ett fan fan fan fan fan-inlägg.
Jag kan inte lyssna pådet där.
Jag fastnar, inte på ett bra sätt.
Jag har varit hos min mor i helgen, ätit mer godis än jag har gjort på hela månaden.
Vi plockade svamp, det enda gången jag har rört mig den här månaden
om man räknar bort när jag har går till repningarna, 25 minuters promenad med en 6-7 kilo bas på ryggen.
Allting suger.
Ingen går att lita på
för ingen säger att jag har fel när jag konstaterar felaktigt.
Stå och se på också D E 1 sätt att hålla med.
Jag vill bort.
Jag vill till Italien.
Jag vill ut i Europa.
jag vill bort härifrån, här där namn överraskar mig och drar blodet från min själ
om ens bara för stunden, om ens bara en stund på miljoner.
Ingenting hjälper
hur mycket jag än tänker så går det inte över
hur mycket jag än låter bli så finns det kvar.
Ingen kommer sakna mig
Ingen letar efter mig
Ingen bryr sig aktivt
Jag vet, jag ljuger
men jag ser inget
för alla gömmer sig
alla håller tyst.
Jag är så trött på Sverige.
På vårt "Ensam är stark" "Skäms för dina föräldrar" "Tala aldrig med människan på bussen" "Snubbla aldrig på gatan" "klä dig aldrig konstigt" "Peka inte" "Håll tyst om du inte blir tillsagd".
Jag är en tomboy, till viss del oavsiktligt, till viss del för att utmana normen.
Inte för att normen inte är rätt, men för att icke-normen inte ska vara fel.
I sverige är jag vad jag gör mig till, inte hur jag beteer mig.
Sverige med sin jämställdhet är för politiskt korrekt för att säga att; vi hade fel, men vi har lärt oss.
Och dess invånare tar efter, jag sa aldrig att att jag inte yckte om dig, jag sa att jag inte tycker om att umgås med dig, nej du är fantastisk på alla sätt men jag vill bara inte vara med dig.
SVERIGE GER INTE FOLK NÅGON CHANS ATT ÄNDRA SIG för det är "fult" att säga att något är fel. Nej du är såklart perfekt, men jag vill inte prata med dig, nej det är såklart att du inte har några fel.
JAG HATAR DIG.
Inte för vad du gjorde, för vad du inte gjorde.
Jävla sverige.
Ett fantastiskt välfärdsland,
men man kan inte räkna lycka i välfärd
jävla idiot.
"Jag borde nog lugna mig
Dom kommer döma mig
Du lär väl lämna snart och här står jag kvar
För jag blir så dum av dig"
Jag är fel.
Jag är fel för det här landet.
Jag är fel för den här världen.
VAD AR DET FÖR FEL PÅ MIG?
Ingen som vet,
eller,
det är ingen som säger något.
För inte frågade jag väl dig?
av dom 9 miljarder människor i sverige är du en ynka niomiljontedel, det finns ju 8miljoner999tusen999 9miljontedelar kvar som kan svara på den frågan.
Trots att jag gång på gång försöker radera detta från mitt sinne så går det inte
att hålla tyst är att ljuga
att ljuga är att vara oärlig
och sverige är oärligt.
Hur ska jag kunna leva här?
Jag fastnar, inte på ett bra sätt.
Jag har varit hos min mor i helgen, ätit mer godis än jag har gjort på hela månaden.
Vi plockade svamp, det enda gången jag har rört mig den här månaden
om man räknar bort när jag har går till repningarna, 25 minuters promenad med en 6-7 kilo bas på ryggen.
Allting suger.
Ingen går att lita på
för ingen säger att jag har fel när jag konstaterar felaktigt.
Stå och se på också D E 1 sätt att hålla med.
Jag vill bort.
Jag vill till Italien.
Jag vill ut i Europa.
jag vill bort härifrån, här där namn överraskar mig och drar blodet från min själ
om ens bara för stunden, om ens bara en stund på miljoner.
Ingenting hjälper
hur mycket jag än tänker så går det inte över
hur mycket jag än låter bli så finns det kvar.
Ingen kommer sakna mig
Ingen letar efter mig
Ingen bryr sig aktivt
Jag vet, jag ljuger
men jag ser inget
för alla gömmer sig
alla håller tyst.
Jag är så trött på Sverige.
På vårt "Ensam är stark" "Skäms för dina föräldrar" "Tala aldrig med människan på bussen" "Snubbla aldrig på gatan" "klä dig aldrig konstigt" "Peka inte" "Håll tyst om du inte blir tillsagd".
Jag är en tomboy, till viss del oavsiktligt, till viss del för att utmana normen.
Inte för att normen inte är rätt, men för att icke-normen inte ska vara fel.
I sverige är jag vad jag gör mig till, inte hur jag beteer mig.
Sverige med sin jämställdhet är för politiskt korrekt för att säga att; vi hade fel, men vi har lärt oss.
Och dess invånare tar efter, jag sa aldrig att att jag inte yckte om dig, jag sa att jag inte tycker om att umgås med dig, nej du är fantastisk på alla sätt men jag vill bara inte vara med dig.
SVERIGE GER INTE FOLK NÅGON CHANS ATT ÄNDRA SIG för det är "fult" att säga att något är fel. Nej du är såklart perfekt, men jag vill inte prata med dig, nej det är såklart att du inte har några fel.
JAG HATAR DIG.
