"Födelsedag" och krogen
(För att förenkla läsandet av detta (i efterhand) synnerligen långa inlägg har jag tillagt linjer för att skilja de olika ämnena åt. Först reflekterar jag lite allmänt om anna Ternheim, sen går jag igenom min födelsedag, och sist drar jag upp en händelse från min krogunda i lördags! Hoppas att ni orkar läsa, ordmassan till trots!)
Jag lyssnar på Anna Ternheim.
Samtidigt som den underbara artisten får mig att bli jättedeppig så känner jag mig liksom "hel" när jag lyssnar på henne. Det känns som att hon passar i tomrummet i mitt huvud, men är gjort av sten och inte själ, som resten utav mig är gjord av.
Det där lät kanske lite som världens skummaste mening, men... det känns på något vis passande.
Igår firades min födelsedag, trots att denna inte stundas förrän på torsdag. Detta för att Reko skulle kunna vara med i festligheterna!
På morgonen (kvart över 1, jag återkommer om skäl senare i inlägget) hälsades jag välkommen till dagen med nybakade mackor, en sharon, vindruvor, ett glas juice och en mugg oboy! Efter denna fantastiska frukost fick jag min första födelsedagspresent, strategiskt omdraperad av diverse färgglada plastpåsar. I denna, i sig uppfinningsrika, inslagning fann man så småning om en sjal i turkos-grönt garn!
Det är i den kreationen ni kommer att se mig spatsera runt i, om jag inte har sjalen som farmor har gjort. Det är dock väldigt enkelt att se skillnaden mellan dessa, då den ena är orangebrun och tätstickad, medan Rekos (för det var Rekos present) är ströstickad och turkos-grön (som sagt).
Festligheter bestod i övrigt av att familjen drog med mig på bion UPP!, vilken var fantastisk! Vi såg den vissterligen på svenska, men det gjorde inte så mycket, konstigt nog. EKORRE!...
Vid hemkomsten motiverades jag till datarummet med en ordföljd som lät något så när som: Nejmen Fantomen, nu ska kanske du avlägsna dig?
Efter x antal tidigare födelsedagsfirande så vet jag hur rutinen går, och väntade glatt på andra sidan datarumsdörren medan ett avlägser vispande och fnittrande ljöd i mina öron. Roade mig gjorde jag med mitt favorit FB-spel: Maffia Wars.
Efter ett relativt kort tag knackade Majs på dörren och gjorde mig sällskap, och efter ännu en stund knackade Reko på dörren och sa till oss att det var dags att ta plats vid middagsbordet. Jag gick såklart dit med muntra steg!
På bordet väntade en fantastisk hemmagjord frukttårta och några små och ett stor paket! Mmmm, det var med förväntansfulla hjärtslag jag satte mig till bords.
Nu när jag tänker på det så sjöngs det inte någon födelsedagssång, men det är väl bara rätt, eftersom jag rent praktiskt inte fyller förrän på torsdagen.
Ocermoniellt fick jag tillåtelse att öppna mina paket efter att sällskapet hade ätit upp större deln av tårtan, och i det första paketet (vilket var genomskinligt, inte mycket till överraskning, men det var väldigt fint!) låt det ett par gråa vantar! Min mor är väldigt medveten om att jag har lyckats tappa bort tre par vantar sen jag flyttade till Sönnis, och visste tydligen att jag numera gick vantlös. Hon är underbar!
I nästa låg det en liten kalender för 2010, märke: Rosa Bandet! (Som en oväntat överaskning fanns det, i kalendern, 40 stycken små rosabandet-klistermärken som strategiskt skulle placeras ut under årets dagar för att påminna om att undersöka brösten.)
I det tredje låg det 9 par små sten-örhängen i olika färggranna nyanser! YES, jag har velat ha fler örhängen jättelänge, men har aldrig kommit mig för att köpa några... optimalt!
I det fjärde låg en fantastiskt halsband från Kreativ Insikt med budskapet; en nu dag nya möjligheter! En underbar intsällning, helt enkelt.
I det sista (det STORA) paketet fanns det, till min stora förvåning, en MELISSA WAKE-UP LAMP! Jag har önskat mig en sån hur länge som helst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Den är dock skitdyr och trodde aldrig att jag skulle få en men SE!!!! Den står där, på mitt rum! Den står där!!!
MIN FAMILJ ÄR UNDERBAR, är konstaterandet jag har sagt många gånger. Detta är ett utav många tillfällen som detta konstaterande bevisas.
