Brian Adams - I'll always be right there
Vilket är skumt med tanke på i vilken situation jag sitter i för ögonblicket.
Mörker, ensam med musiken som enda sällskap.
Jag ska nog borsta tänderna, spela bas och sedan gå och lägga mig.
Det blir ett heldagsrep med MG band imorgon med start kl 09.00, avslutstid okänd.
Mitt studie-meritvärde har ökat från förra årets 19,41 till mellan 19,91 - 20,91, och jag vet verkligen inte hur det fungerar. Hur jag lyckades öka mitt MV mellan 0,5 - 1,5 poäng är för mig en gåta... inte för att jag klagar, numera kan jag utan problem komma in på läkarlinjen, om jag skulle vilja.
Jag ser fram emot nästa termin, mycket matte, plus att jag har arbete på biblioteket och vikariat i receptionen. Det enda jag ska lyckas komma igenom är sommaren, ev. försöka behålla jobbet som telefonterrorist.
Det bästa var att idag så skällde dom på mig, vilket resulterade i att jag sålde zeroo.
Sen var det en tjej som var snäll, och sålde jag tre på en kvart.
Sista kvarten, kan tilläggas.
Jag vill fortfarande bo i Italien, men jag ska nog plugga färdigt till musiker och mattelärare först. Så har man lite i bagaget, både pedagogiskt och kan ev få anställning som lärare kanske? Att bo i Italien vore rena HEAVEN, det är så sjukt jäkla fint.
Annars... hmm... jag vet inte.
Det var någon slags jobb-get-together hos en utav mina jobbkompisar (såklart) vilket var fantastiskt roligt!
Och så har jag varit på studentfest, och studentmottagning.
Och JoMo har varit över några sekunder också.
Tack för ordet.
Lies - Glen Hansard
På något vis så känns det fruktansvärt träffande. Lite som att mycket i världen är falskt, en falsk fasad framför någonting som inte riktigt bryr sig så mycket som det ger intryck av.
Jag kan inte låta bli att tycka att allting bara är... genomskinligt.
Med detta inte sagt att allt och alla är falska, inte heller menat mot någon särskild eller ens i allmänhet.
Det är mest bara en notering om att jag fortfarande inte har gått tillbaka till verkligheten.
Kanske för att jag inte har någon verkligehet att gå tillbaka till.
Vad är en verklighet?
Man kan inte lita på verkligheten, den är inte alltid som man tror.
Verkligheten är... en flod.
För länge sedan var det en grek (har jag för mig) som sa att man aldrig såg samma flod två gånger. För varje nano-sekund rinner det än mer vatten "under broarna" och nytt vatten tar plats där det gamla brukade finnas.
Ständigt i rörelse, i ständig förändring.
Man kan inte lita på en flod, den är inte alltid som man tror.
Så djup, så stark, så ren, så varm.
Har du inte koll så drunknar du.
Drunknar i verkligheten...
Fan, ibland känns det som att man skulle må bättre efter att ha kommit igenom en större del av 12l*smetoden. För denna skull tänker jag inte bli en mer slösaktig kvinna, för tid är viktigare, men... Nätter som dessa... så länge man håller tankarna borta så går det ju bra, men... När det är för sent så... Då känns helt enkelt den metoden som det bästa som finns. Att inte behöva bry sig, ingeting spelar någon roll för det finns inga krav.
Käften Fantomen.
Tack för ordet.
silence
Nej, det kändes inte äkta.
Att påpeka att jag gör allting fel, fel, fel
och sedan berömma mina framgångar
utan att säga något om mina förbättrade (tydligen) prestationer...
Jag vet inte vad jag gjorde för skillnad
och siffran var densamma som innan.
Det enda som var annorlunda
var att jag kände mig ungefär lika värdefull som någonting som bor under en sten,
som borde packa väskan i förväg,
och att ni tog åt er en del av äran för det jag faktiskt fick iväg.
Nej.
Ni känns inte äkta.
Hej då.
Tack för ordet.
Rick van der Linden
Jag klarar inte av detta.
Tack för ordet.
Swing life away - Rise against
Det finns egentligen inte så mycket att tillägga till det, utom möjligtvis att jag vill flytta dit så snart som möjligt.
Jag har fått jobb på ett telefonförsäljarföretag, och tycker att det är sjukt läskigt. Ska kolla upp om det finns jobb på ett marknadundersökningsföretag istället, men vill verkligen stanna och få ihop lite cash!
