silencio.
Jag mår konstigt.
Lite chokladd på toppen av ett marängberg... eller var det choklad och maränger som var toppen?
Jag vet inte vad jag ska lyssna till.
Någonting som kan få mitt huvud klart.
Får mina ögon att se klart.
Jag försöker med musiken jag fick av El Tomaso för ett tag sedan, Harcules and Love Affair, men jag blir inte upprymd av det. Det är inte meningen heller.
Jag måste ställa mig på ett sätt så jag ser klart.
Ett klart perspektiv.
Om jag låter ljudvågorna knuffa mig i rätt riktning, kanske jag blir en bättre människa då.
Allt blir bättre ju mer energi man lägger ner på det.
Om det inte är när man ritar, för då kan allt skita sig om man drar ett streck för mycket.
Såna scenarion är de hemskaste, när man drar ett streck för mycket, och man bah: God damnit, varför gjorde jag så för?
Jag tror det funkar, jag tror att musiken får mig att se klart.
Skratta åt ironin, låten heter Blind.
Blind makes my eyes see clear.
Tack för ordet.
Någonting som kan få mitt huvud klart.
Får mina ögon att se klart.
Jag försöker med musiken jag fick av El Tomaso för ett tag sedan, Harcules and Love Affair, men jag blir inte upprymd av det. Det är inte meningen heller.
Jag måste ställa mig på ett sätt så jag ser klart.
Ett klart perspektiv.
Om jag låter ljudvågorna knuffa mig i rätt riktning, kanske jag blir en bättre människa då.
Allt blir bättre ju mer energi man lägger ner på det.
Om det inte är när man ritar, för då kan allt skita sig om man drar ett streck för mycket.
Såna scenarion är de hemskaste, när man drar ett streck för mycket, och man bah: God damnit, varför gjorde jag så för?
Jag tror det funkar, jag tror att musiken får mig att se klart.
Skratta åt ironin, låten heter Blind.
Blind makes my eyes see clear.
Tack för ordet.
en sudden reflection.
Hur gick det till, när jag började med att inte räcka till. Vart tog jag vägen, när jag bytte triktining och tog vägen norrut, bort från stan och allt och livet. Har jag kvar allt, Trots att jag lämnade så mycket bakom mig... Försvann det? Det man inte ser, det syns inte, och om jag vänder ryggen så syns det inte längre, jag ser det inte längre. Finns det då? Vart tog det vägen? Var det jag som tog vägen, som kanske vek av vägen lite för tidigt?
Jag lyssnar på låten jag skrev för ett halvår sedan.
Är det mig jag sjunger om? Är det jag som finns bakom mina ord? Nej, det är det inte, det kommer jag ihåg, men jag känner igen mig trots att inga ord egentligen borde kännas igen, för dom är inte vända mot mig. Dom är vända mot en annan värld, men jag ser igenom dom. Jag borde inte kunna se dom alls, för dom har vänt sig bort, dom ser inte mig.
Det man inte ser syns inte.
Men det som brukade synas ser fortfarande.
Jag ser fortfarande.
Jag vet inte vad det är jag vill säga. Är det ångest som pratar? Är det ångest som hänger på mina skuldror?
Jag vet inte, jag vet inte vart denna plötsliga vilja att förmedla min verklighets tillvaro kom ifrån.
Kanske var det jag som kom ifrån den.
Vi tappade bort varande någonstans på vägen.
Den väg jag vek ifrån, eller var det jag som kom bort ifrån den? Var det verkligeheten som vände sig bort, eller verkligheten som tappade bort mig?
"Vännen heter Per, han är kär i alla där, och vill göra dig glad. Så han ger dig sin lycka i pillerformat och i torkade blad. Dom går åt igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen.
Ett enda ensamt ljus dansar stilla till sista refrängen."
Flicka lilla - B:atic.
Jag lyssnar på låten jag skrev för ett halvår sedan.
Är det mig jag sjunger om? Är det jag som finns bakom mina ord? Nej, det är det inte, det kommer jag ihåg, men jag känner igen mig trots att inga ord egentligen borde kännas igen, för dom är inte vända mot mig. Dom är vända mot en annan värld, men jag ser igenom dom. Jag borde inte kunna se dom alls, för dom har vänt sig bort, dom ser inte mig.
