lilla du, lilla jag och stora världen
Jag ska upp om fem timmar.
Sen jobba fem timmar.
Sen plugga så länge jag pallar.
Det känns inte som att det kan bli superlänge i nuläget.
Är supertrött.
Det kan dock bero på att jag somnade kl 4 inatt och klev upp 12. Hur det ekvationen går ihop med att att jag är supertrött har jag dock inte räknat ut än.
"För jag vet att om du fick välja så vore inte jag...."
Tack för ordet.
Sen jobba fem timmar.
Sen plugga så länge jag pallar.
Det känns inte som att det kan bli superlänge i nuläget.
Är supertrött.
Det kan dock bero på att jag somnade kl 4 inatt och klev upp 12. Hur det ekvationen går ihop med att att jag är supertrött har jag dock inte räknat ut än.
"För jag vet att om du fick välja så vore inte jag...."
Tack för ordet.
Incubus - Pardon Me
Boston - More than a feeling
Du håller mig i dina händer
och trots att jag vill krypa upp till värmen i ditt öra
är det bättre att stanna i dessa händer
än att ramla och bryta nacken.
Tack för ordet.
och trots att jag vill krypa upp till värmen i ditt öra
är det bättre att stanna i dessa händer
än att ramla och bryta nacken.
Tack för ordet.
Ett ord eller två om det gångna valet.
Klockan är halv två på natten, och jag har precis slutat se på valvakan.
Alliansen vann med ~6%enheter och SD fick 5,7% av rösterna.
Att kommentera detta resultat skulle ta mig halva natten, och om jag ska vara ärlig så har jag inte tid för det. Jag måste både plugga och jobba imorgon.
Det enda jag egentligen vill reflektera om är hur de olika partierna (både sympatisörer och företrädare) verkar fokusera den mesta av sin energi på att förklara sina motparter otillräckliga, osolidariska och oambitiösa. Detta ofta genom att använda argument som inte verkar helt genomtänkta eller entydiga.
Många har sagt att den blåa politiken gör att de sjuka hamnar i kläm och att de arbetslösa sätts i en tung sits.
Jag kan egentligen inte prata om de arbetslösa. Jag var det ett tag men hade inga problem med det mer än att jag ansåg att AF har ett allt för byråkratiskt och omotiverande system (en åsikt som några inte delar med mig) för de som ville plugga och arbeta samtidigt.
Jag kan förklara hur det går till senare, men min poäng är att det verkar fungera för de flesta. Många säger att arbetslösheten är "för stor" men samtidigt så har världen gått igenom en kris, en massa industier fick varsla en hel bunt människor, och vi har inte hunnit ta oss igenom den ordentligt ännu. Vi har den största arbetslösheten i norden enligt undersökningar (http://www.arbeidslivinorden.org/nyheter/nyheter-2009/unga-vet-vad-unga-behoever-om-utsatthet-arbetsloeshet-och-aatgaerder), det kan man kanske inte förneka, men samtidigt är inte jag övertygad om att de rödgröna hade lyckats bättre.
En annan populär åsikt är att de sjukskrivna hamnar i kläm (som sagt) och att utförsäkringssystemet sviker.
Jag vet inte hur det kommer att bli, för mig känns detta system relativt ungt, men jag ser egentligen inget fel i att man ska bli arbetsutvärderad när man har varit sjukskriven x antal dagar. Om sedan försäkringskassan missbrukar sitt ansvar så kan inte det läggas på en "missunsam" regering. Dock skall det påpekas att det MÅSTE tilläggas ett sätt att kunna överklaga de tagna besluten på, någonting som jag har fått intrycket av att det saknas.
Som en jämförelse kan det dock nämnas att det under den röda regeringen fr o m 2002 (hittar ingen regelrätt dokumentation men läser det nämnas på flera ställen bl.a http://altenberg.se/bra-med-balanserad-debatt-om-sjukforsakringen/) börjades utförsäkra folk med traumatiska konsekvensen; ett flertal självmord. Det var en gigantisk debatt har jag för mig, men det var två år innan jag började bry mig i politik så kommer tyvärr inte ihåg detaljerna. I vilket fall så hände det.
Jag skulle här vilja poängtera min övertygelse om att det ALLTID kommer att falla folk mellan stolarna. Det finns inget Utopia då alla mår bra, får rättvis lön och fantastisk gratis sjukvård.
Argumenten för de rödgröna har varit att Alliansen driver en "egoistisk" och "klyftbyggande" politik, och menar att de själva är solidariska och medmänskliga.
Ord som "egoism", "klyftökning", "rättvisa" och "solidaritet" har blivit så fruktansvärt överanvända att folk verkar missa grunbetydelsen, förstå vad de egentligen säger.