Måste fortsätta kolla upp arbetsmarknaden.
Måste även plugga SJUKT mycket matte! Är superefter och är faktiskt rätt panikslagen.
Spelningen på cafét gick sådär.
Jag var panikslagen hela dagen, och fick spela piano på ett CASIO... Jag ska inte klaga, men... ja... jag håller tyst om det! Jag hann iallafall inte öva så mycket på det innan spelningen började så hade ingen ordentlig koll på hur tangenterna satt och hade ingen pedal.... men... AJA, man kan inte få allt! Nu vet jag iallafall att jag måste skaffa mig en pedal, MINST.
Tack studieförbundet BILDA som hjälpte mig med PA:t i sista sekunden!
Övrigt från detta... um... Idag var morfar, mor, bossen och syster över på grillning hos min far! Det var schysst!
Och appropå mat så hade jag ett otrevligt möte med en våg för några dagar sen... Jag har inte blivit tjock, det kan jag verkligen inte påstå, men det känns lite obekvämt att veta att det mesta av min nuvarande vikt nog inte är muskler längre, någonting som jag har bestämt mig för att ändra.
Jag behåller gärna vikten, men jag ska försöka omvandla lite grann till muskler istället. Har börjat använda min stegräknare igen, och kliver upp tidigt om morgonen för att hinna med en promenad innan dagens schema påbörjas. Längtar till träningen börjar igen, det ska blir så skönt!
Jag älskar att träna kampsport <3
Aja, nu är jag så trött att ögonlocken faller ner över mig.
God natt!
Tack för ordet.
San fransisco - Scott McKenzie
Nu sitter jag här igen.
Har mest pluggat matte, så pass mycket som jag har hunnit med.
Idag lyckades jag racea igenom 10 kapitel på 6 timmar, en bedrift jag känner är rätt så okej!
På valborg hängde jag på "klassfest" hos Joker, eftersom Miss Juice och Herr Joker hade bestämt sig för att ha ett gemensamt födelsedagsparty just då. Detta var såklart helNAJS, och superhärligt att se och träffa alla igen!
(OCH JA, jag tänker även här nämna att jag är ganska så arg på den MYGGA som snodde resten av min rom, himla skithög!)
Jag hade dagen till ära bakat en fantastiskt tjusig kladdkaka- och ananastårta till födelsedags"barnen", med viss hjälp från mamma, och är fortfarande fruktansvärt stolt över den! Supersnygg, och trots att ananasen inte visade sig gå heeeeelt med kladdkakan så blev det fullständigt ätbar, enligt mig själv iallafall.
I lördags var jag på OS i storstan, vilket inte riktigt slutade som jag hade tänkt mig.
Hade ont i magen sedan födelsedagsfirandet (ibland tänker jag att det var bra att dom snodde romen ändå... men det berättigar det inte! >.<) men kände att jag ska väl gå ändå, jag har ju lovat!
... halv tolv kände jag ändå att jag inte fixade vara party längre, och började få huvudvärk av musiken, så bestämde mig att gå till busshållplatsen till nästa buss.
Vilken visade sig gå typ en halvtimme senare... Jag kände inte för att gå tillbaka till OS i allt ljud och med magont så jag tog en promenad runt stan istället. Det har nog aldrig varit så skönt med luft någon gång!
Bussen gick, och jag kom hem.
Annars...?
JAG HAR SPELNING DEN 18 MAJ PÅ STUDENTCAFÉT!
Komkomkompisar!
Och på lördag åker jag till Rom, Italien!
Väldigt förväntansfull och riktiiigt taggad!
Tack för ordet.
Älskad från första stund - Peter LeMarc
var du älskad från första stund.
Jag önskar att jag kunde skriva så vackra texter.
I jämförelse så är jag närmast som en motorsåg på en trästock, mot en penna mot ett papper...
Förresten så mår jag mycket bättre nu! Fortfarande lite skakad, men inte lika illamående.
Tack för ordet.
Nine in the afternoon - Panic! at the disco
Cause you make me feel
What's the point of looking back when nothings real?
Tack för ordet.
Nejra - Echoes
Jag vaknade av en mardröm imorse.
Inte en sån där mardröm som är läskig; man vaknar med dubbel puls och tänker "Vilken tur att det bara var en dröm!"... Nej, ingen sån.