Det man inte ser syns inte.
Men det som brukade synas ser fortfarande.
Jag ser fortfarande.
Jag vet inte vad det är jag vill säga. Är det ångest som pratar? Är det ångest som hänger på mina skuldror?
Jag vet inte, jag vet inte vart denna plötsliga vilja att förmedla min verklighets tillvaro kom ifrån.
Kanske var det jag som kom ifrån den.
Vi tappade bort varande någonstans på vägen.
Den väg jag vek ifrån, eller var det jag som kom bort ifrån den? Var det verkligeheten som vände sig bort, eller verkligheten som tappade bort mig?
"Vännen heter Per, han är kär i alla där, och vill göra dig glad. Så han ger dig sin lycka i pillerformat och i torkade blad. Dom går åt igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen.
Ett enda ensamt ljus dansar stilla till sista refrängen."
Flicka lilla - B:atic.
On the road again, I'm going home.
Nu, mina vänner, kommer jag att vända min näsa mot norr igen.
Klockan 17.14 gr mitt tåg som ska föra mig mot Vallen igen, och jag kommer att påbörja min resa bort från den här staden.
Igår spenderade jag natten hos min (underbara) pojkvän och imorse hade han den stora vänligheten att låta mig sova till halv 11 (!) . Klockan nio väcktes jag dock av att han gick upp för att göra någonting(?) men somnade snart om igen... men drömde att jag inte gjorde det.
Jag drömde att martin kom tillbaka till sängen och att vi pratade om någonting... gud, jag kommer inte ihåg vad det var nu, men det kändes ASskumt sen när man vaknade (på riktigt, utan att ha vetat att man sov) av att man frågade Martin någonting som han verkligen inte hängde med på, men som vi hade pratat om i min dröm... Det var typ... jag vet inte, blomkrukor eller något.
Men det var skumt!
Iallafall så spenderades min morgon med en sovmorgon, och sedan så gjorde jag mitt bästa för att inte vara i vägen när Martin packade ihop sina grejer. Det hela försvårades dock en del när man samtidigt som man inte ville vara i vägen, gärna ville i närheten, eftersom det officiellt var sista dagen som vi befann oss bara en resa ifrån varandra
När min karl sedan fortsätter... nordväst???? Jag har ingen aning om vilket håll det ligger åt, och jag är alldeles för cool för att kolla upp det, men iallafall, ditåt, så kommer det att vara tillochmed ett tågbyte emellan oss.
Det är inte bara 2½ timme med tåg, utan det är väntan och sedan 1 timme TILL med tåg. Minst.
Det är allt som allt 3½ timme, utan väntan, och med perfekt tajmade tåglinjer och utan promenad-tid.
Jag räknar nästan med att det ska ta 5-6 timmar, minst.
Jag vet inte hur pass efterhängsen jag är tillåten att vara, men jag kan inte låta bli att känna mig lite ängslig.
Speciellt eftersom man troligast inte kommer att ses varje helg.
[och även om man gör det så åker man rent teoretiskt, första tågen runt fem. Plus fem timmar. Klockan tio.
Klockan tio är man framme, och efter att ha varit på resande fot i ett femtedels dygn är man nog inte så pigg utan vill nog sova ganska snart. Går och lägger sig tolv.
Sover till tio, går upp.
Är vaken i 14 timmar, går och lägger sig tolv.
Nästa dag måste man matcha fram ett schema som funkar, beroende på när TVÅ olika tåg kommer och går.
Åker runt tre.
Har vid det lagret varit vaken i 5 timmar.
Man är alltså tillsammans och vaken med varandra i ~20 timmar.
Sovit tillsammans i ~20 timmar.
och rest omkring i ~10.
Rent teoretiskt.
Jag vet inte hur ni känner det, men dessa siffror gör mig ängslig.
Om vi säger att vi ses varannan helg.
40 timmar /månad.
Det är som att jobba tillsammans en vecka i månaden.
Slår vi ut det på ett år [40 x 12 = 480 timmar/24= 20] blir det tjugo dagar.
