Beautifuckingworld

Nu är jag tillbaka i Vallen.

Med mig ifrån far fick jag några paltbullar och lite stekfläsk, så jag hade någonting lätt att laga när jag kom hem. Det kändes skönt att bara behöva slänga in i micron, och inte behöva diska innan man äter.

Jag förstår inte vad det är med mig!

Jag är så sjukt slut.


Jag har sagt det upprepade gånger de senaste veckorna, men det är sant! Jag förstår verkligen inte vad det är som tär på mig så mycket... Visst, jag äter inte tillräckligt nu när jag bor själv, men samtidigt så borde jag väl inte behöva gå och lägga mig klockan tio för det?

Nä, jag tror att jag börjar bli sjuk.

Det måste vara det!


Great.


Jag har ett grupparbete som ska redovisas imorgon, och en tenta på fredag. Visserligen så har jag en granne som har det värre än jag, men det känns rätt så jobbigt ändå... Jag som verkligen inte kan plugga... Jag har aldrig behövt det...

Nu är det inte så att jag tänker sluta bara för att jag inte kan plugga, men samtidigt så är det inte en förmildrande omständighet, om man säger så.

Jag ska läsa 200 sidor till på fredag.

Det borde inte vara någon fara, egentligen, men det är det.
Jag kan verkligen inte sätta mig ner längre än en halvtimme, sen är jag uppe och springer igen.
På väg upp till Vallen idag så läste jag på bussen i säkert två timmar, men nu kan jag inte det, nu när jag är hemma. Jag blir för rastlös, för trött... Det kanske är för att det är för mörkt ute?
Jag vet inte, men jag hoppas på något sånt.


Jag fick för övrigt med mig stämgaffeln ifrån pappa (YES!) och kunde därmed stämma guran ordentligt. Till min stora förvåning så är A-strängen redan så gott som stämd när jag kollar! A-strängen är redan ett A!

Jag kände mig nådigt cool, måhända har jag fått något litet absolut gehör? Ett litet kanske?


Nej, nu ska jag dra mig i säng, och sätta klockan på 7.

Då ska jag kliva upp, ta en tur runt sjön, skriva om vad vi ska prata om imorgon, öva på det, och sedan ska jag (i vanlig ordning) springa mot universitetet.


Tack för ordet.