Beautifuckingworld

Alla pratar om Lars Winnerbäck.

Han var på tv igår, i en dokumentär om honom och hans turné i sommras. Det var riktigt taggande, måste jag erkänna. Även om de tyckte att det var en bra ide att inte ta med något klipp från Gävle så kändes det i huvudet, att gamla goda Lars är värd mycket av den uppmärksamhet han får.
Eller ja, han är inte världens bästa sångare, men han är en sån sjukt trevlig lyriker. Inte så att han skriver om någonting som ingen annan har skrivit om, men han skriver på ett sätt som inte många andra gör.

Och ja, han har ett ämne han gärna cirkulerar kring.
Förvirring, motsatt gantelag, viljan att förändra, världens ovilja att göra det, otrygg kärlek (typ).
Med det inte sagt att han inte skriver låtar om annat också, men jag känner att han har en viss dragning åt det hållet.

Så för att hedra karln som jag började gilla en sommar för tre år sedan, med minnen av vindskydd och gävlekonserter, bjuder jag er på en utav hans bästa låtar (enligt mig).

En svår och jobbig grej - Lars Winnerbäck
(lyssna på slutversen, värt värt värt!)