Det är tjugo dagar på ett år. Det är inte ens en månad.
I och för sig så är det bara den tid man är vaken...
Lika lång tid sover vi ju.
Det blir 40 dagar, vilket vi sover hälften.
och vi reser fram och tillbaka till varandra i [20 dagar per månad = 20 x 12 = 240timmar om året/ 24 = 10] 10 dagar till.
Sammanlagt 50 dagar av 365 (alt. 366).
I 3 år. ]
Jag hoppas att ni inte blev ställda över mitt utlägg, men mina fingrar började och sen kunde jag inte sluta.
Tack för ordet, oavsett.
Tjao!
Klockan 17.14 gr mitt tåg som ska föra mig mot Vallen igen, och jag kommer att påbörja min resa bort från den här staden.
Igår spenderade jag natten hos min (underbara) pojkvän och imorse hade han den stora vänligheten att låta mig sova till halv 11 (!) . Klockan nio väcktes jag dock av att han gick upp för att göra någonting(?) men somnade snart om igen... men drömde att jag inte gjorde det.
Jag drömde att martin kom tillbaka till sängen och att vi pratade om någonting... gud, jag kommer inte ihåg vad det var nu, men det kändes ASskumt sen när man vaknade (på riktigt, utan att ha vetat att man sov) av att man frågade Martin någonting som han verkligen inte hängde med på, men som vi hade pratat om i min dröm... Det var typ... jag vet inte, blomkrukor eller något.
Men det var skumt!
Iallafall så spenderades min morgon med en sovmorgon, och sedan så gjorde jag mitt bästa för att inte vara i vägen när Martin packade ihop sina grejer. Det hela försvårades dock en del när man samtidigt som man inte ville vara i vägen, gärna ville i närheten, eftersom det officiellt var sista dagen som vi befann oss bara en resa ifrån varandra
När min karl sedan fortsätter... nordväst???? Jag har ingen aning om vilket håll det ligger åt, och jag är alldeles för cool för att kolla upp det, men iallafall, ditåt, så kommer det att vara tillochmed ett tågbyte emellan oss.
Det är inte bara 2½ timme med tåg, utan det är väntan och sedan 1 timme TILL med tåg. Minst.
Det är allt som allt 3½ timme, utan väntan, och med perfekt tajmade tåglinjer och utan promenad-tid.
Jag räknar nästan med att det ska ta 5-6 timmar, minst.
Jag vet inte hur pass efterhängsen jag är tillåten att vara, men jag kan inte låta bli att känna mig lite ängslig.
Speciellt eftersom man troligast inte kommer att ses varje helg.
[och även om man gör det så åker man rent teoretiskt, första tågen runt fem. Plus fem timmar. Klockan tio.
Klockan tio är man framme, och efter att ha varit på resande fot i ett femtedels dygn är man nog inte så pigg utan vill nog sova ganska snart. Går och lägger sig tolv.
Sover till tio, går upp.
Är vaken i 14 timmar, går och lägger sig tolv.
Nästa dag måste man matcha fram ett schema som funkar, beroende på när TVÅ olika tåg kommer och går.
Åker runt tre.
Har vid det lagret varit vaken i 5 timmar.
Man är alltså tillsammans och vaken med varandra i ~20 timmar.
Sovit tillsammans i ~20 timmar.
och rest omkring i ~10.
Rent teoretiskt.
Jag vet inte hur ni känner det, men dessa siffror gör mig ängslig.
Om vi säger att vi ses varannan helg.
40 timmar /månad.
Det är som att jobba tillsammans en vecka i månaden.
Slår vi ut det på ett år [40 x 12 = 480 timmar/24= 20] blir det tjugo dagar.
Det är tjugo dagar på ett år. Det är inte ens en månad.
I och för sig så är det bara den tid man är vaken...
Lika lång tid sover vi ju.
Det blir 40 dagar, vilket vi sover hälften.
och vi reser fram och tillbaka till varandra i [20 dagar per månad = 20 x 12 = 240timmar om året/ 24 = 10] 10 dagar till.
Sammanlagt 50 dagar av 365 (alt. 366).
