poetiskt och meningslöst.
Går det ens att beskriva den enorma tomhet som återstår?
Det är inte ens en tomhet, det är ett oblivion.
Finns det någon mening med at skriva de ord som blev över?
Alla försökt till upplysning förvandlas till hängsnaror vid blotta åsynen
av det som återstår
i jämförelse med vad som brukade vara.
Vad brukade vara?
Moder Teresa stod på torget
och ropade ut sina gärningar
så att alla kunde se och höra.
Det var vad som brukade vara.
Men vem gillar inte moder Teresa?
Moder Teresa är en utav världens snällaste människor,
eller ja,
var iallafall.
Jag menar, hon dog ju...
Vilket självklart är sorgligt.
Det är alltid sorgligt när folk dör...
Om dom inte ville dö.
Då är det inte lika sorgligt,
beroende på varför de ville dö, i och för sig...
Jag förstår inte varför någon skulle vilja dö.
Varför någon skulle vilja lägga hängsnaran runt halsen,
frivillgt.
Jag tänker inte ta självmord mina vänner,
allra mest för eran skull,
för ni är så fantastiskt underbara.
För
vem vill lämna underbara vänner
liksom?
Tack för ordet.
Det är inte ens en tomhet, det är ett oblivion.
Finns det någon mening med at skriva de ord som blev över?
Alla försökt till upplysning förvandlas till hängsnaror vid blotta åsynen
av det som återstår
i jämförelse med vad som brukade vara.
Vad brukade vara?
Moder Teresa stod på torget
och ropade ut sina gärningar
så att alla kunde se och höra.
Det var vad som brukade vara.
Men vem gillar inte moder Teresa?
Moder Teresa är en utav världens snällaste människor,
eller ja,
var iallafall.
Jag menar, hon dog ju...
Vilket självklart är sorgligt.
Det är alltid sorgligt när folk dör...
Om dom inte ville dö.
Då är det inte lika sorgligt,
beroende på varför de ville dö, i och för sig...
Jag förstår inte varför någon skulle vilja dö.
Varför någon skulle vilja lägga hängsnaran runt halsen,
frivillgt.
Jag tänker inte ta självmord mina vänner,
allra mest för eran skull,
för ni är så fantastiskt underbara.
För
vem vill lämna underbara vänner
liksom?
Tack för ordet.
Kommentarer
Trackback
