Beautifuckingworld

Nu sitter jag nedslagen på sängen med datorn i knät, och funderar på livet i sitt hela.

Jag har fått mycket att tänka på de senaste dagarna, mest för att folk i min omgivning har gett mig saker att tänka på, antingen genom att på något sätt ge mig ett problem eller en frågeställning, eller genom att jag har upptäckt saker som behöver funderas på.

Det svåra är att filtrera bort alla reflektioner som dyker upp i huvudet, och fokusera på vad man faktiskt undrar över.

Det största problemet är att se vilken fråga det är man ska besvara.
Vad är det jag faktiskt inte förstår?
Why doesn't it make sence?

Jag vet inte.

Jag är bara superförvirrad över krim.kursen, kanske.
Jag förstår seriöst ingenting av den.


Det känns som att jag behöver den här helgen till att göra väldigt lite och tänka väldigt mycket.


Jag saknar vardagslivet.
Jag har liksom inte tid att koppla av, för jag har alltid något annat att göra.
Diska, städa, plugga.

Det ligger liksom där i en hög och väntar på att få kasta sig över mig, och jag blir liksom aldrig klar med det. Det finns alltid mer disk, och varje gång jag kommer hem så har jag något att säda.

Jag är så orklös just nu.

Av att all den tid som jag har över går till att koppla av, när jag inte klarar av att fixa till grejerna som jag egentligen borde göra.
Grejerna som jag egentligen borde göra för att ha tid till att koppla av.


Det är någon slags ond cirkel.


En cirkel som troligen en hel massa andra människor känner också, och dom har det säkert precis lika jobbigt.

... men jag känner mig liksom tom, samtidigt som jag är överfull...


Does that make sence?