I 3 år. ]
Jag hoppas att ni inte blev ställda över mitt utlägg, men mina fingrar började och sen kunde jag inte sluta.
Tack för ordet, oavsett.
Tjao!
Vall-möte!
Nu förstår jag att alla ni säkert har haft en väldig Lena-abstinens under min frånvaro.
I Vallen har jag nämligen inget internet än, men det kommer, det kommer.
Jag har fått det stora nöjet att bo vid vatten, och med gångavstånd både till Ica och bussstation. Det är helt sanslöst fint, med en liten fors som följer ens väg ner mot stan, och det är grönt nästan överallt!
Sjukt fint.
Jag sparar alla mina kvitton just nu, för att se hur mycket jag spenderar på mat för att senare kunna göra en uträkning över hur mycket det är rimligt att käka för /månad. En slags budet, kan man säga.
Jag planerar att spara femhundra;- i månaden, en förordning som jag inte lyckades hålla när jag bara hade 1000 att spendera i månaden, minus mobilräkning.
Appropå mobilräkning så har den sänkts med 80 spänn sen jag skaffade SMS-paketet. DET.ÄR.SOFT!
Anyway, det tar ungefär en halvtimme att gå till centum, vilket är ganska okej. Det går bussar iallafall en gång varannan timme (på söndagar, har inte koll på vardagarna än) och med cykeln tar det säkert hälften så lång tid.
Det är nedförsbakce till stan, och uppförs till Hem.
För det är det det är nu.
Jag har flyttat hemifrån. Jag har ett eget Hem. Mitt Hem. Mmmmmmmm.....
Det är rätt så ensamt, inte så mycket att göra. Det börjar bli kallt nu, så man kan inte vara ute så himla länge (enligt sveriges kallaste flicksnärt (jag)) men under två av mina första dagar spenderade jag två timmar på stan för att rekognisera och lära mig hitta.
Detta gav min en rätt ont-skefull kväll, då mina muskler inte är vana vid att spendera riktigt så läng tid på stående och gående fot.
Jag införskaffade en karta, och insåg att den väg jag hittills har tagit var en utav det längre vägarna att ta! DAMNIT tänkte jag då...
Jag längtar till UNIVERSITET öppnar, så att man kan börja lära sig hitta, och börja lära sig saker! Jag avundas nästan de som börjar nu på måndag. Det skulle vara mysigt att göra det!!
Aja, jag sk inte tråka ut era huvuden med mer snack om min lägenhet.
Jag ska bara avsluta med ett par ord.
I Vallen har jag nämligen inget internet än, men det kommer, det kommer.
Jag har fått det stora nöjet att bo vid vatten, och med gångavstånd både till Ica och bussstation. Det är helt sanslöst fint, med en liten fors som följer ens väg ner mot stan, och det är grönt nästan överallt!
Sjukt fint.
Jag sparar alla mina kvitton just nu, för att se hur mycket jag spenderar på mat för att senare kunna göra en uträkning över hur mycket det är rimligt att käka för /månad. En slags budet, kan man säga.
Jag planerar att spara femhundra;- i månaden, en förordning som jag inte lyckades hålla när jag bara hade 1000 att spendera i månaden, minus mobilräkning.
Appropå mobilräkning så har den sänkts med 80 spänn sen jag skaffade SMS-paketet. DET.ÄR.SOFT!
Anyway, det tar ungefär en halvtimme att gå till centum, vilket är ganska okej. Det går bussar iallafall en gång varannan timme (på söndagar, har inte koll på vardagarna än) och med cykeln tar det säkert hälften så lång tid.
Det är nedförsbakce till stan, och uppförs till Hem.
För det är det det är nu.
Jag har flyttat hemifrån. Jag har ett eget Hem. Mitt Hem. Mmmmmmmm.....
Det är rätt så ensamt, inte så mycket att göra. Det börjar bli kallt nu, så man kan inte vara ute så himla länge (enligt sveriges kallaste flicksnärt (jag)) men under två av mina första dagar spenderade jag två timmar på stan för att rekognisera och lära mig hitta.
Detta gav min en rätt ont-skefull kväll, då mina muskler inte är vana vid att spendera riktigt så läng tid på stående och gående fot.
