Beautifuckingworld

Jag konstaterar än en gång ett faktum.

Den här bloggen är ganska tråkig.

Inte för att jag skriver tråkigt (jag anser mig själv vara en reltivt underhållande skribent) men jag skriver inte om särskilt intressanta saker. Det är en sån här "Hej idag åt jag mat jag blev mätt det var gott"-blogg.
Men lär sig egentligen ingenting av den, någonting jag anser är någonting viktigt hos en blogg. Den ska vara intressant.

Jag tycker att det är intressant med analyser, och skulle gärna fylla dessa tråkiga rader med analyser och funderingar om människor och reaktioner och värderingar.

Svårigheten ligger i att jag faktiskt hade (numera lösenordsskyddad) en blogg som jag tog upp såna funderingar (med ananyma och oftast könslösa exempel).

Dock var det folk som tog illa upp, och jag tvingades avsluta detta.

Att fortsätta använda den andra bloggen som en reflektionsblogg försvårades också, iom att läsantalet minskade kändes det som att man riktade sina tankar mot dessa. Allt man skrev kändes plötsligt som att man det riktade till dem, utan att mena det. Det kändes jätteknäppt... så jag slutade emellertid med analyser även där.
Kvar blev korta halvpoetiska förkortningar om vad jag menade, oförståerliga för samtliga och lika intetsägande som en grå himmel över ett vinterlandskap.

Och vad vill jag säga med detta undrar ni kanske?


Jag tror att ni får tolka det lite som ni vill, jag har inte något egentligt mål med denna monolog mer än att jag konstaterar att denna här bloggen är relativt tråkig och attt jag gärna skulle vilja göra den lite mer personlig, men vågar inte pga att jag inte vill att någon ska ta åt sig.

För det gör man.
Även om mitt syfte inte är att säga vad som är rätt och fel, bara att jag inte håller med om att detta var den opptimala lösningen, eller om man inte förstår någonting, så tillsätter folk värderingar i det de läser (och hör).

Bara för att jag anser att en lösning eller en värdering inte ligger mig till lags betyder det inte att jag tycker att människan bakom är dum i huvudet, bara att vi har åsiktsskillnader.

Typ som att mina föräldrar inte tyckte att jag skulle ha skaffat mig en piercing, men ändå tycker att jag är vacker, precis som alla (vettiga) föräldrar tycker att deras barn är vackra. (Allt man älskar är vackert.)

Jag bestämmer inte över människor och tänker inte vara den att säga vad som är rätt och fel för fler än mig själv (och mina framtida barn).


Aja, have a nice day!