Inte för vad du gjorde, för vad du inte gjorde.
Jävla sverige.
Ett fantastiskt välfärdsland,
men man kan inte räkna lycka i välfärd
jävla idiot.
"Jag borde nog lugna mig
Dom kommer döma mig
Du lär väl lämna snart och här står jag kvar
För jag blir så dum av dig"
Jag är fel.
Jag är fel för det här landet.
Jag är fel för den här världen.
VAD AR DET FÖR FEL PÅ MIG?
Ingen som vet,
eller,
det är ingen som säger något.
För inte frågade jag väl dig?
av dom 9 miljarder människor i sverige är du en ynka niomiljontedel, det finns ju 8miljoner999tusen999 9miljontedelar kvar som kan svara på den frågan.
Trots att jag gång på gång försöker radera detta från mitt sinne så går det inte
att hålla tyst är att ljuga
att ljuga är att vara oärlig
och sverige är oärligt.
Hur ska jag kunna leva här?
Ethereal Beauty - Only Time
Kanske är livet för mig förbrukat
och genom karma i nästa liv
förvandlas till en mask,
krälandes så som jag förtjänar.
Men nej, jag tror inte det.
Jag bestämmer inte vad andra gör
och jag har rätt
precis som jag ger samma rätt till alla
att bli ledsen, arg och sviken.
Jag har rätt till
precis som jag ger till alla
en andra chans
att göra om
och inte gör fel.
Slå an en annan ton
och låta en annan melodi
styra.
Jag erkänner mig ibland besegrad
av livet i sig
men jag väljer inte döden framför
utan utamanar än en gång
till att lyckas med någonting
om det är värt att kämpa för.
Jag lovar att alltid försöka bättra mig
om du lovar att berätta för mig
vad som skall åtgärdas.
Min största rädsla är att tro att jag är till lags
när jag snarare borde lagas,
att jag har repor som måste åtgärdas
snarast.
Så om du lovar att vara ärlig
lovar jag att ge ett ärligt försök
att alltid bättra mig.
och genom karma i nästa liv
förvandlas till en mask,
krälandes så som jag förtjänar.
Men nej, jag tror inte det.
Jag bestämmer inte vad andra gör
och jag har rätt
precis som jag ger samma rätt till alla
att bli ledsen, arg och sviken.
Jag har rätt till
precis som jag ger till alla
en andra chans
att göra om
och inte gör fel.
Slå an en annan ton
och låta en annan melodi
styra.
Jag erkänner mig ibland besegrad
av livet i sig
men jag väljer inte döden framför
utan utamanar än en gång
till att lyckas med någonting
om det är värt att kämpa för.
Jag lovar att alltid försöka bättra mig
om du lovar att berätta för mig
vad som skall åtgärdas.
Min största rädsla är att tro att jag är till lags
när jag snarare borde lagas,
att jag har repor som måste åtgärdas
snarast.
Så om du lovar att vara ärlig
lovar jag att ge ett ärligt försök
att alltid bättra mig.
lilla du, lilla jag och stora världen
Jag ska upp om fem timmar.
Sen jobba fem timmar.
Sen plugga så länge jag pallar.
Det känns inte som att det kan bli superlänge i nuläget.
Är supertrött.
Det kan dock bero på att jag somnade kl 4 inatt och klev upp 12. Hur det ekvationen går ihop med att att jag är supertrött har jag dock inte räknat ut än.
"För jag vet att om du fick välja så vore inte jag...."
Tack för ordet.
Sen jobba fem timmar.
Sen plugga så länge jag pallar.
Det känns inte som att det kan bli superlänge i nuläget.
Är supertrött.
Det kan dock bero på att jag somnade kl 4 inatt och klev upp 12. Hur det ekvationen går ihop med att att jag är supertrött har jag dock inte räknat ut än.
"För jag vet att om du fick välja så vore inte jag...."
Tack för ordet.
Incubus - Pardon Me
Boston - More than a feeling
Du håller mig i dina händer
och trots att jag vill krypa upp till värmen i ditt öra
är det bättre att stanna i dessa händer
än att ramla och bryta nacken.
Tack för ordet.
och trots att jag vill krypa upp till värmen i ditt öra
är det bättre att stanna i dessa händer
än att ramla och bryta nacken.
Tack för ordet.
Ett ord eller två om det gångna valet.
Klockan är halv två på natten, och jag har precis slutat se på valvakan.
Alliansen vann med ~6%enheter och SD fick 5,7% av rösterna.
Att kommentera detta resultat skulle ta mig halva natten, och om jag ska vara ärlig så har jag inte tid för det. Jag måste både plugga och jobba imorgon.
Det enda jag egentligen vill reflektera om är hur de olika partierna (både sympatisörer och företrädare) verkar fokusera den mesta av sin energi på att förklara sina motparter otillräckliga, osolidariska och oambitiösa. Detta ofta genom att använda argument som inte verkar helt genomtänkta eller entydiga.
Många har sagt att den blåa politiken gör att de sjuka hamnar i kläm och att de arbetslösa sätts i en tung sits.
Jag kan egentligen inte prata om de arbetslösa. Jag var det ett tag men hade inga problem med det mer än att jag ansåg att AF har ett allt för byråkratiskt och omotiverande system (en åsikt som några inte delar med mig) för de som ville plugga och arbeta samtidigt.
