teddis
Eller ja, det kanske är en Kenneth G - period, eftersom det är han som skrivit texterna... Eller nä, för det är den asfina melodin som jag kommer presentera er inför. Det är egentligen en ganska fånig text, men iofs så var det ett par år sedan och både Ted och Kenneth är var lite yngre...
Men som sagt, det här lilla stycket är bäst för sin melodi.
Come give me love - Ted Gärdestad
Farväl!
livelivelivelive
Begravningen var sorglig.
Ted var chill (utom "Hasses" högtalare som dödade våra öron och tog ut all symfoni). "Tjejen-i-söndags-öppet" som jag inte fick något namn på var lätt den karistmatiskaste sångaren (jag älskade när hon lyfte på slutet av dirigentens rock!!) , och Johan var sångare som lät mest som Ted själv (lite läskligt faktiskt). Snyggaste låten var lätt Come give Me love med Sara Lövfgren (?). Hasses egna sologrej på guran kändes jätteego, trots att det var snyggt så kännes det mer som en hyllning till honom än till Ted G.
Karma var okej men jag var ganska trött efter min resa hem till viken igen, och blev inte överdrivet olycklig över en relativ tidig hemgång. Lite tråkigt att det tog sån tid innan alla började dansa bara = sad face.
(Jag älskar när Martz och Zimón kastade sig över Bockes mage, Imbas ansiktsuttryck var obetalbart!)
Jag och Martz lyckades vakna runt 1, och kom tillochmed ut ur lägenheten klockan kvart över fem! En kvart för sent visade det sig, för Lidl hade stängt (där vi planderade att panta flaskor och köpa kakor!)... Failure... Då fick jag, Martz och Mr.F pallra oss ÄNDA till Maxi och köpa kakor... suck...
Onödigt slöseri med kalorier!
Jag ska på krogen, datum obestämt, och har förfest redan nu (jag har kvar den där äckliga rom-blandningen från Bockes fest och tänkte befria mig från den... klockan 3 på eftermiddagen... jag känner mig som en alkis! Sen att den är jätteäckligt gör inte saken bättre. Och då menar jag JÄTTEÄCKLIG!) men ser fram emot att få dricka 5 flaskor vatten!
Vädret är halvklart, med spridda sprickor i molnen. Soligt, och halvvarmt.
Jag vill bada också, men mina badbyxor har gått sönder, och jag måste köpa ett svart sidenband för att fixa dom... det suger, men är sant!
Detta här räcker för denna gång min vänner och ovänner.
Farväl!
borta i världen.
och det känns lite som det också.
"Till en ängel"
Man blir liksom twistad i huvudet ibland.
Jag tror att jag hade en sån dag idag, samtidigt som jag inte hade det.
Jag kommer knappt ihåg någonting av den, men jag vet att den har gått.
Jag har packat, och jag ska kolla på tåg tillbaka så jag hinner hem till Ted och Karma.
Jag kan ärligt talat inte vänta tills det blir lördag. Allting känns så snurrigt, även fast livet inte är någon större karusell numera (vilket jag är hur tacksam för som helst).
Det blir så ibland, antar jag.
Även fast allting verkar flyta på så vill man ha någonting som är annorlunda.
Man skulle kanske kunna kalla det att tröttna(?).
Sedan, om jag gräver riktigt djupt i den materia som kallas mitt inre, så inser jag att felet ligger i min slanka plånbok (NOTERA: detta inte sagt i ett försök att tigga, utan enbart som ett konstaterande). Om jag hade haft pengar så hade jag kunnat gå ut på krogen... om jag hade haft pengar så hade jag kunnat åka på peace&love.
Jag tycker seriöst att det är pinsamt att inte ha pengar.
"Nej, jag kan inte följa med och fika... eller jo, men då kan jag inte dricka/äta någonting för jag är... *viskar jättetyst* pank..."
"Jaha, ni ska på krogen på fredag!!! Åh, jag vill följa!!!... Men... jag kan inte...."
Visserligen så händer det att en OERHÖRT (enligt mig) vänlig själ bjuder på någonting, men samtidigt som jag uppskattar det MEGAmycket, så tycker jag att det är lite jobbigt, för jag vet att jag inte kommer kunna bjuda tillbaka inom de närmaste två månaderna...
Bara tanken på att folk skulle tro att jag är en snytare känns hemsk. Jag älskar att bjuda, ge bort och liksom bry mig lite extra om någon för en stund. Att de som inte har fått uppleva detta än skulle tycka att jag vore en snåljåp... som sagt, bara tanken är hemsk...
Jag klarar av det rent praktiskt att, som denna månad, ha en dyr engångsutgift (piercing) och sedan klara mig på några få slantar resten av månaden. Men man kan inte bestämma när någonting händer... och det händer att det händer saker när jag inte har pengar... och det är liksom... pinsamt...
Pinsamt är kanske fel ord, men jag hittar inget bättre för tillfället...
Gah.
Farväl!
JAG BER OM URSÄKT
Känns som en old-timer som försöker igen och låter nån annan skriva typiska och stereotypa poplåtar om själförtroende och I'm so fucking best!
