sanningen.
Sanningen är att jag kommer att hoppa av min utbildning och flyttar hem i slutet av november.
Ungefär femtio procent är för att jag inte orkar med utbildningen (skäl tar jag öga-öga) och femtio procent är för att jag har blivit sjuk (även det föredrar jag att ta öga-öga).
Jag nämner ofta bara ett av skälen men inte för att det är mer det enda, utan för att det känns skumt att först säga: "Nej, jag flyttar hem för att jag är sjuk, men jag gillar ändå inte utbildningen så det gör inget."
Så jag nämner oftast bara en, men jag menar båda.
Sen så kanske ni undrar på vilket sätt jag är sjuk?
Jag tänker inte gå in på några detaljer, men det går i princip ut på att jag inte känner mig hungrig på ett normalt sätt. I nuläget så räknar jag timmar mellan måltiderna för att veta hur mycket och när jag bör äta, medan andra "vanliga människor" känner att de behöver äta.
I förra veckans helg så åt jag i princip ingenting, men tänkte inte på det innan jag , kort sagt, fick ta konsekvenserna av det hela. Inte så att jag fick svimningskänslor eller något, men så att jag rent kognitivt (tankemässigt) inte fungerade.
Tisdagen efteråt åkte jag hem till min far och diskuterade mina möjligheter, och eftersom jag varken trivdes med utbildningen eller skulle klara av att ta hand om mig utan hjälp så bestämdes det att jag skulle flytta hem.
Jag är evigt tacksam gentemot min far för att han är villig att hjälpa mig, och att jag får bo hos honom.
Så snart jag kommer hem ska jag åka till min gamla skola och höra om det finns plats för en praktikant! Förhoppningsvis så får jag den, och kan praktisera där medan jag letar efter något annat jobb.
Sedan planerar jag att plugga en massa distanskurser. En maaaassah distanskurser!
Sedan har jag ännu en sanning att förtälja för eder.
Kungen har tagit en pause...
Men om fem veckor flyttar jag hem.
D-day = - 48.
Tack för ordet.