Jag kan förklara hur det går till senare, men min poäng är att det verkar fungera för de flesta. Många säger att arbetslösheten är "för stor" men samtidigt så har världen gått igenom en kris, en massa industier fick varsla en hel bunt människor, och vi har inte hunnit ta oss igenom den ordentligt ännu. Vi har den största arbetslösheten i norden enligt undersökningar (http://www.arbeidslivinorden.org/nyheter/nyheter-2009/unga-vet-vad-unga-behoever-om-utsatthet-arbetsloeshet-och-aatgaerder), det kan man kanske inte förneka, men samtidigt är inte jag övertygad om att de rödgröna hade lyckats bättre.
En annan populär åsikt är att de sjukskrivna hamnar i kläm (som sagt) och att utförsäkringssystemet sviker.
Jag vet inte hur det kommer att bli, för mig känns detta system relativt ungt, men jag ser egentligen inget fel i att man ska bli arbetsutvärderad när man har varit sjukskriven x antal dagar. Om sedan försäkringskassan missbrukar sitt ansvar så kan inte det läggas på en "missunsam" regering. Dock skall det påpekas att det MÅSTE tilläggas ett sätt att kunna överklaga de tagna besluten på, någonting som jag har fått intrycket av att det saknas.
Som en jämförelse kan det dock nämnas att det under den röda regeringen fr o m 2002 (hittar ingen regelrätt dokumentation men läser det nämnas på flera ställen bl.a http://altenberg.se/bra-med-balanserad-debatt-om-sjukforsakringen/) börjades utförsäkra folk med traumatiska konsekvensen; ett flertal självmord. Det var en gigantisk debatt har jag för mig, men det var två år innan jag började bry mig i politik så kommer tyvärr inte ihåg detaljerna. I vilket fall så hände det.
Jag skulle här vilja poängtera min övertygelse om att det ALLTID kommer att falla folk mellan stolarna. Det finns inget Utopia då alla mår bra, får rättvis lön och fantastisk gratis sjukvård.
Argumenten för de rödgröna har varit att Alliansen driver en "egoistisk" och "klyftbyggande" politik, och menar att de själva är solidariska och medmänskliga.
Ord som "egoism", "klyftökning", "rättvisa" och "solidaritet" har blivit så fruktansvärt överanvända att folk verkar missa grunbetydelsen, förstå vad de egentligen säger.
För egoistisk skulle jag inte kalla ett parti som låter inkosttagaren behålla mer av sin egentjänade lön.
En skatteökning skulle vara "solidarisk"? Om man läser på Svenskt Näringslivs utgåva av (http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00018/_Skatterna_-_vem__va_18159a.pdf) kan man läsa att det egentligen är just de rika som betalar den mesta skatten i Sverige. Den rikaste femtedelen betalar 47% av skatteintäckterna, och tar samtidigt bara ut 12% av den.
Rent nationallt borde det vara positivt att de som har mycket pengar blir uppmuntrade att behålla dom?
Jag menar, smarta, rika människor har råd att skaffa advokater som på något klurigt sätt sätter in pengar på ett konto i Schweitz istället, eller växlar pengarna till någon annan valuta och skickar iväg dom till andra sidan jorden. Detta får, så vitt jag förstår det, konsekvensen att den svenska kronan sjunker i värde, och Sverige förlorar på det i vilket fall. Istället för att vinna 1 miljard i skatteintäckter och förlora lika mycket i försvagning av kronan, kan man låta de rika behålla en större del av pengarna (inte helt såklart, men fortfarande så att man uppmuntrar folk att "göra karriär, få löneförhöjningar och göra ännu mer karriär" osv.) och vinna på att kronans värde stabiliseras.
Det högre blocket i svensk politik är, övrigt, internationellt sett som lite smygvänster. De blåa skulle egentligen kunna vara lila. De sänker inte skatterna så mycket, det finns fortfarande bidrag att få. Det är inte som att något parti i det högra blocket tänker som de gör i USA eller sydamerika.
Samtidigt bör också nämnas att ingen i de vänstra blocken heller har som ambition att bli som Ryssland eller nordkorea...
Det finns ingen ideologi som fungerar i sin helhet och enkelthet. Man måste på något vis blanda och luckra uppdem, se vad som passa förtillfället och hur mycket pengar de nödvändigaste åtgärderna behöver. Jag skulle helt stå bakom om alla våra partier bestämde sig för att bli lila, och blir glad när partier går ut som i deologiskt o-färgade. Det tycker jag betyder som att de inte är låsta i ett tankesätt, utan är beredd att göra vad som krävs, och låta bli det som kan undvaras.
Oj, min utgångspunkt från början har blivit något förskjuten... eh... Jag ogillar helt enkelt de olika partiernas sätt att utgå ifrån motpartiernas nackdelar istället för att framhäva sitt eget partis fördelar. "Istället för att gnälla på mörkret, tänd ett ljus" som Berglin sa i en av hans teckningar.
Nu har klockan blivit 02.40 och jag känner mig fruktansvärt sömnig.
Jag reserverar mig för att de fakta jag beskriver inte nödvändigtvis är helt korrekt. Jag läser inte längre samhällsvetenskap genom skolan och har egentligen inte blivit politiskt intresserad förrän under den senaste månaden.
Men tack för ordet.
Alliansen vann med ~6%enheter och SD fick 5,7% av rösterna.
Att kommentera detta resultat skulle ta mig halva natten, och om jag ska vara ärlig så har jag inte tid för det. Jag måste både plugga och jobba imorgon.