Jag införskaffade en karta, och insåg att den väg jag hittills har tagit var en utav det längre vägarna att ta! DAMNIT tänkte jag då...
Jag längtar till UNIVERSITET öppnar, så att man kan börja lära sig hitta, och börja lära sig saker! Jag avundas nästan de som börjar nu på måndag. Det skulle vara mysigt att göra det!!
Aja, jag sk inte tråka ut era huvuden med mer snack om min lägenhet.
Jag ska bara avsluta med ett par ord.
J A G K O M M E R N O G A T T T R I V A S :D
goddamnit
Nu är det en sån där dag igen.
En sån där dag som sekunden man vaknar ger en en örfil.
Sekunden man vaknar inser man att det var ett dumt beslut. Att vakna.
Jag kunde inte sova inatt, vaknade tre-fyra gånger.
Kliver upp (livet suger)
Frukost själv (livet suger)
Repet är inte klockan ett (= skälet till att man åkte ner en dag tidigare från Vallen = livet suger)
Idag har jag en sån där morgon då allting suger.
På ett dåligt sätt.
Inte suger så som när man suger på en klubba eller i ett sugrör (dricker läsk), utan suger sådär som damsugaren gör när det har fastnat någonting i slangen, eller suger sådär som myggorna gör över hela kroppen på en.
En sån suger-dag är det.
Om inte nån kommer och ger mig en kram snart så tror jag att jag kommer att ge någon en snyting.
Är det inte underbart att första inlägget sen flytten till Vallen inte är om hur trevligt och underbrt det är utan om hur jäkla pissed-off jag är idag? Så mycket suger min morgon.
Tack och adjö.
En sån där dag som sekunden man vaknar ger en en örfil.
Sekunden man vaknar inser man att det var ett dumt beslut. Att vakna.
Jag kunde inte sova inatt, vaknade tre-fyra gånger.
Kliver upp (livet suger)
Frukost själv (livet suger)
Repet är inte klockan ett (= skälet till att man åkte ner en dag tidigare från Vallen = livet suger)
Idag har jag en sån där morgon då allting suger.
På ett dåligt sätt.
Inte suger så som när man suger på en klubba eller i ett sugrör (dricker läsk), utan suger sådär som damsugaren gör när det har fastnat någonting i slangen, eller suger sådär som myggorna gör över hela kroppen på en.
En sån suger-dag är det.
Om inte nån kommer och ger mig en kram snart så tror jag att jag kommer att ge någon en snyting.
Är det inte underbart att första inlägget sen flytten till Vallen inte är om hur trevligt och underbrt det är utan om hur jäkla pissed-off jag är idag? Så mycket suger min morgon.
Tack och adjö.
deadbangerday. I mean Headbangerday.
Klockan är halv elva och jag är mentalt förberedd på att gå och lägga mig.
Jag gissar att det troligen inte kommer bli av förrän om en timme, men jag känner mig ändå lite halvt redo på något vis.
Jag gäspar, det är tyst i huset, det är mörkt ute.
Jag hittade Vägen till El Dorado ute på tvbordet.
Det ser ut som att det blir min kvällsfilm!
Ett kort men intensivt inlägg om... ingenting.
"Läggdags för kinesen" - Atlantis (utan att låta rasistisk, utan mer att utalandet passar min insällning. Läggdags för Fantomen.)
Jag gissar att det troligen inte kommer bli av förrän om en timme, men jag känner mig ändå lite halvt redo på något vis.
Jag gäspar, det är tyst i huset, det är mörkt ute.
Jag hittade Vägen till El Dorado ute på tvbordet.
Det ser ut som att det blir min kvällsfilm!
Ett kort men intensivt inlägg om... ingenting.
"Läggdags för kinesen" - Atlantis (utan att låta rasistisk, utan mer att utalandet passar min insällning. Läggdags för Fantomen.)
bluhblubh
Jag vill se För Evigt.
Jag vijj jag vijj jag vijj jag vijj.
Finns det någon i denna värld som vill hyra och se den med mig???
