---
Jag gissar att det är min rädsla som talar.
Call me when you're sober, too.
By Evanescence.
Tack för ordet.
---
---
Jag kommer aldrig kunna beskriva det med ord
det enda jag faktiskt kan säga.
Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det. Allt. Inget. Det.
---
Iron & Wine - The Trapeze Swinger
Tack för ordet.
sanningen.
Sanningen är att jag kommer att hoppa av min utbildning och flyttar hem i slutet av november.
Ungefär femtio procent är för att jag inte orkar med utbildningen (skäl tar jag öga-öga) och femtio procent är för att jag har blivit sjuk (även det föredrar jag att ta öga-öga).
Jag nämner ofta bara ett av skälen men inte för att det är mer det enda, utan för att det känns skumt att först säga: "Nej, jag flyttar hem för att jag är sjuk, men jag gillar ändå inte utbildningen så det gör inget."
Så jag nämner oftast bara en, men jag menar båda.
Sen så kanske ni undrar på vilket sätt jag är sjuk?
Jag tänker inte gå in på några detaljer, men det går i princip ut på att jag inte känner mig hungrig på ett normalt sätt. I nuläget så räknar jag timmar mellan måltiderna för att veta hur mycket och när jag bör äta, medan andra "vanliga människor" känner att de behöver äta.
I förra veckans helg så åt jag i princip ingenting, men tänkte inte på det innan jag , kort sagt, fick ta konsekvenserna av det hela. Inte så att jag fick svimningskänslor eller något, men så att jag rent kognitivt (tankemässigt) inte fungerade.
Tisdagen efteråt åkte jag hem till min far och diskuterade mina möjligheter, och eftersom jag varken trivdes med utbildningen eller skulle klara av att ta hand om mig utan hjälp så bestämdes det att jag skulle flytta hem.
Jag är evigt tacksam gentemot min far för att han är villig att hjälpa mig, och att jag får bo hos honom.
Så snart jag kommer hem ska jag åka till min gamla skola och höra om det finns plats för en praktikant! Förhoppningsvis så får jag den, och kan praktisera där medan jag letar efter något annat jobb.
Sedan planerar jag att plugga en massa distanskurser. En maaaassah distanskurser!
Sedan har jag ännu en sanning att förtälja för eder.
Kungen har tagit en pause...
Men om fem veckor flyttar jag hem.
D-day = - 48.
Tack för ordet.
silent words.
Jag säger inget när jag inte vet vad jag ska säga
eller när jag tror att det inte finns någon mening med att säga det.
Och såna ord är jag fylld till bredden av
men tystnaden sköljer som ett vattenfall över min lägenhet.
KoRn ljuder, men jag lyssnar inte
utan låter dem mest sjunga för att inte drunkna i tystnad.
Det finns inget kvar att göra
än att hoppas
att musiken gör tillräckligt med oväsen för att överrösta mina tankar.
För det finns så många av dem.
Tankarna.
I ett sånt vitt spektrum.
Tankarna.
Men det finns inget skäl att sätta ord på dem
för det skulle inte göra någon skillnad.
Och det finns ingen mening med att säga ord som inte skulle göra någon skillnad.
Tack för ordet.
Her name was Juliet.
Jag är så tacksam över att jag hittade Peter Cincotti.
Han är hur bra som helst, och just Goodbye Philadelphia är så underbar så jag vet inte hur jag ska säga det.
Den är lite som Regina Spektor med One Call, mysig och sorglig på samma gång, i en underbar blandning.
Körsångslägret var trevligt, mycket sång (överraskning!) och sedan en hel del nya människor. Jag ska inte säga att jag var på världens partyhumör, men jag hade nog trevligt större delen av dagarna.
Det kändes dock lite marigt att komma hem till en hög disk... men jag lyckades åtgärda detta relativt snart. Jag lyckades sätta text till den där låten jag hade i huvudet halva helgen OCH spela in den (på mobilen förstås).
Nu är klockan 8, och jag har lovat mig själv att äta och sedan se på Karatekid 1, men jag ska ge er ett smakprov på min nya, underbara artist.
Förutom denna är On The Moon, Cinderella Beautiful och Broken Children att rekommendera (entusiastiskt!).
Tack för ordet.
kall acceptans.
men jag kan inte låta bli att känna mig sviken
och besviken.
Nu är jag ensam på riktigt.
Tack för ordet.
Slut.