Det enda jag egentligen vill reflektera om är hur de olika partierna (både sympatisörer och företrädare) verkar fokusera den mesta av sin energi på att förklara sina motparter otillräckliga, osolidariska och oambitiösa. Detta ofta genom att använda argument som inte verkar helt genomtänkta eller entydiga.
Många har sagt att den blåa politiken gör att de sjuka hamnar i kläm och att de arbetslösa sätts i en tung sits.
Jag kan egentligen inte prata om de arbetslösa. Jag var det ett tag men hade inga problem med det mer än att jag ansåg att AF har ett allt för byråkratiskt och omotiverande system (en åsikt som några inte delar med mig) för de som ville plugga och arbeta samtidigt.
Jag kan förklara hur det går till senare, men min poäng är att det verkar fungera för de flesta. Många säger att arbetslösheten är "för stor" men samtidigt så har världen gått igenom en kris, en massa industier fick varsla en hel bunt människor, och vi har inte hunnit ta oss igenom den ordentligt ännu. Vi har den största arbetslösheten i norden enligt undersökningar (http://www.arbeidslivinorden.org/nyheter/nyheter-2009/unga-vet-vad-unga-behoever-om-utsatthet-arbetsloeshet-och-aatgaerder), det kan man kanske inte förneka, men samtidigt är inte jag övertygad om att de rödgröna hade lyckats bättre.
En annan populär åsikt är att de sjukskrivna hamnar i kläm (som sagt) och att utförsäkringssystemet sviker.
Jag vet inte hur det kommer att bli, för mig känns detta system relativt ungt, men jag ser egentligen inget fel i att man ska bli arbetsutvärderad när man har varit sjukskriven x antal dagar. Om sedan försäkringskassan missbrukar sitt ansvar så kan inte det läggas på en "missunsam" regering. Dock skall det påpekas att det MÅSTE tilläggas ett sätt att kunna överklaga de tagna besluten på, någonting som jag har fått intrycket av att det saknas.
Som en jämförelse kan det dock nämnas att det under den röda regeringen fr o m 2002 (hittar ingen regelrätt dokumentation men läser det nämnas på flera ställen bl.a http://altenberg.se/bra-med-balanserad-debatt-om-sjukforsakringen/) börjades utförsäkra folk med traumatiska konsekvensen; ett flertal självmord. Det var en gigantisk debatt har jag för mig, men det var två år innan jag började bry mig i politik så kommer tyvärr inte ihåg detaljerna. I vilket fall så hände det.
Jag skulle här vilja poängtera min övertygelse om att det ALLTID kommer att falla folk mellan stolarna. Det finns inget Utopia då alla mår bra, får rättvis lön och fantastisk gratis sjukvård.
Argumenten för de rödgröna har varit att Alliansen driver en "egoistisk" och "klyftbyggande" politik, och menar att de själva är solidariska och medmänskliga.
Ord som "egoism", "klyftökning", "rättvisa" och "solidaritet" har blivit så fruktansvärt överanvända att folk verkar missa grunbetydelsen, förstå vad de egentligen säger.
För egoistisk skulle jag inte kalla ett parti som låter inkosttagaren behålla mer av sin egentjänade lön.
En skatteökning skulle vara "solidarisk"? Om man läser på Svenskt Näringslivs utgåva av (http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00018/_Skatterna_-_vem__va_18159a.pdf) kan man läsa att det egentligen är just de rika som betalar den mesta skatten i Sverige. Den rikaste femtedelen betalar 47% av skatteintäckterna, och tar samtidigt bara ut 12% av den.
Rent nationallt borde det vara positivt att de som har mycket pengar blir uppmuntrade att behålla dom?
Jag menar, smarta, rika människor har råd att skaffa advokater som på något klurigt sätt sätter in pengar på ett konto i Schweitz istället, eller växlar pengarna till någon annan valuta och skickar iväg dom till andra sidan jorden. Detta får, så vitt jag förstår det, konsekvensen att den svenska kronan sjunker i värde, och Sverige förlorar på det i vilket fall. Istället för att vinna 1 miljard i skatteintäckter och förlora lika mycket i försvagning av kronan, kan man låta de rika behålla en större del av pengarna (inte helt såklart, men fortfarande så att man uppmuntrar folk att "göra karriär, få löneförhöjningar och göra ännu mer karriär" osv.) och vinna på att kronans värde stabiliseras.
Det högre blocket i svensk politik är, övrigt, internationellt sett som lite smygvänster. De blåa skulle egentligen kunna vara lila. De sänker inte skatterna så mycket, det finns fortfarande bidrag att få. Det är inte som att något parti i det högra blocket tänker som de gör i USA eller sydamerika.
Samtidigt bör också nämnas att ingen i de vänstra blocken heller har som ambition att bli som Ryssland eller nordkorea...
Det finns ingen ideologi som fungerar i sin helhet och enkelthet. Man måste på något vis blanda och luckra uppdem, se vad som passa förtillfället och hur mycket pengar de nödvändigaste åtgärderna behöver. Jag skulle helt stå bakom om alla våra partier bestämde sig för att bli lila, och blir glad när partier går ut som i deologiskt o-färgade. Det tycker jag betyder som att de inte är låsta i ett tankesätt, utan är beredd att göra vad som krävs, och låta bli det som kan undvaras.
