Meditation, yoga och stickning
Jag har blivit bättre med min sjukdom nu, även om jag inte har fått någon behandling än. Det har varit en väldigt lång väg men nu, efter 4,5 månad sedan jag skrevs in på akuten, så känner jag faktiskt att jag har lite grund att stå på. Som att jag inte kommer falla igen vid minsta balansskiftning.
De närmsta dagarna har jag tänkt väldigt mycket på intressen och passioner, och vlken relation jag som individ har till dem.
Jag tror aldrig, vad jag kan minnas iallafall, att jag har hållit uppe ett intresse för någonting i mer än en månad, med enda undantaget kampsport, matlagning och miljövetenskap.
Jag har haft stick-, virk-, målnings-, snickrings- och tvspelsepisoder. Dinosarier, créme fraishe, halloumi, ost, olika appar, spel.. I ungefär 2 veckor - 1 månad har jag lyckats uppehålla ett intresse för en enskild syssla, men sedan har jag inte velat något mer. Hur kan man bibehålla ett intresse för resten av livet om man inte ens kan finna glädje i något i mer än 2 veckor? Det finns ingen ekoomisk möjlighet att kunna lära sig om allting jag vill lära mig, och inte tidsmässig möjlighet att kunna lära sig alla saker ens halvdant. Hur lång tid borde man vila huvudet innan man tar upp sysslan igen? Eller behöver man bibehålla ett intresse hela livet? Kan man bara låta dem komma och gå, och variera sig hela tiden?
Man blir inte särskilt duktig på det man gör i så fall, och det är väl någonting som man kan bli stolt över och glädjas för; att vara duktig på någonting.
Rent krasst uttryckt så är jag nog inte duktig på någonting. Jag kan lite om väldigt mycket, men jag skulle inte betrakta mig som kompetent inom väldigt många områden. HBTQIA-området är jag ganska kunnig inom, ekologisk problemlösning, matlagning och att ta till mig kunskap är jag väldigt duktig på... är det nog? Behöver man fler intressen? Jag kanske bara ska skita i det där med hobbye och bara ägna mig åt miljövetenskap? Behöver jag något annat, om det ändå är ett av de få sysslorna som intresserar mig kontinuerligt?
Jag har nog alltid trott att man bara kan vara insatt inom ett visst antal området, annars klarar inte hjärnan av mer (iallafall min hjärna). Det är kanske på det här sättet min hjärna kommunicerar med mig; fokusera på en sak så kommer allt gå bra...
Är det okej att ha miljövetenskap som överhängande intresse och hobby? Vad är definitionen av en hobby? Jag kanske bara kan ha det som hobby att åka på betraktelseresor ett par veckor om året; WWOOFa, åka på agroturism eller åka till en random svensk stad och undersöka historian som ligger bakom? Kan man göra och/eller känna så?
Att påverka
Den stora frågetecknet för mig gällande min sjukdom har varit (och är) att jag inte förstår vad som triggar den och vad jag kan göra åt det.
Nu tror jag att jag har isolerat en del av svaret; det handlar nog om min möjlighet att påverka min situation.
Just nu är mina stora ångestmoment att jag inte har
• någon kontakt med personen jag trodde att jag skulle spendera resten av mitt liv med.
• kunnat studera utan att bli sjuk de närmsta åren.
• kontroll över mitt boende, eftersom det är beroende på mina studieresultat.
• någon motivation till att jobba för att 1) det innebär att jag tappar mitt boende och 2) jag har tappat tron på att jag skulle kunna hitta ett avlönat jobb inom mitt yrke.
• någon lösning på min ekonomiska situation, eftersom jag inte kan studera eller jobba.
Just nu är jag helt beroende av mina föräldrar, och att be om pengar känns så himla trist. Jag vet att jag tröstäter för att jag inte har någonting att göra (min fysiska situation är komplicerad) och jag har dysfori över min kropp sedan innan vilket inte gör det bättre. Jag känner mig hel syfteslös, vilket i sin tur får mig att känna att livet i sig är värdelöst. Inte att jag som person är värdelös, för jag vet att jag är rätt fantastisk på många vis (och har brister också, såklart, som alla människor) men jag har inget att se fram emot. Allting som jag får hjälp med nu är bara att motverka symtomen, men jag kan liksom inte se att någonting "löser sig" inom en överskådlig framtid. Jag kan inte se mig få tillbaka glöden på något vis, och jag vet inte hur jag kan hjälpa mig själv. Det finns ingen plan mer än en vecka framåt, och jag som i vanliga fall har planer för det närmsta deceniumet förstår inte vad jag ska kämpa för.
