som att argumentara mot en vägg.
Grejen med en god argumenatationspartner, är att denne bör inte ha ett givet rätt och fel.
För det finns inget rätt eller fel, det finns inger försöka vinna över den andre, utan bara att lära sig förstå.
Även om man kanske inte håller med.
Den egenskapen är så sjukt värdefull, för annars känner man liksom inte att det ger någonting att disskutera.
Så ser jag det som iallafall.
Det finns inget rätt eller fel, det finns ett annat sätt att tänka.
Bara för att man tänker annorlunda så betyder det inte att man är annorlunda.
Vi är alla människor.
Tack för ordet.
För det finns inget rätt eller fel, det finns inger försöka vinna över den andre, utan bara att lära sig förstå.
Även om man kanske inte håller med.
Den egenskapen är så sjukt värdefull, för annars känner man liksom inte att det ger någonting att disskutera.
Så ser jag det som iallafall.
Det finns inget rätt eller fel, det finns ett annat sätt att tänka.
Bara för att man tänker annorlunda så betyder det inte att man är annorlunda.
Vi är alla människor.
Tack för ordet.
tig, tiger.
Har man rätt att bli konfunderad
när man bli behandlad på ett sätt som man känner igen
men inte tycker att man förtjänar?
Det låter konstigt,
och det är inte så som jag menar det.
Yeeeees
Om jag ska var aärlig så känner jag mig rätt så dum just nu.
Jag ska läsa fyra kapitel psykologi till imorgon (jag vet att jag tjatar om mitt plugg men det har en rätt stor del av mitt liv just nu...) och jag har ungefär läst tre ord.
nä, jag är ungeför hur trött som helst.
Jag tror att jag ska ta en liten tuppis....
GOD NATT
Jag ska läsa fyra kapitel psykologi till imorgon (jag vet att jag tjatar om mitt plugg men det har en rätt stor del av mitt liv just nu...) och jag har ungefär läst tre ord.
nä, jag är ungeför hur trött som helst.
Jag tror att jag ska ta en liten tuppis....
GOD NATT
hej hej igen!
Ja, vad håller jag på med nu då, kan ni kanske undra?
INGENTING, sysslar jag med.
Och jag tänker nog ta tillfället i akt att "börja" läsa psykologiboken, så att jag är lite förberedd imorgon på seminariet.
Övrigt så åt jag mig allra första matlåda idag (nästan) !
Pasta + Tomatsås + Makrill = GOOOD IDEA!
Jag blev så stolt över mig själv!
ÖVRIGT så lyssnar jag på ett gammalt favoritband, Evanescence, som jag lyssnade på för typ 4-5 år sedan (känns det som iallafall, jag kommer egentligen inte ihåg). Jag hade för mig att de hade bytt sångerska, men jag kanske hade fel på den punkten för det låter rätt likt. Sen är jag kanske inte den bästa att bedöma det, men ja... som en oprofessionell åsikt.
Nu måste jag börja läsa, men jag ska skicka ett mail först!
SEN ska jag läsa!
TJAO!
INGENTING, sysslar jag med.
Och jag tänker nog ta tillfället i akt att "börja" läsa psykologiboken, så att jag är lite förberedd imorgon på seminariet.
Övrigt så åt jag mig allra första matlåda idag (nästan) !
Pasta + Tomatsås + Makrill = GOOOD IDEA!
Jag blev så stolt över mig själv!
ÖVRIGT så lyssnar jag på ett gammalt favoritband, Evanescence, som jag lyssnade på för typ 4-5 år sedan (känns det som iallafall, jag kommer egentligen inte ihåg). Jag hade för mig att de hade bytt sångerska, men jag kanske hade fel på den punkten för det låter rätt likt. Sen är jag kanske inte den bästa att bedöma det, men ja... som en oprofessionell åsikt.
Nu måste jag börja läsa, men jag ska skicka ett mail först!
SEN ska jag läsa!
TJAO!
Sundsvall och ensamsnack
Nu sitter jag nedslagen på sängen med datorn i knät, och funderar på livet i sitt hela.
Jag har fått mycket att tänka på de senaste dagarna, mest för att folk i min omgivning har gett mig saker att tänka på, antingen genom att på något sätt ge mig ett problem eller en frågeställning, eller genom att jag har upptäckt saker som behöver funderas på.
Det svåra är att filtrera bort alla reflektioner som dyker upp i huvudet, och fokusera på vad man faktiskt undrar över.
Det största problemet är att se vilken fråga det är man ska besvara.
Vad är det jag faktiskt inte förstår?
Why doesn't it make sence?
Jag vet inte.
Jag är bara superförvirrad över krim.kursen, kanske.
Jag förstår seriöst ingenting av den.
Det känns som att jag behöver den här helgen till att göra väldigt lite och tänka väldigt mycket.
Jag saknar vardagslivet.
Jag har liksom inte tid att koppla av, för jag har alltid något annat att göra.
Diska, städa, plugga.
Det ligger liksom där i en hög och väntar på att få kasta sig över mig, och jag blir liksom aldrig klar med det. Det finns alltid mer disk, och varje gång jag kommer hem så har jag något att säda.
Jag är så orklös just nu.
Av att all den tid som jag har över går till att koppla av, när jag inte klarar av att fixa till grejerna som jag egentligen borde göra.
Grejerna som jag egentligen borde göra för att ha tid till att koppla av.
Det är någon slags ond cirkel.
En cirkel som troligen en hel massa andra människor känner också, och dom har det säkert precis lika jobbigt.