Jag MÅSTE sluta slösa på mina moneymoneymoney, för under sommaren så har jag gjort av med 4000 kronor. Varav tvåtusen var mina sparpengar. Men det blev bara så!
Jadå, jag har pengar, det är ingen fara!
I och för sig så har inte allting varit alldeles wasted money, men jag har lyckats klara mig på mina studiepengar.
GAH! Jag kännermig som ett rikemansbarn, som har slängt pengar överallt.
Inte så att jag ångrar det, men så att jag känner lite ångest över det.
Nu har jag iallafall ringt far och bett honom hyra För Evigt åt mig.
Det kommer bli min late-night-kan-inte-sova-film ikväll, känns det som! Känns det JÄTTEMYCKET som!
Mmmmmm <3
Sen funderar jag på att skaffa LOVEFiLM för 150;- / månaden. jag skulle nästan tjäna på det... nästan!
En nyhet för 50 spänn... en gammal för 15... 3 nya alt. 10 gamla.... och det är tretio dagar på en en månad... undrar om jag skulle se så mycket film... jag vet inte, men jag får väl reda på det då antar jag.
God natt! ev.
Jag vijj jag vijj jag vijj jag vijj.
Finns det någon i denna värld som vill hyra och se den med mig???
Jag MÅSTE sluta slösa på mina moneymoneymoney, för under sommaren så har jag gjort av med 4000 kronor. Varav tvåtusen var mina sparpengar. Men det blev bara så!
Jadå, jag har pengar, det är ingen fara!
I och för sig så har inte allting varit alldeles wasted money, men jag har lyckats klara mig på mina studiepengar.
GAH! Jag kännermig som ett rikemansbarn, som har slängt pengar överallt.
Inte så att jag ångrar det, men så att jag känner lite ångest över det.
Nu har jag iallafall ringt far och bett honom hyra För Evigt åt mig.
Det kommer bli min late-night-kan-inte-sova-film ikväll, känns det som! Känns det JÄTTEMYCKET som!
Mmmmmm <3
Sen funderar jag på att skaffa LOVEFiLM för 150;- / månaden. jag skulle nästan tjäna på det... nästan!
En nyhet för 50 spänn... en gammal för 15... 3 nya alt. 10 gamla.... och det är tretio dagar på en en månad... undrar om jag skulle se så mycket film... jag vet inte, men jag får väl reda på det då antar jag.
God natt! ev.
åhhhhhhhhhhh damnit.
Jag vaknade på fel sida idag.
Jag blev väckt en halv timme tidigare än jag planerade, pga av ett telefånsamtal.... och sen somnade jag om och sov i tre timmar till..! Vilket sög.
Klockan halv tre vaknade jag, och känner mig allmänt pissig.
Jag känner mig allmänt grinig...
Men jag kan iallafall öppet erkänna det.
Igår såg jag slutet av För Evigt, som var en sjukt trevlig film baserat på Askungen. Tursamt nog så såg jag den direkt efter Ghoust hunters, och kunde därmed somna relativt snabbt på kvällen.
Jag blir nervös av paranormal aktivitet.
ÄH, jag kan inte ens blogga ordentligt...
Livet suger, jag går nog och dränker mig snart... i filterlösa ciggaretter, billigt vin och Baileys... och oskyddat intimt umgänge och droger... i en hälsosam blandning!
Nä, jag har bara vaknat på fel sida idag.
Jag blev väckt en halv timme tidigare än jag planerade, pga av ett telefånsamtal.... och sen somnade jag om och sov i tre timmar till..! Vilket sög.
Klockan halv tre vaknade jag, och känner mig allmänt pissig.
Jag känner mig allmänt grinig...
Men jag kan iallafall öppet erkänna det.
Igår såg jag slutet av För Evigt, som var en sjukt trevlig film baserat på Askungen. Tursamt nog så såg jag den direkt efter Ghoust hunters, och kunde därmed somna relativt snabbt på kvällen.
Jag blir nervös av paranormal aktivitet.
ÄH, jag kan inte ens blogga ordentligt...
Livet suger, jag går nog och dränker mig snart... i filterlösa ciggaretter, billigt vin och Baileys... och oskyddat intimt umgänge och droger... i en hälsosam blandning!