Med mig ifrån far fick jag några paltbullar och lite stekfläsk, så jag hade någonting lätt att laga när jag kom hem. Det kändes skönt att bara behöva slänga in i micron, och inte behöva diska innan man äter.
Jag förstår inte vad det är med mig!
Jag är så sjukt slut.
Jag har sagt det upprepade gånger de senaste veckorna, men det är sant! Jag förstår verkligen inte vad det är som tär på mig så mycket... Visst, jag äter inte tillräckligt nu när jag bor själv, men samtidigt så borde jag väl inte behöva gå och lägga mig klockan tio för det?
Nä, jag tror att jag börjar bli sjuk.
Det måste vara det!
Great.
Jag har ett grupparbete som ska redovisas imorgon, och en tenta på fredag. Visserligen så har jag en granne som har det värre än jag, men det känns rätt så jobbigt ändå... Jag som verkligen inte kan plugga... Jag har aldrig behövt det...
Nu är det inte så att jag tänker sluta bara för att jag inte kan plugga, men samtidigt så är det inte en förmildrande omständighet, om man säger så.
Jag ska läsa 200 sidor till på fredag.
Det borde inte vara någon fara, egentligen, men det är det.
Jag kan verkligen inte sätta mig ner längre än en halvtimme, sen är jag uppe och springer igen.
På väg upp till Vallen idag så läste jag på bussen i säkert två timmar, men nu kan jag inte det, nu när jag är hemma. Jag blir för rastlös, för trött... Det kanske är för att det är för mörkt ute?
Jag vet inte, men jag hoppas på något sånt.
Jag fick för övrigt med mig stämgaffeln ifrån pappa (YES!) och kunde därmed stämma guran ordentligt. Till min stora förvåning så är A-strängen redan så gott som stämd när jag kollar! A-strängen är redan ett A!
Jag kände mig nådigt cool, måhända har jag fått något litet absolut gehör? Ett litet kanske?
Nej, nu ska jag dra mig i säng, och sätta klockan på 7.
Då ska jag kliva upp, ta en tur runt sjön, skriva om vad vi ska prata om imorgon, öva på det, och sedan ska jag (i vanlig ordning) springa mot universitetet.
Tack för ordet.
Vikten i mitt hjärta.
Idag tog jag ett viktigt beslut.
Jag återkommer senare om detta, en annan dag, men det kändes värt att säga det.
Att jag idag, 22 Sept 2009, har tagit ett viktigt beslut.
Att komma hem ett tag var sjukt skönt, och att diskutera mina möjligheter med min far är alltid en superbra idé. Det slutade med att vi gjorde palt (supergott!) och att jag sedan åkte över till Mr Tomaso och njöt av hans sällskap i två och en halv timme, med B&J och psykologi-snack.
Tyvärr(?) trodde jag att jag kunde stanna här nere till torsdagförmiddag, men som det ser ut så måste jag åka mycket tidigare, eftersom min grupp ville träffas och gå igenom vårat arbete innan torsdagen. Detta stör min planering något (trots att min resa var oplanerad så anser jag inte att den var o-värd) och som konsekvens tvivlar jag på att jag kommer klara tentan på fredag.
Dock, bör nämnas att det kommer omtentor (som tur är).
Jag är sjukt slut, och alldeles död i huvudet, men jag känner mig liksom utrensad.
Nu vet jag vad jag ska göra, och hur lång tid jag ska ge det.
Jag har fått en planering.
Nu ska jag gå och lägga mig, och sova ut.
Jag ska upp titidgt imorgon, men jag ska fortfarande sova ut, och sova bort allt som har hängt över mig.
Det känns så skönt när man vet att det man gör är vad som är rätt, just nu.
Just nu så kan jag inte göra på något annat sätt.
Tack för ordet.
Time to reLAX
Åh, jag hade så sjukt kul igår!
Först drog jag och några grannar ner på stan och kollade runt på Bondens marknad (eller något) och de handlade grönsaker och jag fick frenetiskt hålla fast i mina sista kronor för att inte göra detsamma. Det fanns så mycket roligt!
Hembakat jättegott bröd, jumbolökar, tomater... sånt som inte känns så dyrt på marknad men om man skulle sett priserna på affären hade man gått förbi JÄTTEsnabbt.
Men som sagt, det kändes inte särskilt dyrt där!
Det kändes V Ä R T !
