Twilight saga part 2
Jag såg på Twilight en gång till igår, när jag gick och la mig.
Insöp varje del av den,
varje partikel som utsöndrades från laptopskärmen.
Jag tittade på allt extramaterial, nästan.
Jag vill mest erkänna att jag nog är ett Twilightfan.
Under scenen då Edward spelade piano var jag inte riktigt säker på om han kunde spela piano eller inte, det såg ut som att det satt i fingrarna men jag kunde inte peka på vad exakt det var som fick mig att tro att han inte skulle kunna det... Sen visade det sig att han var jazzmusiken (Robert Pattison, alltså skådespelaren), vilket förklarade fingerförandet, och sen hadehan tydligen skrivit och spelat in två av låtarna till soundtracket. Detta gav honom naturligtvis både en och två, och kanske tillochmed tre extra poäng.
Sen är han så fruktansvärt vacker, Edward Cullen.
Och då menar jag på ett sånt där; det är ingen idé att ens tänka i såna banor för det finns verkligen bara på film-vacker-sätt.
Alltså, Rob Pattison är väldigt snygg han med, men Edward, han är speciell... vilket är meningen också. Jag har inte läst böckerna men han ska tydligen föreställa världens sexigaste vampyr? Det vet jag ingenting om, jag vet inte om jag tycker att han är så sexig på ett åh kom och ta mig-sätt, men... han är som en förbjuden frukt.
Det sorten som smakar så bra eftersom man inte får ta den.
Eller... det kanske är därför att han behandlar Bella som en förbjuden frukt, som han verkar så... förbjuden frukt? Att han behandlar Bella som någonting han verkligen inte får ta av, men inte klarar av att motstå. Vem vill inte höra sånt?
"You're my personal brand of herion".
Samtidigt är det lite clishé.
Den torterade själen som i en halv evighet har väntat på sin "bättre hälft", men måste kämpa emot viljan att döda henne när denna väl inträder i hans värld, och hon blir också, om än inte lika obönhörligt, fruktansvärt kär i honom, trots att han inte alltid har styrka nog att vara trevlig. Deras förhållande är farligt både direkt och indirekt. Direkt på det viset att Hon riskerar att bli en måltid för honom eller för andra, och indirekt genom att Hans familj i så fall blir tvungen att flytta igen, fly och gömma sig, skaffa nya kontakter.
Att vara någons Edward måste vara fruktansvärt kämpigt, samtidigt som att vara någons Bella inte känns tillräckligt...
Jag är helt enkelt ett Twilightfan, och jag ser fram emot att se tvåan på bio eller DVD, beroende på hur min plånbok ser ut.
Tack för ordet.
Insöp varje del av den,
varje partikel som utsöndrades från laptopskärmen.
Jag tittade på allt extramaterial, nästan.
Jag vill mest erkänna att jag nog är ett Twilightfan.
Under scenen då Edward spelade piano var jag inte riktigt säker på om han kunde spela piano eller inte, det såg ut som att det satt i fingrarna men jag kunde inte peka på vad exakt det var som fick mig att tro att han inte skulle kunna det... Sen visade det sig att han var jazzmusiken (Robert Pattison, alltså skådespelaren), vilket förklarade fingerförandet, och sen hadehan tydligen skrivit och spelat in två av låtarna till soundtracket. Detta gav honom naturligtvis både en och två, och kanske tillochmed tre extra poäng.
Sen är han så fruktansvärt vacker, Edward Cullen.
Och då menar jag på ett sånt där; det är ingen idé att ens tänka i såna banor för det finns verkligen bara på film-vacker-sätt.
Alltså, Rob Pattison är väldigt snygg han med, men Edward, han är speciell... vilket är meningen också. Jag har inte läst böckerna men han ska tydligen föreställa världens sexigaste vampyr? Det vet jag ingenting om, jag vet inte om jag tycker att han är så sexig på ett åh kom och ta mig-sätt, men... han är som en förbjuden frukt.
Det sorten som smakar så bra eftersom man inte får ta den.
Eller... det kanske är därför att han behandlar Bella som en förbjuden frukt, som han verkar så... förbjuden frukt? Att han behandlar Bella som någonting han verkligen inte får ta av, men inte klarar av att motstå. Vem vill inte höra sånt?
"You're my personal brand of herion".
Samtidigt är det lite clishé.
Den torterade själen som i en halv evighet har väntat på sin "bättre hälft", men måste kämpa emot viljan att döda henne när denna väl inträder i hans värld, och hon blir också, om än inte lika obönhörligt, fruktansvärt kär i honom, trots att han inte alltid har styrka nog att vara trevlig. Deras förhållande är farligt både direkt och indirekt. Direkt på det viset att Hon riskerar att bli en måltid för honom eller för andra, och indirekt genom att Hans familj i så fall blir tvungen att flytta igen, fly och gömma sig, skaffa nya kontakter.
Att vara någons Edward måste vara fruktansvärt kämpigt, samtidigt som att vara någons Bella inte känns tillräckligt...
Jag är helt enkelt ett Twilightfan, och jag ser fram emot att se tvåan på bio eller DVD, beroende på hur min plånbok ser ut.
Tack för ordet.
Twilight.
Jag såg Twilight för andra gången i mitt liv idag.
Jag förstod faktiskt scenen i början, den med fläkten, den här gången.
Your sent is my drug.
Jag blir så... uppfylld, omskakad och... jag kan inte ens förklara.
Jag älskar fortfarande den filmen.
Helt enkelt.
Tack för ordet.
Jag förstod faktiskt scenen i början, den med fläkten, den här gången.
Your sent is my drug.
Jag blir så... uppfylld, omskakad och... jag kan inte ens förklara.
