Beautifuckingworld

Om jag ska vara ärligt så finns det så mycket som trängs i mitt huvud nu.

Så många ord som ber om förlåtelse.

Jag vet inte hur jag ska förklara det...

Jag är ledsen över att jag inte duger.
Över att jag inte är bäst.
Över att jag inte förtjänar den plats jag får.

Så många ord av tacksamhet.

Över att jag duger, trots att jag inte är bäst.
Och att jag får plats.

En plats jag var livrädd över att förlora, för att jag inte... klarade.

För att jag kanske inte var värd att kämpa för
när jag varken är bäst
eller duger..


När jag vill saker
men inte kan berätta det
för att orden känns fel i munnen.


Det känns så fel att säga någonting som gör så ont, när den man säger det till är så god.
Egentligen.

Men inte hela tiden.


och jag duger inte till att klara av höjdskillnaden.



Det här har varit en hård tid.