss ner framför skärmen för att se på Spirited away. Martz var trött och la sig efter halva filmen, medan jag och Fredde var lite mindre trötta och såg klart på på den innan även vi gick och la oss. klockan var runt 4 när mina ögonlock slöt sig för natten.
När vi sedan vaknade nästa morgon följde jag med Mr.M till Jerniz och sedan drog jag hem. Dock, väl på vägen hem insåg jag att jag faktiskt inte såg Dålig uppfostran igår, och knåpar ihop ett sms och frågar densamme om han ville se på den med mig.
Och nu är han på väg hit.
Det är soft.
Dagens låt: Jag är en Vampyr - Markus Krunegård (sångaren i bandet Laakso, har jag för mig)
Lite weird när sången ligger bakom bastrumman... men lyriken är så fint uppbyggd.
Farväl!
Stilla tristess
På schemat står Dålig Uppfostran, en film som jag har fått för mig ska vara värd att se och hyrde den med Anna för ungefär en vecka sedan, men inte har haft tid att se än. . . tänkte dock, som sagt, göra slag i saken nu, om en stund.
Om ungefär en timme ska jag ringa ett av mina barn och diskutera när en gradering ska inträffa, och sedan ringa Anette för att få detta bekräftat från hennes sida.
Under tiden jag ser på Dålig uppfostran planerar jag att frysa fötterna av mig, för detta hus är så
Okej, inte riktigt, men ni förstår konceptet.
Det är helt enkelt sjukt kallt! Och det är kallt i skolan också!
I onsdags när tvåor och ettor började så var det tydligen 15 grader i klassrummen! Skolledninen lät hela skolan gå hem för att ingen kunde jobba i en sån kyla... Tänk er själva! 15 grader! Det är ungefär så kallt det är ute på våren innan tempraturen har tagit sig ordentligt... och jobba i det? I DON'T THINK SO!
Men som sagt så fick dom gå hem efter typ halva dagen, som jag förstod det...
Så, med det sagt så tänkte jag ta farväl igen!
Men först, en låt!
Melissa horn - New York
(Hon spelade på spegeln för ett tag sedan men jag var för fattig för att gå och se henne...)
Farväl!
LaaksoHeaven
And I say: Let there be Laakso playing.
And there was Laakso - High drama.
Hemkommen (igen)
Nu sitter jag hemma igen, efter en intensiv strapatts i Uppsala.
Första natten spenderades i Castle Blodgränd med Southpark, The fountain och superschysst umgänge. Tyvärr så har jag fortfarande en del sömnbesvär och somnade redan (?) klockan åtta på morgonen, efter att ha spenderat en timme med att spela schack med mig själv (jag vann) och läsa Krig och Fred.
Not i kanten: Lina gav sig först och begav sig mot sängen självmant runt 1. Edvind därimot lyckades hålla sig vaken ända till halv sju, men när han väl begav sig mot sängen så såg man hur fötterna knappt rörde sig ifrån golvet (= så trött att han inte kunde stå).
Runt 1 klev jag och Lady Dreadlocks upp, hurtiga som vi är, och började göra frukost. Edvind gjorde så småning oss sällskap, och vi senderade större delen av förmiddagen (det som var kvar av den) med att lösa ett korsord på baksidan av Honungspuffs-kartongen. Lady Dreadlocks (numera även förkortat: LSD) kom på en brilliant idé under detta uppsåt att jag var tvungen att använda min kära brors saying "Det krävdes en Lina för det där."
(http://kokoskokoskokos.blogspot.com/)
"Hej hånungsmånstert
Vi har löst ditt kårsord bakom paketet nu är det klart skika priset till lina ock joel i uppsala
från joel ock lina."
Bör tilläggas att det inte var någon tävlingutskrivet på honungspuffspaketet...
Resten av dagen underhöll sig sällskapet med vattenpipa, nitendo, virka dreadlocks (jag fick MVG i detta ämne) och Systembolaget. Jag lärde mig hur man blåste rökringar, men jag måste putsa lite på min förmåga innan jag kan visa den IRL. I och med detta så menar jag att införskaffa ett stycke vattenpipa och sitta och öva i en månad.
Jag tvingades tyvärr ta 6.19-tåget för att hinna till skolan, så denna natt så tvingade jag (oss) i säng relativt tidigt. Runt ett låg jag i sängen, slappnade av så gott jag kunde, och väntade på att sömnen skulle införfalla.