Jag är så utmattad, mitt minne är slutkört, jag får pulsrusningar och allting känns så... tillfälligt. Numera kan jag hålla skenet uppe, något som var omöjligt för ett par veckor sedan, men allting är på ytan. Kommer jag ner och funderar över mina problem så känner jag hur mina nackhår reser sig, mina fingrar börjar skaka, huvudvärken kommer och jag får ont i magen.
Att skriva de här inläggen är ett sätt för mig att ta tag i problemen utan att behöva hålla koll på åsyftningarna i huvudet, och utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Inte för att jag ogillar att prata med andra, utan för att det är så svårt för mig att besvara andras frågor samtidigt som jag behåller min egen tankegång. Som sagt, mitt minne och därtill min koncentrationsförmåga är helt slutkörda.
# livsguru
Whats the point of doing anything - Johnossi
Jag har länge funderat över mina gångna förhållanden. 5 av dessa har hittills slutat med att min partner behövt ta tag i sin egen mentala hälsa (något jag uppmuntrar alla att göra) och det inte har funnits någon plats i deras liv att ha en relation på (uppmuntras med motsatt entusiasm). Eller så är jag bara en värdelös partner som på något magiskt vis drivit mina partners till galenskapens gräns, även om det inte känns riktigt troligt.
Har jag lärt mig något? Ja, att avsluta förhållanden snabbare, men har jag lärt mig om vad jag letar efter hos ev. partners? Nej. Jag har alltid varit en ärlig person, säger vad jag tänker, vilket ibland har åstakommit en del "silent treatments", men jag har alltid uppskattat min egen förmåga att ta upp ämnen som annars gärna blir en sällsynt stor elefant i ett väldigt litet rum. Jag har aldrig haft problem med svartsjuka av sexuell natur, även om jag blir svartsjuk på kompiskretsar om min partner hänger med sina vänner och till synes inte prioriterar egentid med mig, men har den senaste tiden varit väldigt ärlig med det också. Jag har inget problem att ge egentid eller att ha vita perioder, men jag behöver bli inkluderad i personens liv och bli visad den hänsyn vilket är god kommunikation... Det får mig dock att känna mig så dum när jag blir, med andra ord, övergiven efter att ha litat på min respektives ord att inte göra just det.
I och med min transetion utgör fenomenet förhållande en något mer komplicerad konstellation än för vanliga heterocispersoner. Eller, kanske det gör det enklare eftersom personer som är insatta i HBTQ-frågor är öppna för många andra saker, så som queera förhållanden som står på pelare av gemensamma beslut snarare än normativa stereotyper. Jag vet inte, eftersom jag hittills endast har gått in i en relation med cismonogama personer. Det har aldrigt lockat mig att ha ett förhållande med en person som inte är med mig för att jag är jag utan snarare mitt utseende, och att ha ett ickenormativt utseende gör kanske att man sollar bort många med just det intresset.
Men oavsett hur mina framtida förhållanden ser ut så måste jag åter-inse att förhållanden är något trevligt att ha, att människor går att lite på och att jag inte initierar en nedåtgående spiral i varje potentiell partners mentala hälsa. Inte för att jag är peppad på att initiera något nytt föehållande särskilt snart, det brukar alltid gå ungefär ett år från slutet till en ny början, men jag vill verkligen aldrig känna såhär igen. Därtill inte samtidigt som jag brottas med alla andra praktiska variabler i livet, så som boende, ekonomi, energigivande kompetensutveckling och hälsa.
Just nu gör jag så som jag alltid gör efter att ha avslutat en relation, oavsett romantisk och/eller sexuell status; radera alla fotografiska bevis och ersätt varje nyck att ta kontakt med att kontakta någon annan. Då får man en energizer, istället för att ge personen i fråga ytterligare en chans att göra en besviken, and that's how it is.
