My Boy Builds Coffins - Florence + the Machine

Det står ganska klart för mig nu.

Jag tycker att man ska ta ansvar för det man säger, men det är tydligt att inte andra håller med. Samtidigt så känns det så värdelöst att tycka att man blir "sviken" när jag är så väl medveten om att folk inte har samma värderingar som en själv. Det är ett krig mot värderingar, där ena sidan vill att folk ska göra rätt, och andra undrar "Rätt enligt vem?".

Samtidigt så anser jag att de flesta borde ha någon slags känsla MOT att ljuga, och att man undviker det. Jag hatar när jag litar på att folk ska göra som de säger, och gör de något annat. Eller när någon dumpar problem på en utan att visa uppskattning för det. Low-pro.
Nej, jag ska inte skriva ett helt inlägg om min tillfälliga nedgång.
Det räcker nu.

Och jag ber om ursäkt för det värdelösa bloggandet de senaste månaderna. Större delen av inläggen är skrivna enbart för att jag ska komma ihåg någon låt, eller för att jag rent allmänt känner att jag behöver hålla igång.

Nu har jag insett att jag verkligen inte vill ha kvar min nuvarande piercing i ögonbrynet. Satte tillbaka smycket idag, men den sitter verkligen alldeles för långt ner. Jag är så fruktansvärt arg på mig själv för att jag inte tittade när piercaren prickade vart hon skulle sätta den... samtidigt så fattar jag inte varför NÅGON skulle vilja ha en piercing mitt I ögonbrynet från pierserskans sida sett. Det är för mig en gåta.
Ännu ett värdelöst inlägg.


Men tack för ordet.


Babby McFerrin - Ave Maria

OH MY GOSH!

Jag är kär, och avundsjuk på samma gång.


Finns det någon sån här i världen som skulle kunna offra sig och GIFTA SIG MED MIG?!?  Om så bara för att jag ska kunna sitta och titta och beundra personen i fråga... Eller ja, jag är egentligen inte så desperat, men... Jag skulle itne bli ledsen över att få uppmärksamhet från en fantastisk människa... Jag önskar att jag kunde sjunga sådär också :(

 

Tack för ordet.


Sigur Ros (ett isländskt band)

Jag började, för två inlägg sedan, skriva om de senaste händelserna i mitt liv.
På den trepunktade listan hann jag igenom endast den första, men satsar nu på att gå igen även de andra två samt en till!

För en vecka sen ganska så precis så ankom alla hjärtansdag till Sverige och världen.
Två dagar tidigare hade jag fått ett hurtigt sms med en bioförfrågan vilket jag med glädje svarade jakande, samt med ett undran om jag skulle kunna få bjuda på fika efteråt, vilken även det svarades med ett positivt ordalag. Så på söndagen den 14 februari inträdde jag och Mr Awsome (dock inte i samlad trupp) till Roxy och såg på Grodan och Prinsessan! Jag erkänner öppet att det var jag som hade lagt en avgörande röst på filmvalet, och eftersom mitt sällskap i princip la en svart röst på några få (de som inte kändes värda att se) och sedan hade en blank röst på resten så vann Grodan och Prinsessan med... en röst!
(Jag erkänner också att jag nog kanske hade varit mer tveksam att bli bjuden på bio (som den antistereotypa kvinna jag är) om det inte hade visat sig handla om fribiljetter som ändå var tvunga att användas. Jag hade säkert följt med, men jag hade kanske lite mer enträget hade förfrågat att jag hade kunnat få betala jag med...)
Filmen var helt okej, och sällkapet också, så en och en halv timme senare strosade vi ned för centrumgatan för att se vad som var öppet vid denna tid en söndag.
Det visade sig att vårat val bestod av: Gävle, eftersom ingenting var öppet...
Men, kort och koncist, på Mr Awsomes intiativ åkte vi i hans fyrhjuliga bil mot den stora metropålen!

På motorvägen verkade en utav de bilar som vid tillfälle körde framför oss ge intrycket av att vara något påverkad! Vi körde om med en decimeter (TYP IALLAFALL) ifrån deras backspegel, och när vi väl hade kört förbi verkade karln (för det var en karl, har jag för mig) vilja åka riktigt snabbt! Han placerade sig nämligen precis över fartränderna... mitt på vägen... Aja, mediciner kanske!

