Beautifuckingworld

Är nu uppflugen på min data-fåtölj och vilar mina trötta ögon på dataskärmens väna bokstäver. Jag är, som ni kanske förstår,  rätt utsliten efter de tre dagarnas intensiva riggande och spelande och känner bara för att slappna av i hela min varelse.

Dock tänkte jag dra en kort sammanfattnign av turnén hittills, innan jag släpar mig upp till sängen.

Som enda frivilliga till att vara konfrancier fick jag ta hela ansvaret av att presentera vår kära linje som den bästa i världen och självklart det optimala valet till gymnasiet. Detta jobb klarade jag med galans så länge publiken var pepp, men när publiken visade sig vara o-pepp fick jag ingen respons på det jag gjorde och kände mig som om jag var en fluga på deras fönster. Något att lägga ögonen på när att man har för tråkigt för annat. Som en mus alldeles innan katten hoppas på den.
Det gick rätt bra iallafall, jag stackade mig lite, pratade för snabbt ibland, men i det hela (haha, intern-skämt)  så funkade det utan större problem.
Jag vill dock inte göra om det, så när vi veckan efter höstlovet kommer fortsätta ut på vår rundtur så får någon annan vara det. Största skälet för detta är nog för att jag har tröttnat på det. Jag var konfrancier förra året också, och blir dubbelt så stressad av att snacka samtidigt som jag ska hålla koll på spelchemat, samtidigt som jag ska hitta på vad jag ska säga, samdigt som jag måste vara ett steg före ifall jag själv ska spela en låt (måste då veta vilken låt som kommer efter, och vad jag ska säga i pausen som kommer efter).
Det är inte jobbigt som i att jag mår dåligt av det, det är bara stressande.

Själva spelandet gick precis så bra som man kan förvänta sig av en sådan veteran (-erh-) som jag i dessa sammanhang! Jag och min bas ägde, och publiken älskade oss, of course!
Jag och min túrnégrupp ägde, och publiken älskade oss, of course!

Jag vill även passa på att förtälja för eder att vi lyckades slå rekord både på riggning (= dra ut allt ur släpet in på stället vi skulle spela på och koppla klart för soundcheck, runt 30 min) och nedriggning (= dra ner allting och in i släpet igen, 18 minuter)! Årets turné är helt klart bäst på allt!
Inte många Ivar's i våran turnékull.

Nu ska jag försöka komma i säng.
Ha en fortsatt trevlig kväll!

Värt att minnas:
" ...Vindicated! Ojsan, inte? . . . Ja, ibland kan man glömma bort saker. . . Man förtränger det. Men så plötsligt så kan man komma på dom igen, och då kan man ju säga att It's all coming back to me!"
Jag lyckades med världens snyggaste räddning

och världens snyggaste felsägning var KLART "Men sätt på mig!!"
Detta var dock inte min brillianta felsägning
men lätt bästa ändå!

Farväl!