... men jag känner mig liksom tom, samtidigt som jag är överfull...
Does that make sence?
Jag har fått mycket att tänka på de senaste dagarna, mest för att folk i min omgivning har gett mig saker att tänka på, antingen genom att på något sätt ge mig ett problem eller en frågeställning, eller genom att jag har upptäckt saker som behöver funderas på.
Det svåra är att filtrera bort alla reflektioner som dyker upp i huvudet, och fokusera på vad man faktiskt undrar över.
Det största problemet är att se vilken fråga det är man ska besvara.
Vad är det jag faktiskt inte förstår?
Why doesn't it make sence?
Jag vet inte.
Jag är bara superförvirrad över krim.kursen, kanske.
Jag förstår seriöst ingenting av den.
Det känns som att jag behöver den här helgen till att göra väldigt lite och tänka väldigt mycket.
Jag saknar vardagslivet.
Jag har liksom inte tid att koppla av, för jag har alltid något annat att göra.
Diska, städa, plugga.
Det ligger liksom där i en hög och väntar på att få kasta sig över mig, och jag blir liksom aldrig klar med det. Det finns alltid mer disk, och varje gång jag kommer hem så har jag något att säda.
Jag är så orklös just nu.
Av att all den tid som jag har över går till att koppla av, när jag inte klarar av att fixa till grejerna som jag egentligen borde göra.
Grejerna som jag egentligen borde göra för att ha tid till att koppla av.
Det är någon slags ond cirkel.
En cirkel som troligen en hel massa andra människor känner också, och dom har det säkert precis lika jobbigt.
... men jag känner mig liksom tom, samtidigt som jag är överfull...
Does that make sence?
jaaaaaa, nu kan jag skriva lite!
Jag har flyttat datorn över till mitt köksbord! Detta, mina vänner, innebär att jag faktiskt kan skriva mer än tre meningar utan att få värk i armarna (mitt flyttlåde-bord/data bord är inte det mest optimala).
Skolan går lite halvbra, jag är inte riktigt hundra på om jag ska stanna kvar i tre år än. Jag har inte riktigt fått den Aha!-upplevelse som göra att jag skulle vilja stanna, plus att även om vi pluggar i halvfart så pluggar vi mer än vad flera erfarna högskolestuderande gjorde på helfart...
Jag är faktiskt jättesugen på att ta ett friår.
Inte för att jag inte vill läsa det här, utan bara för att jag inte har koncentrationen att sitta ner och läsa när jag är hemma själv.
Detta problem hade jag medan jag gick på gymnasiet också, men då hade vi iallafall lärarledda lektioner, även om det var varje dag.
Som det är nu så ska jag läsa en bok på ~550 sidor och sen ha tenta på det om två veckor.
Och läsa mellan 2-6 kap i psykologiboken varje vecka.
Den är på engelska.
Jag vet, väljer man ett tufft pogram så borde man vara förberedd på att det ska var tufft... men jag förväntade mig inte att det skulle vara såhär tufft.
Jag känner mig jätteensam här uppe.
Inte för att jag inte har trevliga grannar eller att jag inte gillar mina klasskamrater, men jag har liksom ingenstans att gå till... när jag bara inte vill vara ensam liksom. Pappa fanns i andra rummet, eller mamma satt i köket, eller Majsan såg på TV.
Jag har aldrig bott hemifrån förut... och för mig så är 22 mil alldeles för mycket... antar jag.
Så just nu så känns det rätt så tungt, men jag ska ge det en termin för att se om jag verkligen, verkligen inte vill gå kvar. Jag tänker inte hoppa av bara för att jag känner att skolstarten har varit jobbig.
Herre gud, det har ju bara gått två veckor, knappt ens det!
Imorgon kommer NoGear, vilket ska bli ganska skönt. Om han har otur så får han jälpa mig köpa ett par brallor, om han inte har det så ska vi se på film!
Jag fick två månader med LOVEFiLM av min granne! JAG BLEV GLAD!
Snart dimper Karate kid 1 ner i min brevlåda!
Imorgon dimper NoGear ner på min extramadrass!
Ikväll bjuder my neighbour på middag, vilket jag ser fram emot!
Tydligen ska det bli stark, och alla vet att jag ÄLSKAR het mat!
My neighbours are nice!
Nu ska jag tydligen ta en promenad med en utav mina nice neighbours, men vi hörs senare någon gång!
Nu när jag har datorn på köksbordet!
Tack för ordet. Tjao!
Skolan går lite halvbra, jag är inte riktigt hundra på om jag ska stanna kvar i tre år än. Jag har inte riktigt fått den Aha!-upplevelse som göra att jag skulle vilja stanna, plus att även om vi pluggar i halvfart så pluggar vi mer än vad flera erfarna högskolestuderande gjorde på helfart...
Jag är faktiskt jättesugen på att ta ett friår.
Inte för att jag inte vill läsa det här, utan bara för att jag inte har koncentrationen att sitta ner och läsa när jag är hemma själv.
Detta problem hade jag medan jag gick på gymnasiet också, men då hade vi iallafall lärarledda lektioner, även om det var varje dag.
Som det är nu så ska jag läsa en bok på ~550 sidor och sen ha tenta på det om två veckor.
Och läsa mellan 2-6 kap i psykologiboken varje vecka.
Den är på engelska.
Jag vet, väljer man ett tufft pogram så borde man vara förberedd på att det ska var tufft... men jag förväntade mig inte att det skulle vara såhär tufft.
