Att påverka
Den stora frågetecknet för mig gällande min sjukdom har varit (och är) att jag inte förstår vad som triggar den och vad jag kan göra åt det.
Nu tror jag att jag har isolerat en del av svaret; det handlar nog om min möjlighet att påverka min situation.
Just nu är mina stora ångestmoment att jag inte har
• någon kontakt med personen jag trodde att jag skulle spendera resten av mitt liv med.
• kunnat studera utan att bli sjuk de närmsta åren.
• kontroll över mitt boende, eftersom det är beroende på mina studieresultat.
• någon motivation till att jobba för att 1) det innebär att jag tappar mitt boende och 2) jag har tappat tron på att jag skulle kunna hitta ett avlönat jobb inom mitt yrke.
• någon lösning på min ekonomiska situation, eftersom jag inte kan studera eller jobba.
Just nu är jag helt beroende av mina föräldrar, och att be om pengar känns så himla trist. Jag vet att jag tröstäter för att jag inte har någonting att göra (min fysiska situation är komplicerad) och jag har dysfori över min kropp sedan innan vilket inte gör det bättre. Jag känner mig hel syfteslös, vilket i sin tur får mig att känna att livet i sig är värdelöst. Inte att jag som person är värdelös, för jag vet att jag är rätt fantastisk på många vis (och har brister också, såklart, som alla människor) men jag har inget att se fram emot. Allting som jag får hjälp med nu är bara att motverka symtomen, men jag kan liksom inte se att någonting "löser sig" inom en överskådlig framtid. Jag kan inte se mig få tillbaka glöden på något vis, och jag vet inte hur jag kan hjälpa mig själv. Det finns ingen plan mer än en vecka framåt, och jag som i vanliga fall har planer för det närmsta deceniumet förstår inte vad jag ska kämpa för.
Jag är så utmattad, mitt minne är slutkört, jag får pulsrusningar och allting känns så... tillfälligt. Numera kan jag hålla skenet uppe, något som var omöjligt för ett par veckor sedan, men allting är på ytan. Kommer jag ner och funderar över mina problem så känner jag hur mina nackhår reser sig, mina fingrar börjar skaka, huvudvärken kommer och jag får ont i magen.
Att skriva de här inläggen är ett sätt för mig att ta tag i problemen utan att behöva hålla koll på åsyftningarna i huvudet, och utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Inte för att jag ogillar att prata med andra, utan för att det är så svårt för mig att besvara andras frågor samtidigt som jag behåller min egen tankegång. Som sagt, mitt minne och därtill min koncentrationsförmåga är helt slutkörda.
# livsguru
Whats the point of doing anything - Johnossi
Jag har länge funderat över mina gångna förhållanden. 5 av dessa har hittills slutat med att min partner behövt ta tag i sin egen mentala hälsa (något jag uppmuntrar alla att göra) och det inte har funnits någon plats i deras liv att ha en relation på (uppmuntras med motsatt entusiasm). Eller så är jag bara en värdelös partner som på något magiskt vis drivit mina partners till galenskapens gräns, även om det inte känns riktigt troligt.
Har jag lärt mig något? Ja, att avsluta förhållanden snabbare, men har jag lärt mig om vad jag letar efter hos ev. partners? Nej. Jag har alltid varit en ärlig person, säger vad jag tänker, vilket ibland har åstakommit en del "silent treatments", men jag har alltid uppskattat min egen förmåga att ta upp ämnen som annars gärna blir en sällsynt stor elefant i ett väldigt litet rum. Jag har aldrig haft problem med svartsjuka av sexuell natur, även om jag blir svartsjuk på kompiskretsar om min partner hänger med sina vänner och till synes inte prioriterar egentid med mig, men har den senaste tiden varit väldigt ärlig med det också. Jag har inget problem att ge egentid eller att ha vita perioder, men jag behöver bli inkluderad i personens liv och bli visad den hänsyn vilket är god kommunikation... Det får mig dock att känna mig så dum när jag blir, med andra ord, övergiven efter att ha litat på min respektives ord att inte göra just det.
I och med min transetion utgör fenomenet förhållande en något mer komplicerad konstellation än för vanliga heterocispersoner. Eller, kanske det gör det enklare eftersom personer som är insatta i HBTQ-frågor är öppna för många andra saker, så som queera förhållanden som står på pelare av gemensamma beslut snarare än normativa stereotyper. Jag vet inte, eftersom jag hittills endast har gått in i en relation med cismonogama personer. Det har aldrigt lockat mig att ha ett förhållande med en person som inte är med mig för att jag är jag utan snarare mitt utseende, och att ha ett ickenormativt utseende gör kanske att man sollar bort många med just det intresset.
Men oavsett hur mina framtida förhållanden ser ut så måste jag åter-inse att förhållanden är något trevligt att ha, att människor går att lite på och att jag inte initierar en nedåtgående spiral i varje potentiell partners mentala hälsa. Inte för att jag är peppad på att initiera något nytt föehållande särskilt snart, det brukar alltid gå ungefär ett år från slutet till en ny början, men jag vill verkligen aldrig känna såhär igen. Därtill inte samtidigt som jag brottas med alla andra praktiska variabler i livet, så som boende, ekonomi, energigivande kompetensutveckling och hälsa.
Just nu gör jag så som jag alltid gör efter att ha avslutat en relation, oavsett romantisk och/eller sexuell status; radera alla fotografiska bevis och ersätt varje nyck att ta kontakt med att kontakta någon annan. Då får man en energizer, istället för att ge personen i fråga ytterligare en chans att göra en besviken, and that's how it is.
# livsguru
Diary of a roadkill
Hallå,
nu och ett tag framöver kommer denna blogg att användas som en slags terapi med hashtagen # livsguru. Är sjukskriven i nuläget och känner att jag behöver en plats att föra någon slags ironisk monolog, att sätta ord på det jag upplever och även kunna på något sinnesjukt sätt känna att jag kan bidra till en mer öppen diskussion om ohälsa. Jag vet inte hur bra det kommer gå eller hur mycket jag kommer kunna göra mig förstådd, men det är iallafall något!
Det räcker för denna gång, detta roadkill ska nu ta ett yinyogapass för att sänka pulsen ned från 100.
# livsguru
/Sam