Klockan fem ringer LSDs alarm, (Edvind knackar på och säger att han nyss har somnat, den stackarn har också vänt på dygnet och ville inte följa med till stationen med mig) och vi (andra) springer upp för en smärre frukost innan äventyret till stationen började.
Jag är rätt glad över att jag fick sällskap dit! Planen var att jag skulle åka buss till stan och sedan hitta dit alldeles själv, men eftersom jag inte hade satt en fot i staden innan detta besök bönade jag LSD om jag inte kunde få sällskap hela vägen fram och hon sa, som ni kanske gissade, att hon kunde följa med.
Jag hamnar iallafall på tåget och hamnade säkert i gävle!
DOCK väl där så inser jag att jag inte har rätt busskort md mig och tvingas betala resan hem! Ved och brasa, för att citera en gammal flamma (= egentligen en ny flamma och denna flamma är inte ens min utan det är brorsans).
Tills vidare reserverar jag mig för evetuella stavfel och grammatiksnedsteg.
Farväl!
SpontanTisdag
Prolog: Jag spenderade 3 timmar på eftermiddagen med Mr Jo, och sedan bestämde sig jag och Edvin att träffas en sekund, eftersom han var i stan och inte hade något bättre för sig.
Det slutade med att jag följde med Edvin hem till honom och Lina (vilken jag inte har sett på två år) i Uppsala!
Nu är jag här och ser på Rosa Pantern (vi skulle ha sett på The Bucket list men den funkade inte) och njuter av mitt rumssällskap (som klådde mig på schack, utan att fuska).
Vi (läs: jag) har ätit godis och ätit ostmackor.
I'll be back tomorrow with more news from Världen Utanfööör.
Farväl!
forOnceHappyInlägg!
"JAG MÅR BRA"
Jag sitter här, fullt påklädd trots dagens ovärksamhet, och känner mig jättelätt om sinne och kropp!
Och det känns mega-skönt!
Hade det varit lite ljusare, lite varmare och med lite sällskap så skulle jag lätt kunna dra ut och springa.. en mil! I Storvik!!
Detta, mina vänner, är inte ett lätt konstaterande att göra, ty som vi alla vet så går alla vägar i storvik uppåt oavsett åt vilket håll man springer. Så ja, jag mår sjukt bra!
Imorgon ska jag till Gävle och träffa Mr Jo, som jag inte har sett sen före jul, och jag hoppas på att kunna övertyga honom att äta sushi med mig! Jag har blivit helt galen i en relativt oupptäckt sushi-bar alldeles bredvid McDo, och känner att en tallrik sushi är lite mer soft än en bricka hamburgare till ungefär samma pris (något dyrare).
Jag har under dagen njutit med mina ögon över en film som heter The Happening, och den var bra. Faktiskt! En the-end-of-the-world-film som förvandlade ens ögon till tefat, och i stil med Barnhemmet så satt man och bara väntade på att allt otäckt i världen skulle hända, igenom hela filmen! (Detta är ett stort plus i vilken film som helst! Filmer som kan få en att vänta på det häfftiga utan att det blir tråkigt :)
Men nu ska jag dra mig vidare genom huset för att njuta min skönhetssömn (det är vid den här tidpunkten ni ska säga åt mig att jag inte behöver den alt. att den inte skulle hjälpa :) så god natt mina vänner!
(Not. att jag inte har lagt till någon musikvideo! En stor bedrift, enligt mig själv!)
Farväl!
Broderskap.
Britta Persson
Jag såg henne på P&L, och jag levde lycklig resten av den dagen!
Här bjuder jag på Winter tour, som är den första av hennes låtar i hennes album Kill Hollywood me som finns att låna på vårat lokala bibliotek. Mer av henne kommer att visas längre fram i tiden, för nu för tiden så sjunger hon med rätt så kända artister som Lakkso och Veronica Maggio.
Jag förväntar mig mer av henne så småning om, som sagt!
(Jag har bestämt mig för att bara lägga upp som mest en låt/dag, så det inte blir för många. . . men det är så svårt att låta bli!)
Musiktajm
Det skulle göra mig glad.
Om jag fick reda på jag hade gett ett lyckligt ögonblick till någon.
Tre minuter musik, tre minuter med toner och melodi.
Men som sagt, jag lägger ut bra musik här så att jag skulle kunna komma tillbaka och lyssna på musik jag har glömt, och artister som fallit i mörker.
Mitt nästa musiktips är Anna Ternheim (igen) men denna gång med låten Tribute to Linn.
Farväl!
värt
I guess I'm not your friend anymore