Avril Lavigne - The Best Damn Thing
Det går att lyssna på, men om man tänker på vilken målgrupp den inriktar sig på så känns det fjortisar i sina yngre tonår. Gärna mobbandes någon liten stackare för att hen/hon inte är lika bra som en själv, för asså, duh! Han/Hon lyssnar ju inte på Avril!
Inget illa menat personligen åt någon, utan man frågar sig bara om det var det som var meningen med musiken, eller om de faktiskt trodde att de gav någonting unikt till marknaden.
Slutgiltigt, Farväl!
new balls of steel
Det förtjänar lite Jens Lekman, och Friday Night at the Drive-In Bingo. Enjoy.
Farväl!
hejsan
Vad har jag då spenderat tiden med sedan sist?
1. Jag har, efter mycket om och men och ensamt kringvirrande, köpt kläder till min mormors begravning.
2. Jag har även gått på Supermusical of Doom, med kulturskolans Tha family-gang.
3. Jag har också repat i 4-5 timmar med Anna, och vi kom igenom en hel del givande material (iallafall så pass givande det kan bli när klockan börjar närma sig midnattt). För att nämna några har vi Bossa (super-) nova, Boxersong och en halv ny låt som jag inte vet vad den heter.
4. Blödit näsblod och skrapat översidan av handen (hur jag lyckades med den senare bragden kan jag knappt själv svara på...) när jag hängde med Mr E-N, och spelade basket. Kan vara värt att nämnas att jag börja blöda ur näsan redan innan vi började spela... (mental reaction= HUH!?!?!?!? Det är andra gången i mitt liv jag blöder näsblod!!).
5. Jag ska skriva en samhällsuppgift.
Mina vänner, hur liten denna lista skulle kunna verka så anser jag mig ändå ha spenderat helgen med relativt mycket röj.
Jag köpte ett fritidskort en månad innan mitt gamla tog slut, vilket var ganska sämst men samtidigt så kan jag tvinga det på min karl. Detta för att pengar är för min egen del en bristvara, och behandlar andra som om de har samma problem som jag (jag säger alltså inte att min fest-man är fattig, utan att jag bara är allmänt snäll (ja, jag hör era chockade andetag)).
Jag måste spela lite saxofon innan imorgon, så jag ska vara i skolan till klockan har jag tänkt. Hur det sedan går vet vi alla... Inte alls, ungefär! Men jag siktar på att vara i skolan kl 8, och kunna spela upp min saxofon lite...
Ärligt så har jag slutat bry mig om den, men jag vill fortfarande ha ett relatvit bra betyg (som den prestigebesatta människa jag är).
På torsdagkväll så ska jag dra vidare norrut, och dagen efter ska jag gå på min mormors begravning.
På lördagkväll är det Ted Gärdestad och Kharma-party.
"Dom som tjänar på krig förtjänar inte att tjäna någonting."
Farväl!
studentmössa YEAH
Det var med stor spänning klassen packade upp de tolv-tretton mössor som låg prydligt nedpackade i den brun posten-lådan, den som var textad med ordet KOKARD stort över hela högra sidan (beroende på vilken sida man står på och hur stor man är själv). På min egen står det med slingrande bokstäver Lena * ESMK, men det fanns några lite mer innovativa som Ärke * "Namn" b la.
Nu när jag såg hur det blev så inser jag att jag hellre hade skrivit Lenon * Power på min, det hade varit väldigt mycket roligare. Det såg så obalanserat ut nu, på något vis...
Och champange"glaset" var av plast!! Jag som hade hanterat paketet med en sån varsamhet hela dagen, och så var det liksom bortslösat på ett plastglas... Jag kände mig onekligen lurad! Usch usch... men jag fick iallafall en guldpenna att trösta mig med. En bläckpenna som faktiskt funkar, för ovanlighetens skull (i min verklighet).
Igår var sista dagen att skicka sina ansökningar till högskolan, och jag är meganervös över om jag fyllde i rätt! Tänk om jag sumpar högskolan bara för att jag inte gjorde rätt! Det skulle ärligt kännas jättepinsamt.
Jag har varit taggad på att flytta sen i nyår om jag ska vara ärlig. Samtidigt som det är askul att bo här bland folk man känner, så liksom kliar det i fingrarna efter att få se nya ställen, möta annat folk och bo själv.
Det sista skälet är nog det tyngst vägande i frågan... och jag kommer sakna ihjäl mig efter min familj och mina kompisar.
Som tur är så fungerar fritidskortet på x-tåget, och förutseende som jag är så vet jag att x-tåget går till Sundsvall! Så jag kan åka hem och tillbaka över helgen utan att det kostar mig en enda krona (mer än det kostar för mig nu).
Det känns lite weird att ha en lägenhet som jag typ inte kommer spendera särskilt många helger i. Samtidigt som jag vill bestäma hur det ska se ut, så vill jag inte betala hyra för ett ställe som jag inte kommer... bo i, liksom.
