Beautifuckingworld

L : "Han ska inte klaga, det är jag som bjuder karln!"
M: "Nä, det är det inte alls!"
L d ä : "Men om hon säger något så ska väl jag tro på det?"
M: "Ja, men hon är lite galen..."
L d ä: "Galen i dig kanske!"

Ms min var obetalbar, och L den äldres ansikte sprack upp i ett sånt fint leende som jag nästan aldrig sett förrut.

Det var happy-moment-face på Lena, och Martins förstumade ansiktsuttryck var  obetalbart, och definitivt värd biobiljetterna jag ska bjuda på, E A S Y.


Nu är klockan faktiskt efter 24.00, och det är dags för små barn att sova. Lena, den mindre, får sällskap i natt, men har därimot ingen sovmorgon imorgon. Martin får stå ut med hennes sällskap till viken imorgon.
Ack, vilken plåga!

Farväl!