BakeryDay

Jag och Mr Twins har spenderat hela dagen sedan klockan 15.30 med att sprida en hemtrevlig doft av bränt i huset. Ugnen har gått i ett, och smetarna har skvätt runt hela köket.
Jag skyller allt på Mr Twins, och han gör säkert det samma!

Nä, men, imorgon är det knytis.
Personligen hoppas jag att jag och Tweener inte är e enda som kommer med bakverk, eftersom vi då skulle framstå som två idioter som faktiskt gör som folk ber en (eller iallafall Tweener...).
Jag gillar knytis! Sålänge folk liksom tvättar händerna och inte hostar över degen så är det lugnt för min del (det känns lite som att folk ändå ska ha lite folk- och smittvett).

Tyvärr är detta ett sent-på-kvälle-inlägg, och jag är inte särskilt medveten om hur mycket sence I make, men om inte annat så hinner jag läsa igenom imorgon.

Jag skriver mycket snabbare när jag är trött. Jag har ingen aning om vad det beror på, men det kanske är kinestik, eller vad det nu kallas. När man låter musklerna göra som dom vill utan att tänka efter.
Kinestik är kanske något annat, men jag har för mig att det är något liknande iallafall.
Eller så kanske det är att jag tänker så pass långsamt att meningn kommer i samma takt som jag skriver den, och jag bara tycker att det verkar som att jag skriver snabbare.
SCHUMT.

Vi får se när jag somnar, klockan är halv två, men Majs har gett mig två nya rumskamrater som säkert inte är särskilt dåliga på att få mig att somna.

Jag var på krogen igår, och träffade en gammal kamrat fråm kampsportsklubben. Visserligen så spenderade han tiden med att spela aikido på andra sidan mattan, medan jag skötte mina nybörjare, men jag kommer ihåg att trots en vis vulgär tendens så är han en fascinerande människa. Vi had3e en någorlunda påverkad disskution om... jao, jag vet nite hur jag ska säga, men ja, trygghet i sexuallitet, kanske? Tillit och trohet, kanske? Flörta för att det är trevligt, typ?
Jag vet inte, han hade lyckats (!!!omg!!!) bjuda mig på en öl, och jag kommer inte riiiktigt ihåg vad vi sa för något. Men jag kommer ihåg att jag fann det intressant.

Detta plus ett 7-pack strumpor (dom var verkligen superfina!), och en Bert-VHS utgjorde ett lyckat recept på en trevlig krogkväll för min del!

När klockan började närma sig halv två var dock Lena slutkörd, och tog sina sutgiltiga steg mot hemmet.


DOCK! Under kvällen så blev jag våldtäcktsraggad!
Jag är på väg mot Lounge, ensam, pratar med Tweener.
Två yngre karlar, i en bil, stannar bredvid mig, sträcker ut handen, säger hej.
Jag skakar den, en bit bort ifrån bilen (in case att dom ville dra in en), säger hej. Dom kanske vill veta vägen någonstans?
"Var bor du?" frågade dom trånande ("Så vi kan gå hem ill dig och råna dig")
"Ingenstans... för er." svarade jag avståndstagande och drar mig tillbaka mot trottoaren.
De ser lite avsnoppade ut, lite "Suck inte en till" och far vidare utan att säga ett ord.

Tur att jag pratade i telefon med Mr T! Annars hade jag kanske blivit bortsläpad!
Nämen, det kändes ganska tryggt att ha någon att berätta för att: Det var två våldtäcksraggare som försökte ragga på mig nyss!


I och för sig kan jag inte vara säker på att det var väldtäckt de var ute efter.

Det kanske bara var "intimt umgänge". Chances for seeeex.

Men som jag drev tillsammans med Wessling: Chances are zero.


Men bara lugn, I'm alive, och jag är inte rädd för att gå på stadens gator i mörkret.

Eller jo, jag är faktiskt rädd att gå i stan i mörkret. Men jag tar vägen med breda gator och många hus, istället för att gå igenom stan... fast det gjorde jag redan innan.

Jag är helt enkelt inte räddare nu än innan jag blev raggad på.


God natt, och sov gott!

Får man hälsa? Då vill jag hälsa till Kungen! Sov gott Mr K!


PS. Jag skrev en bra låt idag. DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0