Jag älskar fortfarande den filmen.
Helt enkelt.
Tack för ordet.
"Födelsedag" och krogen
(För att förenkla läsandet av detta (i efterhand) synnerligen långa inlägg har jag tillagt linjer för att skilja de olika ämnena åt. Först reflekterar jag lite allmänt om anna Ternheim, sen går jag igenom min födelsedag, och sist drar jag upp en händelse från min krogunda i lördags! Hoppas att ni orkar läsa, ordmassan till trots!)
Jag lyssnar på Anna Ternheim.
Samtidigt som den underbara artisten får mig att bli jättedeppig så känner jag mig liksom "hel" när jag lyssnar på henne. Det känns som att hon passar i tomrummet i mitt huvud, men är gjort av sten och inte själ, som resten utav mig är gjord av.
Det där lät kanske lite som världens skummaste mening, men... det känns på något vis passande.
Igår firades min födelsedag, trots att denna inte stundas förrän på torsdag. Detta för att Reko skulle kunna vara med i festligheterna!
På morgonen (kvart över 1, jag återkommer om skäl senare i inlägget) hälsades jag välkommen till dagen med nybakade mackor, en sharon, vindruvor, ett glas juice och en mugg oboy! Efter denna fantastiska frukost fick jag min första födelsedagspresent, strategiskt omdraperad av diverse färgglada plastpåsar. I denna, i sig uppfinningsrika, inslagning fann man så småning om en sjal i turkos-grönt garn!
Det är i den kreationen ni kommer att se mig spatsera runt i, om jag inte har sjalen som farmor har gjort. Det är dock väldigt enkelt att se skillnaden mellan dessa, då den ena är orangebrun och tätstickad, medan Rekos (för det var Rekos present) är ströstickad och turkos-grön (som sagt).
Festligheter bestod i övrigt av att familjen drog med mig på bion UPP!, vilken var fantastisk! Vi såg den vissterligen på svenska, men det gjorde inte så mycket, konstigt nog. EKORRE!...
Vid hemkomsten motiverades jag till datarummet med en ordföljd som lät något så när som: Nejmen Fantomen, nu ska kanske du avlägsna dig?
Efter x antal tidigare födelsedagsfirande så vet jag hur rutinen går, och väntade glatt på andra sidan datarumsdörren medan ett avlägser vispande och fnittrande ljöd i mina öron. Roade mig gjorde jag med mitt favorit FB-spel: Maffia Wars.
Efter ett relativt kort tag knackade Majs på dörren och gjorde mig sällskap, och efter ännu en stund knackade Reko på dörren och sa till oss att det var dags att ta plats vid middagsbordet. Jag gick såklart dit med muntra steg!
På bordet väntade en fantastisk hemmagjord frukttårta och några små och ett stor paket! Mmmm, det var med förväntansfulla hjärtslag jag satte mig till bords.
Nu när jag tänker på det så sjöngs det inte någon födelsedagssång, men det är väl bara rätt, eftersom jag rent praktiskt inte fyller förrän på torsdagen.
Ocermoniellt fick jag tillåtelse att öppna mina paket efter att sällskapet hade ätit upp större deln av tårtan, och i det första paketet (vilket var genomskinligt, inte mycket till överraskning, men det var väldigt fint!) låt det ett par gråa vantar! Min mor är väldigt medveten om att jag har lyckats tappa bort tre par vantar sen jag flyttade till Sönnis, och visste tydligen att jag numera gick vantlös. Hon är underbar!
I nästa låg det en liten kalender för 2010, märke: Rosa Bandet! (Som en oväntat överaskning fanns det, i kalendern, 40 stycken små rosabandet-klistermärken som strategiskt skulle placeras ut under årets dagar för att påminna om att undersöka brösten.)
I det tredje låg det 9 par små sten-örhängen i olika färggranna nyanser! YES, jag har velat ha fler örhängen jättelänge, men har aldrig kommit mig för att köpa några... optimalt!
I det fjärde låg en fantastiskt halsband från Kreativ Insikt med budskapet; en nu dag nya möjligheter! En underbar intsällning, helt enkelt.
I det sista (det STORA) paketet fanns det, till min stora förvåning, en MELISSA WAKE-UP LAMP! Jag har önskat mig en sån hur länge som helst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Den är dock skitdyr och trodde aldrig att jag skulle få en men SE!!!! Den står där, på mitt rum! Den står där!!!
MIN FAMILJ ÄR UNDERBAR, är konstaterandet jag har sagt många gånger. Detta är ett utav många tillfällen som detta konstaterande bevisas.
Kvällen slutade visserligen inte i samma anda som den påbörjades, men jag anser mig ändå ha haft en bra dag. Varje dag som jag får umgås med min familj är en bra dag!
Gud vad långt inlägget blev!
Jag ska avluta lite kort med att säga att jag hade en fantastisk kväll på Rockbaren i lördags, i sällskap med Big B, Gautam, HattJohan, Karl, Tobbe, Hedin och div. till som dök upp under kvällen.
Lite rolig kuriosa var när en karl kom fram oh pratade med mig utan att tänka på den "privata zonen" (inte menat som i de privata delarna av en människa, utan zonen runt människan som markerar hur nära någon får stå innan det blir obekvämt). Det slutade med att jag lutade mig bakåt i 45 grader och han lutade sig lika mycket framåt över mig!
Senare kom dennes kompis och drog undan honom för att de skulle dra vidare någonstans, sedan vände han (karlns kompis) sig mot mig och RÅSTIRRADE på min något blygsamma "hylla" (jag var mycket anständigt klädd på den punkten, kan tilläggas) och, i sitt rangliga tillstånd, försökte visa, med ögonen fortfarande två decimeter nedanför mitt ansikte, hur man kramar en citron... Det varade bara under ett ögonblick, han fick väl tankarna på annat håll när dennes kamrater höll på att förlora sig mot andra ställen, men jag tycker fortfarande att det var sanslöst humoristiskt!