Jag skulle i alla fall vilja ha en hyra som understiger 2000;- men det tror jag nog inte att jag kommer få... Det finns det väl knappt att få nånstans i hela Sverige i dessa tider. Som tur är har jag en bror som jag kanske kan bo hos där uppe medan jag letar lägenhet alt. väntar på att jag ska få flytta in, om jag har tur dvs.
Nä, nu ska jag lägga mig i min stora, ensamma, nogatfärgade, mjuka säng. (...svaret på din fråga är JA...)
Farväl!
terry goodkind BABY!
Terry Goodkind är den bästa författaren jag någonsin har haft nöjet att läsa av!
Jag läste hans första bok när jag var i 12-14-årsåldern, och den förändrade hela min världsbild. Verkligen, han fokuserar mer på det man läser, inte det som händer.
Eller ja, jag läste nog första boken på svenska i 12-årsåldern, men första på engelska läst jag nog på i 14-årsåldern, och det var den som lärde mig så mycket.
Jag vet inte ens hur jag ska förklara det.
Det är så sjukt underbara böcker.
Nu ska jag leta reda på Debt of Bones, och sedan fortsätta med mitt Nutida Konst-arbete (vilket är segt och suger).
On and out, Farväl!
Happy face
Jag och min älsklingskarl firade två månader igår.
Detta, mina vänner, kan till synes verka som ett ynkligt tal att fira.
Två månader är bara: 1/6 av ett år. 1/12 av två år. 1/480 av en livstid (på 80 år).
Det är även: 59 dagar. 1426 timmar. 84 960 minuter.
Then again, man kan ju alltid citera en känd låt (Seasons of Love) och säga "How do you measure the time of a year? Measure in love.". Visserligen så vet jag inte om de menar att året blir längre eller kortare om man har haft ett kärleksfullt år, men jag kan definitivt säga att dessa två månader har varit några utav de värdefullaste hittills (mitt liv har bestått av 220 månader, jämförelsevis ). Inte rent händelsemässigt, det har inte hänt ovanligt mycket de här månaderna, utan mer... man har inte oroat sig lika mycket... typ.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det och det verkar nog bara helskumt... men, ja...
Det är nog egentligen inte någonting som ni är riktigt intresserad av (att läsa om hur perfekt(?) jag finner min själsfrände). Men det finns en massa att säga, även om jag inte tänker tortera er med en massa kärlekskranka idealiseringar.
Partyt hos Eva knallade på, med Alias och blåbärstårta. Tyvärr kändes det som att jag var lite ute och drog mig tillbaka redan halv 11. Detta visade sig dock vara ett bra intiativ eftersom jag då hann hälsa på min mor som hade kommit hem ifrån Övik, och vakandet över min mormor.
Det var trevligt att se henne med ett leende.
Jag har saknat det.
Farväl!
konstant på mitt huvud.
Jag medger att jag inte är världens största Nordman-fän
men jag blev så sjukt glad.
Jag och pappa åkte på en två timmars biltur idag. Det var faktiskt superskönt, och tiden gick jättesnabbt där vi åkte blav tallar och små stugor.
Gammelstilla var tydligen en tilltänkt plats för ett wiskeybryggeri, enbart för namnets skull... Det tyckte jag var ganska underhållande! Visar onekligen vad affärsmän tänker på.
Jag lever, och jag är väldigt glad för det.
Farväl!
Filmkväll utan... film.
Själv sitter man här, med godis, läsk och familjen... men inte en enda bra film. Jag har sett alla filmer i min filmhylla utom dom som jag inte vill se (typ hela bond-serien... sämsta filmer)
Jag funderar på att spendera hela kvällen med att läsa bleach, för det är så jäkla bra.
Jag har spelat in mina senaste kreationer i musikväg idag. Fem spår minnesinspelningar, så att jag kommer komma ihåg dem nästa gång jag spelar.
Fältarn har sagt till mig att spela någonting eget på nästa pianokonsert, men jag vet inte vad jag ska spela... Jag har ganska mycket bra, men det mesta är bara korta snuttar... Min inspiration sinar något, och jag har glömt mina pianopapper hemma hos min ömma moder.
Övrigt så ligger min mammas mamma på sjukhuset numera, och min mamma sitter troligen bredvid henne och vakar.
Det är sämst i världen just nu.
...farväl.
farfar har sina stunder
L : "Han ska inte klaga, det är jag som bjuder karln!"
M: "Nä, det är det inte alls!"
L d ä : "Men om hon säger något så ska väl jag tro på det?"
M: "Ja, men hon är lite galen..."
L d ä: "Galen i dig kanske!"
Ms min var obetalbar, och L den äldres ansikte sprack upp i ett sånt fint leende som jag nästan aldrig sett förrut.
Det var happy-moment-face på Lena, och Martins förstumade ansiktsuttryck var obetalbart, och definitivt värd biobiljetterna jag ska bjuda på, E A S Y.
Nu är klockan faktiskt efter 24.00, och det är dags för små barn att sova. Lena, den mindre, får sällskap i natt, men har därimot ingen sovmorgon imorgon. Martin får stå ut med hennes sällskap till viken imorgon.
Ack, vilken plåga!
Farväl!
