Sömn
Idag har jag fått lära mig att även lärare förtjänar en high-five ibland.
"Nej, det är nog mensvärk."
Det känns inte riktigt som att det är någon större ide att gå och lägga sig.
De senaste tre dagarna har jag gått och lagt mig som tidigast 11 och som senast 12, men har likförbannat inte somnat innan kl halv 2.
Att ligga vaken i sängen, stirra i taket, och fundera över dagen är väldigt soft, men att spendera 1½ timme med detta är något överdrivet... Att vara för trött för att göra någonting, men för vaken för att lyckas somna. Som om huvudet vill stänga av, men kroppen vill något annat. Det är inte bara stressande (i och för sig kanske jag inte har något att säga till om det) utan det hindrar mig även att komma upp på morgonen. Jag planerade att kliva upp kl halv 8 imorse, men kom lik*******at inte upp förrn klockan slog tjugo över (jag kom, som ni kanske förstår, sent till skolan...). Funderar nästan allvarligt på sömntabletter.
Alltså, egentligen vill jag inte ta tabletter, men jag får svår-sömn-perioder lite då och då (inte att förväxlas med en annan sorts period) och det är så....ÄCKELdrygt. Tillslut orkar man inte bry sig om att gå och lägga sig, utan man gör som jag gör nu.
Man struntar helt enkelt i att gå och lägga sig.
Jag vill hellre sitta här och göra ingenting till kl 2 än ligga i sängen och göra ingenting.
...men jag måste trots allt försöka.
Wish me luck.
Farväl!
