Dead tired såhär på början av dagen
Här sitter jag igen.
Eller igen och igen, jag sitter framför datorn igen, men hör och häpna nu har jag faktiskt den egna laptopen framför mig! Detta är nog första gången som jag faktiskt använder den till någonting (jag fick den i somras typ), och jag använder den till att skriva mitt ljudtekniksarbete i musikpsykologi (som jag erkänner öppet med skulle vara klart före jul).
Det är nog ett utav de mest intressanta ämnen i världen.
Hur människan reagerar på något så enkelt som rytm och toner. Att olika psykoska sjukdomar påverkar hur man reagerar på olika sorters ljud. . . Ämnet är enormt, och gränsar till hur många andra olika områden/ämnen som helst!
Det var meningen att man skulle skriva en sida... men om jag inte hade börjat så sent så hade jag lätt kunnat skriva minst en sida till och troligen ännu mer. Finns så sjukt mycket att skriva om ifall man läser på de rätta ställena.
Övrigt, appropå vampyrer, så såg jag Twilight igår.
och ja, jag blev kär i Edward Cullen. Han har visserligen så mycket smink på sig att man snappt ser vart näsan sitter men konceptet med att kärlekens (som-i-den-man-är-kär-i) doft skulle vara en drog för en känns för mig som det optimala. Att komma in i rummet som kärleken sitter i, och genast uppfyllas av en distinkt känsla av... närvaro? Din kärlek finns överallt, och förvränger ditt universum med dennes närvaro.
... Eller snarare, jag är nog inte kär i Edward Collen.
Jag skulle nog vilja vara kär som Edward Cullen.
Detta kanske låter knäppt och kärlekskrankt (jag känner mig faktiskt lite fånig när jag skriver det) men skulle inte det vara det bästa som någonsin skulle kunna hända? Att vara så kär att själva luften man andas skälver av kärlekens excistens.
Detta enbart, och självklart, bara om det vore besvarat. Det skulle onekligen kännas asjobbigt att vara så kär i någon utan att det var besvarat. . . Speciellt om det skulle vara så där extremt intensivt.
Nicka bara och se glad ut, och lita på någon som kan (alternativt en som är tillfälligt sömndrucken och är på gränsen till fanatiskt villig att övertyga er om det).
Farväl!