För egoistisk skulle jag inte kalla ett parti som låter inkosttagaren behålla mer av sin egentjänade lön.
En skatteökning skulle vara "solidarisk"? Om man läser på Svenskt Näringslivs utgåva av (http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00018/_Skatterna_-_vem__va_18159a.pdf) kan man läsa att det egentligen är just de rika som betalar den mesta skatten i Sverige. Den rikaste femtedelen betalar 47% av skatteintäckterna, och tar samtidigt bara ut 12% av den.
Rent nationallt borde det vara positivt att de som har mycket pengar blir uppmuntrade att behålla dom?
Jag menar, smarta, rika människor har råd att skaffa advokater som på något klurigt sätt sätter in pengar på ett konto i Schweitz istället, eller växlar pengarna till någon annan valuta och skickar iväg dom till andra sidan jorden. Detta får, så vitt jag förstår det, konsekvensen att den svenska kronan sjunker i värde, och Sverige förlorar på det i vilket fall. Istället för att vinna 1 miljard i skatteintäckter och förlora lika mycket i försvagning av kronan, kan man låta de rika behålla en större del av pengarna (inte helt såklart, men fortfarande så att man uppmuntrar folk att "göra karriär, få löneförhöjningar och göra ännu mer karriär" osv.) och vinna på att kronans värde stabiliseras.
Det högre blocket i svensk politik är, övrigt, internationellt sett som lite smygvänster. De blåa skulle egentligen kunna vara lila. De sänker inte skatterna så mycket, det finns fortfarande bidrag att få. Det är inte som att något parti i det högra blocket tänker som de gör i USA eller sydamerika.
Samtidigt bör också nämnas att ingen i de vänstra blocken heller har som ambition att bli som Ryssland eller nordkorea...
Det finns ingen ideologi som fungerar i sin helhet och enkelthet. Man måste på något vis blanda och luckra uppdem, se vad som passa förtillfället och hur mycket pengar de nödvändigaste åtgärderna behöver. Jag skulle helt stå bakom om alla våra partier bestämde sig för att bli lila, och blir glad när partier går ut som i deologiskt o-färgade. Det tycker jag betyder som att de inte är låsta i ett tankesätt, utan är beredd att göra vad som krävs, och låta bli det som kan undvaras.
Oj, min utgångspunkt från början har blivit något förskjuten... eh... Jag ogillar helt enkelt de olika partiernas sätt att utgå ifrån motpartiernas nackdelar istället för att framhäva sitt eget partis fördelar. "Istället för att gnälla på mörkret, tänd ett ljus" som Berglin sa i en av hans teckningar.
Nu har klockan blivit 02.40 och jag känner mig fruktansvärt sömnig.
Jag reserverar mig för att de fakta jag beskriver inte nödvändigtvis är helt korrekt. Jag läser inte längre samhällsvetenskap genom skolan och har egentligen inte blivit politiskt intresserad förrän under den senaste månaden.
Men tack för ordet.
Alliansen vann med ~6%enheter och SD fick 5,7% av rösterna.
Att kommentera detta resultat skulle ta mig halva natten, och om jag ska vara ärlig så har jag inte tid för det. Jag måste både plugga och jobba imorgon.
Det enda jag egentligen vill reflektera om är hur de olika partierna (både sympatisörer och företrädare) verkar fokusera den mesta av sin energi på att förklara sina motparter otillräckliga, osolidariska och oambitiösa. Detta ofta genom att använda argument som inte verkar helt genomtänkta eller entydiga.
Många har sagt att den blåa politiken gör att de sjuka hamnar i kläm och att de arbetslösa sätts i en tung sits.
Jag kan egentligen inte prata om de arbetslösa. Jag var det ett tag men hade inga problem med det mer än att jag ansåg att AF har ett allt för byråkratiskt och omotiverande system (en åsikt som några inte delar med mig) för de som ville plugga och arbeta samtidigt.
Jag kan förklara hur det går till senare, men min poäng är att det verkar fungera för de flesta. Många säger att arbetslösheten är "för stor" men samtidigt så har världen gått igenom en kris, en massa industier fick varsla en hel bunt människor, och vi har inte hunnit ta oss igenom den ordentligt ännu. Vi har den största arbetslösheten i norden enligt undersökningar (http://www.arbeidslivinorden.org/nyheter/nyheter-2009/unga-vet-vad-unga-behoever-om-utsatthet-arbetsloeshet-och-aatgaerder), det kan man kanske inte förneka, men samtidigt är inte jag övertygad om att de rödgröna hade lyckats bättre.
