Here with me - Dido
Jag pratade med en fantastisk människa på Facebook idag.
Vi hörs inte av så ofta, men jag älskar henne som en medlem i min familj och hoppas att jag blir hälften så trevlig som hon är när jag växer upp. Under konversationen så uttryckte jag min framtidsfundering, om jag ska plugga eller om jag ska åka utomlands ett tag.
Då sa hon någonting som lugnade ner så fruktansvärt att jag var tvungen att föreviga det.
Det är aldrig försent att läsa igen :)
Jag tror inte att man måste plugga först, jag tror att man kan leva och komma på vad man vill läsa först... Det jag menar är att det inte finns rätt och fel. Jag tror inte på borden och måsten, utan mer på känslan. Så känner du att du vill ut och resa nu, så gör det, allt berikar ju livet. Och ska du bli lärare så är ju ditt liv något som du kommer dela med dig till en massa människor, så det kan ju inspirera en massa. Plus att du kanske får ut ÄNNU mera av studierna om du rest innan eller så läser du innan, så kan du resa sen :) Gå på känslan :) Ärlighet varar längst och du är den viktigaste personen i ditt liv. Därför är det viktigt att lyssna på känslan och vara ärlig mot den- dår sprids kärleken i universum :)
Ja, gör det som känns bäst.
Det finns en hel del fantastiska människor i världen, och detta är som sagt en utav dem.
Tack för ordet.
Vi hörs inte av så ofta, men jag älskar henne som en medlem i min familj och hoppas att jag blir hälften så trevlig som hon är när jag växer upp. Under konversationen så uttryckte jag min framtidsfundering, om jag ska plugga eller om jag ska åka utomlands ett tag.
Då sa hon någonting som lugnade ner så fruktansvärt att jag var tvungen att föreviga det.
Det är aldrig försent att läsa igen :)
Jag tror inte att man måste plugga först, jag tror att man kan leva och komma på vad man vill läsa först... Det jag menar är att det inte finns rätt och fel. Jag tror inte på borden och måsten, utan mer på känslan. Så känner du att du vill ut och resa nu, så gör det, allt berikar ju livet. Och ska du bli lärare så är ju ditt liv något som du kommer dela med dig till en massa människor, så det kan ju inspirera en massa. Plus att du kanske får ut ÄNNU mera av studierna om du rest innan eller så läser du innan, så kan du resa sen :) Gå på känslan :) Ärlighet varar längst och du är den viktigaste personen i ditt liv. Därför är det viktigt att lyssna på känslan och vara ärlig mot den- dår sprids kärleken i universum :)Ja, gör det som känns bäst.
Det finns en hel del fantastiska människor i världen, och detta är som sagt en utav dem.
Tack för ordet.
Take me or leave me - RENT
I ett nostalgiskt ögonblick insåg jag att det var fruktansvärt länge sedan min gamla klass spelade Take me or Leave me! Den är sjukt bra, faktiskt, fortfarande. Sjukt snygg stämföring i slutet, yeah.
Haha, tre låtar på det albumet representerar någonting i mitt liv.
Skumt hur en film som jag bara har sett 1 gång skulle kunna komma att representera så mycket i mitt liv. Eller ja, "mycket" och "mycket"... tre olika saker, händelser, människor.
Onödigt faktum of the day.
Nu ska jag försöka komma i säng, vill gärna hinna åka till storvik innan jobbet imorgon!
Tack för ordet.
Haha, tre låtar på det albumet representerar någonting i mitt liv.
Skumt hur en film som jag bara har sett 1 gång skulle kunna komma att representera så mycket i mitt liv. Eller ja, "mycket" och "mycket"... tre olika saker, händelser, människor.
Onödigt faktum of the day.
Nu ska jag försöka komma i säng, vill gärna hinna åka till storvik innan jobbet imorgon!
Tack för ordet.
Ni är inte vackrast i världen - Emil Jensen
Hej hej igen!
Det fascinerar mig att tiden går.
Jag kan väldigt lätt, när jag ser tillbaka igenom mitt liv, erkänna att jag egentligen inte har upplevt så himla många olika känslouttryck. Eller jo, såklart att man inte går omkring i livet och bara är glad, eller ledsen, eller allvarlig, men utan att man har några stora känslouttryck som kommer igen.
Glädje i olika utsträckningar.
Depression i olika utsträckningar (klockan är halv tre, jag är tillåten att inte kunna stava)
mf.l.
Jag tror inte att jag verkligen har fruktat för mitt liv någon gång.
Det är nog det enda som jag itne har upplevt.