Oj, min utgångspunkt från början har blivit något förskjuten... eh... Jag ogillar helt enkelt de olika partiernas sätt att utgå ifrån motpartiernas nackdelar istället för att framhäva sitt eget partis fördelar. "Istället för att gnälla på mörkret, tänd ett ljus" som Berglin sa i en av hans teckningar.
Nu har klockan blivit 02.40 och jag känner mig fruktansvärt sömnig.
Jag reserverar mig för att de fakta jag beskriver inte nödvändigtvis är helt korrekt. Jag läser inte längre samhällsvetenskap genom skolan och har egentligen inte blivit politiskt intresserad förrän under den senaste månaden.
Men tack för ordet.
Free of Me - Joshua Radin
Vill mest bara förtydliga min sinnesstämning, mest pga de senaste inläggen.
Jag har ingen förälskelse på g, utan är lite mysigt småkär.
Idolkär, skulle man kunna kalla det, och har ungefär lika stora förväntninga på att få detta besvarat som att Ana Ternheim eller Jason Mraz skulle komma hit och bjuda mig på en privat spelning... Detta hindrar mig dock inte från att skriva kärleksdikter för blinda ögon, och sjunga kärlekssånger för döva öron.
Det känns lite mysigt att veta att nån gång kommer jag kanske att sjunga kärlekssånger på en scen, inför 1000.000 människor, och tänka på en enda människa. Nämda vet inte om det, och jag berättar det inte, men kanske känns det i melodin att det var någon speciell jag tänkte på.
Kanske känner nämna i melodin att det var någon speciell jag tänkte på?
Tack för ordet.
Jag har ingen förälskelse på g, utan är lite mysigt småkär.
Idolkär, skulle man kunna kalla det, och har ungefär lika stora förväntninga på att få detta besvarat som att Ana Ternheim eller Jason Mraz skulle komma hit och bjuda mig på en privat spelning... Detta hindrar mig dock inte från att skriva kärleksdikter för blinda ögon, och sjunga kärlekssånger för döva öron.
Det känns lite mysigt att veta att nån gång kommer jag kanske att sjunga kärlekssånger på en scen, inför 1000.000 människor, och tänka på en enda människa. Nämda vet inte om det, och jag berättar det inte, men kanske känns det i melodin att det var någon speciell jag tänkte på.
Kanske känner nämna i melodin att det var någon speciell jag tänkte på?
Tack för ordet.
nattens andetag
Jag och min fru Pam var för några veckor sedan ut på fotomaraton och trevlade runt i stadens ödemarker för att få de bästa fotografierna inom bestämda teman.
Med detta sagt kan jag också förtälja att nämnda fru kom på en tredjeplats!!
Av 130 deltagare, är kanske värt att nämna också.
Själv står jag modell på två bilder, men kan egentligen inte ta åt mig särskilt mycket av äran utan den står fast med stora bokstäver hos Pam. Pampampampampam!
Jag såg Salem Al Fakir på invigningen av Stortorget för ett tag sedan, samt Ida Long... Ida Long... <3 .... fast hon dansade bara, tyvärr. Detta gjorde i sällskap med Maraya Key, Pam samt Maria V och co.
Tanken var att jag skulle se henne (Ida Long) på kulturnatten i Halmstad i lördags medan jag hälsade på min äldre syster, men fick en del förhinder... Det var fest i kadettbyn och jag lärde mig hur man make like an agent, and spy.
Det blev en tidig kväll för mig, helt enkelt.
Inte heller fick jag se Girzim, bandet vars basist jag såg på tåget dit.
Mitt schema har blivit alldeles för fullt, så jag ska sluta med karaten.
Jag pluggar 50%, jobbar <35%, spelar bas och gör lite vardagliga tidsupptagande saker.
Snart ska jag börja på taekwondon igen, förhoppningsvis har den inte lika illa placerade träningstider som karaten har. I oktober är det sagt att vi ska starta.
Aja, vi hörs och ses!
Tack för ordet.
Med detta sagt kan jag också förtälja att nämnda fru kom på en tredjeplats!!
Av 130 deltagare, är kanske värt att nämna också.
Själv står jag modell på två bilder, men kan egentligen inte ta åt mig särskilt mycket av äran utan den står fast med stora bokstäver hos Pam. Pampampampampam!
Jag såg Salem Al Fakir på invigningen av Stortorget för ett tag sedan, samt Ida Long... Ida Long... <3 .... fast hon dansade bara, tyvärr. Detta gjorde i sällskap med Maraya Key, Pam samt Maria V och co.
Tanken var att jag skulle se henne (Ida Long) på kulturnatten i Halmstad i lördags medan jag hälsade på min äldre syster, men fick en del förhinder... Det var fest i kadettbyn och jag lärde mig hur man make like an agent, and spy.
Det blev en tidig kväll för mig, helt enkelt.
Inte heller fick jag se Girzim, bandet vars basist jag såg på tåget dit.
Mitt schema har blivit alldeles för fullt, så jag ska sluta med karaten.
Jag pluggar 50%, jobbar <35%, spelar bas och gör lite vardagliga tidsupptagande saker.
Snart ska jag börja på taekwondon igen, förhoppningsvis har den inte lika illa placerade träningstider som karaten har. I oktober är det sagt att vi ska starta.
Aja, vi hörs och ses!
Tack för ordet.
Utan högtalare men om jag hade högtalare så skulle jag nog lyssna på Giving up on Love - Slow Club
"Jag tror att jag är kär. På det viset kan jag glömma bort hur olycklig jag egentligen är."
