träningsabstinens i sin skönaste form

Jag rullade in på dojon idag för att boka en tid för min mini-gradering (på vägen dit var iskall och snubbelvänlig, men ointressant egentligen) och fick därmed också se lite av Kai Avanc passet, det pass som jag skulle ha sysslesatt mig med ifall jag inte hade haft fuckade handleder.

Min träningsabstinens gick ifrån 0 - HERO ...

... adrenalinet pumpade och jag sprang till busshållplatsen (som ligger ungefär tio meter åt vänster). . .
Jag blev nästan impad av mig själv, jag började inte ens hyperventilera!

Och jag har konstaterat att badhuset kostar skjortan och jag ska leta reda på något annat ställe där jag kan simma, eller så väntar jag på att våren ska komma innan jag börjar röra på mig igen, då jag kan dra ut och springa! Det skulle inte kännas värt att skaffa ett gym-kort när man inte kan använda handlederna till att lyfta vikter och sånt (alltså ungefär det man gör på ett gym!). Inte så att det inte finns andra grejer att göra än att lyfta vikter, men det är en ganska stor del av utbudet där som har med det att göra, och kan man inte utnyttja hälften av grejerna så känns det inte särskilt värt...

Det känns faktiskt lite weird när man ser pinnen på vågen sjunka neråt undan för undan, och det skär lite i hjärtat att veta att det är musklerna man tappar. Man vet att man blir lättare, men det känns som att man blir tygnre... hur motsägelsefullt det än låter!

Men skratt ska ju tydligen ge massor med träning....

Så här kommer en stand-upkomiker som är så sjukt bra!
Kolla, och säg sen att ni inte tycker han är kul, och jag slår er (och får därmed också lite träning!)
Win-win situation!





Farväl!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0