Jag ska säga att jag GARANTERAT varken var en utav de mer storbystade kvinnorna på stället, och var inte heller en utav dem som var mer oanständigt klädda.
Människor som endast tänker på en sak, och inte ens tänker tillräckligt långt för att ställa några större(?) krav, tycker jag är fantastiskt underhållande. De känns som såna som vaknar dagen efter och undrar vart fan dom är, rycker till när dom tittar mot andra sidan sängen, och går därifrån i föräldrarskaps-tankar.
Det kan även tilläggas att det är en livsstil jag menar är humoristisk, inte situationerna i sig. En eller två gånger är väl kanske inte underhållande, men om det börjar bli en livsstil, en inställning, då tycker jag bara att det självbefogatkt. Det är ironi och humor, lycka till, grattis, liksom!
Krogen slutade klockan 3, vilket också var skälet till att jag tilläts sova så länge innan frukost!
... Det blev visst inte så kortfattat... Hoppas att ni överlever!
Tack för ordet.
Jag lyssnar på Anna Ternheim.
Samtidigt som den underbara artisten får mig att bli jättedeppig så känner jag mig liksom "hel" när jag lyssnar på henne. Det känns som att hon passar i tomrummet i mitt huvud, men är gjort av sten och inte själ, som resten utav mig är gjord av.
Det där lät kanske lite som världens skummaste mening, men... det känns på något vis passande.
Igår firades min födelsedag, trots att denna inte stundas förrän på torsdag. Detta för att Reko skulle kunna vara med i festligheterna!
På morgonen (kvart över 1, jag återkommer om skäl senare i inlägget) hälsades jag välkommen till dagen med nybakade mackor, en sharon, vindruvor, ett glas juice och en mugg oboy! Efter denna fantastiska frukost fick jag min första födelsedagspresent, strategiskt omdraperad av diverse färgglada plastpåsar. I denna, i sig uppfinningsrika, inslagning fann man så småning om en sjal i turkos-grönt garn!
Det är i den kreationen ni kommer att se mig spatsera runt i, om jag inte har sjalen som farmor har gjort. Det är dock väldigt enkelt att se skillnaden mellan dessa, då den ena är orangebrun och tätstickad, medan Rekos (för det var Rekos present) är ströstickad och turkos-grön (som sagt).
Festligheter bestod i övrigt av att familjen drog med mig på bion UPP!, vilken var fantastisk! Vi såg den vissterligen på svenska, men det gjorde inte så mycket, konstigt nog. EKORRE!...
Vid hemkomsten motiverades jag till datarummet med en ordföljd som lät något så när som: Nejmen Fantomen, nu ska kanske du avlägsna dig?
Efter x antal tidigare födelsedagsfirande så vet jag hur rutinen går, och väntade glatt på andra sidan datarumsdörren medan ett avlägser vispande och fnittrande ljöd i mina öron. Roade mig gjorde jag med mitt favorit FB-spel: Maffia Wars.
Efter ett relativt kort tag knackade Majs på dörren och gjorde mig sällskap, och efter ännu en stund knackade Reko på dörren och sa till oss att det var dags att ta plats vid middagsbordet. Jag gick såklart dit med muntra steg!
På bordet väntade en fantastisk hemmagjord frukttårta och några små och ett stor paket! Mmmm, det var med förväntansfulla hjärtslag jag satte mig till bords.
Nu när jag tänker på det så sjöngs det inte någon födelsedagssång, men det är väl bara rätt, eftersom jag rent praktiskt inte fyller förrän på torsdagen.
Ocermoniellt fick jag tillåtelse att öppna mina paket efter att sällskapet hade ätit upp större deln av tårtan, och i det första paketet (vilket var genomskinligt, inte mycket till överraskning, men det var väldigt fint!) låt det ett par gråa vantar! Min mor är väldigt medveten om att jag har lyckats tappa bort tre par vantar sen jag flyttade till Sönnis, och visste tydligen att jag numera gick vantlös. Hon är underbar!
I nästa låg det en liten kalender för 2010, märke: Rosa Bandet! (Som en oväntat överaskning fanns det, i kalendern, 40 stycken små rosabandet-klistermärken som strategiskt skulle placeras ut under årets dagar för att påminna om att undersöka brösten.)
I det tredje låg det 9 par små sten-örhängen i olika färggranna nyanser! YES, jag har velat ha fler örhängen jättelänge, men har aldrig kommit mig för att köpa några... optimalt!
I det fjärde låg en fantastiskt halsband från Kreativ Insikt med budskapet; en nu dag nya möjligheter! En underbar intsällning, helt enkelt.
I det sista (det STORA) paketet fanns det, till min stora förvåning, en MELISSA WAKE-UP LAMP! Jag har önskat mig en sån hur länge som helst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Den är dock skitdyr och trodde aldrig att jag skulle få en men SE!!!! Den står där, på mitt rum! Den står där!!!
MIN FAMILJ ÄR UNDERBAR, är konstaterandet jag har sagt många gånger. Detta är ett utav många tillfällen som detta konstaterande bevisas.
Kvällen slutade visserligen inte i samma anda som den påbörjades, men jag anser mig ändå ha haft en bra dag. Varje dag som jag får umgås med min familj är en bra dag!
Gud vad långt inlägget blev!
