natten kommer igen.

Nu är det ännu en natt som spenderas i sin ensamhet.





... OCH PARLAMENTET.

"Jag är så söt som spunnet... folk får fan diabetes när dom är i min närhet!"

"Björn skulle spela Guldlock, Johan Glans du skulle spela gröten!"

"Jag frågade min mamma; Vem är sötast av mig och Björn Gustavsson, och hon sa Björn i och för sig MEN! Hon vet INGENTING!!"

DET ÄR FANTASTISKT!
Detta fullständigt underbara program har blivit min tillfälliga tillflyktsort denna fullständigt tröttsamma kväll. Inte för att det har varit segt ikväll, utan för att jag har varit så förtvivlat trött.
Det var lite funderingar om att titta på film ikväll (eller ja, snarare ett det nämndes), och kvällen slutade med att rätt kontent ändå satt själv och såg på min älskade franska film Tillsammans är man mindre ensam, med Audrey Tautou.

Audrey Tautou är, för övrigt, en utav världens mest fantastiska skådespelerskor. KA - WA - II för er som kan japanska.

Igår hade jag mitt sista examinationstillfälle (officiellt iallafall) och det kändes i kroppen redan när man lämnade rummet. Luften liksom gick ur en, som om man hade hållit andan i... sen man började. Det kändes oerhört skönt!
Idag däremot kändes det lite som att lite för mycket luft hade åkt ur mig, och jag var helt ursköljd (om det går att formulera sig så?) hela dagen.

Egentligen så borde jag ha gjort min psykologi-kompletteringsuppgift idag.. eller... i söndags... men jag har verkligen inte haft ork.
Det bör nämnas att jag redan har skrivit upp svaret i min anteckningsbok, men har saknat motivation nog att skiva upp det i ett mail, och sedan maila det vidare till min lärare.
Det får bli imorgon, och hoppas på att jag får dispans.

Klockan är nu två på natten och jag gissar att jag kommer att sova inom en timme, trots att jag gör mitt bästa för att inte göra det. Sova är inte min favoritsyssla vilket ni, mina vänner, känner till sedan länge.
Speciellt tiden innan sömnen kommer är en plågosam tid...

Aja, nu ska jag dra mig för att borsta tänderna, dra ett gammalt täcke över mig och och dra åt skogen (till eran stora förtjusning?).

Jag är inte cynisk egentligen men det var det enda jag, i mitt något sömndruckna tillstånd, kunde komma på som fortsättning på min drag-cirkel.


Tack för ordet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0