I övrigt så har jag nog stött på alla känslouttryck...
Ledsamhet är det som är svårast att hantera, för mig.
Detta kan låta uppenbart, men om man ser på alla olika känslouttryck som finns så är dom nästan oändliga i sina olika utsträckningar. Men ledsamhet är alltid svårt för mig att hantera, oavsett utsträckning.
Så fort jag blir ledsen vill jag bara lägga mig under en filt och förtvina. Försvinna från den värld som har "svikit", gjort mig ledsen... Samtidigt så hörde jag ett väldigt bra uttryck en gång, ett uttryck som jag hörsammar så ofta jag kan även fast jag inte står på samma värderade grund som påståendet påstår:
"Gud ger dig ingenting som du inte klarar av."
Eftersom jag inte tror på gud så kan man skriva om denna mening till
"Livet ger dig ingenting som du inte klarar av."
Om Livet = allt, så blir det => "Allt är ingenting som du inte klarar av"
=> "Du klarar av allt."
Det känns häftigt att tänka så.
Sen finns det såklart undantag, sånt som man inte kan göra någonting åt. Faller en komet i ditt huvud så är det såklart ingenting man kan göra åt precis, men sånt som man faktiskt kan påverka kan man försöka påverka mot det bästa. Och så länge du överlever så lär du, och då kommer det att bli bättre, eller iallafall annorlunda, och efter det kanske det blir bättre.
För ett och ett halvt år sedan mådde jag..................... obeskrivligt dåligt.
Idag vet jag inte om det spelar någon roll. Jag kan itne säga att jag har lärt mig någonting, men jag överlevde det. Haha, trots att jag på fullaste allvar inte är helt är på det klara hur jag lyckades hålla mig flytande (troligen för att jag hade turen att få så fantastiska vänner i Sundsvall) kan jag ändå tänka på det utan att bli deprimerad, typ. Om ännu ett år kommer det att verka som ett dis, och jag kommer inte kunna berätta om det utan att behöva tänka efter ordentligt.
Så länge man överlever så kommer det att blekna, med tiden.
Någoting annat som jag tror får mig att klara av ledsamhet är att jag är dukltig på att förlåta. Att vara ledsen, eller i ett annat fall. arg, är inte i min natur. Det är svårare att vara arg på någon än att, iallafall, inte känna någonting alls, att vara oberörd.
"Oj, du sa någonting dumt. Jag förlåter dig för ditt felsteg och slipper på det viset vara arg/ledsen."
Man skulle kunna säga att jag är lat, och detta skyller jag såklart på min matematiska läggning.
Så länge det finns folk (som inte är min familj för dom är regelenligt tvingade att tycka om mig) som tycker om mig, som inte har någonting emot att hänga med mig, och som inte verkar fake, så har jag inget problem med att vara lycklig under vanliga omständigheter.
Går jag igenom någonting jobbigt i skolan eller i hjärtat så behöver jag kandske någonting mer, men under en o-kär dag så är jag ofta glad och lätt till sinnes. Det fungerar till och med på nätterna!
Nej nu måste jag sova, jag ska upp om 5,5 h!
Jag ska få träffa Laura! Det ska bli mycket spännande :D
Tacl för ordet.
Det fascinerar mig att tiden går.
Jag kan väldigt lätt, när jag ser tillbaka igenom mitt liv, erkänna att jag egentligen inte har upplevt så himla många olika känslouttryck. Eller jo, såklart att man inte går omkring i livet och bara är glad, eller ledsen, eller allvarlig, men utan att man har några stora känslouttryck som kommer igen.
Glädje i olika utsträckningar.
Depression i olika utsträckningar (klockan är halv tre, jag är tillåten att inte kunna stava)
mf.l.
Jag tror inte att jag verkligen har fruktat för mitt liv någon gång.
Det är nog det enda som jag itne har upplevt.
I övrigt så har jag nog stött på alla känslouttryck...
Ledsamhet är det som är svårast att hantera, för mig.
Detta kan låta uppenbart, men om man ser på alla olika känslouttryck som finns så är dom nästan oändliga i sina olika utsträckningar. Men ledsamhet är alltid svårt för mig att hantera, oavsett utsträckning.
Så fort jag blir ledsen vill jag bara lägga mig under en filt och förtvina. Försvinna från den värld som har "svikit", gjort mig ledsen... Samtidigt så hörde jag ett väldigt bra uttryck en gång, ett uttryck som jag hörsammar så ofta jag kan även fast jag inte står på samma värderade grund som påståendet påstår:
"Gud ger dig ingenting som du inte klarar av."