Jag ska avluta lite kort med att säga att jag hade en fantastisk kväll på Rockbaren i lördags, i sällskap med Big B, Gautam, HattJohan, Karl, Tobbe, Hedin och div. till som dök upp under kvällen.
Lite rolig kuriosa var när en karl kom fram oh pratade med mig utan att tänka på den "privata zonen" (inte menat som i de privata delarna av en människa, utan zonen runt människan som markerar hur nära någon får stå innan det blir obekvämt). Det slutade med att jag lutade mig bakåt i 45 grader och han lutade sig lika mycket framåt över mig!
Senare kom dennes kompis och drog undan honom för att de skulle dra vidare någonstans, sedan vände han (karlns kompis) sig mot mig och RÅSTIRRADE på min något blygsamma "hylla" (jag var mycket anständigt klädd på den punkten, kan tilläggas) och, i sitt rangliga tillstånd, försökte visa, med ögonen fortfarande två decimeter nedanför mitt ansikte, hur man kramar en citron... Det varade bara under ett ögonblick, han fick väl tankarna på annat håll när dennes kamrater höll på att förlora sig mot andra ställen, men jag tycker fortfarande att det var sanslöst humoristiskt!
Jag ska säga att jag GARANTERAT varken var en utav de mer storbystade kvinnorna på stället, och var inte heller en utav dem som var mer oanständigt klädda.
Människor som endast tänker på en sak, och inte ens tänker tillräckligt långt för att ställa några större(?) krav, tycker jag är fantastiskt underhållande. De känns som såna som vaknar dagen efter och undrar vart fan dom är, rycker till när dom tittar mot andra sidan sängen, och går därifrån i föräldrarskaps-tankar.
Det kan även tilläggas att det är en livsstil jag menar är humoristisk, inte situationerna i sig. En eller två gånger är väl kanske inte underhållande, men om det börjar bli en livsstil, en inställning, då tycker jag bara att det självbefogatkt. Det är ironi och humor, lycka till, grattis, liksom!
Krogen slutade klockan 3, vilket också var skälet till att jag tilläts sova så länge innan frukost!
... Det blev visst inte så kortfattat... Hoppas att ni överlever!
Tack för ordet.
helan och halvan.
Jag och Martin gjorde slut i onsdags.
Eller... Jag sa orden... Martin gjorde slut.
Och här tänker jag bromsa mina fingrar, inget ord skall undslippa mitt tangentbord ang. detta. Hurvida det (att låta bli att skriva ner reflektioner ang. händelseförloppet) är ett gott beslut eller inte är en fråga jag inte har svar på, men jag håller, i den här situationen, tyst.
I torsdags var jag på ANNA TERNHEIM (!!!!!), denna fantastiska artist, och njöt av en fullständigt UNDERBAR konsert! Det var garanterat den bästa konsert jag har varit på i mitt liv.
Det som jag håller av mest med Anna Ternheim är att hon har en sån mysig röst. Så mörk och "rund", liksom. Det var hennes soloturné, och scenen intogs, så som turnétiteln påpekar, endast av Anna Ternheim och hennes instrument. Anna Ternheim med gitarr, Anna Ternheim med piano, Anna Ternheim med applåder.
Dessa små kombinationer, bara Anna Ternheim med gitarr eller bara med piano, gav ett sånt sanslöst enkelt och rent intryck! Det var som om världen förenklades i hennes närvaro, allt som spelade roll var hennes röst i mina öron.
För övrigt så användes det så sanslöst bra mikrofoner att Anna Ternheims röst hördes så galet tydligt att det lät som om hon sjöng alldeles bredvid örat på en, precis som det ska vara!
Jag kom hem från denna konsert en Anna T-tröja rikare, och denna även med en autograf! Jag är lite idolkär i Anna Ternheim <3
Igår åkte jag hem till mamma, och klockan ett (på natten) åkte vi till storstaden för att hämta upp Reko från tågstationen! Hon har kommit hem över helgen för att fira min födelsedag!
Eller, hon skulle säkert ha kommit över någon helg i närheten i vilket fall, men hon valde strategiskt ut en så att hon skulle kunna fira min födelsedag, för vilket jag är henne oerhört tacksam. Bara att hon tänker på mig skänker mig en sån oerhörd glädje och kärlek att ens om hon skulle ha fått förhinder och inte kunnat komma så skulle jag har varit tacksam ändå, tacksam över tanken!
Samtidigt så är det självklart att jag hellre ser att hon kom hit än att hon inte gjorde det!
Annars så har jag blivit plågsamt medveten om bibliotekets tillfälliga avstängning (tydligen pga av en omrevidering av systemet) och kan inte vänta tills det öppnar, så att jag kan få gå och låna några pianoböcker! Jag har en sån fantastisk lust att spela upp mina fingrar att jag håller på att förgås!
Aja jag ska inte sitta ghär hela dagen!
Reko har lovat att färga mitt hår så jag måste springa på affären och köpa hårfärg! Hejsvejs!
Tack för ordet.
Eller... Jag sa orden... Martin gjorde slut.
Och här tänker jag bromsa mina fingrar, inget ord skall undslippa mitt tangentbord ang. detta. Hurvida det (att låta bli att skriva ner reflektioner ang. händelseförloppet) är ett gott beslut eller inte är en fråga jag inte har svar på, men jag håller, i den här situationen, tyst.
I torsdags var jag på ANNA TERNHEIM (!!!!!), denna fantastiska artist, och njöt av en fullständigt UNDERBAR konsert! Det var garanterat den bästa konsert jag har varit på i mitt liv.
Det som jag håller av mest med Anna Ternheim är att hon har en sån mysig röst. Så mörk och "rund", liksom. Det var hennes soloturné, och scenen intogs, så som turnétiteln påpekar, endast av Anna Ternheim och hennes instrument. Anna Ternheim med gitarr, Anna Ternheim med piano, Anna Ternheim med applåder.