# livsguru
Diary of a roadkill
Hallå,
nu och ett tag framöver kommer denna blogg att användas som en slags terapi med hashtagen # livsguru. Är sjukskriven i nuläget och känner att jag behöver en plats att föra någon slags ironisk monolog, att sätta ord på det jag upplever och även kunna på något sinnesjukt sätt känna att jag kan bidra till en mer öppen diskussion om ohälsa. Jag vet inte hur bra det kommer gå eller hur mycket jag kommer kunna göra mig förstådd, men det är iallafall något!
Det räcker för denna gång, detta roadkill ska nu ta ett yinyogapass för att sänka pulsen ned från 100.
# livsguru
/Sam
Unambitious beginning, unambitious end - B:atic
Jag har nu genomfört min 4e flytt på 2 år!
(Det är inte med flit som jag mest bara uppdaterar om flyttar, det blir helt enkelt så när man bor där jag bor.)
Numera bor jag på andra sidan staden, och det känns riktigt kul att få se lite nya nejder. Boendet är rätt annorlunda jämfört med hur jag bodde innan och det känns faktiskt lite uppfriskande med omväxlingen; det finns flera matbutiker att välja mellan och det är nära till söder. Jag kommer snart att göra mina "första" besök till mina favoritbutiker Goodstore och Adisgladis, och igår promenerade jag runt och såg en massa roliga butiker man kan titta in i så småningom.
Vad som kanske känns lite otryggt är att närmsta vägen till boendet från närmsta större hållplats går igenom en skog som är utan kvällsbelysning för tillfället; jag håller tummarna för att de ska fixa det innan vintern men tar bussen till huset till dess bara för säkerhets skull.
Jag har fått tillstånd att ta en liten paus från mina studier ett tag, och det känns riktigt skönt och lugnande. Omständigheterna den närmsta tiden har inte varit optimala, och jag är dessutom väldigt ledsen över att min morfar inte finns med oss längre. Helt enkelt är livet lite mer kaosigt än vanligt, men jag ska få hjälp att ta mig upp på fötterna igen och det kommer att gå bra.
Allt gott!
Tack för ordet.
Coldplay - Death and all his friends
Hejsan!
Jag har genomfört min tredje flytt i Stockholm, denna gång tills vidare! Dessutom så är det ett förstahandskontrakt från Adrian, så (förhoppningsvis) lär jag inte behöva flytta på ett bra tag. Visserligen så funderas det konstant på om vi kan hitta en lägenhet inom ett område närmare stan men vi ska hålla oss på plats åtminstone tills sommaren.
Jag har nyligen sagt upp mig från mitt jobb, p.g.a. stalkern, och slutar i början av mars! Det känns trist men samtidigt väldigt befriande att kunna fokusera helhjärtat på studierna. Som det ser ut så kommer jag att få plugga upp flera kurser ifrån ettan men det gör inte särskilt mycket. Jag håller tummarna på att jag kan få ett deltidsjobb på den lokala matbutiken och att jag ska kunna underhålla mig där till dess att mina kurser är avklarade, eller till dess att vi flyttar nästa gång.
I övrigt känns skolan bra. Då jag slutar jobbet så kommer jag att få stora möjligheter att gå på den veckoatliga sektionspuben, och det känns väldigt kul! Hittills har mina stadiga jobbpass varit lagda under samma kvällar, och därför har mina möjligheter att delta på pubarna varit obefintliga.
Mina klasskamrater är väldigt härliga, och mina ambitioner likaså! Jag håller verkligen tummarna för att jag kan komma in med en fot inom alg-branschen, och tiden lär utvisa vad som händer. Först och främst så vill jag såklart dock klara av studierna och kunna spara pengar inför framtiden (känner mig som en medelålders människa i familjetankar).
