silence

Nej, det kändes inte äkta.

Att påpeka att jag gör allting fel, fel, fel
och sedan berömma mina framgångar
utan att säga något om mina förbättrade (tydligen) prestationer...

Jag vet inte vad jag gjorde för skillnad
och siffran var densamma som innan.

Det enda som var annorlunda
var att jag kände mig ungefär lika värdefull som någonting som bor under en sten,
som borde packa väskan i förväg,
och att ni tog åt er en del av äran för det jag faktiskt fick iväg.

Nej.
Ni känns inte äkta.

Hej då.


Tack för ordet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0