Jag känner mig jätteensam här uppe.
Inte för att jag inte har trevliga grannar eller att jag inte gillar mina klasskamrater, men jag har liksom ingenstans att gå till... när jag bara inte vill vara ensam liksom. Pappa fanns i andra rummet, eller mamma satt i köket, eller Majsan såg på TV.
Jag har aldrig bott hemifrån förut... och för mig så är 22 mil alldeles för mycket... antar jag.
Så just nu så känns det rätt så tungt, men jag ska ge det en termin för att se om jag verkligen, verkligen inte vill gå kvar. Jag tänker inte hoppa av bara för att jag känner att skolstarten har varit jobbig.
Herre gud, det har ju bara gått två veckor, knappt ens det!
Imorgon kommer NoGear, vilket ska bli ganska skönt. Om han har otur så får han jälpa mig köpa ett par brallor, om han inte har det så ska vi se på film!
Jag fick två månader med LOVEFiLM av min granne! JAG BLEV GLAD!
Snart dimper Karate kid 1 ner i min brevlåda!
Imorgon dimper NoGear ner på min extramadrass!
Ikväll bjuder my neighbour på middag, vilket jag ser fram emot!
Tydligen ska det bli stark, och alla vet att jag ÄLSKAR het mat!
My neighbours are nice!
Nu ska jag tydligen ta en promenad med en utav mina nice neighbours, men vi hörs senare någon gång!
Nu när jag har datorn på köksbordet!
Tack för ordet. Tjao!
God i miss you
JAG SAKNAR DIG SOM SÄÄÄÄÄTAN!
Ifall du inte har märkt det, om du har lyckats undgå det, SÅ SAKNAR JAG DIG SOM SATAN!
Jag saknar min pappa också...
JAG ÄR FÖR UNG FÖR ATT VARA ENSAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack för ordet.
ökjdsghk jbvv
JAG ÄR BARA GANSKA SÅ GLAD NU!
Jag har trevliga grannar, skumma och mysiga, och vi såg alldeles på Nines som var K A S S ! Men vi var glada för det!
Det jag inte berättar nu är att jag egentligen skulle ha läst tre kapilen i min engelska psykologibok, men seriöst S T R U N T A D E i det för jag är för pigg för sånt.
För aktiv för att kunna koncentrera mig!
Nu ska jag ringa, och sen ska jag läsa, och sen ska jag sova, och sen ska jag PLUGGA!
Jag har världens sämsta databord och klarar inte av att skriva så mycket... därav de korta inläggen!
TJAO!
Jag har trevliga grannar, skumma och mysiga, och vi såg alldeles på Nines som var K A S S ! Men vi var glada för det!
Det jag inte berättar nu är att jag egentligen skulle ha läst tre kapilen i min engelska psykologibok, men seriöst S T R U N T A D E i det för jag är för pigg för sånt.
För aktiv för att kunna koncentrera mig!
Nu ska jag ringa, och sen ska jag läsa, och sen ska jag sova, och sen ska jag PLUGGA!
Jag har världens sämsta databord och klarar inte av att skriva så mycket... därav de korta inläggen!
TJAO!
Fantomen är slutkörd.
Om jag ska vara ärligt så finns det så mycket som trängs i mitt huvud nu.
Så många ord som ber om förlåtelse.
Jag vet inte hur jag ska förklara det...
Jag är ledsen över att jag inte duger.
Över att jag inte är bäst.
Över att jag inte förtjänar den plats jag får.
Så många ord av tacksamhet.
Över att jag duger, trots att jag inte är bäst.
Och att jag får plats.
En plats jag var livrädd över att förlora, för att jag inte... klarade.
För att jag kanske inte var värd att kämpa för
när jag varken är bäst
eller duger..
När jag vill saker
men inte kan berätta det
för att orden känns fel i munnen.
Det känns så fel att säga någonting som gör så ont, när den man säger det till är så god.
Egentligen.
Men inte hela tiden.
och jag duger inte till att klara av höjdskillnaden.
Det här har varit en hård tid.
Så många ord som ber om förlåtelse.
Jag vet inte hur jag ska förklara det...
Jag är ledsen över att jag inte duger.
Över att jag inte är bäst.
Över att jag inte förtjänar den plats jag får.
Så många ord av tacksamhet.
Över att jag duger, trots att jag inte är bäst.
Och att jag får plats.
En plats jag var livrädd över att förlora, för att jag inte... klarade.
För att jag kanske inte var värd att kämpa för
när jag varken är bäst
eller duger..
När jag vill saker
men inte kan berätta det
för att orden känns fel i munnen.
Det känns så fel att säga någonting som gör så ont, när den man säger det till är så god.
Egentligen.
Men inte hela tiden.
och jag duger inte till att klara av höjdskillnaden.
Det här har varit en hård tid.
hejhej och hoppande grodor.
Idag mötte jag tre karlar från mitt boende, av vilka jag blev inbjuden till ailienfilmkväll ikväll!
Jag gillar trevliga karlar!
Annars så åkte jag hem till Vallen idag, och kom hem ungefär klockan 6, hur hungrig som helst och alldeles slutkörd.
Kort inlägg.
Punkt.
TJEO!
Jag gillar trevliga karlar!
Annars så åkte jag hem till Vallen idag, och kom hem ungefär klockan 6, hur hungrig som helst och alldeles slutkörd.
Kort inlägg.
Punkt.
TJEO!
plåga mig.
Livet är bra här uppe i Vallen, jag har lyckats gått 50 000 steg på tre dagar.