Vi i kollektivet har, apropå familjetankar, beslutat för att överväga tanken på att införskaffa 2 katter. Jag personligen är inte överdrivet förtjust över utsikten men 2 av de andra vill helhjärtat ha husdjuren, och för min del kan jag säkert lära mig att tycka om sällskapet. Faktum är att vi åkte till ett katthem härom dagen och jag fick se på den finaste katten jag har sett i mitt liv! Han såg ut som om han "hade fastnat i hårtorken", är väldigt mycket mindre än sina syskon och verkade ha ungefär hälften så mycket vett. Troligen så hade han en svår förlossning och tappade lite av huvudet där, eller så växer han bara långsamt, men han var verkligen den finaste kissen jag har sett (svartsmoke är typ den finaste pälsen). Inte för att man ska köpa en kissa bara för att den är gullig... men han har alla mina röster.
En tanke som har slagit mig den senaste veckan är att jag inte vill åka utomlands på semester längre. Jag trivs väldigt bra i Sverige, och tycker att alla tågresor är för dyra. Flygen är för dåliga för miljön och jag lägger hellre pengarna på en schysst övernattning på ett bra hotell en natt med god mat och schysst stämning än att resa någon annanstans och leva billigt. Stockholm har dessutom ett väldigt stort utbud av roliga grejer att göra, och det är inom SL-avstånd allting! Dessutom kan jag språket, och det känns rätt najs.
Har dessutom klarat av 2 veckors lidande som numera börjar klarna upp tack vare mina fina kombos!
Tack för ordet.
Sunday bloody Sunday
Hallå igen!
Jag har sedan en vecka tillbaka bosatt mig i en egen lägenhet (i andra hand såklart)! Den är placerad inom 5 minuters avstånd från Adrian, en kvart från jobbet och tunnelbana samt 25 minuter från skolan. Helt perfekt helt enkelt!
Imorgon har jag ett högskoleprov att se fram emot, dock inte i närheten av min nuvarande bostad utan ca 50 minuter härifrån, då, trots att jag vid anmälningen bad om att få placeras på universitetsområdet, de (högskoleprovets placeringsprogram) placerade mig i närheten av min förra bostad. Helsicke, men vad ska man göra!
Under dagen har jag städat mitt "nya" kök helt fantastiskt grundligt, det är knappt så att jag tror det själv! Det var, i ärligehetens namn, en befogad städning men det hindrar inte mig från att känna en gigantisk stolthet över mitt utförda arbete! Funderar på att ställa upp microvågsugnen i förrådet, eftersom jag ändå inte använder den, men det känns lite tungt att bära. Jag har hittills lyckats skjuta på allt förrådsuppbärande och tycker inte att det är nämnvärt besvärligt att låta det skjutas på ytterligare ett slag till.
Dock ser det ut som ett sjöslag i lägenheten just nu med alla prylar som man inte har någon aning om vad man ska göra med, men å andra sidan är det bara jag som behöver bo i det!! Det är så härligt att bo själv ett tag, även om det bara är för fyra månader framåt.
I augusti så kommer Vini hit (förhoppningsvis) och ska plugga, och planen är att vi ska försöka hitta en tvåa att dela på. Det blir ekonomiskt och härligt! Förhoppningsvis hittar vi en egen tvåa, men om inte annat så kan vi bo som inneboende ett tag innan vi hittar något annat. Jag vill jättegärna INTE bo inneboende, men å andra sidan har nöden ingen lag. Som dagsläget ser ut så finns det nästan inga lägenheter att få tag på i Stockholm, utan det är inneboende som gäller till dess att man får tur... så som jag hade med den här lägenheten!
I övrigt så knallar livet på så som det gör. Förhoppningvis så får jag ett C på min senaste tenta, och behöver därmed inte behöver sätta A på de nästa två tentorna. Eller ja, förhoppningsvis så kommer jag in på min civilingejörsutbildning oavsett hur det går! Om jag kommer in så ska jag börja plugga portugisiska med Vini, och det kommer att gå awesome!
Om jag inte kommer in så ska jag plugga franska på komvux och göra högskoleprovet, och förhoppningvis får tillräckligt med poäng för att komma in nästa år!
JAG ÄR SÅ JÄKLA NÖJD JUST NU, OCH ALLT VERKAR LÖSA SIG!
Tack för ordet.
Det är skillnad på att vara välbesökt och välbesökt
Hej hej bloggen.
"Du, jag har hört att din mamma är rätt välbesökt"
"Haaaa haaaa haaaa, jättekul..."
