Beautifuckingworld

Man blir liksom twistad i huvudet ibland.
Jag tror att jag hade en sån dag idag, samtidigt som jag inte hade det.

Jag kommer knappt ihåg någonting av den, men jag vet att den har gått.

Jag har packat, och jag ska kolla på tåg tillbaka så jag hinner hem till Ted och Karma.

Jag kan ärligt talat inte vänta tills det blir lördag. Allting känns så snurrigt, även fast livet inte är någon större karusell numera (vilket jag är hur tacksam för som helst).
Det blir så ibland, antar jag.
Även fast allting verkar flyta på så vill man ha någonting som är annorlunda.

Man skulle kanske kunna kalla det att tröttna(?).

Sedan, om jag gräver riktigt djupt i den materia som kallas mitt inre, så inser jag att felet ligger i min slanka plånbok (NOTERA: detta inte sagt i ett försök att tigga, utan enbart som ett konstaterande). Om jag hade haft pengar så hade jag kunnat gå ut på krogen... om jag hade haft pengar så hade jag kunnat åka på peace&love.

Jag tycker seriöst att det är pinsamt att inte ha pengar.
"Nej, jag kan inte följa med och fika... eller jo, men då kan jag inte dricka/äta någonting för jag är... *viskar jättetyst* pank..."
"Jaha, ni ska på krogen på fredag!!! Åh, jag vill följa!!!... Men... jag kan inte...."

Visserligen så händer det att en OERHÖRT (enligt mig) vänlig själ bjuder på någonting, men samtidigt som jag uppskattar det MEGAmycket, så tycker jag att det är lite jobbigt, för jag vet att jag inte kommer kunna bjuda tillbaka inom de närmaste två månaderna...
Bara tanken på att folk skulle tro att jag är en snytare känns hemsk. Jag älskar att bjuda, ge bort och liksom bry mig lite extra om någon för en stund. Att de som inte har fått uppleva detta än skulle tycka att jag vore en snåljåp... som sagt, bara tanken är hemsk...

Jag klarar av det rent praktiskt att, som denna månad, ha en dyr engångsutgift (piercing) och sedan klara mig på några få slantar resten av månaden. Men man kan inte bestämma när någonting händer... och det händer att det händer saker när jag inte har pengar... och det är liksom... pinsamt...

Pinsamt är kanske fel ord, men jag hittar inget bättre för tillfället...

Gah.

Farväl!