Iallafall, tråkigt nog så var jag tvungen att springa hem lite tidigare för att jag hade så ont i ryggen, och väl hemma tog jag en spontan tupplur (den var väldigt oplanerad!) men blev väckt en halvtimme senare av att samma-människor-som-jag-sprang-ned-på-stan-med ringde på min dörr. Jag öppnade något sömndrucket och välkomnades ut med en massagetid av en av mina grannar (som tydligen utbildar sig till något liknande) förljande dag (alltså idag), och sedan bestämdes det att jag och Mr Jo-an skulle ha pannkaksparty när jag hade tvättat, och klockan sju skulle det ätas äppelpaj på antidrinkparty, och klockan åtta var det antianti-drink-party hos Mr Danish.
FULL RULLE HELA DAGEN!
Det var supermysigt.
Idag var inte lika mysigt eftersom jag började dagen med ont i ryggen, och när jag väl hade pallrat mig ur sängen så var det en timme innan jag skulle dra till skolan för att P L U G G A (sad face). Jag hann slänga i mig två ägg, och sedan rusade jag mot skolgården.
Väl där spenderades fyra timmar med att kolla runt och skriva om Mordbrand, och sedan en jämförelse mellan Polisens arbete de senaste tio åren med The Culture of Controle...
Jag var, som ni kanske förstår, inte särskilt pigg men försökte så gott jag kunde hålla mig igång.
Halv fem var jag dock tvungen att dra, eftersom jag *datta-da-daaa* skulle få massage!
Klockan fem stod jag utanför min grannes dörr och plingade på, varpå jag släptes in, fick dra av mig tröjan och slänga ner mig på en massagebänk.
Tyvärr vet jag inte hur mycket massagen hjälpte min rygg, men nu har jag försökt iallafall och vet det till nästa gång...
Efter en halvtimme var jag dock tvungen att springa iväg, slänga i mig en burk fiskbullar och sedan rusa till träningen.
Sen var jag igång i en och en halv timme, och sparkade och hade mig.
Väl slut (både träningsmässigt och fysiskt) fick jag *datta-da-daaaa* skjuts hem! Det var najs, trots att vi körde in i en återvändsgränd i ett försök att gena... Genväg blir senväg, som dom säger!
Väl på hemväg (till fots) hittade jag en liten padd-kompis! Ååååååwwwwwwwwwwwwwwww........
Jag tog med honom hem, och matade honom och gav den min säng att sova i.
...SKOJADE!
Jag tog bara ett kort, eller tre...
PLUGGTIME!
Tack för ordet.
som att argumentara mot en vägg.
För det finns inget rätt eller fel, det finns inger försöka vinna över den andre, utan bara att lära sig förstå.
Även om man kanske inte håller med.
Den egenskapen är så sjukt värdefull, för annars känner man liksom inte att det ger någonting att disskutera.
Så ser jag det som iallafall.
Det finns inget rätt eller fel, det finns ett annat sätt att tänka.
Bara för att man tänker annorlunda så betyder det inte att man är annorlunda.
Vi är alla människor.
Tack för ordet.
tig, tiger.
Har man rätt att bli konfunderad
när man bli behandlad på ett sätt som man känner igen
men inte tycker att man förtjänar?
Det låter konstigt,
och det är inte så som jag menar det.
Yeeeees
Jag ska läsa fyra kapitel psykologi till imorgon (jag vet att jag tjatar om mitt plugg men det har en rätt stor del av mitt liv just nu...) och jag har ungefär läst tre ord.
nä, jag är ungeför hur trött som helst.
Jag tror att jag ska ta en liten tuppis....
GOD NATT
hej hej igen!
INGENTING, sysslar jag med.
Och jag tänker nog ta tillfället i akt att "börja" läsa psykologiboken, så att jag är lite förberedd imorgon på seminariet.
Övrigt så åt jag mig allra första matlåda idag (nästan) !
Pasta + Tomatsås + Makrill = GOOOD IDEA!
Jag blev så stolt över mig själv!
ÖVRIGT så lyssnar jag på ett gammalt favoritband, Evanescence, som jag lyssnade på för typ 4-5 år sedan (känns det som iallafall, jag kommer egentligen inte ihåg). Jag hade för mig att de hade bytt sångerska, men jag kanske hade fel på den punkten för det låter rätt likt. Sen är jag kanske inte den bästa att bedöma det, men ja... som en oprofessionell åsikt.
Nu måste jag börja läsa, men jag ska skicka ett mail först!
SEN ska jag läsa!
TJAO!