"Du, jag har hört att din pappa är rätt välbesökt."
"Well you know it girl!"
"Jag gick hem med en kille igår..."
"Va??? Hade ni skydd? Har du testat dig? Tar du piller?"
"Jag gick hem med en tjej igår..."
"WOW, mannen grattis! Var hon bra eller? Du är kung!
Nu menar jag såklart inte att det är såhär hela tiden överallt, men under mina år så är det den här inställningen jag har stött på. Som tjej måste du tänka på konsekvenserna av vad du har gjort, och som kille är det bara coolt att du har fått ligg.
Men alla vet ju att tjejer inte gillar att ha sex, och att killar gör det, och att det är därför det är svårt att få tjejer i säng. Att du, som man, fick gå hem med en kvinna är en bragd som saknar motstycke. Grattis!
Det är som att det ibland råkar vara så att du får "tur" och att du får ta med dig en tjej, din lyckodag.
... Varför kommer du inte hem med en tjej varje kväll?
Det är för att tjejen blir kallad hora, blir utstött och får ta hand om det ev. barnet själv.
Eller ja, genom historiens gång.
Om hela den här grejen med att det är dåligt för en tjej att ligga runt försvinner så garanterar jag att alla kommer att komma hem med fler tjejer.
Kan vi inte alla, gemensamt och oavsett kön, besluta oss för att; från och med idag så tycker jag att det är härligt att se en frisläppt kvinna. Inte för att; om hon är horig så är det lättare för andra att få henne i säng; utan för att det är gött för henne.
Härligt att hon får ligga varje kväll och ha det skönt, för sin egen skull.
Precis samma sak som att det är härligt att han får ligga varje kväll och ha det skönt, för sin egen skull.
PRECIS SAMMA SAK.
Kan vi inte börja säga
"Fick du ligg igår tjejen? You lucky bastard!"
Det är coolt.
"Fick du ligg igår? WOW!"
Det är gött.
"Fick du ligg? Jag är sjukt avis!"
Jag är dessutom av den inställningen att; det är okej för en man att kalla mig hora om jag får kalla honom manshora. Och manshora är precis samma sak
PRECIS
SAMMA
SAK
som en hora.
Han råkar bara vara man.
Tack för ordet.
John Mayer - I don't trust myself (with loving you)
Stockholmsyndromet.
Det är vad hon sa när jag berättade om vad som hände.
Ett vitt år på folkhögskolan, men efter en vecka i stockholm smetades den ut, blandades med bakgrunden och bildade någonting nytt. Ingen kunde säga exakt vad som skapades i processen, vilka band som bands mellan vilka skalor och färgskalor, men någonting hände bland tegeltrappor och tunnelbanor.
... Nu när mitt liv återigen drar sig tillbaka mot ursprunget är förvandlingen obekväm.
Inte obekväm som träningsvärk eller efter ett fall i slalombacken, utan som ett magsår. Ett molande i buken som man inte kan ta på, inte kyla av och inte lindra. Ett magsår, eller en cysta.
För att lindra trycket måste du komma ner under ytan.
Samtidigt som du håller huvudet ovanför.
Med tiden kommer allt att bli som vanligt igen. Vitt.
"Ända faller regnet, som det gjort i tusen år" som Lisa Nilsson sjöng.
Tack för ordet.
THIS IS HOW TO BE A HEARTBREAKER - Marina and the Diamonds
Hejsan!
Kul med lite omväxling i könsrollerna.
Jag tycker verkligen inte att det ska finnas könsroller över huvud taget. Människor ska få vara så som människor vill vara (inte nödvändigvis att alla ska få göra precis som de vill med allt och alla, men att det ska finnas plats att vara gay, bi, transexuell eller vad man nu trivs med) och alla föreställningar och idealdamer i reklamer musikvideos, filmer m.m. (t.ex olika tolkningar av halloween-kostymer här) får mig allt som oftast att må dåligt inombords, och detta är ett litet, oseriöst sätt att balansera upp det.
Tack för ordet.
Au Privave - Carolyn Graye feat. Jessical Williams
Hallå, hallå i blåbärsskogen!
