Beautifuckingworld

Under helgen har jag lyckats spendera tiden med  detta:

Kl 6 på fredagskvällen satt jag innuti ett cirkustält och stirrade på bland annat en lindansare, en kattränare (omg, Eddie Izzard hade fel, man kan träna katter), två olika par clowner i mer eller mindre underhållande utsträckning (...eh...) och en eldslukare.
Under denna föreställning konstaterade jag med viss frustration att nästan alla kjolar under föreställningen slutade någonstans över midjan, och att dessa kjolar aldrig bars av någon av det manliga könet. Detta störde mig under hela föreställningen, men hindrade mig dock inte ifrån att tycka att det var sjukt coolt allt som gjordes. Coolast var eldslukaren Maxim, som käkade eld och sprutade ut den igen... mmmmmm....

Efter cirkusen delades det ut heliumballonger utanför, som hela sällskapet självklart och med förtjusning förtärde och sedan sjöng dessa sjöng med sin allra högaste falsett-röst ända till effekten slutade "effektera".
"You know I can't smile without yoooou!"

Lördagen började redan med uppgång kl 9, och en buss till Gävle kl halv 11 då jag träffade en nyinskaffat parkourkamrat och vi parkourade (i mitt fall = så gott jag kunde) i ungefär en timme, och sen tänkte jag ta 12bussen hem.
Men det kunde ju jag glömma för bussan gick bara halv...
En timme senare var jag äntligen hemma och kastade mig snabbt in i duschen, och jag hade knappt hunnit komma ut ur den innan jag kastade mig på mobilen och ringde karlen jag hade lovat att ringa. Efter ett samtal som varade i ungefär... ett par minuter hade vi bestämt att jag skulle dit och äga på GH2.
Jag har insett att jag vill ha det. Ingen som känner sig manad att ge mig GH? Det går bra med check, no prob.

Senare (runt... 4 timmar senare, om jag kommer ihåg rätt) var jag hemma igen och fick reda på att jag egentligen skulle vara i hos X:et om en timme, vilket raserades så snart jag såg bussturlistan.
En halvtimme "sen" (efter att ha tappt bort mig själv på väg dit.. smått pinsamt, men sant) kom jag dit och ringde så i klockan som startade middagen(....). Tacos förtärdes med förtjusning och så småning om plockades det fram lite smått alkoholfyllda drycker och en del av sällskapet intog även detta med stor förtjusning (jag var inte med i denna del av leken).
Så småning om gick den äldre generationen till krogen och resten hängde i X:ets vardagsrum och spelade Alias, medan jag och Kungen satt på altanen och njöt av kylan och stjärnljuset.
Klockan 1 var jag hemma och slumrade i sängen runt 01.18, men vem kollar?

Idag klev jag upp halv 11, och spenderade den första timmen med att planlöst vndra runt i huset och F.R.Y.S.A och äta frukost. Andra timmen lyckades jag dra påmig lite kläder.
Klockan 1 var jag hemma hos Mr T, och förbannade vädret som hade bestämt sig för att börja regna precis när jag kliver utanför dörren, och by the time jag kom till Mr T's ytterdörr så spöade det ner i backen.
Detta gick dock snabbt över och sen stack vi ut på mc'n i ungefär 6 timmar.
Seriöst, jag vet int evad jag skulle välja.
25 kg godis, eller tre timmar på motocykeln.
Det lutar mot motorcykeln.

Nu sitter jag här och måste ha stängt av datorn om ca 4 minuter, annars får jag en långvarig förbannelse på mig.


Farväl!

En grymt underskattad artist.
Och det där om att han inte kan sjunga,... jag tycker inte att det är det som ska vara det viktiga med musik. Musik ska bara... vara. Jag lyssnar på många band som inte riktig är helt 100% varken på att sjunga eller att spela, bara för att det är en sån schysst tanke med det. The Moldy Peaches till exempel, fullständigt osynkat på ett så schysst och gosigt sätt.
Och Håkan Min-älskling-ström är ju faktiskt han som framför allas våran favoritlåt: Kom igen Lena!
Med handen på hjärtat, svara ärligt, kan man vara en dålig artist med en sån låt på låtlistan?

Jag hör i era andetag att ni håller med mig.

Farväl!

Ytterligare en trevlig dag till ända.

Jag gick i skolan, och som grädden på moset i det hela så började jag kl *trumvirvel* 13.10! Och klev därför inte upp förren närmare 11.30 snåret och med stor hast (...eller iiinnte...) drog jag på mig lite väl valda kläder och gjorde mig tillochmed tid att *trumvirvel* sminka mig!
(Ett duns och någon i bakgrunden: Oh mi gud, hämta luktsaltet, hon svimmade!)

