Beautifuckingworld

.... och jag känner hur mycket jag känner
som ett tåg i mörkret
hittar en vilsen själ på rälsen
hittar du mig
och träffar mig i bröstkorgen
som en murbräcka
krossar min själ


Fast jag har sagt upp allt
och rivit alla kontrakt
för att jag inte fixar avhandlingen
finns din signatur inskuren i mitt synfält
som den gula fläcken
ingen ser
men som alltid är där

 

Jag lever kring musik.
Jag lyssnar musik större delen av min tid.
Det enda skälet till att jag ville ha en dator var att då kunde jag dra på windows M P medan jag klädde på mig, när jag städar rummet, när jag hänger tvätt, läser... När jag spenderar tid på övervåningen (min dator är numera den enda musikkällan på denna våning) helt enkelt. I och för sig så har de inget internet så jag kan inte göra så mycket annat heller... men detta till trots så tror jag inte att jag hade hängt så himla mycket på internet där i vilket fall, i ett försök att undvika virus.

Det jag tänkte komma till är funderingen över hur bra den enklaste musik kan vara.

Efter jag hade fått höra Lars Winnerbäck's (enligt mig en av dom bästa) låt Faller, knarkade jag den innan jag och gick och la mig i säkert en månad. Samma sak gäller Release Me från Oh Laura. Den kunde jag lyssna på hur länge som helst (vilket drev min kära och ömma moder till vansinne. Jag har välsignats med gåvan att aldrig tröttna på bra musik, men det verkar inte komma ifrån min mors sida av släkten...)

Med detta menar jag inte att allt som inte är enkelt inte är fint, absolut inte. Helt galet maffig musik är också helt underbart.
Men över lag så tror jag att jag föredrar enkelt och "liten" musik när jag bara ska vara, sitta och läsa, sitta och skriva. Man kan låtar tankarna vandra på ett helt annat sätt då man inte fokuseras på musiken.
I mycket hård musik slår basen i bröstkorgen som ett extra hjärta. Du-dunk. Du-dunk. Och man börjar automatiskt tixa med benen i takt (alt. trioler) med musiken.

"Mjuka" låtar är ofta bara ett ljust välljud, som ett extra täcke på ett trött sinne.

Bra låtar:
Lars Winnerbäck - Faller       Oh Laura - Release me      Plain White T's - Hey there Delilah      Enya - May it be       Melissa Horn - New York.

Farväl!

Y.E.S!

Inom tre veckor så ska jag och mitt band få replokal!

"Snart" blir det första konserten!
Och mitt största fän ska sälja t-shirts, och stå i insläppet.
Jag håller redan på att planera färgen på väggarna i replokalen.
Jag funderar på rött.
En häftig färg,
och mitt band är häftigt.

Farväl!

Jag somnar inte om nätterna.

Jag vaknar.

I natt vaknade jag tre gånger.

Sista gången var en timme innan klockan skulle ringa, och då var det nästan ingen ide att somna igen. Bara ligga,blunda och önska att man skulle (som av en lycklig slump) låtas svepas bort av sömnen, om så bara för ett par få minuter.

Det är inte värt att gå och lägga sig när man ändå inte blir utvilad.

I och för sig, då uppskattar man kanske sömnen mer när man väl får den, antar jag.

Det gäller att se livet från den ljusa sidan.


God natt och farväl!

Det finns väldigt intressanta personligheter här i världen
Jag träffade en idag

Denne pratade högljutt som sin egen syn på saken, och tog inte vad som var syftet med det Jag sa på allvar. Det var, som man brukar säga, som att kasta pärlor åt svin.
Sades det någonting i det lilla sällskap vi var, riktades automatiskt det påståenden, konstaterandet eller frågan mot Denne och Denne svarade självklart med nöje.

Helst även med ett "Men det förstår du väl?"

Men det ska absolut finnas sådana människor i världen också.

Så att man får någonting att jämföra med.

Farväl!!

ps. jag är sjukt trött på posterna vid det här lagret
dock är det lite tufft
och vad gör man inte för att vara tuff? ds.

Hejsan hoppsan alla (likt mig) glada internet-knarkare!

Jag är nyss hemkommen från mina gode vän Mr.T, som inte bara har tillfört en del äppelkaka i mitt annars så sockerlösa liv (-erm-)  utan har även gett mig hela TVÅ cd-skivor med ny musik! Jag är mycket lycklig och lyssnar med glädje på denna nya harmoni-lektyr som har blivit mig utgiven.

Är jag in heaven?
Ja, det är jag.

Så jag sitter här och knaprar på mig hemmagjorde pizza-bit, lyssnar på Rage Against The Machine och känner mig lite lagom rå i kroppen efter mitt första träningspass på tre veckor. Karate, kanske är värt att tillägga.
Något annat jag kan förtälja för resten av internet-mänskligheten är att jag har ca fyra sidor matte att jobba ihop, och ännu mer egentligen då jag menar att räkna ut MaC på en termin istället för två.

Vilket är halsoft. Jag gillar att räkna, är superbra på det,  men jag gillar inte att lägga tid på det. Om ni förstår?


Övrigt från denna min vardags småplock så har jag varit in till Gävle och träffat en ny vän, Mr Jo kallar jag här honom. Vi gjorde vårat planerade utbyte av kunskap (kind of) och spenderade resten av tiden med lite random småprat och chill, fram till min buss gick ett tag senare. Min bok blev dock inte hjälpt av det plastskydd som givits den, utan när jaa kom hem fick jag sitta med en hårtork och torka nederdelen på de första 80 sidorna... I och för sig så kommer aldrig Pinoccio effekten bli mindre bra för att den är lite vattenskadad (en av de få bra aha-böcker som jag har läst).

Ja, de var de senaste uppdateringarna i mitt liv.
Nu hör jag matte-hornet kalla i fjärran!

Farväl!