Beautifuckingworld

Jag sitter och lyssnar på The Call, med Regina Spektor.

Den låten gör mig alltid glad, lycklig. Får mig alltid att känna mig hel på något vis, som om allting kommer ordna sig.

Jag skulle kunna tänka mig att spela den på en begravning, och kan se framför mig alla olyckliga ansikten som ger sig ut i musikens exstas... I'll come back, when you call me, no need to say good bye... och svingar sig upp och ner i känslovågen som följer. Upp och ner i någon slags känslokarusell, där musiken och saknaden fightas runt och runt och runt.

Jag skulle kunna tänka mig att spela den på min begravning.

Så bra är den.

Let you memories grow stronger and stronger, till they're before your eyes.

Det är så sjukt bra! Verkligen. jag vet inte hur jag ka beskriva känslar den återspeglar i mitt innersta. Den får en att vilja gråta, men inte för att man är ledsen, men inte för att man är glad. heller Gråta för att det går, för att man kan och för det är lugnt.