Plus att jag hade mitt första Taekwandopass idag.
Tyvärr har jag inte fått någon riktig Aha!-upplevelse än, kan där med inte säga att det är supersporten för mig, men jag ska nog ge det någon vecka och se vad som händer.
Jag lyckades komma nästan för sent på mitt första pass, men sparade lite tid genom att springa, och bytte nog om snabbare än jag har gjort någonsin.
Men en del grejer fungerade inte rent teoretiskt. Karaten och Jujutsun sitter för hårt i ryggmärgen för att jag ska tro på en del saker som sades, men samtidigt så betyder det inte att jag inte kan kombinera de båda stilarna... Hoppas jag! Jag frågade om jag fick ta med mina jujutsukläder på nåsta pass, men fick ett nekande svar... men jag fick iallafall använda karate-byxorna, vilket fick mig att pusta ut.
Inte undrar på att jag kände mig så fånig som nybörjare, för så länge sedan, det är så sjukt mycket skönare och känns coolare att springa omkring i dräkt än med träningskläder. Det var nästan så att man rodnade vid tanken på om någon man kände skulle se en...
Aja, sen har jag skrivit upp mig på att öva i kören Gangner(?) för att se hur det går. Man måste tydligen sjunga inför körledaren innan man vet om man får komma med eller inte... som inför lucia nere på murgårn'.
Samtidigt så är det kanske dags att sluta sjunga för T.A.P. om jag inte kommer in i en studentkör...
Det blir iallafall tre kvällar i veckan som jag får lite att göra, vilket är skönt.
Att inte bli alldeles sysslolös det första man gör.
Som slutledning måste jag också skicka en TAGGBUSKE till Mittis, som inte har lyckats informera en kotte på mitt program om vad tusan som skulle föregå! Typ.
För kurslitteraturen som stod på papperet som jag fick var en äldre upplaga som hade utgått ur alla lager, och jag fick leta reda på en bok på BLOCKET för 250;- plus frakt för att få tag på den!
SEN NÄR KURSEN STARTAR HAR DE ***** BYTT UTGÅVA!
Och jag hade bara behövt klicka in mig på nämsta Nokus och köpa den... Men neeeeeeeeeeeeeeeej, det ville de inte göra INNAN kursen började! NEJNEJNEJNEJ!
Men annars så är det en fin skola, rolig kår och schyssta människor.
Men nu måste jag betala 300;- för en bok jag inte ens skulle ha egentligen... JAG ÄR INTE NÅDIGT FÖRBANNAD!
Jag är jättemycket förbannad.
Men jag känner inte att jag har rätt att klaga...
Tack för ordet.
silencio.
Jag mår konstigt.
Lite chokladd på toppen av ett marängberg... eller var det choklad och maränger som var toppen?
Jag vet inte vad jag ska lyssna till.
Någonting som kan få mitt huvud klart.
Får mina ögon att se klart.
Jag försöker med musiken jag fick av El Tomaso för ett tag sedan, Harcules and Love Affair, men jag blir inte upprymd av det. Det är inte meningen heller.
Jag måste ställa mig på ett sätt så jag ser klart.
Ett klart perspektiv.
Om jag låter ljudvågorna knuffa mig i rätt riktning, kanske jag blir en bättre människa då.
Allt blir bättre ju mer energi man lägger ner på det.
Om det inte är när man ritar, för då kan allt skita sig om man drar ett streck för mycket.
Såna scenarion är de hemskaste, när man drar ett streck för mycket, och man bah: God damnit, varför gjorde jag så för?
Jag tror det funkar, jag tror att musiken får mig att se klart.
Skratta åt ironin, låten heter Blind.
Blind makes my eyes see clear.
Tack för ordet.
Någonting som kan få mitt huvud klart.
Får mina ögon att se klart.
Jag försöker med musiken jag fick av El Tomaso för ett tag sedan, Harcules and Love Affair, men jag blir inte upprymd av det. Det är inte meningen heller.
Jag måste ställa mig på ett sätt så jag ser klart.
Ett klart perspektiv.
Om jag låter ljudvågorna knuffa mig i rätt riktning, kanske jag blir en bättre människa då.
Allt blir bättre ju mer energi man lägger ner på det.
Om det inte är när man ritar, för då kan allt skita sig om man drar ett streck för mycket.
Såna scenarion är de hemskaste, när man drar ett streck för mycket, och man bah: God damnit, varför gjorde jag så för?
Jag tror det funkar, jag tror att musiken får mig att se klart.
Skratta åt ironin, låten heter Blind.
Blind makes my eyes see clear.
Tack för ordet.
en sudden reflection.
Hur gick det till, när jag började med att inte räcka till. Vart tog jag vägen, när jag bytte triktining och tog vägen norrut, bort från stan och allt och livet. Har jag kvar allt, Trots att jag lämnade så mycket bakom mig... Försvann det? Det man inte ser, det syns inte, och om jag vänder ryggen så syns det inte längre, jag ser det inte längre. Finns det då? Vart tog det vägen? Var det jag som tog vägen, som kanske vek av vägen lite för tidigt?
Jag lyssnar på låten jag skrev för ett halvår sedan.
Är det mig jag sjunger om? Är det jag som finns bakom mina ord? Nej, det är det inte, det kommer jag ihåg, men jag känner igen mig trots att inga ord egentligen borde kännas igen, för dom är inte vända mot mig. Dom är vända mot en annan värld, men jag ser igenom dom. Jag borde inte kunna se dom alls, för dom har vänt sig bort, dom ser inte mig.