En annan populär åsikt är att de sjukskrivna hamnar i kläm (som sagt) och att utförsäkringssystemet sviker.
Jag vet inte hur det kommer att bli, för mig känns detta system relativt ungt, men jag ser egentligen inget fel i att man ska bli arbetsutvärderad när man har varit sjukskriven x antal dagar. Om sedan försäkringskassan missbrukar sitt ansvar så kan inte det läggas på en "missunsam" regering. Dock skall det påpekas att det MÅSTE tilläggas ett sätt att kunna överklaga de tagna besluten på, någonting som jag har fått intrycket av att det saknas.
Som en jämförelse kan det dock nämnas att det under den röda regeringen fr o m 2002 (hittar ingen regelrätt dokumentation men läser det nämnas på flera ställen bl.a http://altenberg.se/bra-med-balanserad-debatt-om-sjukforsakringen/) börjades utförsäkra folk med traumatiska konsekvensen; ett flertal självmord. Det var en gigantisk debatt har jag för mig, men det var två år innan jag började bry mig i politik så kommer tyvärr inte ihåg detaljerna. I vilket fall så hände det.
Jag skulle här vilja poängtera min övertygelse om att det ALLTID kommer att falla folk mellan stolarna. Det finns inget Utopia då alla mår bra, får rättvis lön och fantastisk gratis sjukvård.
Argumenten för de rödgröna har varit att Alliansen driver en "egoistisk" och "klyftbyggande" politik, och menar att de själva är solidariska och medmänskliga.
Ord som "egoism", "klyftökning", "rättvisa" och "solidaritet" har blivit så fruktansvärt överanvända att folk verkar missa grunbetydelsen, förstå vad de egentligen säger.
För egoistisk skulle jag inte kalla ett parti som låter inkosttagaren behålla mer av sin egentjänade lön.
En skatteökning skulle vara "solidarisk"? Om man läser på Svenskt Näringslivs utgåva av (http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00018/_Skatterna_-_vem__va_18159a.pdf) kan man läsa att det egentligen är just de rika som betalar den mesta skatten i Sverige. Den rikaste femtedelen betalar 47% av skatteintäckterna, och tar samtidigt bara ut 12% av den.
Rent nationallt borde det vara positivt att de som har mycket pengar blir uppmuntrade att behålla dom?
Jag menar, smarta, rika människor har råd att skaffa advokater som på något klurigt sätt sätter in pengar på ett konto i Schweitz istället, eller växlar pengarna till någon annan valuta och skickar iväg dom till andra sidan jorden. Detta får, så vitt jag förstår det, konsekvensen att den svenska kronan sjunker i värde, och Sverige förlorar på det i vilket fall. Istället för att vinna 1 miljard i skatteintäckter och förlora lika mycket i försvagning av kronan, kan man låta de rika behålla en större del av pengarna (inte helt såklart, men fortfarande så att man uppmuntrar folk att "göra karriär, få löneförhöjningar och göra ännu mer karriär" osv.) och vinna på att kronans värde stabiliseras.
Det högre blocket i svensk politik är, övrigt, internationellt sett som lite smygvänster. De blåa skulle egentligen kunna vara lila. De sänker inte skatterna så mycket, det finns fortfarande bidrag att få. Det är inte som att något parti i det högra blocket tänker som de gör i USA eller sydamerika.
Samtidigt bör också nämnas att ingen i de vänstra blocken heller har som ambition att bli som Ryssland eller nordkorea...
Det finns ingen ideologi som fungerar i sin helhet och enkelthet. Man måste på något vis blanda och luckra uppdem, se vad som passa förtillfället och hur mycket pengar de nödvändigaste åtgärderna behöver. Jag skulle helt stå bakom om alla våra partier bestämde sig för att bli lila, och blir glad när partier går ut som i deologiskt o-färgade. Det tycker jag betyder som att de inte är låsta i ett tankesätt, utan är beredd att göra vad som krävs, och låta bli det som kan undvaras.
Oj, min utgångspunkt från början har blivit något förskjuten... eh... Jag ogillar helt enkelt de olika partiernas sätt att utgå ifrån motpartiernas nackdelar istället för att framhäva sitt eget partis fördelar. "Istället för att gnälla på mörkret, tänd ett ljus" som Berglin sa i en av hans teckningar.
Nu har klockan blivit 02.40 och jag känner mig fruktansvärt sömnig.
Jag reserverar mig för att de fakta jag beskriver inte nödvändigtvis är helt korrekt. Jag läser inte längre samhällsvetenskap genom skolan och har egentligen inte blivit politiskt intresserad förrän under den senaste månaden.
Men tack för ordet.
