---
Det känsligaste sinnet för detta är luktsinnet, troligen för att det är det första sinnet som utvecklas. Så fort man hamnar i mammas/pappas armar börjar näsan sniffa, och en viss tid (kommer inte ihåg exakt) så kommer den lilla bäbisen ihåg hur mor/far luktar.
Plötsligt kan man känna en lukt, och plötsligt tänka på en skål kräm man fick när man bodde i sitt förra hus, eller en syrenbusken man hade picknick under en gång. Det finns en speciell lukt hemma hos mina morföräldrar som duker upp lite då och då, och en gång när jag satt på bussen så kände jag en doft som genast fick mig att tänka på en kompis jag brukade träffa för ett tag sedan. Detta kan hända även om doften i sig inte alls är lik den doft som assosiationen hade. Den bara... påminner dig, om den.
I synen är detta fenomen desto mer sällsynt. Det närmsta jag kan tänka på nu är deja-vu, och det har ingenting med minnen och assosiation att göra, utan det är ett synintryck som av misstag hamnar i minnes-delen av hjärnan (det har alltså ingenting med att man har upplevt någonting förut). Faktum är att synen utvecklas väldigt långsamt, och precis som de flesta andra däggdjur så föds människor i princip blinda. Kanske är detta ett av skälen till att man så sällan påminns om någonting av synen av det, än om man skulle lukta på det...
Hörseln tror jag inte har så mycket med att minnas och assosiera. Det enda jag kan komma på är att man minns folks röster, och att ibland så finns det ett speciellt ljud som man kommer ihåg bara för att det hörde ihop med ett speciellt ögonblick.
Lite om assosiation, lite onödigt men något intressant vetande.
Och appropå assosiation, lyssna, så tänkte jag bjuda på en låt som kommer från mitt mest personliga förråd. Så sjuuukt fin, och jag älskar helt enkelt Colin Hay (har tillochmed för mig att han har spelat i sverige för ett tag sedan.... men det kanske var ett tag sedan!). Enkelt och känslosamt, that's how I like it.
Colin hay - I just don't think I'll ever get over you (Garden state soundtrack)
Farväl!
Angående deja-vu:
Detta är intressant. Hur kan man egentligen veta att det inte har någonting med att man har upplevt något förut? Jag har tänkt på det.
Man har kanske bevisat att det är ett synintryck som hamnar fel. Men kan inte det vara en fysisk representation av att man känner att man upplever en sak igen. Det blev lite krångligt...
Om man gör den här jämförelsen: Känslan av att tycka om någon, eller något, på nått sätt kommer väl av hormoner i kroppen (eller liknande). Betyder det att den känslan bara är rent fysisk? Det kan alltså inte finnas något djupare i känslan av att tycka om nått, bara för att hormoner skapar känslan?
Samma sak med drömmar. Bara för att vi vet hur de uppkommer i kroppen, undrar jag om det betyder att det inte finns någon djupare mening med dom.
Anyways. Det här kan jag skriva mycket om :)