Det man inte ser syns inte.
Men det som brukade synas ser fortfarande.
Jag ser fortfarande.
Jag vet inte vad det är jag vill säga. Är det ångest som pratar? Är det ångest som hänger på mina skuldror?
Jag vet inte, jag vet inte vart denna plötsliga vilja att förmedla min verklighets tillvaro kom ifrån.
Kanske var det jag som kom ifrån den.
Vi tappade bort varande någonstans på vägen.
Den väg jag vek ifrån, eller var det jag som kom bort ifrån den? Var det verkligeheten som vände sig bort, eller verkligheten som tappade bort mig?
"Vännen heter Per, han är kär i alla där, och vill göra dig glad. Så han ger dig sin lycka i pillerformat och i torkade blad. Dom går åt igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen.
Ett enda ensamt ljus dansar stilla till sista refrängen."
Flicka lilla - B:atic.
Jag lyssnar på låten jag skrev för ett halvår sedan.
Är det mig jag sjunger om? Är det jag som finns bakom mina ord? Nej, det är det inte, det kommer jag ihåg, men jag känner igen mig trots att inga ord egentligen borde kännas igen, för dom är inte vända mot mig. Dom är vända mot en annan värld, men jag ser igenom dom. Jag borde inte kunna se dom alls, för dom har vänt sig bort, dom ser inte mig.
Det man inte ser syns inte.
Men det som brukade synas ser fortfarande.
Jag ser fortfarande.
Jag vet inte vad det är jag vill säga. Är det ångest som pratar? Är det ångest som hänger på mina skuldror?
Jag vet inte, jag vet inte vart denna plötsliga vilja att förmedla min verklighets tillvaro kom ifrån.
Kanske var det jag som kom ifrån den.
Vi tappade bort varande någonstans på vägen.
Den väg jag vek ifrån, eller var det jag som kom bort ifrån den? Var det verkligeheten som vände sig bort, eller verkligheten som tappade bort mig?
"Vännen heter Per, han är kär i alla där, och vill göra dig glad. Så han ger dig sin lycka i pillerformat och i torkade blad. Dom går åt igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen.
Ett enda ensamt ljus dansar stilla till sista refrängen."
Flicka lilla - B:atic.
On the road again, I'm going home.
Nu, mina vänner, kommer jag att vända min näsa mot norr igen.
Klockan 17.14 gr mitt tåg som ska föra mig mot Vallen igen, och jag kommer att påbörja min resa bort från den här staden.
Igår spenderade jag natten hos min (underbara) pojkvän och imorse hade han den stora vänligheten att låta mig sova till halv 11 (!) . Klockan nio väcktes jag dock av att han gick upp för att göra någonting(?) men somnade snart om igen... men drömde att jag inte gjorde det.
Jag drömde att martin kom tillbaka till sängen och att vi pratade om någonting... gud, jag kommer inte ihåg vad det var nu, men det kändes ASskumt sen när man vaknade (på riktigt, utan att ha vetat att man sov) av att man frågade Martin någonting som han verkligen inte hängde med på, men som vi hade pratat om i min dröm... Det var typ... jag vet inte, blomkrukor eller något.
Men det var skumt!
Iallafall så spenderades min morgon med en sovmorgon, och sedan så gjorde jag mitt bästa för att inte vara i vägen när Martin packade ihop sina grejer. Det hela försvårades dock en del när man samtidigt som man inte ville vara i vägen, gärna ville i närheten, eftersom det officiellt var sista dagen som vi befann oss bara en resa ifrån varandra
När min karl sedan fortsätter... nordväst???? Jag har ingen aning om vilket håll det ligger åt, och jag är alldeles för cool för att kolla upp det, men iallafall, ditåt, så kommer det att vara tillochmed ett tågbyte emellan oss.
Det är inte bara 2½ timme med tåg, utan det är väntan och sedan 1 timme TILL med tåg. Minst.
Det är allt som allt 3½ timme, utan väntan, och med perfekt tajmade tåglinjer och utan promenad-tid.
Jag räknar nästan med att det ska ta 5-6 timmar, minst.
Jag vet inte hur pass efterhängsen jag är tillåten att vara, men jag kan inte låta bli att känna mig lite ängslig.
Speciellt eftersom man troligast inte kommer att ses varje helg.
[och även om man gör det så åker man rent teoretiskt, första tågen runt fem. Plus fem timmar. Klockan tio.
Klockan tio är man framme, och efter att ha varit på resande fot i ett femtedels dygn är man nog inte så pigg utan vill nog sova ganska snart. Går och lägger sig tolv.
Sover till tio, går upp.
Är vaken i 14 timmar, går och lägger sig tolv.
Nästa dag måste man matcha fram ett schema som funkar, beroende på när TVÅ olika tåg kommer och går.
Åker runt tre.
Har vid det lagret varit vaken i 5 timmar.
Man är alltså tillsammans och vaken med varandra i ~20 timmar.
Sovit tillsammans i ~20 timmar.
och rest omkring i ~10.
Rent teoretiskt.
Jag vet inte hur ni känner det, men dessa siffror gör mig ängslig.
Om vi säger att vi ses varannan helg.
40 timmar /månad.
Det är som att jobba tillsammans en vecka i månaden.
Slår vi ut det på ett år [40 x 12 = 480 timmar/24= 20] blir det tjugo dagar.
Det är tjugo dagar på ett år. Det är inte ens en månad.