Dessa små kombinationer, bara Anna Ternheim med gitarr eller bara med piano, gav ett sånt sanslöst enkelt och rent intryck! Det var som om världen förenklades i hennes närvaro, allt som spelade roll var hennes röst i mina öron.
För övrigt så användes det så sanslöst bra mikrofoner att Anna Ternheims röst hördes så galet tydligt att det lät som om hon sjöng alldeles bredvid örat på en, precis som det ska vara!
Jag kom hem från denna konsert en Anna T-tröja rikare, och denna även med en autograf! Jag är lite idolkär i Anna Ternheim <3
Igår åkte jag hem till mamma, och klockan ett (på natten) åkte vi till storstaden för att hämta upp Reko från tågstationen! Hon har kommit hem över helgen för att fira min födelsedag!
Eller, hon skulle säkert ha kommit över någon helg i närheten i vilket fall, men hon valde strategiskt ut en så att hon skulle kunna fira min födelsedag, för vilket jag är henne oerhört tacksam. Bara att hon tänker på mig skänker mig en sån oerhörd glädje och kärlek att ens om hon skulle ha fått förhinder och inte kunnat komma så skulle jag har varit tacksam ändå, tacksam över tanken!
Samtidigt så är det självklart att jag hellre ser att hon kom hit än att hon inte gjorde det!
Annars så har jag blivit plågsamt medveten om bibliotekets tillfälliga avstängning (tydligen pga av en omrevidering av systemet) och kan inte vänta tills det öppnar, så att jag kan få gå och låna några pianoböcker! Jag har en sån fantastisk lust att spela upp mina fingrar att jag håller på att förgås!
Aja jag ska inte sitta ghär hela dagen!
Reko har lovat att färga mitt hår så jag måste springa på affären och köpa hårfärg! Hejsvejs!
Tack för ordet.
knark
Detta är min nya knarklåt.
Fanfanfan med Thåström.
En FANtastisk låt, även om man låter bli att lyssna på texten.
Jag hittade dock ingen youtube, så ni får spottis istället.
http://open.spotify.com/track/4QZPsZ7XnSKAR6RR9g9rYS
Tack för ordet.
Fanfanfan med Thåström.
En FANtastisk låt, även om man låter bli att lyssna på texten.
Jag hittade dock ingen youtube, så ni får spottis istället.
http://open.spotify.com/track/4QZPsZ7XnSKAR6RR9g9rYS
Tack för ordet.
New moon
Någon särskild som känner sig manad att gå på New Moon med mig?
Jag kommer iallafall gå på den. Den verkar bättre än Twilight i vilket fall... fast jag gillar konceptet i den (också), bör nämnas!
Jag skall dock erkänna att jag inte har haft nöjet att läsa böckerna.
Några av mina grannar såg på film hos mig inatt, 21 gram, vilket var en rätt bra film. Den är klippt lite skumt tidsmässigt, och skulle säkert kunna vara svår att förstå... men jag gillade den på ett lite skumt sätt.
Sen offrade JoMo sig och gick på en timmes promenad med mig.
Sen bjöd jag in mig själv på frukost hos densamme! "Då kommer jag kanske komma upp på morgonen!" var min plan och tankebana. Hoppas att den fungerar som uträknat!
Nu är det god natt. Men...
Här är en sista bra låt innan jag går och lägger mig.
Silverstain - Apologize
(Jag gissar att det är meningen att munnarna inte ska var synkade, eftersom de inte är det på den andra videon heller.)
Tack för ordet.
Jag vägrar.
Alla mina mörka kläder är hängd på tvättlinan, redo för en veckas körrep.
Jag h blev av med mina lock för öronen idag.
Det var skönt, men det kändes märkligt att kunna höra igen.
Jag hoppas på att mina öron och min hals är bättre till imorgon, så att jag kan vara med på kören imorgon. Det känns så skumt att sitta på sidan och lyssna bara... Lite som om man var halft värdelös.
Visserligen så tillför jag nog inte så mycket, men ändå, det känns ännu mer värdelöst att sitta på sidan om.
Även om det kändes skönt att få lyssna igenom låtarna en gång, och få ett helt humm om vad det faktiskt är vi sjunger.
Aja, jag ville nog egentligen inte skriva så mycket mer.
Jag ville nog mest bara visa er denna fantastiska låt.
Den är äldre, men den blir fortfarande bättre.
I would do anything for love (but I won't do that) - Meat Loaf.
Dock nådigt usel video. Men...
...Tack för ordet.
dagens citat.
"We were born in the best of times, the future will just be fucked up"
"Yeah, shit happens."
- Mina grannar. Jag kommer inte ihåg exakt hur ordutbytet var, men jag kommer ihåg slutklämmen.
Jag kommer att sakna dom väldigt mycket.
Tack för ordet.
"Yeah, shit happens."
- Mina grannar. Jag kommer inte ihåg exakt hur ordutbytet var, men jag kommer ihåg slutklämmen.
Jag kommer att sakna dom väldigt mycket.
Tack för ordet.
natten kommer igen.
Nu är det ännu en natt som spenderas i sin ensamhet.
... OCH PARLAMENTET.
"Jag är så söt som spunnet... folk får fan diabetes när dom är i min närhet!"
"Björn skulle spela Guldlock, Johan Glans du skulle spela gröten!"
"Jag frågade min mamma; Vem är sötast av mig och Björn Gustavsson, och hon sa Björn i och för sig MEN! Hon vet INGENTING!!"
DET ÄR FANTASTISKT!