Sundsvall och ensamsnack
Jag har fått mycket att tänka på de senaste dagarna, mest för att folk i min omgivning har gett mig saker att tänka på, antingen genom att på något sätt ge mig ett problem eller en frågeställning, eller genom att jag har upptäckt saker som behöver funderas på.
Det svåra är att filtrera bort alla reflektioner som dyker upp i huvudet, och fokusera på vad man faktiskt undrar över.
Det största problemet är att se vilken fråga det är man ska besvara.
Vad är det jag faktiskt inte förstår?
Why doesn't it make sence?
Jag vet inte.
Jag är bara superförvirrad över krim.kursen, kanske.
Jag förstår seriöst ingenting av den.
Det känns som att jag behöver den här helgen till att göra väldigt lite och tänka väldigt mycket.
Jag saknar vardagslivet.
Jag har liksom inte tid att koppla av, för jag har alltid något annat att göra.
Diska, städa, plugga.
Det ligger liksom där i en hög och väntar på att få kasta sig över mig, och jag blir liksom aldrig klar med det. Det finns alltid mer disk, och varje gång jag kommer hem så har jag något att säda.
Jag är så orklös just nu.
Av att all den tid som jag har över går till att koppla av, när jag inte klarar av att fixa till grejerna som jag egentligen borde göra.
Grejerna som jag egentligen borde göra för att ha tid till att koppla av.
Det är någon slags ond cirkel.
En cirkel som troligen en hel massa andra människor känner också, och dom har det säkert precis lika jobbigt.
... men jag känner mig liksom tom, samtidigt som jag är överfull...
Does that make sence?
jaaaaaa, nu kan jag skriva lite!
Skolan går lite halvbra, jag är inte riktigt hundra på om jag ska stanna kvar i tre år än. Jag har inte riktigt fått den Aha!-upplevelse som göra att jag skulle vilja stanna, plus att även om vi pluggar i halvfart så pluggar vi mer än vad flera erfarna högskolestuderande gjorde på helfart...
Jag är faktiskt jättesugen på att ta ett friår.
Inte för att jag inte vill läsa det här, utan bara för att jag inte har koncentrationen att sitta ner och läsa när jag är hemma själv.
Detta problem hade jag medan jag gick på gymnasiet också, men då hade vi iallafall lärarledda lektioner, även om det var varje dag.
Som det är nu så ska jag läsa en bok på ~550 sidor och sen ha tenta på det om två veckor.
Och läsa mellan 2-6 kap i psykologiboken varje vecka.
Den är på engelska.
Jag vet, väljer man ett tufft pogram så borde man vara förberedd på att det ska var tufft... men jag förväntade mig inte att det skulle vara såhär tufft.
Jag känner mig jätteensam här uppe.
Inte för att jag inte har trevliga grannar eller att jag inte gillar mina klasskamrater, men jag har liksom ingenstans att gå till... när jag bara inte vill vara ensam liksom. Pappa fanns i andra rummet, eller mamma satt i köket, eller Majsan såg på TV.
Jag har aldrig bott hemifrån förut... och för mig så är 22 mil alldeles för mycket... antar jag.
Så just nu så känns det rätt så tungt, men jag ska ge det en termin för att se om jag verkligen, verkligen inte vill gå kvar. Jag tänker inte hoppa av bara för att jag känner att skolstarten har varit jobbig.
Herre gud, det har ju bara gått två veckor, knappt ens det!
Imorgon kommer NoGear, vilket ska bli ganska skönt. Om han har otur så får han jälpa mig köpa ett par brallor, om han inte har det så ska vi se på film!
Jag fick två månader med LOVEFiLM av min granne! JAG BLEV GLAD!
Snart dimper Karate kid 1 ner i min brevlåda!
Imorgon dimper NoGear ner på min extramadrass!
Ikväll bjuder my neighbour på middag, vilket jag ser fram emot!
Tydligen ska det bli stark, och alla vet att jag ÄLSKAR het mat!
My neighbours are nice!
Nu ska jag tydligen ta en promenad med en utav mina nice neighbours, men vi hörs senare någon gång!
Nu när jag har datorn på köksbordet!
Tack för ordet. Tjao!
God i miss you
JAG SAKNAR DIG SOM SÄÄÄÄÄTAN!
Ifall du inte har märkt det, om du har lyckats undgå det, SÅ SAKNAR JAG DIG SOM SATAN!
Jag saknar min pappa också...
JAG ÄR FÖR UNG FÖR ATT VARA ENSAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack för ordet.