Tack för ordet.
Tack för ordet.
Giving up on love - slow club
Funderar stenhårt på att köpa mig en fotoskrivare!
Enda som hindrar mig är egentligen att bläck är dyrt som tusan och det håller inte så länge... Istället funderar jag på att börja skicka efter bilder, krånglet blir ju i det fallet att jag inte alltid har pengar att skicka efter dom.
samtidigt så kanske det är värt det. TROLIGEN.
Nu skriver jag ut mina minnen svartvitt på A4 så att jag iallafall har någonting som påminner mig om mitt förflutna. Det är så lätt att glömma.
Aja, vi ses i villan.
Tack för ordet.
Enda som hindrar mig är egentligen att bläck är dyrt som tusan och det håller inte så länge... Istället funderar jag på att börja skicka efter bilder, krånglet blir ju i det fallet att jag inte alltid har pengar att skicka efter dom.
samtidigt så kanske det är värt det. TROLIGEN.
Nu skriver jag ut mina minnen svartvitt på A4 så att jag iallafall har någonting som påminner mig om mitt förflutna. Det är så lätt att glömma.
Aja, vi ses i villan.
Tack för ordet.
Slow club - there is no good whay to say I'm leaving
"I'm deeply, fantasticly, freackishly, geekishly, hopelessly, wonderfully in love with who I think you are."
Tack för ordet.
Tack för ordet.
nighttime
My dream is Ray
and it is played in blueRay.
Tack för ordet.
and it is played in blueRay.
Tack för ordet.
Ida Long II (myspace.com/idalong)
Varför, kan man fråga sig.
När jag klickar in mig på dessa vita sidor blir mina tankar som förblindade, upphettade. Som om en eld brinner i halsen på mig, och slickar sig upp över insidan på mitt huvud. Vart försvinner alla orden? Vart försvinner syftet?
Borta, likt den ömma smekning av en lätt sommarbris.
En sommarbris, en vind, som stormar bort allting, en tornade runt min ryggrad.
Bedövar mig.
Skönt.
Skönt att inte behöva känna någonting. Det man känner är inte tillräckligt för någon som ingenting vet, och vad gör det då för skillnad? Vad gör det för skillnad om det inte känns?
Skönt att ingen hoppas på det, för hoppas någon på det så känns det ännu mer otillräckligt.
Vad finns egentligen att hoppas på?
Vad som finns hos mig skiner med samma glans som hos någon annan, bara på ett annat sätt...
Och vill någon ha det försvinner det.
Lycklig varje dag säger dom.
Lycklig varje natt?
Vad är lycka?
En tesked kakao, tre teskedar socker, grädde, varmt vatten. En kopp varm choklad.
Det värmer på insidan, är man lycklig för det?
Och om detta vore lycka, att vara varm på insidan, varför känns min själ då så kall?
Vad saknas?
Tråkigt, säger dom, jag beklagar.
Vad vet dom?
Ett liv har avbrutits, allting har runnit ut i sanden, vad tusan var det värt?
Var det värt någon över huvud taget? Är jag värd något över huvudtaget? Är framtiden värt något?
Är det värt att vänta och se?
Well... what else is there to do, säger dom. Is there a choice hidden somewhere in this scenario?
Ida Long rinner ut ur mina högtalare. Begravningsmusik.
Inte på det traditionella viset, utan på det viset att jag inte skulle ha något emot att dö lyssnandes till hennes låtar. På samma vis som Anna Ternheim brukade vara, innan hon blev sorgemusik, för jag tänker alltid på Den Döde när jag lyssnar på Anna T.
Det är höst, sa hon.
Han är död, tänker jag.
Och endast något heligt kan återuppliva.
Men om var människa är sin egen gud, måste väl var och en kunna återuppliva sig själv?
Precis.
Skyll inte på det heliga att du är förnekad, skyll på det skenheliga.
Var människa är sin egen lyckas smed, och får akta sig själv från att bränna sig på alla järnen i elden.
Det finns mycket grönt i gräset, och man ser inte vad det är man har plockat förrän man har öppnat ögonen.
Det kan vissna mellan fingrarna på dig.
Är det inte en deprimerande tanke, att jag inte kommer på någonting att skriva om, förrän jag har intalat mig om att jag har tappat inspirationen?
Tack för ordet.
När jag klickar in mig på dessa vita sidor blir mina tankar som förblindade, upphettade. Som om en eld brinner i halsen på mig, och slickar sig upp över insidan på mitt huvud. Vart försvinner alla orden? Vart försvinner syftet?
Borta, likt den ömma smekning av en lätt sommarbris.
En sommarbris, en vind, som stormar bort allting, en tornade runt min ryggrad.
Bedövar mig.
Skönt.
Skönt att inte behöva känna någonting. Det man känner är inte tillräckligt för någon som ingenting vet, och vad gör det då för skillnad? Vad gör det för skillnad om det inte känns?
Skönt att ingen hoppas på det, för hoppas någon på det så känns det ännu mer otillräckligt.
Vad finns egentligen att hoppas på?
Vad som finns hos mig skiner med samma glans som hos någon annan, bara på ett annat sätt...
Och vill någon ha det försvinner det.
Lycklig varje dag säger dom.
Lycklig varje natt?
Vad är lycka?
En tesked kakao, tre teskedar socker, grädde, varmt vatten. En kopp varm choklad.
