Whats the point of doing anything - Johnossi
Jag har länge funderat över mina gångna förhållanden. 5 av dessa har hittills slutat med att min partner behövt ta tag i sin egen mentala hälsa (något jag uppmuntrar alla att göra) och det inte har funnits någon plats i deras liv att ha en relation på (uppmuntras med motsatt entusiasm). Eller så är jag bara en värdelös partner som på något magiskt vis drivit mina partners till galenskapens gräns, även om det inte känns riktigt troligt.
Har jag lärt mig något? Ja, att avsluta förhållanden snabbare, men har jag lärt mig om vad jag letar efter hos ev. partners? Nej. Jag har alltid varit en ärlig person, säger vad jag tänker, vilket ibland har åstakommit en del "silent treatments", men jag har alltid uppskattat min egen förmåga att ta upp ämnen som annars gärna blir en sällsynt stor elefant i ett väldigt litet rum. Jag har aldrig haft problem med svartsjuka av sexuell natur, även om jag blir svartsjuk på kompiskretsar om min partner hänger med sina vänner och till synes inte prioriterar egentid med mig, men har den senaste tiden varit väldigt ärlig med det också. Jag har inget problem att ge egentid eller att ha vita perioder, men jag behöver bli inkluderad i personens liv och bli visad den hänsyn vilket är god kommunikation... Det får mig dock att känna mig så dum när jag blir, med andra ord, övergiven efter att ha litat på min respektives ord att inte göra just det.
I och med min transetion utgör fenomenet förhållande en något mer komplicerad konstellation än för vanliga heterocispersoner. Eller, kanske det gör det enklare eftersom personer som är insatta i HBTQ-frågor är öppna för många andra saker, så som queera förhållanden som står på pelare av gemensamma beslut snarare än normativa stereotyper. Jag vet inte, eftersom jag hittills endast har gått in i en relation med cismonogama personer. Det har aldrigt lockat mig att ha ett förhållande med en person som inte är med mig för att jag är jag utan snarare mitt utseende, och att ha ett ickenormativt utseende gör kanske att man sollar bort många med just det intresset.
Men oavsett hur mina framtida förhållanden ser ut så måste jag åter-inse att förhållanden är något trevligt att ha, att människor går att lite på och att jag inte initierar en nedåtgående spiral i varje potentiell partners mentala hälsa. Inte för att jag är peppad på att initiera något nytt föehållande särskilt snart, det brukar alltid gå ungefär ett år från slutet till en ny början, men jag vill verkligen aldrig känna såhär igen. Därtill inte samtidigt som jag brottas med alla andra praktiska variabler i livet, så som boende, ekonomi, energigivande kompetensutveckling och hälsa.
Just nu gör jag så som jag alltid gör efter att ha avslutat en relation, oavsett romantisk och/eller sexuell status; radera alla fotografiska bevis och ersätt varje nyck att ta kontakt med att kontakta någon annan. Då får man en energizer, istället för att ge personen i fråga ytterligare en chans att göra en besviken, and that's how it is.
# livsguru
Kommentarer
Trackback