sömnbrist och narkolepsy.
Dessa sömnlösa nätter tränger in mig i ett hörn av ångest.
Eller är det ångesten som tvingar in mig i sömnlösa nätter?
Jag har inget svar.
Jag vet bara att jag ena stunden ligger och ser på film, inser att jag håller på att somna, och nästa, när jag har stängt av filmen och lagt mig till rätta, är jag klarvaken. Jag föstår verkligen inte vad det är med mig.
Jag kan inte lunga ner tankarna.
I huvudet flyger jag från ett ämne till ett annat, utan att stanna föf en sekund. Det rör sig så mycket i huvudet på mig att kroppen inte kan göra annat än hänga på, eller åtminstonde inte kunna slappna.
Det rör sig i mina muskler, trots att jag ingenting spänner.
Och jag tror nog att det jagt klagar mest över, totallt, är nog mitt sömnproblem. Vissa kanske inte ens tycker att det är något "sömnproblem" men jag lider iallafall av det. Jag vill inte ligga vaken halva nätterna.
Jag ska upp klockan halv nio imorgon.
Klockan är tre nu.
Jag ser på film för att tiden ska gå, och kanske lugnar jag ner mig lite om jag tröttar ut kroppen tillräckligt.
Men NEJ. "Varför ska jag det?" hör jag hur mitt innersta hånar mig. "Jag får väl stanna uppe om jag vill!"
Jag är så trött...
Men sekunden jag lägger ner fötterna i sängen slutar det med att tiden går, min rastlöshet består och ingen sömn jag får (jag ansträngde mig för att rimma där).
Nä, jag måste iallafall försöka... den emotionella meningslösheten till trots.
God natt, god morgon.
Vi syns inom kort!
Jag känner igen problemet med jobbiga tankar...
Om den första reaktionen på en tanke är att spänna sig och försöka hindra den, är det bättre att slappna av och låta tanken komma och gå. Ungefär som moln på en himmel.
Om tankar gör så att man inte kan somna, kan man försöka släppa taget om dom. Låta dom komma av sig själv, tills man somnar eller tills dom sinar, så att säga. Tankar kan faktiskt vara ganska underhållande om man bara låter bli att störa sig på dom.
Något som kan funka är att se tankarna som en film som spelas upp framför ögonen. Efter ett tag brukar tankarna gå över i drömmar utan att man märker det, och vipps så sover man.
Om jag lägger mig för att somna, kan mitt huvud börja tänka på nått som hänt dagen innan till exempel. Som att tankarna går tillbaka och reflekterar över saker av sig själv. Låter man huvudet göra det, utan att störa tankarna, eller att störa sig på dom, får man faktiskt ut något värdefullt av det. Reflektioner i sig är ju nyttiga :)
Det är nog viktigt att inte se tankarna som något negativt. Då gör det ju inget om dom finns där. Man kan se tanken som en vän, eller en fiende. Jag föredrar det första.
Jag kan skriva mycket om det här :P Är ganska intressant.