Vi strosade iallafall in i Gävle, och efter att jag fått tillfälle att demonstrera min omvända psykologi (HAHA! yeah right) tog vi i princip första bästa fik som inte var stängt. Detta visade sig ligga på drottninggatan, där B:young låg förut, numera kallat... Piasto? Piazzo? Någonting på P iallafall!
Mr Awsome, som den inte fullt lika entusiastiske fika-människa som undertecknad, lät mig bjuda på en kopp kaffe och en jordgubbscheesecake! Själv, min vana trogen, slängde jag mig över den varma chokladen samt en för mig obekant erfarenhet; nämligen en päroncheesecake!
Vi placerade oss sedan vid ett bord, och spenderade någon timme där i goda vänners sällskap, disskuterandes det mesta och lite mer. Jag kan dock inte påminna mig, såhär en vecka efteråt, vad vårat samtal berörde, men är övertygad om att det, utan tvekan, handlade om någonting fantastiskt konstruktivt!
Vid halv sex var vi dock tvunga att förflytta oss hemåt, eftersom det fanns andra händelser att beakta även på helgdagar (är alla hjärtansdag en helgdag?). Så klockan 6 hamnade jag hemma igen, och såg Awsome försvinna uppför kullen, och sedan fortsätta till staden till allting stort händer (det sista såg jag dock endast mentalt).


Den andra händelse på min lista i ett tidigare inlägg berörde min nyförvärvade frisyr!
Jag är så fantastiskt glad över den, och tror inte att jag hade kunnat bli mycket nöjdare. Log mig igenom hela klippsessionen, och kan inte låta bli att le även nu när jag ser mig i spegeln! Jag känner mig lite som Audrey Tautou, hon spelar I Coco Chanel, Tillsammans är man mindre ensam och Emelie de Montmarte.
Jag som älskar franska människor, känner mig nu som en utav de vackraste fransyskorna jag har sett!
Med detta dock inte sagt att jag faktiskt ser ut som henne, utan endast att jag känner mig som densamma.


Den sista tilldragelsen jag tänkte förtälja för eder har inte nämnts vid på någon lista innan, och detta för att det hände igår! Pappa hade paltparty, en utav de bästa partyn som man kan bjudas på.
Från det att jag vaknade spenderade jag först timmar med att äta frukost, duscha, sitta vid datorn... lite som man gör! Efter detta spenderade jag dock drygt tre timmar med att städa i min fars residens, medan min älda far spenderade tiden med att handla och laga till palten!
Klockan halv sju knackar det på dörren, och inskuttandes kommer det en glad familj! Detta inte nödvändigtvis för att de kommer på paltparty hos oss, utan kanske mest för att det utanför fönstret såg ut lite som ett pappersark... vitt! Det yrde snö runt knutarna, och jag erkänner öppet att jag själv inte hade någon vidare lust att trotsa ovädret! Som tur var så hade jag inget skäl att göra något så dumdristigt, och lät därför bli.

Resten av kvällen spenderades med palt, paltkoma och vin, Melodifestivalen (Erik var min favorit, älskar Kenneth Gärdestad) och sedan konversation med tillhörande vin.
Bl a talades det om utlandsresor, någonting som fick det att killa under fingrarna på mig! Att börja jobba och tjäna pengar och spara till mina resor... Mmmmm...

Själv gick jag och la mig runt halv elva tror jag, men väcktes dock utav Majs som klockan fyra berättade att dörren hade frysit fast och att hon inte kunde komma in. Jag pallrade mig förstås ur sängen hjälpte till, och slängde mig sedan ner i min säng utan en tillstymelse till ånger... sen började jag må jätteilla! Vilket var skumt, men jag lyckades somna, och lever nu till synes utan men.

Detta var nog allt för denna gång, en rejäl genomgång av vad som har varit på gång, helt enkelt.


Tack för ordet.

Save me - Queen

I admitt.
I'm in love in what used to be.
It's a love that's not expecting any answer,
not wanting any acknowledgement.
This love is happy with the bridges that is left
and which none can take away.
Replace it?
It will be.
But for the time being
I'm in love in what used to be
a part of my life
several years ago.