Kvällen slutade visserligen inte i samma anda som den påbörjades, men jag anser mig ändå ha haft en bra dag. Varje dag som jag får umgås med min familj är en bra dag!
Gud vad långt inlägget blev!
Jag ska avluta lite kort med att säga att jag hade en fantastisk kväll på Rockbaren i lördags, i sällskap med Big B, Gautam, HattJohan, Karl, Tobbe, Hedin och div. till som dök upp under kvällen.
Lite rolig kuriosa var när en karl kom fram oh pratade med mig utan att tänka på den "privata zonen" (inte menat som i de privata delarna av en människa, utan zonen runt människan som markerar hur nära någon får stå innan det blir obekvämt). Det slutade med att jag lutade mig bakåt i 45 grader och han lutade sig lika mycket framåt över mig!
Senare kom dennes kompis och drog undan honom för att de skulle dra vidare någonstans, sedan vände han (karlns kompis) sig mot mig och RÅSTIRRADE på min något blygsamma "hylla" (jag var mycket anständigt klädd på den punkten, kan tilläggas) och, i sitt rangliga tillstånd, försökte visa, med ögonen fortfarande två decimeter nedanför mitt ansikte, hur man kramar en citron... Det varade bara under ett ögonblick, han fick väl tankarna på annat håll när dennes kamrater höll på att förlora sig mot andra ställen, men jag tycker fortfarande att det var sanslöst humoristiskt!
Jag ska säga att jag GARANTERAT varken var en utav de mer storbystade kvinnorna på stället, och var inte heller en utav dem som var mer oanständigt klädda.
Människor som endast tänker på en sak, och inte ens tänker tillräckligt långt för att ställa några större(?) krav, tycker jag är fantastiskt underhållande. De känns som såna som vaknar dagen efter och undrar vart fan dom är, rycker till när dom tittar mot andra sidan sängen, och går därifrån i föräldrarskaps-tankar.
Det kan även tilläggas att det är en livsstil jag menar är humoristisk, inte situationerna i sig. En eller två gånger är väl kanske inte underhållande, men om det börjar bli en livsstil, en inställning, då tycker jag bara att det självbefogatkt. Det är ironi och humor, lycka till, grattis, liksom!
Krogen slutade klockan 3, vilket också var skälet till att jag tilläts sova så länge innan frukost!
... Det blev visst inte så kortfattat... Hoppas att ni överlever!
Tack för ordet.
Jag lyssnar på Anna Ternheim.
Samtidigt som den underbara artisten får mig att bli jättedeppig så känner jag mig liksom "hel" när jag lyssnar på henne. Det känns som att hon passar i tomrummet i mitt huvud, men är gjort av sten och inte själ, som resten utav mig är gjord av.
Det där lät kanske lite som världens skummaste mening, men... det känns på något vis passande.
Igår firades min födelsedag, trots att denna inte stundas förrän på torsdag. Detta för att Reko skulle kunna vara med i festligheterna!
På morgonen (kvart över 1, jag återkommer om skäl senare i inlägget) hälsades jag välkommen till dagen med nybakade mackor, en sharon, vindruvor, ett glas juice och en mugg oboy! Efter denna fantastiska frukost fick jag min första födelsedagspresent, strategiskt omdraperad av diverse färgglada plastpåsar. I denna, i sig uppfinningsrika, inslagning fann man så småning om en sjal i turkos-grönt garn!
Det är i den kreationen ni kommer att se mig spatsera runt i, om jag inte har sjalen som farmor har gjort. Det är dock väldigt enkelt att se skillnaden mellan dessa, då den ena är orangebrun och tätstickad, medan Rekos (för det var Rekos present) är ströstickad och turkos-grön (som sagt).
Festligheter bestod i övrigt av att familjen drog med mig på bion UPP!, vilken var fantastisk! Vi såg den vissterligen på svenska, men det gjorde inte så mycket, konstigt nog. EKORRE!...
Vid hemkomsten motiverades jag till datarummet med en ordföljd som lät något så när som: Nejmen Fantomen, nu ska kanske du avlägsna dig?
Efter x antal tidigare födelsedagsfirande så vet jag hur rutinen går, och väntade glatt på andra sidan datarumsdörren medan ett avlägser vispande och fnittrande ljöd i mina öron. Roade mig gjorde jag med mitt favorit FB-spel: Maffia Wars.
