fem minuter i tolv.

Det är väl beviset antar jag

att jag finns

när jag fortfarande kan börja må dåligt

vid tanken på att jag nog inte gör det.



Tack för ordet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0