Free of Me - Joshua Radin
Vill mest bara förtydliga min sinnesstämning, mest pga de senaste inläggen.
Jag har ingen förälskelse på g, utan är lite mysigt småkär.
Idolkär, skulle man kunna kalla det, och har ungefär lika stora förväntninga på att få detta besvarat som att Ana Ternheim eller Jason Mraz skulle komma hit och bjuda mig på en privat spelning... Detta hindrar mig dock inte från att skriva kärleksdikter för blinda ögon, och sjunga kärlekssånger för döva öron.
Det känns lite mysigt att veta att nån gång kommer jag kanske att sjunga kärlekssånger på en scen, inför 1000.000 människor, och tänka på en enda människa. Nämda vet inte om det, och jag berättar det inte, men kanske känns det i melodin att det var någon speciell jag tänkte på.
Kanske känner nämna i melodin att det var någon speciell jag tänkte på?
Tack för ordet.
Jag har ingen förälskelse på g, utan är lite mysigt småkär.
Idolkär, skulle man kunna kalla det, och har ungefär lika stora förväntninga på att få detta besvarat som att Ana Ternheim eller Jason Mraz skulle komma hit och bjuda mig på en privat spelning... Detta hindrar mig dock inte från att skriva kärleksdikter för blinda ögon, och sjunga kärlekssånger för döva öron.
Det känns lite mysigt att veta att nån gång kommer jag kanske att sjunga kärlekssånger på en scen, inför 1000.000 människor, och tänka på en enda människa. Nämda vet inte om det, och jag berättar det inte, men kanske känns det i melodin att det var någon speciell jag tänkte på.
Kanske känner nämna i melodin att det var någon speciell jag tänkte på?
Tack för ordet.
nattens andetag
Jag och min fru Pam var för några veckor sedan ut på fotomaraton och trevlade runt i stadens ödemarker för att få de bästa fotografierna inom bestämda teman.
Med detta sagt kan jag också förtälja att nämnda fru kom på en tredjeplats!!
Av 130 deltagare, är kanske värt att nämna också.
Själv står jag modell på två bilder, men kan egentligen inte ta åt mig särskilt mycket av äran utan den står fast med stora bokstäver hos Pam. Pampampampampam!
Jag såg Salem Al Fakir på invigningen av Stortorget för ett tag sedan, samt Ida Long... Ida Long... <3 .... fast hon dansade bara, tyvärr. Detta gjorde i sällskap med Maraya Key, Pam samt Maria V och co.
Tanken var att jag skulle se henne (Ida Long) på kulturnatten i Halmstad i lördags medan jag hälsade på min äldre syster, men fick en del förhinder... Det var fest i kadettbyn och jag lärde mig hur man make like an agent, and spy.
Det blev en tidig kväll för mig, helt enkelt.
Inte heller fick jag se Girzim, bandet vars basist jag såg på tåget dit.
Mitt schema har blivit alldeles för fullt, så jag ska sluta med karaten.
Jag pluggar 50%, jobbar <35%, spelar bas och gör lite vardagliga tidsupptagande saker.
Snart ska jag börja på taekwondon igen, förhoppningsvis har den inte lika illa placerade träningstider som karaten har. I oktober är det sagt att vi ska starta.
Aja, vi hörs och ses!
Tack för ordet.
Med detta sagt kan jag också förtälja att nämnda fru kom på en tredjeplats!!
Av 130 deltagare, är kanske värt att nämna också.
Själv står jag modell på två bilder, men kan egentligen inte ta åt mig särskilt mycket av äran utan den står fast med stora bokstäver hos Pam. Pampampampampam!
Jag såg Salem Al Fakir på invigningen av Stortorget för ett tag sedan, samt Ida Long... Ida Long... <3 .... fast hon dansade bara, tyvärr. Detta gjorde i sällskap med Maraya Key, Pam samt Maria V och co.
Tanken var att jag skulle se henne (Ida Long) på kulturnatten i Halmstad i lördags medan jag hälsade på min äldre syster, men fick en del förhinder... Det var fest i kadettbyn och jag lärde mig hur man make like an agent, and spy.
Det blev en tidig kväll för mig, helt enkelt.
Inte heller fick jag se Girzim, bandet vars basist jag såg på tåget dit.
Mitt schema har blivit alldeles för fullt, så jag ska sluta med karaten.
Jag pluggar 50%, jobbar <35%, spelar bas och gör lite vardagliga tidsupptagande saker.
Snart ska jag börja på taekwondon igen, förhoppningsvis har den inte lika illa placerade träningstider som karaten har. I oktober är det sagt att vi ska starta.
Aja, vi hörs och ses!
Tack för ordet.
