Beautifuckingworld

Hemkommen från Övik och Sundsvall.

Jag ska kortfattat dra lite större händelser från dagarna, men skall dock inte tråka ut er med en detaljerad redovisning över alla de (till viss del) trivala händelser som tilldrog sig (läs mig).

I Övik hände det faktiskt inte särskilt mycket över huvud taget, men jag fick massor(!) med pengar samt en chokladask av mina morföräldrar, och under julklappsleken så vann jag *trumvirvel* en POTATISSKALARE! Den är limegrön och hur fin som helst och jag kommer använda den konstant under min student-livstid (not. KONSTANT) .
Jag införskaffade även ett par byxor, för första gången på ett halvår, och även ett träning-tillbehör som jag länge har trängtat efter.
Annars så hände det, som sagt, inte så mycket. Mina morföräldrar börjar bli lite gamla nu och liv och rörelse är inte någonting som faller i mogen jord, så att säga.

Dock, när jag hamnade i Sundsvall så blev jag, cirka 1½ timme efter min ankomst, ivägkörd (i bil) till gymnastikhallen och övade volter! Jag var inte mycket bättre i början än jag var förra gången jag hamnade där, i somras, och jag måste erkänna att jag inte förbättrades något vidare heller... min brors pedagogiska försök till trots. Jag lyckades landa på nacken x antal gånger, men det gjorde inte särskilt mycket. Det var så sjukt kul att röra på sig igen! Och detta utan att behöva stressa handlederna (provade modigt nog att hjula en gång, men mina handleder sa aj..) ! Go for volts!
Lena = Häppy.
Dock var det första gången Philo tränade, och han ägde mig på en timme.
Lena = Dishäppie...

Andra stora grejen var att Bror-san lärde mig slutet på hur man löser en rubixkub!
Lena = Häppy!
Sen upptäckte jag två andra rubixkubar som var hellösta... Den ena på 4x4 och den andra på 5x5....
Lena = Not Häppie häst.
Filip = Awsome.

Jag bjöd dom på Gosskören och dom bjöd mig på hemmagjord sushi, men sen så hände det inte så mycket mer. Filip spelade, jag blev impad (men det är ju som vanligt). Filip löste rubixkub, jag blev impad (men det är ju som vanligt). Lydia spelade klarinett, jag blev impad (men det är ju som vanligt). Lydia var rolig, jag skrattade (men det är ju som vanligt). Philo ägde mig på gymnastik, jag blev impad (men det är ju som vanligt).


Och nu sitter jag hemma hos Kax, och hon tvingar mig att blogga.
She knows me so well.
Nu står nog Sagan om ringen, De två tornen näst på listan.

Farväl!