Eftersom jag inte tror på gud så kan man skriva om denna mening till
"Livet ger dig ingenting som du inte klarar av."
Om Livet = allt, så blir det => "Allt är ingenting som du inte klarar av"
=> "Du klarar av allt."
Det känns häftigt att tänka så.
Sen finns det såklart undantag, sånt som man inte kan göra någonting åt. Faller en komet i ditt huvud så är det såklart ingenting man kan göra åt precis, men sånt som man faktiskt kan påverka kan man försöka påverka mot det bästa. Och så länge du överlever så lär du, och då kommer det att bli bättre, eller iallafall annorlunda, och efter det kanske det blir bättre.
För ett och ett halvt år sedan mådde jag..................... obeskrivligt dåligt.
Idag vet jag inte om det spelar någon roll. Jag kan itne säga att jag har lärt mig någonting, men jag överlevde det. Haha, trots att jag på fullaste allvar inte är helt är på det klara hur jag lyckades hålla mig flytande (troligen för att jag hade turen att få så fantastiska vänner i Sundsvall) kan jag ändå tänka på det utan att bli deprimerad, typ. Om ännu ett år kommer det att verka som ett dis, och jag kommer inte kunna berätta om det utan att behöva tänka efter ordentligt.
Så länge man överlever så kommer det att blekna, med tiden.
Någoting annat som jag tror får mig att klara av ledsamhet är att jag är dukltig på att förlåta. Att vara ledsen, eller i ett annat fall. arg, är inte i min natur. Det är svårare att vara arg på någon än att, iallafall, inte känna någonting alls, att vara oberörd.
"Oj, du sa någonting dumt. Jag förlåter dig för ditt felsteg och slipper på det viset vara arg/ledsen."
Man skulle kunna säga att jag är lat, och detta skyller jag såklart på min matematiska läggning.
Så länge det finns folk (som inte är min familj för dom är regelenligt tvingade att tycka om mig) som tycker om mig, som inte har någonting emot att hänga med mig, och som inte verkar fake, så har jag inget problem med att vara lycklig under vanliga omständigheter.
Går jag igenom någonting jobbigt i skolan eller i hjärtat så behöver jag kandske någonting mer, men under en o-kär dag så är jag ofta glad och lätt till sinnes. Det fungerar till och med på nätterna!
Nej nu måste jag sova, jag ska upp om 5,5 h!
Jag ska få träffa Laura! Det ska bli mycket spännande :D
Tacl för ordet.
Tik Tok parady - The Midnight beast
Hey, I miss you babe
I pretend your arms are still
so still around me,
your cheast against my back
breathing in my ear.
I'd hate it if you'd be here now
but I love it in your absence.
I'd call you Edward in my dreams
and you'd do the same to me
and I'd cry against your shoulder sometimes
and you wouldn't be scared to death,
just stoke my hair
and pretend it never happened afterwards.
In case of emergency
you'd sitt by my bed
crying against my arm
as the machine beeps beside my closed eyes,
behind which I see you smile
pulling me through.
So hey babe, I miss you!
Tack för ordet.
I pretend your arms are still
so still around me,
your cheast against my back
breathing in my ear.
I'd hate it if you'd be here now
but I love it in your absence.
I'd call you Edward in my dreams
and you'd do the same to me
and I'd cry against your shoulder sometimes
and you wouldn't be scared to death,
just stoke my hair
and pretend it never happened afterwards.
In case of emergency
you'd sitt by my bed
crying against my arm
as the machine beeps beside my closed eyes,
behind which I see you smile
pulling me through.
So hey babe, I miss you!
Tack för ordet.
Solfegiette - Beethoven
Note to self:
Learn: http://open.spotify.com/track/53rFa7bb4mBw9v7BY3ntjD
<3
Allt som behövs är två gitarrvägghängare, en säng, några sänglådor och ett nattduksbord. Wherever i lay all this, that's my home.
Tack för ordet.
Learn: http://open.spotify.com/track/53rFa7bb4mBw9v7BY3ntjD
<3
Allt som behövs är två gitarrvägghängare, en säng, några sänglådor och ett nattduksbord. Wherever i lay all this, that's my home.
Tack för ordet.
Sarah Dawn Finer - Kärleksvisan
http://open.spotify.com/track/2MkxCWRBfHpXrDWGES0M8S
Hade en rätt så dramatisk nyårsafton, men kan faktiskt inte annat än säga att jag tyckte att den var stört skön ändå. Jag var hemma hos en kamrat på andra sidan kommunen, och någonting som började som en hängfest slutade som ett riktigt party!