I och för sig så är det bara den tid man är vaken...
Lika lång tid sover vi ju.
Det blir 40 dagar, vilket vi sover hälften.
och vi reser fram och tillbaka till varandra i [20 dagar per månad = 20 x 12 = 240timmar om året/ 24 = 10] 10 dagar till.
Sammanlagt 50 dagar av 365 (alt. 366).
I 3 år. ]
Jag hoppas att ni inte blev ställda över mitt utlägg, men mina fingrar började och sen kunde jag inte sluta.
Tack för ordet, oavsett.
Tjao!
Klockan 17.14 gr mitt tåg som ska föra mig mot Vallen igen, och jag kommer att påbörja min resa bort från den här staden.
Igår spenderade jag natten hos min (underbara) pojkvän och imorse hade han den stora vänligheten att låta mig sova till halv 11 (!) . Klockan nio väcktes jag dock av att han gick upp för att göra någonting(?) men somnade snart om igen... men drömde att jag inte gjorde det.
Jag drömde att martin kom tillbaka till sängen och att vi pratade om någonting... gud, jag kommer inte ihåg vad det var nu, men det kändes ASskumt sen när man vaknade (på riktigt, utan att ha vetat att man sov) av att man frågade Martin någonting som han verkligen inte hängde med på, men som vi hade pratat om i min dröm... Det var typ... jag vet inte, blomkrukor eller något.
Men det var skumt!
Iallafall så spenderades min morgon med en sovmorgon, och sedan så gjorde jag mitt bästa för att inte vara i vägen när Martin packade ihop sina grejer. Det hela försvårades dock en del när man samtidigt som man inte ville vara i vägen, gärna ville i närheten, eftersom det officiellt var sista dagen som vi befann oss bara en resa ifrån varandra
När min karl sedan fortsätter... nordväst???? Jag har ingen aning om vilket håll det ligger åt, och jag är alldeles för cool för att kolla upp det, men iallafall, ditåt, så kommer det att vara tillochmed ett tågbyte emellan oss.
Det är inte bara 2½ timme med tåg, utan det är väntan och sedan 1 timme TILL med tåg. Minst.
Det är allt som allt 3½ timme, utan väntan, och med perfekt tajmade tåglinjer och utan promenad-tid.
Jag räknar nästan med att det ska ta 5-6 timmar, minst.
Jag vet inte hur pass efterhängsen jag är tillåten att vara, men jag kan inte låta bli att känna mig lite ängslig.
Speciellt eftersom man troligast inte kommer att ses varje helg.
[och även om man gör det så åker man rent teoretiskt, första tågen runt fem. Plus fem timmar. Klockan tio.
Klockan tio är man framme, och efter att ha varit på resande fot i ett femtedels dygn är man nog inte så pigg utan vill nog sova ganska snart. Går och lägger sig tolv.
Sover till tio, går upp.
Är vaken i 14 timmar, går och lägger sig tolv.
Nästa dag måste man matcha fram ett schema som funkar, beroende på när TVÅ olika tåg kommer och går.
Åker runt tre.
Har vid det lagret varit vaken i 5 timmar.
Man är alltså tillsammans och vaken med varandra i ~20 timmar.
Sovit tillsammans i ~20 timmar.
och rest omkring i ~10.
Rent teoretiskt.
Jag vet inte hur ni känner det, men dessa siffror gör mig ängslig.
Om vi säger att vi ses varannan helg.
40 timmar /månad.
Det är som att jobba tillsammans en vecka i månaden.
Slår vi ut det på ett år [40 x 12 = 480 timmar/24= 20] blir det tjugo dagar.
Det är tjugo dagar på ett år. Det är inte ens en månad.
I och för sig så är det bara den tid man är vaken...
Lika lång tid sover vi ju.
Det blir 40 dagar, vilket vi sover hälften.
och vi reser fram och tillbaka till varandra i [20 dagar per månad = 20 x 12 = 240timmar om året/ 24 = 10] 10 dagar till.
Sammanlagt 50 dagar av 365 (alt. 366).
I 3 år. ]
Jag hoppas att ni inte blev ställda över mitt utlägg, men mina fingrar började och sen kunde jag inte sluta.
Tack för ordet, oavsett.
Tjao!
Vall-möte!
Nu förstår jag att alla ni säkert har haft en väldig Lena-abstinens under min frånvaro.
I Vallen har jag nämligen inget internet än, men det kommer, det kommer.
Jag har fått det stora nöjet att bo vid vatten, och med gångavstånd både till Ica och bussstation. Det är helt sanslöst fint, med en liten fors som följer ens väg ner mot stan, och det är grönt nästan överallt!
Sjukt fint.
Jag sparar alla mina kvitton just nu, för att se hur mycket jag spenderar på mat för att senare kunna göra en uträkning över hur mycket det är rimligt att käka för /månad. En slags budet, kan man säga.
Jag planerar att spara femhundra;- i månaden, en förordning som jag inte lyckades hålla när jag bara hade 1000 att spendera i månaden, minus mobilräkning.
Appropå mobilräkning så har den sänkts med 80 spänn sen jag skaffade SMS-paketet. DET.ÄR.SOFT!
Anyway, det tar ungefär en halvtimme att gå till centum, vilket är ganska okej. Det går bussar iallafall en gång varannan timme (på söndagar, har inte koll på vardagarna än) och med cykeln tar det säkert hälften så lång tid.
Det är nedförsbakce till stan, och uppförs till Hem.
För det är det det är nu.