Nä, jag har bara vaknat på fel sida idag.
BakeryDay
Jag och Mr Twins har spenderat hela dagen sedan klockan 15.30 med att sprida en hemtrevlig doft av bränt i huset. Ugnen har gått i ett, och smetarna har skvätt runt hela köket.
Jag skyller allt på Mr Twins, och han gör säkert det samma!
Nä, men, imorgon är det knytis.
Personligen hoppas jag att jag och Tweener inte är e enda som kommer med bakverk, eftersom vi då skulle framstå som två idioter som faktiskt gör som folk ber en (eller iallafall Tweener...).
Jag gillar knytis! Sålänge folk liksom tvättar händerna och inte hostar över degen så är det lugnt för min del (det känns lite som att folk ändå ska ha lite folk- och smittvett).
Tyvärr är detta ett sent-på-kvälle-inlägg, och jag är inte särskilt medveten om hur mycket sence I make, men om inte annat så hinner jag läsa igenom imorgon.
Jag skriver mycket snabbare när jag är trött. Jag har ingen aning om vad det beror på, men det kanske är kinestik, eller vad det nu kallas. När man låter musklerna göra som dom vill utan att tänka efter.
Kinestik är kanske något annat, men jag har för mig att det är något liknande iallafall.
Eller så kanske det är att jag tänker så pass långsamt att meningn kommer i samma takt som jag skriver den, och jag bara tycker att det verkar som att jag skriver snabbare.
SCHUMT.
Vi får se när jag somnar, klockan är halv två, men Majs har gett mig två nya rumskamrater som säkert inte är särskilt dåliga på att få mig att somna.
Jag var på krogen igår, och träffade en gammal kamrat fråm kampsportsklubben. Visserligen så spenderade han tiden med att spela aikido på andra sidan mattan, medan jag skötte mina nybörjare, men jag kommer ihåg att trots en vis vulgär tendens så är han en fascinerande människa. Vi had3e en någorlunda påverkad disskution om... jao, jag vet nite hur jag ska säga, men ja, trygghet i sexuallitet, kanske? Tillit och trohet, kanske? Flörta för att det är trevligt, typ?
Jag vet inte, han hade lyckats (!!!omg!!!) bjuda mig på en öl, och jag kommer inte riiiktigt ihåg vad vi sa för något. Men jag kommer ihåg att jag fann det intressant.
Detta plus ett 7-pack strumpor (dom var verkligen superfina!), och en Bert-VHS utgjorde ett lyckat recept på en trevlig krogkväll för min del!
När klockan började närma sig halv två var dock Lena slutkörd, och tog sina sutgiltiga steg mot hemmet.
DOCK! Under kvällen så blev jag våldtäcktsraggad!
Jag är på väg mot Lounge, ensam, pratar med Tweener.
Två yngre karlar, i en bil, stannar bredvid mig, sträcker ut handen, säger hej.
Jag skakar den, en bit bort ifrån bilen (in case att dom ville dra in en), säger hej. Dom kanske vill veta vägen någonstans?
"Var bor du?" frågade dom trånande ("Så vi kan gå hem ill dig och råna dig")
"Ingenstans... för er." svarade jag avståndstagande och drar mig tillbaka mot trottoaren.
De ser lite avsnoppade ut, lite "Suck inte en till" och far vidare utan att säga ett ord.
Tur att jag pratade i telefon med Mr T! Annars hade jag kanske blivit bortsläpad!
Nämen, det kändes ganska tryggt att ha någon att berätta för att: Det var två våldtäcksraggare som försökte ragga på mig nyss!
I och för sig kan jag inte vara säker på att det var väldtäckt de var ute efter.
Det kanske bara var "intimt umgänge". Chances for seeeex.
Men som jag drev tillsammans med Wessling: Chances are zero.
Men bara lugn, I'm alive, och jag är inte rädd för att gå på stadens gator i mörkret.
Eller jo, jag är faktiskt rädd att gå i stan i mörkret. Men jag tar vägen med breda gator och många hus, istället för att gå igenom stan... fast det gjorde jag redan innan.
Jag är helt enkelt inte räddare nu än innan jag blev raggad på.