Detta fullständigt underbara program har blivit min tillfälliga tillflyktsort denna fullständigt tröttsamma kväll. Inte för att det har varit segt ikväll, utan för att jag har varit så förtvivlat trött.
Det var lite funderingar om att titta på film ikväll (eller ja, snarare ett det nämndes), och kvällen slutade med att rätt kontent ändå satt själv och såg på min älskade franska film Tillsammans är man mindre ensam, med Audrey Tautou.
Audrey Tautou är, för övrigt, en utav världens mest fantastiska skådespelerskor. KA - WA - II för er som kan japanska.
Igår hade jag mitt sista examinationstillfälle (officiellt iallafall) och det kändes i kroppen redan när man lämnade rummet. Luften liksom gick ur en, som om man hade hållit andan i... sen man började. Det kändes oerhört skönt!
Idag däremot kändes det lite som att lite för mycket luft hade åkt ur mig, och jag var helt ursköljd (om det går att formulera sig så?) hela dagen.
Egentligen så borde jag ha gjort min psykologi-kompletteringsuppgift idag.. eller... i söndags... men jag har verkligen inte haft ork.
Det bör nämnas att jag redan har skrivit upp svaret i min anteckningsbok, men har saknat motivation nog att skiva upp det i ett mail, och sedan maila det vidare till min lärare.
Det får bli imorgon, och hoppas på att jag får dispans.
Klockan är nu två på natten och jag gissar att jag kommer att sova inom en timme, trots att jag gör mitt bästa för att inte göra det. Sova är inte min favoritsyssla vilket ni, mina vänner, känner till sedan länge.
Speciellt tiden innan sömnen kommer är en plågosam tid...
Aja, nu ska jag dra mig för att borsta tänderna, dra ett gammalt täcke över mig och och dra åt skogen (till eran stora förtjusning?).
Jag är inte cynisk egentligen men det var det enda jag, i mitt något sömndruckna tillstånd, kunde komma på som fortsättning på min drag-cirkel.
Tack för ordet.
... OCH PARLAMENTET.
"Jag är så söt som spunnet... folk får fan diabetes när dom är i min närhet!"
"Björn skulle spela Guldlock, Johan Glans du skulle spela gröten!"
"Jag frågade min mamma; Vem är sötast av mig och Björn Gustavsson, och hon sa Björn i och för sig MEN! Hon vet INGENTING!!"
DET ÄR FANTASTISKT!
Detta fullständigt underbara program har blivit min tillfälliga tillflyktsort denna fullständigt tröttsamma kväll. Inte för att det har varit segt ikväll, utan för att jag har varit så förtvivlat trött.
Det var lite funderingar om att titta på film ikväll (eller ja, snarare ett det nämndes), och kvällen slutade med att rätt kontent ändå satt själv och såg på min älskade franska film Tillsammans är man mindre ensam, med Audrey Tautou.
Audrey Tautou är, för övrigt, en utav världens mest fantastiska skådespelerskor. KA - WA - II för er som kan japanska.
Igår hade jag mitt sista examinationstillfälle (officiellt iallafall) och det kändes i kroppen redan när man lämnade rummet. Luften liksom gick ur en, som om man hade hållit andan i... sen man började. Det kändes oerhört skönt!
Idag däremot kändes det lite som att lite för mycket luft hade åkt ur mig, och jag var helt ursköljd (om det går att formulera sig så?) hela dagen.
Egentligen så borde jag ha gjort min psykologi-kompletteringsuppgift idag.. eller... i söndags... men jag har verkligen inte haft ork.
Det bör nämnas att jag redan har skrivit upp svaret i min anteckningsbok, men har saknat motivation nog att skiva upp det i ett mail, och sedan maila det vidare till min lärare.
Det får bli imorgon, och hoppas på att jag får dispans.
Klockan är nu två på natten och jag gissar att jag kommer att sova inom en timme, trots att jag gör mitt bästa för att inte göra det. Sova är inte min favoritsyssla vilket ni, mina vänner, känner till sedan länge.
Speciellt tiden innan sömnen kommer är en plågosam tid...
Aja, nu ska jag dra mig för att borsta tänderna, dra ett gammalt täcke över mig och och dra åt skogen (till eran stora förtjusning?).
Jag är inte cynisk egentligen men det var det enda jag, i mitt något sömndruckna tillstånd, kunde komma på som fortsättning på min drag-cirkel.
Tack för ordet.
en spelningslista
Detta lägger jag ut så att alla kan få ta del av mina fantastiskt bra spelningslistor.
(Sanningen är den att jag lägger ut den för att kunna använda den på andra konton...).
http://open.spotify.com/user/lenonpower/playlist/1R8bFHIdg55ZPM4YqhjeAD - lugna låtar.
http://open.spotify.com/user/lenonpower/playlist/5PHLbO39Zar2jhLcaDxKoy - Inte lika lugna låtar.
Jag har en till med arga låtar men den är dock inte komplett än, så den får ni vänta på.
Examinationsseminarie imorgon, och hoppas på att jag klarar det!
Håller tummarna.
Tack för ordet.
(Sanningen är den att jag lägger ut den för att kunna använda den på andra konton...).
http://open.spotify.com/user/lenonpower/playlist/1R8bFHIdg55ZPM4YqhjeAD - lugna låtar.
http://open.spotify.com/user/lenonpower/playlist/5PHLbO39Zar2jhLcaDxKoy - Inte lika lugna låtar.
Jag har en till med arga låtar men den är dock inte komplett än, så den får ni vänta på.
Examinationsseminarie imorgon, och hoppas på att jag klarar det!
Håller tummarna.
Tack för ordet.
