Beautifuckingworld

Jag har blivit bättre med min sjukdom nu, även om jag inte har fått någon behandling än. Det har varit en väldigt lång väg men nu, efter 4,5 månad sedan jag skrevs in på akuten, så känner jag faktiskt att jag har lite grund att stå på. Som att jag inte kommer falla igen vid minsta balansskiftning.

 

De närmsta dagarna har jag tänkt väldigt mycket på intressen och passioner, och vlken relation jag som individ har till dem.

 

Jag tror aldrig, vad jag kan minnas iallafall, att jag har hållit uppe ett intresse för någonting i mer än en månad, med enda undantaget kampsport, matlagning och miljövetenskap.

Jag har haft stick-, virk-, målnings-, snickrings- och tvspelsepisoder. Dinosarier, créme fraishe, halloumi, ost, olika appar, spel.. I ungefär 2 veckor - 1 månad har jag lyckats uppehålla ett intresse för en enskild syssla, men sedan har jag inte velat något mer. Hur kan man bibehålla ett intresse för resten av livet om man inte ens kan finna glädje i något i mer än 2 veckor? Det finns ingen ekoomisk möjlighet att kunna lära sig om allting jag vill lära mig, och inte tidsmässig möjlighet att kunna lära sig alla saker ens halvdant. Hur lång tid borde man vila huvudet innan man tar upp sysslan igen? Eller behöver man bibehålla ett intresse hela livet? Kan man bara låta dem komma och gå, och variera sig hela tiden?

 

Man blir inte särskilt duktig på det man gör i så fall, och det är väl någonting som man kan bli stolt över och glädjas för; att vara duktig på någonting.

 

Rent krasst uttryckt så är jag nog inte duktig på någonting. Jag kan lite om väldigt mycket, men jag skulle inte betrakta mig som kompetent inom väldigt många områden. HBTQIA-området är jag ganska kunnig inom, ekologisk problemlösning, matlagning och att ta till mig kunskap är jag väldigt duktig på... är det nog? Behöver man fler intressen? Jag kanske bara ska skita i det där med hobbye och bara ägna mig åt miljövetenskap? Behöver jag något annat, om det ändå är ett av de få sysslorna som intresserar mig kontinuerligt?

 

Jag har nog alltid trott att man bara kan vara insatt inom ett visst antal området, annars klarar inte hjärnan av mer (iallafall min hjärna). Det är kanske på det här sättet min hjärna kommunicerar med mig; fokusera på en sak så kommer allt gå bra...

 

Är det okej att ha miljövetenskap som överhängande intresse och hobby? Vad är definitionen av en hobby? Jag kanske bara kan ha det som hobby att åka på betraktelseresor ett par veckor om året; WWOOFa, åka på agroturism eller åka till en random svensk stad och undersöka historian som ligger bakom? Kan man göra och/eller känna så?