Klockan är i skrivandes stund 23:58 och om ca 6 h ska jag kliva upp ur sängen och bege mig mot Tullinge Station, där jag kommer att få köpa en efterlängtad "Lösningar och Ledtrådar" till Heurekas Fysik A-bok. Herre vad jag har letat efter den! Förlaget har gett ut en nyutgåva som kallas 1 istället för A, vilket gör att den gamla versionen hastigt försvinner från världens yta. Jag hittade 41 annonser på blocket när jag sökte. Mer än hälften visade sig beröra bok B, inte A, och en tredjedel utav de övriga kostade lika mycket begagnad som ny (vilket jag, av principskäl, vägrar köpa). De kvarvarande 2/3 mailade jag och har nu fått svar ifrån 3 stycken, yippie!
Två klasskamrater ska få köpa dem av mig för inköpspris, så då är vi iallafall 3 till som kommer att klara fysikkursen.
Ma C-kursen känns överkomlig och Kemi A känns också greppbar. Däremot ligger jag efter, så jag kommer att spendera de närmsta två-tre dagarna med att ta igen. Mina klasskamrater har redan börjat pika mig för att jag inte är i skolan så jag är inte supersugen på att vara hemma tre dagarn den här veckan men jag kommer verkligen inte att hinna ikapp om jag inte sitter och streck-kör.
Jag har inte hittat min studietakt än. I början pluggade jag mycket efter skolan och sent om kvällarna, men att åka hemifrån klockan 07.00 och inte komma hem förrän efter 20.00 fungerar inte. Jag hinner inte äta och ha down-time innan kl 23.00, och 7 timmars sömn är inte tillräckligt för undertecknad... Jag känner mig lite fånig över att jag är så noga med sömn, men samtigt så känner jag mig lite fånig över att jag känner mig fånig över det. Paradox!
Har haft en sjukt fin helg med sittning, pub, kort jam, födelsedagsfirande (inte min egen) och asfint sällskap.
Idag var Tweener över och tog en sushi och en promenad runt Stockholm! Det var asgött, vi har inte setts sedan mitten på sommaren och nu kanske han ska få jobb här! Det vore jätteroligt!
Jag känner mig så bortskämd med bra människor, nästan surrealistiskt bortskämd!
I övrigt är skolan köttigt, människorna awesome och min fritid nästintill obefintlig.
Tack för ordet!
A Thousand Years - Christina Perri
Vi växer alla upp, i olika hastigheter, i olika sällskap.
Jag har för den mesta tiden spenderat väldigt mycket av mitt liv i sällskap av folk som har upplevt att skolan har varit mycket tuffare än vad jag upplevde den. Inte att de på något vis har varit dumma eller korkade (de har verkligen varit väldigt smarta) men de har behövt jobba hårt för att komma ihåg och koppla ihop vissa saker.
Jag har precis börjat på KTH och trivs verkligen jättebra.
Det som slår mig som annorlunda är att alla här är riktigt duktiga på att gå i skolan, att förstå och att jobba på det här sorts sättet. Inte för att detta är karaktärdrag som per automatik gör folk till bättre människor, absolut inte, men... Det är bara en rätt stor skillnad för mig personligen att gå ifrån att inte ens behöva ansträna mig för att "keep up" till att, över en helg, bli 2-3 sidor efter i mattehäftet. Det är ganska spännande, om jag ska vara ärlig.
Spännande på ett utmanande sätt.
Min äldre syster tog sig igenom Ironmanbanan nu i veckan. Jag kan tänka mig att det är samma sorts spänning som driver henne (sagt utan att mena på att det faktiskt vore fallet, hon kan mycket väl ha en mycket bättre anledning), att hittills spelar ingen roll vad du gjorde med ditt liv. Det är Nu du ska testa hur långt du kan gå, hur mycket du kan lära dig, hur långt du kan sträcka dig.
Jag skulle tro att jag inte ens skulle sträcka mig upp till bordskanten om det inte vore så att vi var ett flertal ur min klass som samlas och pluggar tillsammans till kl 17 varje dag (+- ett par timmar). Personligen satsar jag numera på att vara i skolan till minst kl 17.00, och tror att så länge jag har lektioner på förmiddagen så är det inget problem för mig att ta mig till skolan och stanna där. Det är den inställningen jag försöker ha iallafall.