Instead of abandoning
I am separating.

Never shall I see that inocence again
for life has taken it's tole.
It is with sorrowfilled happiness
I were treading those paths again
with no other reason
than to challange myself
and with victory in hand I
in this moment
stand tall.



Tack för ordet.


uppdatering.

Detta har hänt sedan sist:

- Min ädla far har fyllt sitt femtionde år.

- Alla hjärtans-dag förflöt.

- Jag har klippt mig.

Jag tänkte berora varje ämne kronologiskt, med början vid femtioårsfirandet och sluta vid min nya klippning.
Ev. så kommer jag att dela upp detta på två inlägg, eftersom jag redan nu känner hur mina ögonlock håller på att falla ihop under trötthetens tyngd.

Min far fylde femtio år, vilket såklart firades med blommor och med blader! Han bad föregående dag om en sovmorgon till klockan 9, vilket vi barn självklart respekterade. Vi kom instruttande i hans rum tio över 9 med frukost på bricka och glada miner, samt ett högljutt körande av "Ja må han leva..!" och avslutningsvis även med ett "Hip, hurra, hiphip hurra..!" (pappas egen födelsedagsmelodi).

Han insöp med glädje våran goda vilja, och njöt i fullaste drag av våran närvaro och frukost. Efter detta tog vi oss alla en kollektiv tuppis, endast avbruten av ankomsten av farmors (alltså pappas mammas) födelsedagsbukett, bestående utav tulpaner i alla dess färger.
Strax efter detta tog vi oss i nacken och gjorde oss i ordning för en runda bowling!
Pappa, som den veteran han är, ägde oss ungar med marginal!
Själv lyckades jag med den stora bedriften att antingen stå strike/spärr alt. slå helt i rännan... vilket självklart väckte en stor del ömsesidig glädje. Tyvärr sade mina handleder emot efter en timme, så den sista halvtimmen spenderades först med att jag slog med vänsterhanden, och sista kvarten utan denna halvtimme fick far och Majs turas om att slå mitt slag.
Far vann oavsett (vi barn lät honom vinna, eller hur!?!!?)

Efter detta specktakel spatserade jag och Maria ner till Ica och införskaffe div. tårtprylar. Medan far såg på televisionen fixade jag och Majs i ordning en utav världens godaste och finaste tårtor, i form av en 5a! Värdig en nybliven 50-åring.
När den var färdigställd bjöd vi ut den numera inte allt för unga herren på middag, och njöt utav en utsökt bufé! Självklart var det vi döttrar som bjöd även på den.
När vi sedan kom hem, och efter att ha spenderat en gemensam tid framför televisionen, gav vi far hans tårta och födelsedagspresent!

Han blev FANTASTISKT glad över sin resa till Rom med oss döttrar! Jag har nog aldrig sett honom så genuint lycklig... eller, det skulle vara för väldig länge sedan iallafall. Det var ett underbart ögonblick, som avslut på en underbar dag!

Nu inser jag att jag inte kommer att kunna hålla mig vaken ytterligare, utan måste ge mig i kast med de resterande titlarna vid ett senare tillfälle.
Jag ska bara avsluta med att säga att jag, de senaste två dagarna, har sett två jättabra filmer vid namn Charlie Bartlett och The Boondock Saints.
Men det var allt.


Tack för ordet.


Jag har kommit fram till en ny insikt.

William Beckett är nog en utav de snyggaste karlarna jag har sett i mitt liv.
Just nu ligger han på en andra plats efter karaktären Edward Cullen.

... Umm.... iofs så är de de enda på min FantastisktVackra-lista just nu... Men jag ger en uppdate när den kommer!


Här kommer William Beckett:
http://i157.photobucket.com/albums/t51/raindropsonroses103/the%20academy%20is/william_beckett-hot--large-msg-1170.jpg
Nog den mest oanständiga bild jag nästan hade kunnat hitta, men han är fantastisk.
http://www.mp3ninja.com/images/artists/w/william-beckett/william-beckett.jpg
Den där var lite mer anständigt.
Och en sista på:
http://thedeadhub.com/uploads/2008/08/theacademyischicagowarpedtour.jpg.


