Beautifuckingworld

Tyvärr blev fredagen lite spinnad... Jag var helt enkelt ett svin, oavsiktligt, och menar att så snart som möjligt make it up to den inblandade.
Jag har dock plågats av detta dryga misstag hela helgen.

Fredagen spenderades of course med min far, födelsedagstårta, Majs, och Sara&Elias.
... *insert misstag/missförstånd*...
Pappa gick dock och la sig halv tolv, och runt ett så var jag hemma hos Martz. Där hälsades jag välkommen av SJU karlar som formligen kastade sig över mig i högljudda glädjerop och välkomstkramar! Jag kände mig sjukt cool just då, kan jag verkligen säga. Tråkigt nog så hade hela sällskapet dragit inom en och en halv timme, och kvar blev jag, Martz och Fredde, ensamma och utelämnade i en mörk värld under en sen vinternatt. Dock hann det bli några brottningar, en kräkningsvarning och ett hopp i snön utan ytterkläder(!) innan allting lugnade sig inför natten (läs morgonen, klockan tre).

Vaknade gjorde vi förstås också (vissa tidigare än andra) och Jag&Martz ringde Bennie för att höra hur mycket han vägde... ett samtal som tog närmare en timme. Effektivitet, ett ord vi aldrig lärde oss i skolan.

Dagen fortsatte i en promenad hem till pappa, lite städning OCH BESÖÖÖÖK.
Mellan halv 7 - 8 ramlade det in lite folk från lite här och där, och vi samlades i vanlig ordning i mitt kök och åt den obligatoriska inte-intaget-innan-jag-kom-middagen (även jag). När alla hade kommit fram till mig så lade vi maten åt sidan (någon lade även extra mat på min tallrik varje gång jag vände ryggen till... jag fattade det aldrig och fick till slut ge upp och slänga det jag inte orkade ><) och lade i en växel kallad MelodiFestivalen!
Redan i början hade de flesta skiljaktigheter som delade in oss i vissa musiksmaks-grupper, men den största meningsskiljaktigheten var nog -Brudar! - Piano!!, som fick oss alla att asgarva till slutet av pogrammet.

Svenska folket valde tyvärr Alcazar framför Scotts (vilket var LAME) men lyckades iallafall skicka iväg Emila direkt till finalen.


Men, gott folk, kvällen fortsätter naturligtvis! Och detta gjorde även vi, men, istället för att styra stegen mot gryningen så förde vi våra fötter mot Lillis, och klunkade drinkar och öl i måttliga mängder till klockan slog tio i ett.
På Lillis hade vi nöjet att träffa en alkis som predrikade livets sanningar, så som: Ni ungdomar, ni är sandvikens drömmar! Ni är mina drömmar!" och "Säg inte hallå, det är som att säga fuckyou.", vilket vi med blida ögon lyssnade på och lade till hjärtat.
Några utav karlarna i sällskapet beslutade sig även för att utforska sin läggning en sekund, och mitt framför mina ögon -SMACK- slår två par pojk-munnar ihop och förgyllde min kväll så som ingen anan kväll har varit förgylld. Till min stora fröjd fick även jag hänga på denna händelse, och ett triangelhångel utbröt längst mot väggen, och i hela sällskapet utbröt något som man skulle kunna beskriva som uppspelthet. Trots att det bara var vi tre berörda (i det ursprungliga sällskapet) som faktiskt hånglade den kvällen var det inte utan att någon utav de övriga ringde till Vännen Sin för att få ett ev. tillstånd att få joina (tyvärr för denne så blev det ett nej...).
Jag lyckades med det stora accievement:et att SPÖA NÅGON PÅ GUITARHERO o-nykter och o-erfarenhet till trots. 99% på Jerrie(-eller-nåt).
Kvällen urartade lite smått, med ännu mer hångel och en uppraggad ditkommen kamrat till mig som även han joinade vårat triangel-konsept (efter en smärre övertalning). Mochos happie faces!

Runt klockan 12 fick jag jätteont i magen, och spenderade sista timman med att ha kräknings-varningar (som jag för allt i världen inte kan lista ut hut jag fick, eftersom jag varken är gravid (NOT!) eller hade förtärt särskilt mycket alkohol ditills) och ha kul samtidigt. Klockan tio i ett så tog jag iallafall mod till mig och bad om att få gå, vilket resten av mitt resterande-sällskap-minus-en självklart gick med på. Vi strosade i godan ro hem, under hjulnings-utmaningar och jack-påtvingningar.

Sömnen inföll någon gång runt tre denna natt med.

Jag vaknade runt 6.00 eftersom mitt magont och min kräknings-känsla inte ville låta mig sova längre... Jag behövde dock aldrig använda något poslintåg utan klarade mig gott utan, trots vissa ögonblick av tveksamhet. X:et gav sig hemåt med tolvbussen (har jag för mig), Eve drog halv fyra, och Martz drog hem till sig kvart i 7.

Nu sitter man här, klockan är 9, och jag lider fortfarande av magåkomman jag lyckades införskaffa för ca 20 timmar sedan och våndas i plågor.
Eventuellt kommer min fästman (in our minds) hit igen, men annars så får jag helt enkelt öva saxofonläxan i ensamhet.

I vilket fall, farväl!