kall acceptans.

Ska jag vara ärlig så såg jag det komma

men jag kan inte låta bli att känna mig sviken

och besviken.


Nu är jag ensam på riktigt.


Tack för ordet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0