Efter ett relativt kort tag knackade Majs på dörren och gjorde mig sällskap, och efter ännu en stund knackade Reko på dörren och sa till oss att det var dags att ta plats vid middagsbordet. Jag gick såklart dit med muntra steg!
På bordet väntade en fantastisk hemmagjord frukttårta och några små och ett stor paket! Mmmm, det var med förväntansfulla hjärtslag jag satte mig till bords.
Nu när jag tänker på det så sjöngs det inte någon födelsedagssång, men det är väl bara rätt, eftersom jag rent praktiskt inte fyller förrän på torsdagen.
Ocermoniellt fick jag tillåtelse att öppna mina paket efter att sällskapet hade ätit upp större deln av tårtan, och i det första paketet (vilket var genomskinligt, inte mycket till överraskning, men det var väldigt fint!) låt det ett par gråa vantar! Min mor är väldigt medveten om att jag har lyckats tappa bort tre par vantar sen jag flyttade till Sönnis, och visste tydligen att jag numera gick vantlös. Hon är underbar!
I nästa låg det en liten kalender för 2010, märke: Rosa Bandet! (Som en oväntat överaskning fanns det, i kalendern, 40 stycken små rosabandet-klistermärken som strategiskt skulle placeras ut under årets dagar för att påminna om att undersöka brösten.)
I det tredje låg det 9 par små sten-örhängen i olika färggranna nyanser! YES, jag har velat ha fler örhängen jättelänge, men har aldrig kommit mig för att köpa några... optimalt!
I det fjärde låg en fantastiskt halsband från Kreativ Insikt med budskapet; en nu dag nya möjligheter! En underbar intsällning, helt enkelt.
I det sista (det STORA) paketet fanns det, till min stora förvåning, en MELISSA WAKE-UP LAMP! Jag har önskat mig en sån hur länge som helst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Den är dock skitdyr och trodde aldrig att jag skulle få en men SE!!!! Den står där, på mitt rum! Den står där!!!
MIN FAMILJ ÄR UNDERBAR, är konstaterandet jag har sagt många gånger. Detta är ett utav många tillfällen som detta konstaterande bevisas.
Kvällen slutade visserligen inte i samma anda som den påbörjades, men jag anser mig ändå ha haft en bra dag. Varje dag som jag får umgås med min familj är en bra dag!
Gud vad långt inlägget blev!
Jag ska avluta lite kort med att säga att jag hade en fantastisk kväll på Rockbaren i lördags, i sällskap med Big B, Gautam, HattJohan, Karl, Tobbe, Hedin och div. till som dök upp under kvällen.
Lite rolig kuriosa var när en karl kom fram oh pratade med mig utan att tänka på den "privata zonen" (inte menat som i de privata delarna av en människa, utan zonen runt människan som markerar hur nära någon får stå innan det blir obekvämt). Det slutade med att jag lutade mig bakåt i 45 grader och han lutade sig lika mycket framåt över mig!
Senare kom dennes kompis och drog undan honom för att de skulle dra vidare någonstans, sedan vände han (karlns kompis) sig mot mig och RÅSTIRRADE på min något blygsamma "hylla" (jag var mycket anständigt klädd på den punkten, kan tilläggas) och, i sitt rangliga tillstånd, försökte visa, med ögonen fortfarande två decimeter nedanför mitt ansikte, hur man kramar en citron... Det varade bara under ett ögonblick, han fick väl tankarna på annat håll när dennes kamrater höll på att förlora sig mot andra ställen, men jag tycker fortfarande att det var sanslöst humoristiskt!
Jag ska säga att jag GARANTERAT varken var en utav de mer storbystade kvinnorna på stället, och var inte heller en utav dem som var mer oanständigt klädda.
Människor som endast tänker på en sak, och inte ens tänker tillräckligt långt för att ställa några större(?) krav, tycker jag är fantastiskt underhållande. De känns som såna som vaknar dagen efter och undrar vart fan dom är, rycker till när dom tittar mot andra sidan sängen, och går därifrån i föräldrarskaps-tankar.
Det kan även tilläggas att det är en livsstil jag menar är humoristisk, inte situationerna i sig. En eller två gånger är väl kanske inte underhållande, men om det börjar bli en livsstil, en inställning, då tycker jag bara att det självbefogatkt. Det är ironi och humor, lycka till, grattis, liksom!
Krogen slutade klockan 3, vilket också var skälet till att jag tilläts sova så länge innan frukost!
... Det blev visst inte så kortfattat... Hoppas att ni överlever!
Tack för ordet.
Kommentarer
Trackback