Jag har flyttat hemifrån. Jag har ett eget Hem. Mitt Hem. Mmmmmmmm.....
Det är rätt så ensamt, inte så mycket att göra. Det börjar bli kallt nu, så man kan inte vara ute så himla länge (enligt sveriges kallaste flicksnärt (jag)) men under två av mina första dagar spenderade jag två timmar på stan för att rekognisera och lära mig hitta.
Detta gav min en rätt ont-skefull kväll, då mina muskler inte är vana vid att spendera riktigt så läng tid på stående och gående fot.
Jag införskaffade en karta, och insåg att den väg jag hittills har tagit var en utav det längre vägarna att ta! DAMNIT tänkte jag då...
Jag längtar till UNIVERSITET öppnar, så att man kan börja lära sig hitta, och börja lära sig saker! Jag avundas nästan de som börjar nu på måndag. Det skulle vara mysigt att göra det!!
Aja, jag sk inte tråka ut era huvuden med mer snack om min lägenhet.
Jag ska bara avsluta med ett par ord.
I Vallen har jag nämligen inget internet än, men det kommer, det kommer.
Jag har fått det stora nöjet att bo vid vatten, och med gångavstånd både till Ica och bussstation. Det är helt sanslöst fint, med en liten fors som följer ens väg ner mot stan, och det är grönt nästan överallt!
Sjukt fint.
Jag sparar alla mina kvitton just nu, för att se hur mycket jag spenderar på mat för att senare kunna göra en uträkning över hur mycket det är rimligt att käka för /månad. En slags budet, kan man säga.
Jag planerar att spara femhundra;- i månaden, en förordning som jag inte lyckades hålla när jag bara hade 1000 att spendera i månaden, minus mobilräkning.
Appropå mobilräkning så har den sänkts med 80 spänn sen jag skaffade SMS-paketet. DET.ÄR.SOFT!
Anyway, det tar ungefär en halvtimme att gå till centum, vilket är ganska okej. Det går bussar iallafall en gång varannan timme (på söndagar, har inte koll på vardagarna än) och med cykeln tar det säkert hälften så lång tid.
Det är nedförsbakce till stan, och uppförs till Hem.
För det är det det är nu.
Jag har flyttat hemifrån. Jag har ett eget Hem. Mitt Hem. Mmmmmmmm.....
Det är rätt så ensamt, inte så mycket att göra. Det börjar bli kallt nu, så man kan inte vara ute så himla länge (enligt sveriges kallaste flicksnärt (jag)) men under två av mina första dagar spenderade jag två timmar på stan för att rekognisera och lära mig hitta.
Detta gav min en rätt ont-skefull kväll, då mina muskler inte är vana vid att spendera riktigt så läng tid på stående och gående fot.
Jag införskaffade en karta, och insåg att den väg jag hittills har tagit var en utav det längre vägarna att ta! DAMNIT tänkte jag då...
Jag längtar till UNIVERSITET öppnar, så att man kan börja lära sig hitta, och börja lära sig saker! Jag avundas nästan de som börjar nu på måndag. Det skulle vara mysigt att göra det!!
Aja, jag sk inte tråka ut era huvuden med mer snack om min lägenhet.
Jag ska bara avsluta med ett par ord.
J A G K O M M E R N O G A T T T R I V A S :D
goddamnit
Nu är det en sån där dag igen.
En sån där dag som sekunden man vaknar ger en en örfil.
Sekunden man vaknar inser man att det var ett dumt beslut. Att vakna.
Jag kunde inte sova inatt, vaknade tre-fyra gånger.
Kliver upp (livet suger)
Frukost själv (livet suger)
Repet är inte klockan ett (= skälet till att man åkte ner en dag tidigare från Vallen = livet suger)
Idag har jag en sån där morgon då allting suger.
På ett dåligt sätt.
Inte suger så som när man suger på en klubba eller i ett sugrör (dricker läsk), utan suger sådär som damsugaren gör när det har fastnat någonting i slangen, eller suger sådär som myggorna gör över hela kroppen på en.
En sån suger-dag är det.
Om inte nån kommer och ger mig en kram snart så tror jag att jag kommer att ge någon en snyting.
Är det inte underbart att första inlägget sen flytten till Vallen inte är om hur trevligt och underbrt det är utan om hur jäkla pissed-off jag är idag? Så mycket suger min morgon.
Tack och adjö.
En sån där dag som sekunden man vaknar ger en en örfil.
Sekunden man vaknar inser man att det var ett dumt beslut. Att vakna.
Jag kunde inte sova inatt, vaknade tre-fyra gånger.
Kliver upp (livet suger)
Frukost själv (livet suger)
Repet är inte klockan ett (= skälet till att man åkte ner en dag tidigare från Vallen = livet suger)
Idag har jag en sån där morgon då allting suger.
På ett dåligt sätt.
Inte suger så som när man suger på en klubba eller i ett sugrör (dricker läsk), utan suger sådär som damsugaren gör när det har fastnat någonting i slangen, eller suger sådär som myggorna gör över hela kroppen på en.
En sån suger-dag är det.
Om inte nån kommer och ger mig en kram snart så tror jag att jag kommer att ge någon en snyting.
Är det inte underbart att första inlägget sen flytten till Vallen inte är om hur trevligt och underbrt det är utan om hur jäkla pissed-off jag är idag? Så mycket suger min morgon.
Tack och adjö.
deadbangerday. I mean Headbangerday.
Klockan är halv elva och jag är mentalt förberedd på att gå och lägga mig.