ökjdsghk jbvv
Jag har trevliga grannar, skumma och mysiga, och vi såg alldeles på Nines som var K A S S ! Men vi var glada för det!
Det jag inte berättar nu är att jag egentligen skulle ha läst tre kapilen i min engelska psykologibok, men seriöst S T R U N T A D E i det för jag är för pigg för sånt.
För aktiv för att kunna koncentrera mig!
Nu ska jag ringa, och sen ska jag läsa, och sen ska jag sova, och sen ska jag PLUGGA!
Jag har världens sämsta databord och klarar inte av att skriva så mycket... därav de korta inläggen!
TJAO!
Fantomen är slutkörd.
Så många ord som ber om förlåtelse.
Jag vet inte hur jag ska förklara det...
Jag är ledsen över att jag inte duger.
Över att jag inte är bäst.
Över att jag inte förtjänar den plats jag får.
Så många ord av tacksamhet.
Över att jag duger, trots att jag inte är bäst.
Och att jag får plats.
En plats jag var livrädd över att förlora, för att jag inte... klarade.
För att jag kanske inte var värd att kämpa för
när jag varken är bäst
eller duger..
När jag vill saker
men inte kan berätta det
för att orden känns fel i munnen.
Det känns så fel att säga någonting som gör så ont, när den man säger det till är så god.
Egentligen.
Men inte hela tiden.
och jag duger inte till att klara av höjdskillnaden.
Det här har varit en hård tid.
hejhej och hoppande grodor.
Jag gillar trevliga karlar!
Annars så åkte jag hem till Vallen idag, och kom hem ungefär klockan 6, hur hungrig som helst och alldeles slutkörd.
Kort inlägg.
Punkt.
TJEO!
plåga mig.
Livet är bra här uppe i Vallen, jag har lyckats gått 50 000 steg på tre dagar.
Plus att jag hade mitt första Taekwandopass idag.
Tyvärr har jag inte fått någon riktig Aha!-upplevelse än, kan där med inte säga att det är supersporten för mig, men jag ska nog ge det någon vecka och se vad som händer.
Jag lyckades komma nästan för sent på mitt första pass, men sparade lite tid genom att springa, och bytte nog om snabbare än jag har gjort någonsin.
Men en del grejer fungerade inte rent teoretiskt. Karaten och Jujutsun sitter för hårt i ryggmärgen för att jag ska tro på en del saker som sades, men samtidigt så betyder det inte att jag inte kan kombinera de båda stilarna... Hoppas jag! Jag frågade om jag fick ta med mina jujutsukläder på nåsta pass, men fick ett nekande svar... men jag fick iallafall använda karate-byxorna, vilket fick mig att pusta ut.
Inte undrar på att jag kände mig så fånig som nybörjare, för så länge sedan, det är så sjukt mycket skönare och känns coolare att springa omkring i dräkt än med träningskläder. Det var nästan så att man rodnade vid tanken på om någon man kände skulle se en...
Aja, sen har jag skrivit upp mig på att öva i kören Gangner(?) för att se hur det går. Man måste tydligen sjunga inför körledaren innan man vet om man får komma med eller inte... som inför lucia nere på murgårn'.
Samtidigt så är det kanske dags att sluta sjunga för T.A.P. om jag inte kommer in i en studentkör...
Det blir iallafall tre kvällar i veckan som jag får lite att göra, vilket är skönt.
Att inte bli alldeles sysslolös det första man gör.
Som slutledning måste jag också skicka en TAGGBUSKE till Mittis, som inte har lyckats informera en kotte på mitt program om vad tusan som skulle föregå! Typ.
För kurslitteraturen som stod på papperet som jag fick var en äldre upplaga som hade utgått ur alla lager, och jag fick leta reda på en bok på BLOCKET för 250;- plus frakt för att få tag på den!
SEN NÄR KURSEN STARTAR HAR DE ***** BYTT UTGÅVA!
Och jag hade bara behövt klicka in mig på nämsta Nokus och köpa den... Men neeeeeeeeeeeeeeeej, det ville de inte göra INNAN kursen började! NEJNEJNEJNEJ!
Men annars så är det en fin skola, rolig kår och schyssta människor.
Men nu måste jag betala 300;- för en bok jag inte ens skulle ha egentligen... JAG ÄR INTE NÅDIGT FÖRBANNAD!
Jag är jättemycket förbannad.
Men jag känner inte att jag har rätt att klaga...
Tack för ordet.
