Beautifuckingworld

Jag byggde upp ett litet hopp sådär, lite soft, lite gosigt.
Så bestämmer man sig för att kolla upp det.
Så raserar allting på två sekunder, och man blir stånden där med bröstkorgen tung och tom som ett gjutjärnsskåp.

Det är så att man önskar att man inte hade varit på utbrändhetens brant i förra terminen, och faktiskt hade haft ork att hålla igång en seriös tankeverksamhet i mer än fem minuter, och kanske hade kommit fram till något mer konstruktivt än vad historien nu förtäljer.

Just nu kretsar bara tre små tankar runt i mitt något förstumade huvud.

Fan. Ta. Mig.