I min dröm så berättade * för mig hur fruktansvärt dum i huvudet jag var. När jag bönade och bad * att berätta vad det var för något som jag gjorde fel så skrattade * åt mig, som om jag var den mest korkade i hela världen när jag trodde att * skulle understå sig att berätta någonting för Mig. Mig, Jag, som är den värsta människan i världen, vad tjänar * på att berätta något för mig när jag ändå inte kommer att lyssna.
"Men snälla, snälla, snälla... Jag ber dig, berätta bara vad jag gjorde! Jag lovar, jag kommer att lyssna!"
* skrattade bara åt mig, och de som stod kring * också.
"Du kommer hamna i helvetet, och jag kommer att stå ovanför dig och skratta åt dig. Du förtjänar det!"
Jag vaknade med känslan att jag var ungefär lika värdelös som en ticka.
Lika snäll och vänlig som en kaktus.
Lika omtänksam som en parasit.
Lika slämmig som en mask.
Det tog halva eftermiddagen att ta mig ur den känslosamma apati som jag hade hamnat i.
Det var meningen att jag skulle gått med jobbansökningar, men... jag kunde inte förmå mig att förflytta mig från köksbordet på två timmar.
Jag satt där och försökte övertyga mig själv om att jag inte var fullständigt värdelös. Att det finns saker jag gör som betyder någonting, för någon eller någonting. Att jag har kompisar som bryr sig om mig, och att de bryr sig om en pga av att jag är värdefull.
Jag mår bättre nu.
Men skulle någon rent spontant vilja skicka iväg ett sms och skriva alt. ringa och säga: Du är värdefull! så skulle jag inte bli ledsen, utan snarare tvärtom. Då skulle jag säga; Tack! från djupet av mitt hjärta.
Och jag skulle uppskatta om * kunde hålla sig borde från mina drömmar. Tack.
It only makes them worse.
Tack för ordet.
Barry Louis Polisar - All I want is you
Interessting fact of the day!
Nejmen, idag har jag lyckats med den stora bedriften att skriva ut 7 olika papper á 15 stycken vardera till mina jobbansökningar. Det enda som fattas nu är min pappas sista påpekningar ang. mitt senaste utkast till Pers.Brev, sen är jag i princip på väg ut för att kolla upp stans arbetsmarknad!
Det ar varit en rätt bra dag ändå, trots att jag inte har hunnit med allting som jag ville göra.
Egentligen skulle jag ha "gjort stan" redan idag, men kände mig krasslig imorse och ville inte att mitt första intryck skulle vara att jag är någon som kommer att ta sjukledigt hela tiden.
Imorgon ska jag ha gjort det iallafall, och hoppas på att något utav femton ställen vill ha mig till mer än sommarjobbare. Det gör man väl iofs alltid, jag vill att ALLA ska ringa och säga att dom vill träffa mig!
Jag är sugen på att börja jobba nu!
Skulle egentligen ha räknat klart ett matte kapitel idag, men pappsen försvann på kvällningen och kom hem alldeles för att kunna hjälpa mig. Men jag tror att jag kanske har fått kläm på det iallafall, men kom på det för tjugo minuter sedan och ska se om jag fortfarande fattar det imorgon när jag vaknar.
Nu känner jag dock att sängen kallar på mig ännu en gång (jag veeet fred, men jag är lite hälsomanisk nu när jag är sjuk!) och jag ska nog förflytta mig inom kort. Jag önskar eder alla en helt FANTASTISK fortsatt natt och hoppas att ni alla vaknar superlyckliga!
Tack för ordet.
just a thought!
and I wish I was gay.
Tack för ordet.
Ironi är fantastiskt!
Jag älskar bittra engelsmän.
Jag älskar Twilightfilmerna också!
Tack för ordet.
I hate this place - http://open.spotify.com/track/0VKnUgAmI6aQqCnV9l1sfQ
Efteråt, när man har slängt undan allt skräp som ligger omkring och stressar ens vardag, så känns det ändå sjukt najs. Lite som att ett nytt liv börjar, och fortsättningsvis kommer allting alltid vara rent och städat. Det är inte så ofta som det faktiskt blir så att du plötsligt slutar upp med att skräpa ner och att skaffa en massa värdelösa skitgrejer, men just den här lilla stunden då allting känns som en ny vit sida, där vad som helst kan skrivas... Det är ovärdeligt!
Klockan är två, och jag känner mig renad in på bara själen.
Förhoppningsvis så räcker känslan över natten, och resten av livet!
Nu ska jag se på New Moon till dess att jag somnar.
Tack för ordet.
The Smiths - How soon is now?