Jag bor numera i trea med två flickor i min ålder och en katt ungefär hälften så gammal som jag är. Jag gillar egentligen inte katter men hon har lyckats övertyga mig om att hon förtjänar en plats i mitt knä lite då och då. En komprokissemiss tror jag att det kallas.
Tro det eller ej men nu är det dags för mig att lägga mig.
Tack för ordet.
Prejudice - Tim Minchin
Underhållning för hjärta och själ
Tack för ordet.
Tack för ordet.
500 miles - The Proclaimers
Idag har jag sett jättemycket film!
Imorse såg jag andra halvan av Sucker Punch, en film som, likt twilight, är värd att se om man läser mellan raderna och ser det som en saga. Sjukt "gött" att symbolisera en kvinnas påtvingade prostution med ett surrealt krig. Med det sagt menar jag inte att det på nägot sätt är bra skådespel eller fantastiska dialoger, utan bara att det är skönt att se en film som är dålig men som på något vis ändå har ett budskap.
Sen såg jag Fantastic Mr. Fox, en fantastiskt fin barnfilm baserad på Roald Dahls berättelse. Kul sätt att portättera karaktärerna, filma och jag älskar verkligen George Clooney som Mr Foxs röst.
Nu senast såg jag Burke & Hare, en film jag verkligen inte skulle kunna rekommendera, egentligen. Den hade absolut sina stunder men den hade liksom inte en ordentlig röd tråd på något vis... klart underhållande men inte rolig som i att skratta, utan mer som "Say whaat?". Om något så var det den röda tråden kanske.
Anyway, jag bor numera med en tjej i ett dubbelrum på ett annan internat än det jag gjorde tidigare i år och förra året. Det känns rätt gött, det är lite tystare här och min rumskamrat går, liksom jag, och lägger sig innan midnatt (som oftast). Det är rätt packat i vårt rum, men vi får plats och myser, och eftersom jag inte bara tjänade en go rumskamrat utan också 2000 kronor så känns det rätt nice.
Ah, jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga. Dagarna går och ensemblen repar på till alla konserter. Det är inte lika hektiskt som det har varit de senaste veckorna och det känns JÄTTESKÖNT. Nu kan jag fokusera helt på min egen öving och min utveckling på bas-spelandet. Den senaste månaden har jag varit borta varje helg, så jag har varken fått tid till att göra något för mig själv, se på film eller liknande, eller reflektera över alla konserter som varit förestående.
Min farmor kommer och bor här nästa helg! Det känns väldigt roligt, både för att jag ska få träffa henne och för att hon ska få komma bort ifrån sin, tyvärr numera, tomma lägenhet...
Till hösten är det KTH som gäller, äntligen har jag bestämt mig! Om jag inte kommer in på Birkagården dvs, men vi får se, troligen inte (jag får besked innan den 4e i så fall). I vilket fall så blir det inte till att jobba annat än om jag inte kommer in på någon utav skolorna... vilket jag håller tummarna på inte händer. I "värsta" fall kanske jag kan få jobb på ett Ica i närheten, men så vitt jag har förstått så är det tveksamt... men jag ska ändå ringa imorgon och prata litet med en kvinna om det.
Nej, det var allt för den här gången.
Allt gott, gott folk!
Tack för ordet.
Imorse såg jag andra halvan av Sucker Punch, en film som, likt twilight, är värd att se om man läser mellan raderna och ser det som en saga. Sjukt "gött" att symbolisera en kvinnas påtvingade prostution med ett surrealt krig. Med det sagt menar jag inte att det på nägot sätt är bra skådespel eller fantastiska dialoger, utan bara att det är skönt att se en film som är dålig men som på något vis ändå har ett budskap.
Sen såg jag Fantastic Mr. Fox, en fantastiskt fin barnfilm baserad på Roald Dahls berättelse. Kul sätt att portättera karaktärerna, filma och jag älskar verkligen George Clooney som Mr Foxs röst.