Funderade ett tag på att skicka ett mail, då när året var nytt, men sen insåg jag faktiskt (med betoning på faktiskt) att jag inte behöver det. Allt kommer ordna sig utan en massa mail hit och dit, och även om det inte gör det så kommer livet att fortsätta. Haha! Jag har känns mig underligt positiv de senaste dagarna.
Vilket i sig är en paradox eftersom jag har blivit SUPERarg ibland den senaste tiden, relativt oprovocerat. Inte blivit arg för ingenting, utav snarare överdrivet arg. Detta känns lite småläskigt, och jag hoppas på att det bara är någonting temporärt... Hoppas!
Men, som sagt, jag har känt mig väldigt positiv de senaste dagarna. Lite som att det nya året har startat någonting, någonting som inte fanns i det förra året.
I början på varje nytt år så känns det alltid som att någonting nytt ska hända, men i år... i år känns det lite annorlunda. Jag känner mig lite starkare, lite... inte vuxnare, jag är rädd att jag inte har vuxit något, men... som att jag faktist (med betoning på faktiskt) är en blank sida detta år. Allting kan kända.
Jag kanske träffar en faktastisk människa på min eurotrip och flyttar utomlands ett år...
Jag kanske får ett superbra jobb på något annat spännande ställe och kommer bort från Viken...
.. Jag vet inte. jag vet bara att det inte skulle kännas illa om detta skulle hända.
Jag säger inte att någonting kommer att hända, men... se här, klockan är halv 1 på natten och jag mår inte, som Luffy hade sagt, som att jag hellre hade blivit född som en mussla. Lyssnar på Sarah Dawn Finer och blir snarare peppad än deppad när jag lyssnar på en utav mina favoritlåtar: Kärleksvisan.
*Drar mysigt efter andan*
Jag har omorganiserat min spotify, det känns lite som att möblera om rummet. Fräsht, mysigt. NYTT.
Nej, nu ska jag kliva upp om 7 timmar, det är bäst att gå och lägga sig nu.
Hoppas att allt är bra!
Tack för ordet.
PS. Jag har fått träffa Vina! DS.
Hade en rätt så dramatisk nyårsafton, men kan faktiskt inte annat än säga att jag tyckte att den var stört skön ändå. Jag var hemma hos en kamrat på andra sidan kommunen, och någonting som började som en hängfest slutade som ett riktigt party!
Funderade ett tag på att skicka ett mail, då när året var nytt, men sen insåg jag faktiskt (med betoning på faktiskt) att jag inte behöver det. Allt kommer ordna sig utan en massa mail hit och dit, och även om det inte gör det så kommer livet att fortsätta. Haha! Jag har känns mig underligt positiv de senaste dagarna.
Vilket i sig är en paradox eftersom jag har blivit SUPERarg ibland den senaste tiden, relativt oprovocerat. Inte blivit arg för ingenting, utav snarare överdrivet arg. Detta känns lite småläskigt, och jag hoppas på att det bara är någonting temporärt... Hoppas!
Men, som sagt, jag har känt mig väldigt positiv de senaste dagarna. Lite som att det nya året har startat någonting, någonting som inte fanns i det förra året.
I början på varje nytt år så känns det alltid som att någonting nytt ska hända, men i år... i år känns det lite annorlunda. Jag känner mig lite starkare, lite... inte vuxnare, jag är rädd att jag inte har vuxit något, men... som att jag faktist (med betoning på faktiskt) är en blank sida detta år. Allting kan kända.
Jag kanske träffar en faktastisk människa på min eurotrip och flyttar utomlands ett år...
Jag kanske får ett superbra jobb på något annat spännande ställe och kommer bort från Viken...
.. Jag vet inte. jag vet bara att det inte skulle kännas illa om detta skulle hända.
Jag säger inte att någonting kommer att hända, men... se här, klockan är halv 1 på natten och jag mår inte, som Luffy hade sagt, som att jag hellre hade blivit född som en mussla. Lyssnar på Sarah Dawn Finer och blir snarare peppad än deppad när jag lyssnar på en utav mina favoritlåtar: Kärleksvisan.
*Drar mysigt efter andan*
Jag har omorganiserat min spotify, det känns lite som att möblera om rummet. Fräsht, mysigt. NYTT.
Nej, nu ska jag kliva upp om 7 timmar, det är bäst att gå och lägga sig nu.
Hoppas att allt är bra!
Tack för ordet.
PS. Jag har fått träffa Vina! DS.