Det värmer på insidan, är man lycklig för det?
Och om detta vore lycka, att vara varm på insidan, varför känns min själ då så kall?
Vad saknas?
Tråkigt, säger dom, jag beklagar.
Vad vet dom?
Ett liv har avbrutits, allting har runnit ut i sanden, vad tusan var det värt?
Var det värt någon över huvud taget? Är jag värd något över huvudtaget? Är framtiden värt något?
Är det värt att vänta och se?
Well... what else is there to do, säger dom. Is there a choice hidden somewhere in this scenario?
Ida Long rinner ut ur mina högtalare. Begravningsmusik.
Inte på det traditionella viset, utan på det viset att jag inte skulle ha något emot att dö lyssnandes till hennes låtar. På samma vis som Anna Ternheim brukade vara, innan hon blev sorgemusik, för jag tänker alltid på Den Döde när jag lyssnar på Anna T.
Det är höst, sa hon.
Han är död, tänker jag.
Och endast något heligt kan återuppliva.
Men om var människa är sin egen gud, måste väl var och en kunna återuppliva sig själv?
Precis.
Skyll inte på det heliga att du är förnekad, skyll på det skenheliga.
Var människa är sin egen lyckas smed, och får akta sig själv från att bränna sig på alla järnen i elden.
Det finns mycket grönt i gräset, och man ser inte vad det är man har plockat förrän man har öppnat ögonen.
Det kan vissna mellan fingrarna på dig.
Är det inte en deprimerande tanke, att jag inte kommer på någonting att skriva om, förrän jag har intalat mig om att jag har tappat inspirationen?
Tack för ordet.
Ida Long
Jag har suttit här ett tag och funderat på om jag har någonting häftigt att skriva egentligen, och har nu kommit fram till att jag egentligen inte har det.
Inte mer än: You're the sirene.
Tack för ordet.
Inte mer än: You're the sirene.
Tack för ordet.
Haven't met you yet - Michael Bublé
Jag är så fullständigt obeskrivligt trött på allt det falska.
Tack för ordet.
Tack för ordet.
silence
FUCK
Tack för ordet.
Tack för ordet.
Jason Mraz - Geek in the Pink
Jag önskar att jag kunde säga alla ord i världen.
Då måste man ju få någonting sagt
iallafall.
Tack för ordet.
Då måste man ju få någonting sagt
iallafall.
Tack för ordet.
Alan Bergman - That face
Hejhej
Det är så fruktansvärt varmt i mitt rum. Jag håller verkligen på att förgås! Jag har städat sen kl tio, är asslut i skallen, men det ska ju göras någon gång antar jag.
Jag ska nog gå och lägga mig snart.
Kanske se en film? Det vore najs.
Saknar sundsvall, önskar nästan att jag kunder vara hemifrån resten av sommaren. Kanske inte i Sundsvall hela sommaren (även om det skulle vara najs) men jag skulle vilja hälsa på morfar, syster, farmor och farfar och lite så. Jag vill verkligen inte vara här just nu under sommaren. Himla...
Aja.
God natt!
Tack för ordet.
Det är så fruktansvärt varmt i mitt rum. Jag håller verkligen på att förgås! Jag har städat sen kl tio, är asslut i skallen, men det ska ju göras någon gång antar jag.
Jag ska nog gå och lägga mig snart.
Kanske se en film? Det vore najs.
Saknar sundsvall, önskar nästan att jag kunder vara hemifrån resten av sommaren. Kanske inte i Sundsvall hela sommaren (även om det skulle vara najs) men jag skulle vilja hälsa på morfar, syster, farmor och farfar och lite så. Jag vill verkligen inte vara här just nu under sommaren. Himla...
Aja.
God natt!
Tack för ordet.
These are the Days - Jamie Collum
Fullständigt ointressant för andra, men roligt för minnet!
Hur gammal var ditt äldsta hångel? Haha, oj, det vill jag nästan inte berätta! 30+
Vad tycker du om kärlek? Speciellt!
När kramade du någon sist? Idag
Saknar du någon speciell person? Haha, alla människor är speciella, så JA! :D
Har du svårt för att bli kär? Neeeej, men jag tar däremot typ 700 år på mig att lita på någon tillräckligt
När kysste/hånglade du med någon sist? I veckan!
Ångrar du det? Neje!
Är du singel? Ja :D
När fick du senast en komplimang? Um, oj, jag kommer inte ihåg, men det borde vara tidigare idag :)
Har du hånglat med någon av samma kön? Ja, det var mysigt!
HAR DU NÅGONSIN:
Varit medvetslös: Ja, jag ramlade med cykeln och slog i huvudet...
Hånglat med nån riktigt ful: HA! Nej.
Hånglat med fler än 50 pers: Oj, eh, nej, jag tror inte det xD
Hånglat med fler än 3 pers på en kväll: Haha, jag har hånglat med tre stycken SAMTIDIGT, så ja!
Gjort något riktigt dumt: Inte med flit.
Gjort något du verkligen ångrar: En grej, länge sedan.
Varit nykter på nyårsafton: Haha, till och med att jag var 15 typ xD
Åkt ambulans: Ja, när jag ramlade av cykeln, slog i huvudet, och tappade minnet!
Gjort nåt olagligt: Hmmm.... jag gav en dåvarande duming en örfil, men det är nog det enda.
Blivit polisanmäld: Nix.
Fått din mamma att gråta: Ja, tyvärr.