Hoffmaestro
Jag har hittat ett riktigt mysig, lite halvdrogad (= personlig åsikt) band vid namn Hoffmaestro. Det låter visserligen som ett ölmärke, men det är riktigt soft musik!
Under finns en länk till Spotify med ovannämnda avec låten I'm not leaving now, vilken visserligen är riktigt smörig, men den är så himla skön.
Det bör dock även nämnas att de har lite mer party låtar också!
http://open.spotify.com/track/47RDRidiNB0GNnWsvnhrFK
Mmmm <3
Tack för ordet.
Under finns en länk till Spotify med ovannämnda avec låten I'm not leaving now, vilken visserligen är riktigt smörig, men den är så himla skön.
Det bör dock även nämnas att de har lite mer party låtar också!
http://open.spotify.com/track/47RDRidiNB0GNnWsvnhrFK
Mmmm <3
Tack för ordet.
God morgon världen
Nu sitter jag här igen.
Jag erkänner att jag är fullt medveten om att mitt föregående inlägg inte var det mest sammanhängande, tyvärr, men jag har ingen vilja kvar att fixa det länge.
Igår filosoferade jag över att ändra det nu på morgonen, men nej... det får bli någon annan gång.
Jag sitter och snuvar som ett smärre gnu, och har riktigt ont i halsen (onödigt vetande:... och blöder ur näsan).
Jag ska nog hoppa in i duschen om ett par minuter, men jag känenr mig alldeles för ovaken för att göra det än. Jag vill liksom inte, av något outgrundligt skäl.
I och för sig så har jag aldrig varit särskilt förtjust i att duscha, men det går rätt bra på den fronten här borta. Det största skälet till att jag itne gillar att duscha är att det blir så förbaskat kallt efteråt, när man stiger ut ur duschkabinen och all värme försvinner... I mitt duschrum här borta sprider ångan från duschen ut sig över hela rummet, och det blir som konsekvens inte ens lika stor skillnad mellan att stå innanför duschdraperiet och att stå utanför.
Aja, har jag någonting mer intressant eller nödvändigt att berätta?
Nej, jag tror inte det.
Jag ska bara plugga krim efter dusch, disk och Ica, och satsa på att klara omtentan!
Ni kanske förstår att jag skippade att gå på tentan imorse.
Det kändea inte som någon ide, jag är fullständigt säker på att jag inte skulle ha klarat den i vilket fall.
Så det blir två omtentor för mig, men jag klarar inte, det ska faktiskt bli skönt att få lite mer tid på sig att plugga!
Tack för ordet.
Jag erkänner att jag är fullt medveten om att mitt föregående inlägg inte var det mest sammanhängande, tyvärr, men jag har ingen vilja kvar att fixa det länge.
Igår filosoferade jag över att ändra det nu på morgonen, men nej... det får bli någon annan gång.
Jag sitter och snuvar som ett smärre gnu, och har riktigt ont i halsen (onödigt vetande:... och blöder ur näsan).
Jag ska nog hoppa in i duschen om ett par minuter, men jag känenr mig alldeles för ovaken för att göra det än. Jag vill liksom inte, av något outgrundligt skäl.
I och för sig så har jag aldrig varit särskilt förtjust i att duscha, men det går rätt bra på den fronten här borta. Det största skälet till att jag itne gillar att duscha är att det blir så förbaskat kallt efteråt, när man stiger ut ur duschkabinen och all värme försvinner... I mitt duschrum här borta sprider ångan från duschen ut sig över hela rummet, och det blir som konsekvens inte ens lika stor skillnad mellan att stå innanför duschdraperiet och att stå utanför.
Aja, har jag någonting mer intressant eller nödvändigt att berätta?
Nej, jag tror inte det.
Jag ska bara plugga krim efter dusch, disk och Ica, och satsa på att klara omtentan!
Ni kanske förstår att jag skippade att gå på tentan imorse.
Det kändea inte som någon ide, jag är fullständigt säker på att jag inte skulle ha klarat den i vilket fall.
Så det blir två omtentor för mig, men jag klarar inte, det ska faktiskt bli skönt att få lite mer tid på sig att plugga!
Tack för ordet.
Nu ni, nu har jag det!
Jag har numera skaffat mig en till bloggadress!
Jag vet, jag har redan två stycken, men den gamla använder jag knappt, och vill inte radera alla inlägg som är mitt förflutna men vill heller inte fortsätta på ett så gammalt kapitel, om ni tillåter.
http://beautifuckingworld.blogg.se/thinkingthoughts
Detta är då min nya reflektions-blogg.
Hoppas att ni gillar den!
Någonting annat som är värt att nämna är att jag hade en fullständigt underbar helg hemma i Viken!
Eller ja, nästan! Jag var till sjukhudet och kollade upp min blödande näsa, och sköterskan slänge en kort kik in i min näsa och sa: Det är en allergi, köp en nässpray!
Och sen tycke hon inte att mina konstaterande som "Men jag har haft det i ett halv år, och det började när de började riva i min skola, den som var supermöglig." var fullständigt irrationella kopplningar.
Hon sa det inte ut, men jag såg det i hennes ögon...
SUCK, så nu ska jag köpa en allergispray och gnugga in olivolja i näsan varje kväll... Yeah... riiight... vi får se hur det blir med det.
Men sen repade vi resten av kvällen, fram till klockan nio, då jag började göra mig iordning för en kväll in The Big City!
Först strosade jag och Fr.Fröjd runt och väntade på en kompis till henne, men vi insåg efter en halvtimme att vi faktiskt kunde friska upp våra strupar medans vi väntade!
Vi drog till Old Saints, men på vägen dit flög vi in i Piggy (HAHA), Karlius och några kompisar till dom, vilka drog med oss till Rockbaren!