Den fick mig dock att inse att jag borde börja gymma igen.
Okej, jag har aldrig gymmat (och kommer nog inte göra det inom en snar framtid) men om inte annat så börja röra på mig iallafall. Tae Kwan Don börjar först nu på lördag och jag har seriöst rört på mig alldeles för lite den senaste tiden. Detta inte för att jag inte har orkat, utan för att det har varit för mycket snö och jag inte har haft pengar till ett gymkort (okej, jag skulle nog kunna gymma på vintrarna, på springbanden!<3). Visst, jag erkänner att jag inte anser att jag är t j o c k men jag tycker nog att jag vill få tillbaka lite av mina muskler. Mmmm, jag gillade mina muskler, och saknar dom...
Jag tror inte att jag kommer att kunna slingra mig undan Mr B och hans joggingturer i omgärden, vilket säkert DÖDAR mig i vanlig ordning. De backar vi brukar jogga i är seriöst det jobbigaste (med stort JOBBIGASTE) jag har varit med om, ingen utav dem verkar gå neråt! Alla backar, och jag menar ALLA, går lodrätt rätt upp! Well... in my mind... Det är extremt jobbigt iallafall!
Samtidigt så kan jag inte låta bli att se fram emot att bli alldeles superstel i hela kroppen och önska-att-jag-aldrig-blivit-född-öm! AH! Jag älskar träningsvärk, endast till en viss utsträckning såklart, men i några dagar så är det underbart. Jag skulle vilja dra på mig ett par dojjor och springa... Men tyvärr så är det, som sagt, alldeles för blött för mig än, dock väntar jag entusiastiskt på att våren ska dra hitåt!
Nu ska jag dricka sju liter vatten, lägga in Unseen Academicals på mobilen, spela lite på guran och sedan lägga mig (lyssnandes till Unseen Academicals).
Morgondagens To-do-list:
MATTE!
Posta brevet.
Skriva på Pers.Brevet.
Åka till mor och skanna in intyg(?), samt skriva ut.
Spela bas.
Tack för ordet.
Home - Edward Sharp and the Magnetic Zeroes
Home
Let me go home
Home is when ever I'm with you
Tack för ordet.
Chemo - Regina Spektor
Varje gång jag gör fel.
Överallt. Så snart jag vet att jag har sagt någonting fel, gjort någonting fel, gett fel intryck känner jag det. Jag känner att jag måste bättra mig, och vet att jag borde göra det.
Men hur?
Hur låter man bli att göra fel? Hur lär man sig att göra rätt?
Jag såg på film inatt, två män var på gränsen till att dö. De pratade om vad som gjorde dem glada, om allt de älskade och allt de önskade att de skulle få se igen.
Vad skulle jag tänka på om detta var min sista stund?
Det finns ingenting jag litar på längre. Jag vet att vissa saker finns. Som en matematisk formel att luta sig tillbaka mot, men som jag inte förstår.
Alla säger saker och gör tvärt emot.
Och jag gör aldrig rätt.
Vem kan... förbarma sig över min existens när jag alltid kommer att göra fel?
Visst kommer jag att göra rätt ibland, men jag kommer alltid att göra fel därimellan (eller tvärtom, att jag gör rätt mellan felen, men sak samma). Varenda människa i världen är männsklig, ingen är perfekt.
Men vem vill "ha" (gud vad fånigt det låter, men jag kan inte hitta på något bättre i detta sömndruckna tillstånd) någon som inte är perfekt?
Vem kommer på min begravning med inställningen att jag var oersättlig?
Jag kan inte tänka på en enda som har visat för mig att jag är oersättlig, att jag är prioriterad över någonting annat, vad som helst.
Jag vet att det finns människor som gör det, prioriterar mig, men jag ser det inte.
Inte ibland.
Inte inatt.
Och det här är väl skälet till att alla mina inlägg har varit värdelösa de senaste månaderna.
För att allt som jag haft att skriva är värdelöst.
Och ja, för er snabbtänkta där ute så kommer detta nog att raderas när jag väl har läst igenom det imorgonbitti, då jag inte längre... whatever.
Tack för ordet (oavsett).
Erik Linder
Jag gillade verkligen hans låt i melodifestivalen, med texten från allas våran svenska hjälte Kenneth Gärdestad! "Hur kan jag tro på kärlek?"
Annars så är hans version på "Jag hatar att jag älskar dig" (orginal från Håkan Hellström har jag för mig) riktigt mysig. Väldigt liksom... soft, den utmanar inte riktigt någonting, men den är värt sin plats i min spotifylista!