Jag gissar att det troligen inte kommer bli av förrän om en timme, men jag känner mig ändå lite halvt redo på något vis.
Jag gäspar, det är tyst i huset, det är mörkt ute.
Jag hittade Vägen till El Dorado ute på tvbordet.
Det ser ut som att det blir min kvällsfilm!
Ett kort men intensivt inlägg om... ingenting.
"Läggdags för kinesen" - Atlantis (utan att låta rasistisk, utan mer att utalandet passar min insällning. Läggdags för Fantomen.)
Jag gissar att det troligen inte kommer bli av förrän om en timme, men jag känner mig ändå lite halvt redo på något vis.
Jag gäspar, det är tyst i huset, det är mörkt ute.
Jag hittade Vägen till El Dorado ute på tvbordet.
Det ser ut som att det blir min kvällsfilm!
Ett kort men intensivt inlägg om... ingenting.
"Läggdags för kinesen" - Atlantis (utan att låta rasistisk, utan mer att utalandet passar min insällning. Läggdags för Fantomen.)
bluhblubh
Jag vill se För Evigt.
Jag vijj jag vijj jag vijj jag vijj.
Finns det någon i denna värld som vill hyra och se den med mig???
Jag MÅSTE sluta slösa på mina moneymoneymoney, för under sommaren så har jag gjort av med 4000 kronor. Varav tvåtusen var mina sparpengar. Men det blev bara så!
Jadå, jag har pengar, det är ingen fara!
I och för sig så har inte allting varit alldeles wasted money, men jag har lyckats klara mig på mina studiepengar.
GAH! Jag kännermig som ett rikemansbarn, som har slängt pengar överallt.
Inte så att jag ångrar det, men så att jag känner lite ångest över det.
Nu har jag iallafall ringt far och bett honom hyra För Evigt åt mig.
Det kommer bli min late-night-kan-inte-sova-film ikväll, känns det som! Känns det JÄTTEMYCKET som!
Mmmmmm <3
Sen funderar jag på att skaffa LOVEFiLM för 150;- / månaden. jag skulle nästan tjäna på det... nästan!
En nyhet för 50 spänn... en gammal för 15... 3 nya alt. 10 gamla.... och det är tretio dagar på en en månad... undrar om jag skulle se så mycket film... jag vet inte, men jag får väl reda på det då antar jag.
God natt! ev.
Jag vijj jag vijj jag vijj jag vijj.
Finns det någon i denna värld som vill hyra och se den med mig???
Jag MÅSTE sluta slösa på mina moneymoneymoney, för under sommaren så har jag gjort av med 4000 kronor. Varav tvåtusen var mina sparpengar. Men det blev bara så!
Jadå, jag har pengar, det är ingen fara!
I och för sig så har inte allting varit alldeles wasted money, men jag har lyckats klara mig på mina studiepengar.
GAH! Jag kännermig som ett rikemansbarn, som har slängt pengar överallt.
Inte så att jag ångrar det, men så att jag känner lite ångest över det.
Nu har jag iallafall ringt far och bett honom hyra För Evigt åt mig.
Det kommer bli min late-night-kan-inte-sova-film ikväll, känns det som! Känns det JÄTTEMYCKET som!
Mmmmmm <3
Sen funderar jag på att skaffa LOVEFiLM för 150;- / månaden. jag skulle nästan tjäna på det... nästan!
En nyhet för 50 spänn... en gammal för 15... 3 nya alt. 10 gamla.... och det är tretio dagar på en en månad... undrar om jag skulle se så mycket film... jag vet inte, men jag får väl reda på det då antar jag.
God natt! ev.
åhhhhhhhhhhh damnit.
Jag vaknade på fel sida idag.
Jag blev väckt en halv timme tidigare än jag planerade, pga av ett telefånsamtal.... och sen somnade jag om och sov i tre timmar till..! Vilket sög.
Klockan halv tre vaknade jag, och känner mig allmänt pissig.
Jag känner mig allmänt grinig...
Men jag kan iallafall öppet erkänna det.
Igår såg jag slutet av För Evigt, som var en sjukt trevlig film baserat på Askungen. Tursamt nog så såg jag den direkt efter Ghoust hunters, och kunde därmed somna relativt snabbt på kvällen.
Jag blir nervös av paranormal aktivitet.
ÄH, jag kan inte ens blogga ordentligt...
Livet suger, jag går nog och dränker mig snart... i filterlösa ciggaretter, billigt vin och Baileys... och oskyddat intimt umgänge och droger... i en hälsosam blandning!
Nä, jag har bara vaknat på fel sida idag.
Jag blev väckt en halv timme tidigare än jag planerade, pga av ett telefånsamtal.... och sen somnade jag om och sov i tre timmar till..! Vilket sög.
Klockan halv tre vaknade jag, och känner mig allmänt pissig.
Jag känner mig allmänt grinig...
Men jag kan iallafall öppet erkänna det.
Igår såg jag slutet av För Evigt, som var en sjukt trevlig film baserat på Askungen. Tursamt nog så såg jag den direkt efter Ghoust hunters, och kunde därmed somna relativt snabbt på kvällen.
Jag blir nervös av paranormal aktivitet.
ÄH, jag kan inte ens blogga ordentligt...
Livet suger, jag går nog och dränker mig snart... i filterlösa ciggaretter, billigt vin och Baileys... och oskyddat intimt umgänge och droger... i en hälsosam blandning!
Nä, jag har bara vaknat på fel sida idag.