Skämts över dina föräldrar: Ja, jag har varit tonåring...
Skämts över dig själv: Över saker jag säger ibland, men inte så ofta rent allmänt.
Sagt jag älskar dig och menat det: När säger sånt utan att mena det??
Bråkat med din flickvän/pojkvän: Varenda en.
Tar du droger: JaNEJ!
Dricker du: Gärna men inte för mycket. Jag blir lätt illamående :)
Vilka kläder sover du i: Oj, kläder som är relativa med hur varmt det är!
Vad hatar du verkligen: Oärlighet.
Har du varit kär i någon du inte haft chans på: Oj, typ, men inte riktigt, så nej, antar jag.
Är du ensam nu: Haha, hade jag haft något bättre för mig så hade jag nog inte suttit här xD
Vill du gifta dig: Juridiskt, ja. Kristligt, nej.
Vill du ha barn: JA, men skulle inte ha något emot att adoptera :D
SENASTE PERSONEN SOM:
Sov i din säng: Jag
Såg dig gråta: Min far, om man inte räknar med sorgliga filmer.
Fick dig att gråta: Finns bara en.
Du delade en drink med: Oj, räknas en kanna cider? För då heter flickan Mikaela :)
Du gick på bio med: Det måste nästan vara El Tomaso, vi såg Kick Ass!
Skällde på dig: Mamma.
DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU?
Gråtit: Inte på riktigt :p
Kramat någon: Ja!
Pussat någon: Nej
Köpt någonting: Skor, en sjal, en tröja och ett glasögonfodral. YEI!
Sjungit: JA!
Saknat någon: Ja, men på ett bra sätt! :D
Tack för ordet.
Hur gammal var ditt äldsta hångel? Haha, oj, det vill jag nästan inte berätta! 30+
Vad tycker du om kärlek? Speciellt!
När kramade du någon sist? Idag
Saknar du någon speciell person? Haha, alla människor är speciella, så JA! :D
Har du svårt för att bli kär? Neeeej, men jag tar däremot typ 700 år på mig att lita på någon tillräckligt
När kysste/hånglade du med någon sist? I veckan!
Ångrar du det? Neje!
Är du singel? Ja :D
När fick du senast en komplimang? Um, oj, jag kommer inte ihåg, men det borde vara tidigare idag :)
Har du hånglat med någon av samma kön? Ja, det var mysigt!
HAR DU NÅGONSIN:
Varit medvetslös: Ja, jag ramlade med cykeln och slog i huvudet...
Hånglat med nån riktigt ful: HA! Nej.
Hånglat med fler än 50 pers: Oj, eh, nej, jag tror inte det xD
Hånglat med fler än 3 pers på en kväll: Haha, jag har hånglat med tre stycken SAMTIDIGT, så ja!
Gjort något riktigt dumt: Inte med flit.
Gjort något du verkligen ångrar: En grej, länge sedan.
Varit nykter på nyårsafton: Haha, till och med att jag var 15 typ xD
Åkt ambulans: Ja, när jag ramlade av cykeln, slog i huvudet, och tappade minnet!
Gjort nåt olagligt: Hmmm.... jag gav en dåvarande duming en örfil, men det är nog det enda.
Blivit polisanmäld: Nix.
Fått din mamma att gråta: Ja, tyvärr.
Skämts över dina föräldrar: Ja, jag har varit tonåring...
Skämts över dig själv: Över saker jag säger ibland, men inte så ofta rent allmänt.
Sagt jag älskar dig och menat det: När säger sånt utan att mena det??
Bråkat med din flickvän/pojkvän: Varenda en.
Tar du droger: JaNEJ!
Dricker du: Gärna men inte för mycket. Jag blir lätt illamående :)
Vilka kläder sover du i: Oj, kläder som är relativa med hur varmt det är!
Vad hatar du verkligen: Oärlighet.
Har du varit kär i någon du inte haft chans på: Oj, typ, men inte riktigt, så nej, antar jag.
Är du ensam nu: Haha, hade jag haft något bättre för mig så hade jag nog inte suttit här xD
Vill du gifta dig: Juridiskt, ja. Kristligt, nej.
Vill du ha barn: JA, men skulle inte ha något emot att adoptera :D
SENASTE PERSONEN SOM:
Sov i din säng: Jag
Såg dig gråta: Min far, om man inte räknar med sorgliga filmer.
Fick dig att gråta: Finns bara en.
Du delade en drink med: Oj, räknas en kanna cider? För då heter flickan Mikaela :)
Du gick på bio med: Det måste nästan vara El Tomaso, vi såg Kick Ass!
Skällde på dig: Mamma.
DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU?
Gråtit: Inte på riktigt :p
Kramat någon: Ja!
Pussat någon: Nej
Köpt någonting: Skor, en sjal, en tröja och ett glasögonfodral. YEI!
Sjungit: JA!
Saknat någon: Ja, men på ett bra sätt! :D
Tack för ordet.
The kooks - Naive
"I wish I could say I love you.
I wish I had a reason to adore you.
I wish I could leave this "same old place"
and find someone, anyone, to push my bounderies."
Jag är inte särskilt olycklig över att jag åker till Sundsvall nu till veckan.
Tack för ordet.
I wish I had a reason to adore you.
I wish I could leave this "same old place"
and find someone, anyone, to push my bounderies."
Jag är inte särskilt olycklig över att jag åker till Sundsvall nu till veckan.
Tack för ordet.
