Beautifuckingworld

Jag är så tacksam över att jag hittade Peter Cincotti.

Han är hur bra som helst, och just Goodbye Philadelphia är så underbar så jag vet inte hur jag ska säga det.
Den är lite som Regina Spektor med One Call, mysig och sorglig på samma gång, i en underbar blandning.

Körsångslägret var trevligt, mycket sång (överraskning!) och sedan en hel del nya människor. Jag ska inte säga att jag var på världens partyhumör, men jag hade nog trevligt större delen av dagarna.
Det kändes dock lite marigt att komma hem till en hög disk... men jag lyckades åtgärda detta relativt snart. Jag lyckades sätta text till den där låten jag hade i huvudet halva helgen OCH spela in den (på mobilen förstås).

Nu är klockan 8, och jag har lovat mig själv att äta och sedan se på Karatekid 1, men jag ska ge er ett smakprov på min nya, underbara artist.

Förutom denna är On The Moon, Cinderella Beautiful och Broken Children att rekommendera (entusiastiskt!).