Och här är Edward Cullen:
http://aralistika.files.wordpress.com/2008/06/edward4.jpg
Inte så fantastiskt bra, men den fungerar.
http://www.polyvore.com/cgi/img-thing?.out=jpg&size=l&tid=2624944.
Mmmmmm <3
http://mysupersexyboyfriend.webs.com/photos/Edward-Cullen/edward-edward-cullen-2575468-1707-2560.jpg
Här är enda bilden jag kunde hitta som han ser sådär fantastastiskt vackert plågad ut.

Jag erkänner att jag jag älskar Twilight-filmerna, nästan enbart för Edward Cullen-karaktären.
Men jag har förklarat min fascinasion för honom i ett tidigare inlägg och tänker inte tvinga er igenom det än en gång. Hans existens är bara så fantastiskt vacker, kanske för att jag vet att han aldrig finns i verkligheten.


Tack för ordet.

Just a girl (No Doubt)

Mitt spotify Prem har tyvärr gått ut... nu i måndags... Jag vet inte hur jag ska klara mig... Jag planerar att åtgärda det inom kort dock, och kan bara hoppas att mitt sinne överlever till dess.
Applikationen Availible Offline är ovärdeligt nu när pappa inte har möjlighet till trådlöst internet och bara ett ställe för nätverksladd.
Det dryga är förstås att man inte kan söka på musik under offline-läget, men samtidigt är det bättre än ingenting alls! Plus att det går att lura programmet (tror jag) om man låger bli att stänga av datorn samt inte kopplar upp det till internet alldeles innan och efter Prem har gått ut! Då kan den inte känna av att den ska sluta vara Prem... TROR JAG, bör poängteras igen.

Igår skulle jag göra kokostoppar. Detta slutade dock inte med det tänkta resultatet.
Jag insåg efter halva att jag inte hade tillräckligt med kokos, vilket jag försökte åtgärda med att ösa i en viss del solrosfrön iställe. Sen tyckte jag att det var obefogat jobbigt att göra "toppar" av smeten och gjorde cirklar istället...
SEN förlorade jag mig i matematiken... och lät dom stå i ungen i x antal minuter extra.

Men dom blev fantastiskt goda ändå! Och smakar fruktansvärt nyttigt :D
2 ägg + 1,5 dl socker = rör om, pösigt!
ANS (=resultatet) + 50g smält smör = rör om
(Frivillig tillsats: ungefär 2-3 cm3 färsk ingefära. Rives  och tillsätts i smeten NU.)
ANS + 150g kokos + ½ - 1 dl solrosfrön (alt. den mängd som ger röran rätt konsistens) = rör om.

In i ungen 175 grader i 10-15 minuter, et VÒILA! 

Jag kallar dom kokos- och solroscirklar med ingefära!
Fantastiskt goda, lite i energibar-stil.

Annars... planerar jag att åka till Italien och Brasilien nästa år! Det skulle gå ungefär 10-12 000 till Brasilienresan, om man ska lita på Miss L som redan har varit dit en sväng.

Nu kanske man undrar vad jag ska till Brasilien och göra?
Jo, det är så att jag har en låtsas-bror där, min älskade Vinícius! Hankom till Sverige för... alldeles för länge sedan... och var utbytesstudent i min gamla gymnasieklass. Vi utvecklade ett speciellt band, och han slutade som min bror i hjärtat.  Jag saknar honom sjuuukt mycket, och ser supermycket fram emot att få träffa honom.
Bror-san <3

Italien är ett fint land, och det är mest därför jag vill/ska åka dit.

Sen så har Annica sagt (beordrat??) att jag ska hälsa på henne i Australien, så jag åker nog dit någon gång också.

Är lite nervös inför temraturskillnaden, men det ska nog gå bra ändå!


NU SKA JAG SÖKA JOBB! SPARA PENGAR! PLUGGA MATTE! ÖVA BAS! Allt kommer att bli awsome.

Now I've stopped waiting for my real life to begin.


Tack för ordet.

Valtellina

Vem vill ta med mig till Valtellina, Italien?

Vem vill göra mig sällskap?


Tack för ordet.

RSS 2.0