Tack för ordet.
Breakfast with Scot
Jag tycker att den är fantastisk.
Den avdramatiserar homosexuallitet på ett sånt humoristiskt sätt.
Ett karl-par, varav den ena jobbar inom sport och verkligen inte vill att omvärlden ska få reda på hans alternativa läggning, blir tvingade att ta hand om en tolv-årig pojke.
En tolv-årig pojke som skulle kunna agera själva personifieringen av en bög.
Det är så härligt att se en homosexuell karaktär som är "straight", kontrasten mot det kommersiella. En gay man som beteer sig precis som en hetro man skulle göra, inget konstigt med det. Inga heta kyssar, inga spontana handhållningar, inga överdrivet känslofyllda kramar eller diskussioner med en kvinnas tigande-men-talade tystnad, inget som stereotypen framställer. Och det som skulle kunna vara gayt ligger fortfarande i gränslandet, för det skulle kunna vara en hetro också.
Jag vet inte om det jag har skrivit makes any kind of sense (och ja, jag använder gärna engelska uttryck när jag är alldeles på väg att somna) men jag tycker helt enkelt om filmer som inte går på steroeotypen.
Det blir så fruktansvärt förutsägbara och t r å k i g a . Dock, detta är förstås en egen åsikt.
Jag ska erkänna att jag nog hellre ser på bög-filmer än lebb-filmer, till större delen för att; enligt min uppfattning så är majorieten av lebb-filmerna porrfilmer, en genre som jag tyvärr inte har lärt mig att uppskatta, samt troligen inte kommer att göra någonsin. Dock erkänner jag att Dålig Uppfostran var lite av det mer ogenerade lagret i min book of records, och Another Gay Movie var inte ens värd att se slut på.
Jag har sett Fucking Åmål på lebb-sidan, och den gillade jag, men Mulholland Drive var riiiktigt sjuk (på ett skumt inte hett sätt).
Måste också konstatera att ***** ******* nog var den sämsta film jag någonsin sett, så dålig att den inte ens var värd att skriva ut namnet på. Jag tänkte dock att det var värt att skriva antalet bokstäver, ifall någon utav er också känner igen beskrivningen.
Men nu är det läggdags.
Tack för ordet.
My Boy Builds Coffins - Florence + the Machine
Det står ganska klart för mig nu.
Jag tycker att man ska ta ansvar för det man säger, men det är tydligt att inte andra håller med. Samtidigt så känns det så värdelöst att tycka att man blir "sviken" när jag är så väl medveten om att folk inte har samma värderingar som en själv. Det är ett krig mot värderingar, där ena sidan vill att folk ska göra rätt, och andra undrar "Rätt enligt vem?".
Samtidigt så anser jag att de flesta borde ha någon slags känsla MOT att ljuga, och att man undviker det. Jag hatar när jag litar på att folk ska göra som de säger, och gör de något annat. Eller när någon dumpar problem på en utan att visa uppskattning för det. Low-pro.
Nej, jag ska inte skriva ett helt inlägg om min tillfälliga nedgång.
Det räcker nu.
Och jag ber om ursäkt för det värdelösa bloggandet de senaste månaderna. Större delen av inläggen är skrivna enbart för att jag ska komma ihåg någon låt, eller för att jag rent allmänt känner att jag behöver hålla igång.
Nu har jag insett att jag verkligen inte vill ha kvar min nuvarande piercing i ögonbrynet. Satte tillbaka smycket idag, men den sitter verkligen alldeles för långt ner. Jag är så fruktansvärt arg på mig själv för att jag inte tittade när piercaren prickade vart hon skulle sätta den... samtidigt så fattar jag inte varför NÅGON skulle vilja ha en piercing mitt I ögonbrynet från pierserskans sida sett. Det är för mig en gåta.
Ännu ett värdelöst inlägg.
Men tack för ordet.
Babby McFerrin - Ave Maria
OH MY GOSH!
Jag är kär, och avundsjuk på samma gång.
Finns det någon sån här i världen som skulle kunna offra sig och GIFTA SIG MED MIG?!? Om så bara för att jag ska kunna sitta och titta och beundra personen i fråga... Eller ja, jag är egentligen inte så desperat, men... Jag skulle itne bli ledsen över att få uppmärksamhet från en fantastisk människa... Jag önskar att jag kunde sjunga sådär också :(
Tack för ordet.