Ehrm...

Efter två lektioner ( från 1 till kvart över 4) skolade jag mig, och försökte trycka i lite små faktan i mitt välfyllda huvud och spenderade sen nån timme i två av mina klasskamraters sällskap, drog till dojon och hämtade lite papper, och sedan hamnade jag välbehållen hemma.
Efter en timme eller två får jag ett glatt sms från min bror som undrar om jag skulle med och spela spel, vilket jag självklart skulle (så fort jag hade ätit middag).

och nu efter att ha kommit hem därifrån (vi spelade spel, hände inte så mycket mer) så pratar jag med en kompis från bdb och vi ska ha en fight sen när vi träffas och  jag ska kalla mig Silent Phantom och han är Sweeping Daynut! Vi kommer vara så bra....... !!! En fight alla kommer minnas i evighete, fighten mellan Fantomen och Sweeping Daynut! Ah,ack, I can't wait!

Övrigt från detta kan jag nog inte säga att jag har fått så mycket gjort...
Jag har, om jag ska vara ärlig, varit allmänt antingen ashypad eller jätteoff hela dagen då jag levde på antingen adrenalin eller ingenting alls. De senaste fem dagarna har jag varken fått någon mat i mig och inte heller någon sömn, och därmed var/är min energi på sista upphällningen. Men slutresultatet av det hela är iallafall att jag inte har en aning om vad folk har sagt till mig idag.

Jag tänkte avsluta dagen med att förmedla denna underbara låt till omvärlden: http://www.youtube.com/watch?v=dIR0avJ8vnE&feature=related , med Lars Winnerbäck och Mellisa Horn - Som jag hade dig förut. Simpel, men ack...


Nu säger denna flicka (med precis tre månader fram till 18-årsdagen) god natt, och önskar eder alla ytterligare ett trevligt dygn. Farväl!

Jag blir alltid så glad av att träna fight.
Både för att jag känner att jag är bra på det, och för att inte mina handleder tar stryk av det.
Och så får man alltid en rätt trevlig adrenalinkick av det!
Here I go, high or low, fast or slow, soon you'll be below. Sho!

Faktum är att jag har varit i full gång hela dagen, och under eftermiddagen kändes det som att jag hade en liter rent koffein i blodet och fixade nästan inte sitta still. Jag lekte med några klasskamrater och fick bort en del av min överskottsenergi där, men kände hur sjuuukt taggad jag var på att träna.
Och vad händer, om inte ett sånt där pass som tar musten ur en, och man bara....jaaaaa!!!! En gång tiiiiill!!!
Visserligen vill jag graderingsträna (I need it) men slag och spark pass är typ det bästa som fiiiiinns! Speciellt när man kör med någon som inte är rädd för att ta i och inte är rädd för att få lite smällar själv. Ah, ack de plågade leenden som mötte mig när jag slängde en hissa osae (ett knä i magen) på min kamrat. Det var så att mungiporna steg ett par cm ovanför ansiktet på mig, som den sardoniske (Nytt ord! Nytt ord!) människan jag är. (Jag vill inte längre kalla mig sadistisk, sedan det var någon som påstod för mig att det faktiskt bara handlade om en människas sexuella läggning, inte bara en allmän inställning..... ehe... ._.' .... Dock håller jag mig fortfarande för kampsportsuttrycket: Den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Basta.)

Aja, jag är hemma nu, har ingen aning om vart min far är, men känner mig allmänt upprymd, och mår aaaasbra! I feel happy, and witty and GAAAAAY! I'm so mjäppi, just for being this GAY TODAAAAY! [todaaay, todaaaay]


Nu ska jag ringa och höra vilken väg min far har tagit. Farväl!  (haha, FarVäg XD XD)

Jag byggde upp ett litet hopp sådär, lite soft, lite gosigt.
Så bestämmer man sig för att kolla upp det.
Så raserar allting på två sekunder, och man blir stånden där med bröstkorgen tung och tom som ett gjutjärnsskåp.

Det är så att man önskar att man inte hade varit på utbrändhetens brant i förra terminen, och faktiskt hade haft ork att hålla igång en seriös tankeverksamhet i mer än fem minuter, och kanske hade kommit fram till något mer konstruktivt än vad historien nu förtäljer.

Just nu kretsar bara tre små tankar runt i mitt något förstumade huvud.

Fan. Ta. Mig.