God natt, och sov gott!
Får man hälsa? Då vill jag hälsa till Kungen! Sov gott Mr K!
Jag skyller allt på Mr Twins, och han gör säkert det samma!
Nä, men, imorgon är det knytis.
Personligen hoppas jag att jag och Tweener inte är e enda som kommer med bakverk, eftersom vi då skulle framstå som två idioter som faktiskt gör som folk ber en (eller iallafall Tweener...).
Jag gillar knytis! Sålänge folk liksom tvättar händerna och inte hostar över degen så är det lugnt för min del (det känns lite som att folk ändå ska ha lite folk- och smittvett).
Tyvärr är detta ett sent-på-kvälle-inlägg, och jag är inte särskilt medveten om hur mycket sence I make, men om inte annat så hinner jag läsa igenom imorgon.
Jag skriver mycket snabbare när jag är trött. Jag har ingen aning om vad det beror på, men det kanske är kinestik, eller vad det nu kallas. När man låter musklerna göra som dom vill utan att tänka efter.
Kinestik är kanske något annat, men jag har för mig att det är något liknande iallafall.
Eller så kanske det är att jag tänker så pass långsamt att meningn kommer i samma takt som jag skriver den, och jag bara tycker att det verkar som att jag skriver snabbare.
SCHUMT.
Vi får se när jag somnar, klockan är halv två, men Majs har gett mig två nya rumskamrater som säkert inte är särskilt dåliga på att få mig att somna.
Jag var på krogen igår, och träffade en gammal kamrat fråm kampsportsklubben. Visserligen så spenderade han tiden med att spela aikido på andra sidan mattan, medan jag skötte mina nybörjare, men jag kommer ihåg att trots en vis vulgär tendens så är han en fascinerande människa. Vi had3e en någorlunda påverkad disskution om... jao, jag vet nite hur jag ska säga, men ja, trygghet i sexuallitet, kanske? Tillit och trohet, kanske? Flörta för att det är trevligt, typ?
Jag vet inte, han hade lyckats (!!!omg!!!) bjuda mig på en öl, och jag kommer inte riiiktigt ihåg vad vi sa för något. Men jag kommer ihåg att jag fann det intressant.
Detta plus ett 7-pack strumpor (dom var verkligen superfina!), och en Bert-VHS utgjorde ett lyckat recept på en trevlig krogkväll för min del!
När klockan började närma sig halv två var dock Lena slutkörd, och tog sina sutgiltiga steg mot hemmet.
DOCK! Under kvällen så blev jag våldtäcktsraggad!
Jag är på väg mot Lounge, ensam, pratar med Tweener.
Två yngre karlar, i en bil, stannar bredvid mig, sträcker ut handen, säger hej.
Jag skakar den, en bit bort ifrån bilen (in case att dom ville dra in en), säger hej. Dom kanske vill veta vägen någonstans?
"Var bor du?" frågade dom trånande ("Så vi kan gå hem ill dig och råna dig")
"Ingenstans... för er." svarade jag avståndstagande och drar mig tillbaka mot trottoaren.
De ser lite avsnoppade ut, lite "Suck inte en till" och far vidare utan att säga ett ord.
Tur att jag pratade i telefon med Mr T! Annars hade jag kanske blivit bortsläpad!
Nämen, det kändes ganska tryggt att ha någon att berätta för att: Det var två våldtäcksraggare som försökte ragga på mig nyss!
I och för sig kan jag inte vara säker på att det var väldtäckt de var ute efter.
Det kanske bara var "intimt umgänge". Chances for seeeex.
Men som jag drev tillsammans med Wessling: Chances are zero.
Men bara lugn, I'm alive, och jag är inte rädd för att gå på stadens gator i mörkret.
Eller jo, jag är faktiskt rädd att gå i stan i mörkret. Men jag tar vägen med breda gator och många hus, istället för att gå igenom stan... fast det gjorde jag redan innan.
Jag är helt enkelt inte räddare nu än innan jag blev raggad på.
God natt, och sov gott!
Får man hälsa? Då vill jag hälsa till Kungen! Sov gott Mr K!
PS. Jag skrev en bra låt idag. DS.
