uppdatering.
Detta har hänt sedan sist:
- Min ädla far har fyllt sitt femtionde år.
- Alla hjärtans-dag förflöt.
- Jag har klippt mig.
Jag tänkte berora varje ämne kronologiskt, med början vid femtioårsfirandet och sluta vid min nya klippning.
Ev. så kommer jag att dela upp detta på två inlägg, eftersom jag redan nu känner hur mina ögonlock håller på att falla ihop under trötthetens tyngd.
Min far fylde femtio år, vilket såklart firades med blommor och med blader! Han bad föregående dag om en sovmorgon till klockan 9, vilket vi barn självklart respekterade. Vi kom instruttande i hans rum tio över 9 med frukost på bricka och glada miner, samt ett högljutt körande av "Ja må han leva..!" och avslutningsvis även med ett "Hip, hurra, hiphip hurra..!" (pappas egen födelsedagsmelodi).
Han insöp med glädje våran goda vilja, och njöt i fullaste drag av våran närvaro och frukost. Efter detta tog vi oss alla en kollektiv tuppis, endast avbruten av ankomsten av farmors (alltså pappas mammas) födelsedagsbukett, bestående utav tulpaner i alla dess färger.
Strax efter detta tog vi oss i nacken och gjorde oss i ordning för en runda bowling!
Pappa, som den veteran han är, ägde oss ungar med marginal!
Själv lyckades jag med den stora bedriften att antingen stå strike/spärr alt. slå helt i rännan... vilket självklart väckte en stor del ömsesidig glädje. Tyvärr sade mina handleder emot efter en timme, så den sista halvtimmen spenderades först med att jag slog med vänsterhanden, och sista kvarten utan denna halvtimme fick far och Majs turas om att slå mitt slag.
Far vann oavsett (vi barn lät honom vinna, eller hur!?!!?)
Efter detta specktakel spatserade jag och Maria ner till Ica och införskaffe div. tårtprylar. Medan far såg på televisionen fixade jag och Majs i ordning en utav världens godaste och finaste tårtor, i form av en 5a! Värdig en nybliven 50-åring.
När den var färdigställd bjöd vi ut den numera inte allt för unga herren på middag, och njöt utav en utsökt bufé! Självklart var det vi döttrar som bjöd även på den.
När vi sedan kom hem, och efter att ha spenderat en gemensam tid framför televisionen, gav vi far hans tårta och födelsedagspresent!
Han blev FANTASTISKT glad över sin resa till Rom med oss döttrar! Jag har nog aldrig sett honom så genuint lycklig... eller, det skulle vara för väldig länge sedan iallafall. Det var ett underbart ögonblick, som avslut på en underbar dag!
Nu inser jag att jag inte kommer att kunna hålla mig vaken ytterligare, utan måste ge mig i kast med de resterande titlarna vid ett senare tillfälle.
Jag ska bara avsluta med att säga att jag, de senaste två dagarna, har sett två jättabra filmer vid namn Charlie Bartlett och The Boondock Saints.
Men det var allt.
Tack för ordet.