Jag har varit så sjukt sugen på att ta en promenad.
Jag messade tillochmed en kompis och undrade ifall denne var vaken, men... inte då!
Jag fick gå min promenad själv.

Till Kampsportsklubben och tillbaka.
Hämtade Majsans cykel på samma gång (så fick jag faktiskt ett skäl att gå ut också!... även om jag var mindre angelägen i början...) och blev asrädd när vattensprintlarna vid kontoret sattes på precis när jag gick förbi. Och eftersom vatten kastar långa skuggor genom ekon tyckte jag mig jämt höra en yxmördare spatsera alldeles bakom mig. Säg, är jag paranoid?

Kax hjälpte mig även med mitt cigg-problem, och lyckades efter en timme släcka min deprimerade låga. Jag tog 10-bussen hem från Gävle och kom hem med, precis som jag redan har förtäljt för eder, ett enormt sug efter en midnattspromenad.

Och nu sitter jag här. Två timmar efter jag kom hem, och ska skriva lite text, sen skall jag bege mig mot sängen. Jag önskar er trevlig natt (även om ni måste genomlida den utan mitt sällskap. Ödmjuk, ja.) och att nattvilan inte störs av nattugglor och sena samtal. God natt!

Idag var det alltså första dagen på en ny spännande termin. Liksom de flesta (alt. alla) i min klass var jag sjukt taggad på att antligen få återgå till vårat lilla gäng!

Dock hade vårat antal reduserats med tre under sommaren, vilket förminskade våran klunga med... 3, helt enkelt. Vi kan numera kalla våran klass för otursklassen eftersom vårat antal är elikamed, gissa?
13.
Rätt gissat!
Bravo!

Dagen spenderades med att gå igenom lite nya regler, träffa våran nya mentor och spela Spank the Monkey (nej, jag trodde också att det var ett dirty spel först) som gick ut på att bygga ett skräptorn för att kunna bli av med en apa på en relativt hög skrottopp.
Det hela kändes väldigt mycket som ett spel man kommer på kl 3 på natten med en joint i ena mungipan "Men en apa! Ja! På.. på .. Ett skräptorn! it's brilliant! Jesse... What to call it... Spank the monkey! Jajust det, man kan bara bli av med den om man smiskar den! Det är så jävla smart Geff! Bravo! Hit på en gång.."
...och det var, tro det eller ej, faktiskt sjukt kul!

Sen kom Pam till stan och vi stack omkring i krokarna (mest runt Bullen, om det är någon som vet vad det är?) och fotade. Det var askul och vi fick till världens bästa kort, speciellt Pam, som är bäst på att ta kort.
Detta var iallafall värt, och vi ska göra om det fler gånger. Absolut!

Äh, nu ska jag nog baka en kladdkaka.
och ni som känner mig vet att jag är sjukt bra på det.
Jag ska äta upp heeela sjääälv, och sen ska jag träna bort det på torsdag, då jag tränar igen.

Tjao!

Det här ska då alltså bli min öppna blogg,
En blogg där jag nog inte kommer skriva sådär sjukt mycket, men som jag hoppas ska kunna tjäna nåt litet syfte i alla fall för er som gillar mig och faktiskt vill veta vad jag har för mig i mitt liv (och gärna slipper den känslomässiga delen (nej, ta för guds skull inte åt er))

Jag har, om jag ska vara ärlig, inte en aning om vad jag ska skriva i den.

Jag använde förut den här adressen till att skriva saker som behövdes skrivas ner, men som ingen kunde få veta. Sedan när jag fick en egen dator så föll den här ur bruk och den användes inte lika frikostigt mer.

Nu tänkte jag iallafall börja skriva lite kul grejer till världen, även till dem som jag inte vill ska läsa min andra (något mer partiska, och till viss del, hatiska) blogg.

En människa jag nyligen träffade beskrev folk som använder blogg att antingen vara: Deprimerade, modefjortisar eller någon som har ett väldigt händelserikt liv.
Vilket jag tycker är väldigt träffande faktiskt, även fast jag själv är utövare av denna väldigt kända skrivart.

Jag är väldigt deprimerad under mina stunder, och ja, jag har ett väldigt händelserikt liv, och ja, jag gillar mode.

Men, jag tror inte att jag kommer att låta detta ta överhanden när jag förgyller världen med min skrivarkonst.
Hoppas jag.

Ni får slå mig om så händer.

Ja, det var den introduktionen och jag hoppas, även om jag nog inte kommer veta vilka ni är, att jag får se här igen snart.
Ha en underbar natt.
Farväl // Lena, Fantomen.