Nu senast såg jag Burke & Hare, en film jag verkligen inte skulle kunna rekommendera, egentligen. Den hade absolut sina stunder men den hade liksom inte en ordentlig röd tråd på något vis... klart underhållande men inte rolig som i att skratta, utan mer som "Say whaat?". Om något så var det den röda tråden kanske.
Anyway, jag bor numera med en tjej i ett dubbelrum på ett annan internat än det jag gjorde tidigare i år och förra året. Det känns rätt gött, det är lite tystare här och min rumskamrat går, liksom jag, och lägger sig innan midnatt (som oftast). Det är rätt packat i vårt rum, men vi får plats och myser, och eftersom jag inte bara tjänade en go rumskamrat utan också 2000 kronor så känns det rätt nice.
Ah, jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga. Dagarna går och ensemblen repar på till alla konserter. Det är inte lika hektiskt som det har varit de senaste veckorna och det känns JÄTTESKÖNT. Nu kan jag fokusera helt på min egen öving och min utveckling på bas-spelandet. Den senaste månaden har jag varit borta varje helg, så jag har varken fått tid till att göra något för mig själv, se på film eller liknande, eller reflektera över alla konserter som varit förestående.
Min farmor kommer och bor här nästa helg! Det känns väldigt roligt, både för att jag ska få träffa henne och för att hon ska få komma bort ifrån sin, tyvärr numera, tomma lägenhet...
Till hösten är det KTH som gäller, äntligen har jag bestämt mig! Om jag inte kommer in på Birkagården dvs, men vi får se, troligen inte (jag får besked innan den 4e i så fall). I vilket fall så blir det inte till att jobba annat än om jag inte kommer in på någon utav skolorna... vilket jag håller tummarna på inte händer. I "värsta" fall kanske jag kan få jobb på ett Ica i närheten, men så vitt jag har förstått så är det tveksamt... men jag ska ändå ringa imorgon och prata litet med en kvinna om det.
Nej, det var allt för den här gången.
Allt gott, gott folk!
Tack för ordet.
trololololo
Har vunnit en t-shirt och en av Anna Ternheims CD-skivor på julklappsspelet idag. Det var fint!
I övrigt så har julen, så som den verkar bli varje år, dramatisk. Jag går inte in på detaljer men det har varit många kullar även denna jul!
Vi åt ett kinesiskt julbord på Dragon Gate (det var dock inte vegetariskt så att jag och mitt vegetariska sällskap fick äta buffé, men allmän köttätande åsikt var att det var mycket gott) och handlade i giftshopen samt fick lite Kina-återblickar.
Under den tid som spenderades hos min ömma fader så åt vi mest bara ett julbord (innehållandes två vegetariska rätter, nämligen stekt potatis och köpt rödbetssallad... men jag fick skylla mig själv, jag tänkte inte på att laga någonting eget), såg på QI och spelade Monopol. Händelselös och skön. -Ish.
Nyår kommer att firas i Sundsvall, med sällskap av min bror och en kamrat till honom, i en badtunna. Spännande! Får se om det kommer att få plats någon mer bredvid mig och mina folkiskilon... De är rätt obefintliga, men man kan alltid låtsas att det finns några!
Hoppas allt är gött.
Tack för ordet.
I övrigt så har julen, så som den verkar bli varje år, dramatisk. Jag går inte in på detaljer men det har varit många kullar även denna jul!
Vi åt ett kinesiskt julbord på Dragon Gate (det var dock inte vegetariskt så att jag och mitt vegetariska sällskap fick äta buffé, men allmän köttätande åsikt var att det var mycket gott) och handlade i giftshopen samt fick lite Kina-återblickar.
Under den tid som spenderades hos min ömma fader så åt vi mest bara ett julbord (innehållandes två vegetariska rätter, nämligen stekt potatis och köpt rödbetssallad... men jag fick skylla mig själv, jag tänkte inte på att laga någonting eget), såg på QI och spelade Monopol. Händelselös och skön. -Ish.
Nyår kommer att firas i Sundsvall, med sällskap av min bror och en kamrat till honom, i en badtunna. Spännande! Får se om det kommer att få plats någon mer bredvid mig och mina folkiskilon... De är rätt obefintliga, men man kan alltid låtsas att det finns några!
Hoppas allt är gött.
Tack för ordet.