Det var ett sjukt mysigt ställe, lite kallt, men det var liksom murrigt och härligt! Och Karlius och hans tjejkompis var superhärliga! Det var supermysigt, och stämningen var underbar <3
Det blev inte heller sämre när en kvinna i baren börjar prata och lite halvt gosa med mig! Snart så började hennes karlsällskap göra henne sällskap också, så jag fick ett litet par som båda ville ha mig!
Det slutade med att jag följde med dessa till Heartbreak (jag kom in!?!) och lyssnade på ett liveband tills min buss gick, kvart över ett.
Det var najs!
Nästa dag TRODDE jag att jag skulle vakna med världens halsont men, hör och häpna, efter frukost så kändes min hals som ny! Jag hade haft problem med den ett par dagar, och var jätteorolig över att vår spelning skulle bli dålig bara för att jag höll på att bli sjuk.
Men det visade sig, som sagt, inte vara något problem!
Sen repades det och spelades på Parkbadet (GUD VAD DET VAR ÅNGINGT) och sedan drog jag ut på krogen med Mr X!
Han hade permiss, och jag tyckte att det var superroligt att träffa honom igen! Om vi har tur så hinner jag ner till Halm innan han flyttar i vår, det är najs.
Under kvällens gång så varierade sällskapet något, men det slutade med att jag, en bekanting vid namn Jonas som jag hade kommit nära under kvällen, Eve, ThaMan och Linn drog över till henne och var där till klockan fyra, då jag beslöt mig för att gå hem.
Det var faktiskt oerhört skönt att somna och känna sig glad! Det var så länge sedan man kände sig... uppskattad? Tillfreds med livet? Jag vet inte hur jag kan beskriva det utan att det låter för porrigt (vilket för en gångs skull inte är meningen) men jag kände mig inte det minsta... tom? Mörk? Ensam?
Det var iallafall trevligt!
Nu ska jag läsa klart min krim.bok och hoppas på att jag klarar tentan imorgon! Det är inte särskilt troligt, men.. ändå! Jag håller tummarna.
Tack för ordet.
Jag vet, jag har redan två stycken, men den gamla använder jag knappt, och vill inte radera alla inlägg som är mitt förflutna men vill heller inte fortsätta på ett så gammalt kapitel, om ni tillåter.
http://beautifuckingworld.blogg.se/thinkingthoughts
Detta är då min nya reflektions-blogg.
Hoppas att ni gillar den!
Någonting annat som är värt att nämna är att jag hade en fullständigt underbar helg hemma i Viken!
Eller ja, nästan! Jag var till sjukhudet och kollade upp min blödande näsa, och sköterskan slänge en kort kik in i min näsa och sa: Det är en allergi, köp en nässpray!
Och sen tycke hon inte att mina konstaterande som "Men jag har haft det i ett halv år, och det började när de började riva i min skola, den som var supermöglig." var fullständigt irrationella kopplningar.
Hon sa det inte ut, men jag såg det i hennes ögon...
SUCK, så nu ska jag köpa en allergispray och gnugga in olivolja i näsan varje kväll... Yeah... riiight... vi får se hur det blir med det.
Men sen repade vi resten av kvällen, fram till klockan nio, då jag började göra mig iordning för en kväll in The Big City!
Först strosade jag och Fr.Fröjd runt och väntade på en kompis till henne, men vi insåg efter en halvtimme att vi faktiskt kunde friska upp våra strupar medans vi väntade!
Vi drog till Old Saints, men på vägen dit flög vi in i Piggy (HAHA), Karlius och några kompisar till dom, vilka drog med oss till Rockbaren!
Det var ett sjukt mysigt ställe, lite kallt, men det var liksom murrigt och härligt! Och Karlius och hans tjejkompis var superhärliga! Det var supermysigt, och stämningen var underbar <3
Det blev inte heller sämre när en kvinna i baren börjar prata och lite halvt gosa med mig! Snart så började hennes karlsällskap göra henne sällskap också, så jag fick ett litet par som båda ville ha mig!
Det slutade med att jag följde med dessa till Heartbreak (jag kom in!?!) och lyssnade på ett liveband tills min buss gick, kvart över ett.
Det var najs!
Nästa dag TRODDE jag att jag skulle vakna med världens halsont men, hör och häpna, efter frukost så kändes min hals som ny! Jag hade haft problem med den ett par dagar, och var jätteorolig över att vår spelning skulle bli dålig bara för att jag höll på att bli sjuk.
Men det visade sig, som sagt, inte vara något problem!
Sen repades det och spelades på Parkbadet (GUD VAD DET VAR ÅNGINGT) och sedan drog jag ut på krogen med Mr X!
Han hade permiss, och jag tyckte att det var superroligt att träffa honom igen! Om vi har tur så hinner jag ner till Halm innan han flyttar i vår, det är najs.
Under kvällens gång så varierade sällskapet något, men det slutade med att jag, en bekanting vid namn Jonas som jag hade kommit nära under kvällen, Eve, ThaMan och Linn drog över till henne och var där till klockan fyra, då jag beslöt mig för att gå hem.
Det var faktiskt oerhört skönt att somna och känna sig glad! Det var så länge sedan man kände sig... uppskattad? Tillfreds med livet? Jag vet inte hur jag kan beskriva det utan att det låter för porrigt (vilket för en gångs skull inte är meningen) men jag kände mig inte det minsta... tom? Mörk? Ensam?
Det var iallafall trevligt!
Nu ska jag läsa klart min krim.bok och hoppas på att jag klarar tentan imorgon! Det är inte särskilt troligt, men.. ändå! Jag håller tummarna.
Tack för ordet.
